Puff uppgiften i dag: skriv om att vara lat
Jag har verkligen försökt skriva i dag, men så blev det en latte. Millan ringde och ville få flytthjälp men jag skyllde på att jag skulle skriva. Så äntligen fick jag faktiskt fram laptopen men ... nä ... jag orkade inte vänta på den sega uppkopplingen. Så jag lade mig på soffan och tittade på en film som jag somnade ifrån. Nu ska ja äntligen skriva om att vara lat. Nä, förresten jag tar det i morgon istället ;-)
.
söndag 21 mars 2010
lördag 20 mars 2010
Limrick
Utmaning 2010:79 - 20 mars
Skriv om flit.
Om att göra något med flit, fast en helt riktig limrick blev det inte ;-)
Det var en ensam och blyg man från den stora stan.
Dans, e-kontakt, sy kurs det krävdes en annan plan.
Måste finna livskamrat,
han var kåt och desperat.
Bara en sak återstod, det hjälpte att bli mytoman.
.
Skriv om flit.
Om att göra något med flit, fast en helt riktig limrick blev det inte ;-)
Det var en ensam och blyg man från den stora stan.
Dans, e-kontakt, sy kurs det krävdes en annan plan.
Måste finna livskamrat,
han var kåt och desperat.
Bara en sak återstod, det hjälpte att bli mytoman.
.
fredag 19 mars 2010
Utnyttjande av ord.
Utmaning 2010:78 - 19 mars
Skriv om ödmjukhet.
Hon missbrukad ordet för egna syften. Som med mobbing fast tvärt om.
Som starkt religiös såg hon det som ett mål att vara bästa förebild.
Först höll hon med och upphöjde sin medmänniska.
- Precis ... så har jag aldrig tänkt på det ... det var vackert sagt.
Så kom den egna åsikten som skulle vara mer fullkomlig.
- Fast kanske kan dina ord misstolkas ... jag hade uttryckt mig ...
Tillslut lindade hon in sina starka åsikter i religiös bomull.
- På verserna ... i Gudsbok står det ... men man kan tolka det på så olika sätt.
Och detta till syftet, få sin medmänniska att se henne som from, respektfull och foglig.
- Men du är så ödmjuk, det är en gåva som många inte har. Det finns en mening med att vi möttes.
Hon lyckades väl. Detta invanda manipulerande fick andra att se henne som den hon upplyfte dem till att vara.
I deras ögon var hon den ödmjukaste tjänaren eftersom hon hade godheten att se dem.
Hon nådde sitt mål. Ju fler hon upphöjde som ödmjuka ju mer ödmjuk sågs hon själv.
Men att inte kunna se och visa sina egna svagheter visade bara på dålig självuppfattning. och motsattsen.
Ett underskattat ord som inte får missbrukas och som borde få högre status är ordet ödmjukhet.
Skriv om ödmjukhet.
Hon missbrukad ordet för egna syften. Som med mobbing fast tvärt om.
Som starkt religiös såg hon det som ett mål att vara bästa förebild.
Först höll hon med och upphöjde sin medmänniska.
- Precis ... så har jag aldrig tänkt på det ... det var vackert sagt.
Så kom den egna åsikten som skulle vara mer fullkomlig.
- Fast kanske kan dina ord misstolkas ... jag hade uttryckt mig ...
Tillslut lindade hon in sina starka åsikter i religiös bomull.
- På verserna ... i Gudsbok står det ... men man kan tolka det på så olika sätt.
Och detta till syftet, få sin medmänniska att se henne som from, respektfull och foglig.
- Men du är så ödmjuk, det är en gåva som många inte har. Det finns en mening med att vi möttes.
Hon lyckades väl. Detta invanda manipulerande fick andra att se henne som den hon upplyfte dem till att vara.
I deras ögon var hon den ödmjukaste tjänaren eftersom hon hade godheten att se dem.
Hon nådde sitt mål. Ju fler hon upphöjde som ödmjuka ju mer ödmjuk sågs hon själv.
Men att inte kunna se och visa sina egna svagheter visade bara på dålig självuppfattning. och motsattsen.
Ett underskattat ord som inte får missbrukas och som borde få högre status är ordet ödmjukhet.
torsdag 18 mars 2010
Hur många kan man älska?
Utmaning 2010:77 - 18 mars
Skriv om avhållsamhet.
Plikten är ett sår som inte läker, blir mer infekterat och varigt var dag. Karin har alltid varit allt för mig. Vi har genomgått så mycket tillsammans. Blivit täta och starka som ett Grevemolke ympat på en Signe Tillish. Ringbundna sen 26 underbara år tillbaka. Ingen annan skulle kunna ta hennes plats i mitt liv och jag var säker på att det var ömsesidigt.
Så ändrades busstiderna hem från jobbet efter årsskiftet Nyårslöftet om lite mer motion kunde jag nu lätt klämma in och det blev simning efter jobbet.
Efter ett par veckor i basängen så började vi stammisa att heja på varandra och utbyta lite ord när vi möttes i basängen. Där fanns Veronika, en rundlagd kvinna som glatt pratade om sin familj, sina vänner, maten hon skulle laga och ..., ja om allt. Hon var den typen av kvinna som jag gärna undvek. Men efter ett tag så kändes det som om jag visste allt om henne och jag började öppna mig på samma sätt. Det var befriande. Sådana saker som aldrig jag diskuterat med Karin pratade jag nu helt öppet med Veronika om, och 1000 m i basängen blev lätt 1500 m.
En dag stod Veronika utanför badet med kryckor, hon hade skadat höften och kunde inte simma. Så hon föreslog att vi kunde sätta oss på ett fik istället om jag hade lust.
Det var så det började, vårt förhållande. Jag hade aldrig lagt märke till henne om jag inte lärt känna henne. Hon hade ett utseende och en kropp som jag aldrig trott jag skulle åtrå. Det var något annat som gjorde att var del i kroppen skrek efter henne. Veronika var den som först satte ord på vårt förhållande. Hon frågade bara rakt ut en dag om jag var lika förälskad i henne som hon var i mig.
Båda var vi lyckligt gifta, hade barn och ville inte vara otrogna. Men var går gränsen för att vara otrogen. I tanken ville jag och gjorde allt med Veronika. Vi pratade öppet om vår längtan eftervarandra men aldrig att vi tog i varandra. Någon fysisk beröring fick inte förekomma, det var det enda vi inte talade om men som båda ändå hade en tyst överrenskommelse om.
Att leva utan Karin är otänkbart men jag kan inte längre förmå mig att älska med henne. Men jag kan inte heller leva utan Veronika även om vi inte tillåts röra varandra mer än med ord. Frågan är inte om man kan älska mer än en kvinna utan det vet jag att jag kan presis så som jag älskar mina fyra barn lika mycket. Jag har alltså två kvinnor i mitt liv men lever ofivilligt utan sex. Bigami kanske inte är så dumt ändå?
Skriv om avhållsamhet.
Plikten är ett sår som inte läker, blir mer infekterat och varigt var dag. Karin har alltid varit allt för mig. Vi har genomgått så mycket tillsammans. Blivit täta och starka som ett Grevemolke ympat på en Signe Tillish. Ringbundna sen 26 underbara år tillbaka. Ingen annan skulle kunna ta hennes plats i mitt liv och jag var säker på att det var ömsesidigt.
Så ändrades busstiderna hem från jobbet efter årsskiftet Nyårslöftet om lite mer motion kunde jag nu lätt klämma in och det blev simning efter jobbet.
Efter ett par veckor i basängen så började vi stammisa att heja på varandra och utbyta lite ord när vi möttes i basängen. Där fanns Veronika, en rundlagd kvinna som glatt pratade om sin familj, sina vänner, maten hon skulle laga och ..., ja om allt. Hon var den typen av kvinna som jag gärna undvek. Men efter ett tag så kändes det som om jag visste allt om henne och jag började öppna mig på samma sätt. Det var befriande. Sådana saker som aldrig jag diskuterat med Karin pratade jag nu helt öppet med Veronika om, och 1000 m i basängen blev lätt 1500 m.
En dag stod Veronika utanför badet med kryckor, hon hade skadat höften och kunde inte simma. Så hon föreslog att vi kunde sätta oss på ett fik istället om jag hade lust.
Det var så det började, vårt förhållande. Jag hade aldrig lagt märke till henne om jag inte lärt känna henne. Hon hade ett utseende och en kropp som jag aldrig trott jag skulle åtrå. Det var något annat som gjorde att var del i kroppen skrek efter henne. Veronika var den som först satte ord på vårt förhållande. Hon frågade bara rakt ut en dag om jag var lika förälskad i henne som hon var i mig.
Båda var vi lyckligt gifta, hade barn och ville inte vara otrogna. Men var går gränsen för att vara otrogen. I tanken ville jag och gjorde allt med Veronika. Vi pratade öppet om vår längtan eftervarandra men aldrig att vi tog i varandra. Någon fysisk beröring fick inte förekomma, det var det enda vi inte talade om men som båda ändå hade en tyst överrenskommelse om.
Att leva utan Karin är otänkbart men jag kan inte längre förmå mig att älska med henne. Men jag kan inte heller leva utan Veronika även om vi inte tillåts röra varandra mer än med ord. Frågan är inte om man kan älska mer än en kvinna utan det vet jag att jag kan presis så som jag älskar mina fyra barn lika mycket. Jag har alltså två kvinnor i mitt liv men lever ofivilligt utan sex. Bigami kanske inte är så dumt ändå?
lördag 13 mars 2010
Misstag?
Utmaning 2010:72 - 13 mars
Skriv om ett lyckat misstag.
Var det ett misstag att börja puffa just i dag? Då det blev två puffar att göra eftersom jag inte hade koll på datumet.
Jag hänvisar er till gårdagens text "Fredagsmys med mys" (som skrevs idag) som blev ett misslyckande efter ett trött misstag men som kanske inte var så lyckat. Läs den gärna.
Men för övrigt så vill jag bara dela med mig av mitt motto i livet:
Det finns inga misslyckanden, bara nya erfarenheter.
.
Skriv om ett lyckat misstag.
Var det ett misstag att börja puffa just i dag? Då det blev två puffar att göra eftersom jag inte hade koll på datumet.
Jag hänvisar er till gårdagens text "Fredagsmys med mys" (som skrevs idag) som blev ett misslyckande efter ett trött misstag men som kanske inte var så lyckat. Läs den gärna.
Men för övrigt så vill jag bara dela med mig av mitt motto i livet:
Det finns inga misslyckanden, bara nya erfarenheter.
.
Fredagsmys med mys
Utmaning 2010:71 - 12 mars
"Jag har haft svårt att komma tillbaka till mina Puffrutiner men saknar de och er så mycket. Gör ett försök till"
Dagens text:
I kväll skulle det inte bara bli fredagsmys. Vi skulle inte vara två småbarnsföräldrar som satt och degade framför "På spåret" med en påse chips. Ikväll skulle vi älska.
Det var längesedan sist. Jag vågar knappast räkna ut hur längesedan det var, men det blir lätt så med två småbarn i huset. Inte var det lätt att känna sig annat än en bull-fet mamma med ständig ångest över barn, man och jobb. Men i kväll var jag läcker. Jag kände mig riktigt sexig i mina nyinköpta stay-ups och den korta jeanskjolen som jag äntligen kom i igen.
- Är mina tjejer hemma!
Det var Fredrik som ropade från hallen, som han brukade. Isa och jag med lillan på höften gick ut för att hälsa honom välkommen hem från jobbet. Tjejerna fick kramar och pussar och sedan såg han mig.
- Mmmm, och vad har du i kikaren då, frågade han retsamt. Det gick inte att ta miste på att han redan genomskådat min lilla kupp och var med på noterna.
- Jag har planerat in lite fredagsmys med mys sa jag och log lite retsamt.
- Och hur hade du tänkt att det skulle gå till då så inte våra små änglar ska störa oss?
- Jag har kämpat med att hålla dem vakna och inte fått dem att sova middag så de är stentrötta nu. Gå du och duscha så lägger jag flickorna. Sedan har jag räkor, några goda ostar och vittvin i kylen som förrätt. Jag fnittrade till lite nervöst och spänt. Så gick jag upp på övervåningen för att natta flickorna.
-Mamma kan du inte läsa sagan om prinsessan och grodan frågade Isa.
- Visst, jag hämtar den.
Lillan hade redan somnat i sin spjälsäng så jag kröp ner brevid Isa i hennes säng. Det såg lovande ut och jag hoppades att Isa skulle somna lika fort. Jag ville ner till mitt vackert dukade bord och det sög i magen efter räkorna och vinet. Men framför allt sög det allt lite längre ner.
- Mamma läs.
Jag måste koncentrera mig.
- Det var en gång en ...
Solen träffade mig rakt i ansiktet. Det tog några sekunder att få upp ögonen. Det var tyst alldeles tyst. Jag hade visst glömt dra ner rullgardinen. Kroppen var stel och öm. Det var först när jag satt mig upp som jag märkte att jag legat i Isas säng. Hon snarkade tyst. Just det, Fredrik väntade på mig där nere. Men något stämde inte. Det var morgon och fåglarna kvittrade. Hade jag somnat ifrån vår myskväll? Hade han inte väckt mig?
De ny köpta stay-upsen var sönder, kjolen satt som en bilring till runt magen. Jag smög upp och tittade in i vårt sovrum. Där sov Fredrik med vidöppen mun och avsparkat täcke. Jag smögner och ut i köket. På diskbänken stod ett vinglas, en avsköljd talrik och en vinflaska som tom. I soporna låg räkskal. Någon hade visst haft fredagsmys på egen hand.
"Jag har haft svårt att komma tillbaka till mina Puffrutiner men saknar de och er så mycket. Gör ett försök till"
Dagens text:
I kväll skulle det inte bara bli fredagsmys. Vi skulle inte vara två småbarnsföräldrar som satt och degade framför "På spåret" med en påse chips. Ikväll skulle vi älska.
Det var längesedan sist. Jag vågar knappast räkna ut hur längesedan det var, men det blir lätt så med två småbarn i huset. Inte var det lätt att känna sig annat än en bull-fet mamma med ständig ångest över barn, man och jobb. Men i kväll var jag läcker. Jag kände mig riktigt sexig i mina nyinköpta stay-ups och den korta jeanskjolen som jag äntligen kom i igen.
- Är mina tjejer hemma!
Det var Fredrik som ropade från hallen, som han brukade. Isa och jag med lillan på höften gick ut för att hälsa honom välkommen hem från jobbet. Tjejerna fick kramar och pussar och sedan såg han mig.
- Mmmm, och vad har du i kikaren då, frågade han retsamt. Det gick inte att ta miste på att han redan genomskådat min lilla kupp och var med på noterna.
- Jag har planerat in lite fredagsmys med mys sa jag och log lite retsamt.
- Och hur hade du tänkt att det skulle gå till då så inte våra små änglar ska störa oss?
- Jag har kämpat med att hålla dem vakna och inte fått dem att sova middag så de är stentrötta nu. Gå du och duscha så lägger jag flickorna. Sedan har jag räkor, några goda ostar och vittvin i kylen som förrätt. Jag fnittrade till lite nervöst och spänt. Så gick jag upp på övervåningen för att natta flickorna.
-Mamma kan du inte läsa sagan om prinsessan och grodan frågade Isa.
- Visst, jag hämtar den.
Lillan hade redan somnat i sin spjälsäng så jag kröp ner brevid Isa i hennes säng. Det såg lovande ut och jag hoppades att Isa skulle somna lika fort. Jag ville ner till mitt vackert dukade bord och det sög i magen efter räkorna och vinet. Men framför allt sög det allt lite längre ner.
- Mamma läs.
Jag måste koncentrera mig.
- Det var en gång en ...
Solen träffade mig rakt i ansiktet. Det tog några sekunder att få upp ögonen. Det var tyst alldeles tyst. Jag hade visst glömt dra ner rullgardinen. Kroppen var stel och öm. Det var först när jag satt mig upp som jag märkte att jag legat i Isas säng. Hon snarkade tyst. Just det, Fredrik väntade på mig där nere. Men något stämde inte. Det var morgon och fåglarna kvittrade. Hade jag somnat ifrån vår myskväll? Hade han inte väckt mig?
De ny köpta stay-upsen var sönder, kjolen satt som en bilring till runt magen. Jag smög upp och tittade in i vårt sovrum. Där sov Fredrik med vidöppen mun och avsparkat täcke. Jag smögner och ut i köket. På diskbänken stod ett vinglas, en avsköljd talrik och en vinflaska som tom. I soporna låg räkskal. Någon hade visst haft fredagsmys på egen hand.
tisdag 12 januari 2010
Nykomlingen
Utmaning 2010:12 - 12 januari
Skriv om en nykomling.
Ett, två steg i taget. Han tittade sig omkring. Allt lugnt. Han fortsatte smyga fram utefter ladugårdsväggen. Höger öra uppfattade ett svagt krispande ljud. Han stannade genast upp. Riktade in öronen mot ljudets håll. Hans skarpa syn kunde inte uppfatta något och ha litade helt fullt på den. Inget att bry sig om alltså. Så slappnade han av, men bara lite.
En, två minuter gick. Han vågade ta sig fram några steg till nu. Som om han vare en vandrande musfälla. Spänd och redo att slå till. Men det var inte möss han jagade idag. Idag jagade han inte alls. Jo, på ett vis. Han var ute efter nya honor att bestiga. Nya jaktmarker. Några som kunde föra hans släktled vidare.
Såren och stoltheten hade läkt efter uppgörelsen. Han hade förlorat sitt hemrevir till brorsan. Det hade svidit hårt men nu var han redo, både fysiskt och psykiskt.
Denna gården hade han spanat in i en vecka nu. Han visste att här bara fanns en hane. Ena örat var tvådelat och hängde konstigt. Tassavtrycken var stora och djupa. Men trotts dessa oroväckande tecken så hade den andres urin skvallrat om hög ålder.
Nu kände han doften av sin rival. Doften blev starkare. Den kom från nordväst, från samma håll som vinden. Tre fördelar, alltså en mer än beräknat, vindriktningen, överraskningsmomentet och sin ungdom.
Självsäkerheten ökade och han tog ett par sekunder till att putsa sina morrhår. Han var redo och stunden var inne för hans livs fajt.
Skriv om en nykomling.
Ett, två steg i taget. Han tittade sig omkring. Allt lugnt. Han fortsatte smyga fram utefter ladugårdsväggen. Höger öra uppfattade ett svagt krispande ljud. Han stannade genast upp. Riktade in öronen mot ljudets håll. Hans skarpa syn kunde inte uppfatta något och ha litade helt fullt på den. Inget att bry sig om alltså. Så slappnade han av, men bara lite.
En, två minuter gick. Han vågade ta sig fram några steg till nu. Som om han vare en vandrande musfälla. Spänd och redo att slå till. Men det var inte möss han jagade idag. Idag jagade han inte alls. Jo, på ett vis. Han var ute efter nya honor att bestiga. Nya jaktmarker. Några som kunde föra hans släktled vidare.
Såren och stoltheten hade läkt efter uppgörelsen. Han hade förlorat sitt hemrevir till brorsan. Det hade svidit hårt men nu var han redo, både fysiskt och psykiskt.
Denna gården hade han spanat in i en vecka nu. Han visste att här bara fanns en hane. Ena örat var tvådelat och hängde konstigt. Tassavtrycken var stora och djupa. Men trotts dessa oroväckande tecken så hade den andres urin skvallrat om hög ålder.
Nu kände han doften av sin rival. Doften blev starkare. Den kom från nordväst, från samma håll som vinden. Tre fördelar, alltså en mer än beräknat, vindriktningen, överraskningsmomentet och sin ungdom.
Självsäkerheten ökade och han tog ett par sekunder till att putsa sina morrhår. Han var redo och stunden var inne för hans livs fajt.
söndag 10 januari 2010
Förvirrad långhelg
Utmaning 2010:10
10 januari
Skriv om nya friska tag.
Julafton var på en torsdag, för somliga en vanlig arbetstorsdag. Enligt almanackan, en helt vanlig dag, fast barnens viktigaste på året. Då firade vi att Tomten kom i år också.
Juldagen var en röd fredag. Alltså som en söndag då de flesta fick vara lediga. En helgdag som betyder ”helig dag”. Då föddes någon och Svenska folket har allmän pjamasdag.
Annandag jul låg på en lördag men det var en helgdag. Det var då vi skulle fira att den helige Stefan stenades till döds. Detta har vi glömt, det var så väldigt länge sedan.
Den 27 december var en vanlig söndag. Detta var stor sorg då det för Svenska folket är den allmänna ”byta ut julklapparna mot något bättre” dagen eller ”stå minst 1 timme i kö utan att vara på Ullared” dagen.
Nyårsafton, sista dagen på året var på en helt vanlig torsdag. Till skillnad mot Julafton så är detta de vuxnas afton. Alla klär upp sig i det snyggaste de har. Senare vinglar man fram med champagne i glasen och tror att man är läckrast i världen.
Nyårsdagen är en röd fredag. Kallas också för helgdag. Det heliga med denna dag är att vi har allmän ”sova ruset av oss” dag. Det är också den dag då det går åt mest Treo, Magnecyl eller annat huvudvärksdämpande på hela året förutom på midsommardagen.
Den 2 januari var det ordning igen och en helt vanlig lördag.
Trettondagsafton låg i år på en vanlig tisdag. Nu var alla så slitna efter alla aftnar så det gick ganska lugnt till.
På onsdagen den 6 januari hade vi ännu en ledig dag för att fira att den killen som föddes för tretton dagar sedan fick besök av några stjärntydare. I present fick han guld, rökelse och myrra. Vi var insnöade och hann fundera över varför han växter upp fattig om han fick guld, kanske det inte var så mycket han fick.
I dag är det söndag, en vanlig söndag. Sigurd och Sigbritt har namnsdag. Det är Mazarinernas dag. Rod Stewart fyller 65 år och den är killen Jesus dopdag, fast han var inte 17 dagar när han döptes som man kan tro utan 30 år.
Nä nu vill jag ta lite nya tag. Få ordning i vardagen och veta att en tisdag är en tisdag och att en lördag är en lördag. Juletiden får det allt vara slut på nu. Fast på onsdag det tjugondag Knut fast det är den trettonde, nä jag vill inte. Jag tror jag struntar i det och slänger ut granen i dag.
10 januari
Skriv om nya friska tag.
Julafton var på en torsdag, för somliga en vanlig arbetstorsdag. Enligt almanackan, en helt vanlig dag, fast barnens viktigaste på året. Då firade vi att Tomten kom i år också.
Juldagen var en röd fredag. Alltså som en söndag då de flesta fick vara lediga. En helgdag som betyder ”helig dag”. Då föddes någon och Svenska folket har allmän pjamasdag.
Annandag jul låg på en lördag men det var en helgdag. Det var då vi skulle fira att den helige Stefan stenades till döds. Detta har vi glömt, det var så väldigt länge sedan.
Den 27 december var en vanlig söndag. Detta var stor sorg då det för Svenska folket är den allmänna ”byta ut julklapparna mot något bättre” dagen eller ”stå minst 1 timme i kö utan att vara på Ullared” dagen.
Nyårsafton, sista dagen på året var på en helt vanlig torsdag. Till skillnad mot Julafton så är detta de vuxnas afton. Alla klär upp sig i det snyggaste de har. Senare vinglar man fram med champagne i glasen och tror att man är läckrast i världen.
Nyårsdagen är en röd fredag. Kallas också för helgdag. Det heliga med denna dag är att vi har allmän ”sova ruset av oss” dag. Det är också den dag då det går åt mest Treo, Magnecyl eller annat huvudvärksdämpande på hela året förutom på midsommardagen.
Den 2 januari var det ordning igen och en helt vanlig lördag.
Trettondagsafton låg i år på en vanlig tisdag. Nu var alla så slitna efter alla aftnar så det gick ganska lugnt till.
På onsdagen den 6 januari hade vi ännu en ledig dag för att fira att den killen som föddes för tretton dagar sedan fick besök av några stjärntydare. I present fick han guld, rökelse och myrra. Vi var insnöade och hann fundera över varför han växter upp fattig om han fick guld, kanske det inte var så mycket han fick.
I dag är det söndag, en vanlig söndag. Sigurd och Sigbritt har namnsdag. Det är Mazarinernas dag. Rod Stewart fyller 65 år och den är killen Jesus dopdag, fast han var inte 17 dagar när han döptes som man kan tro utan 30 år.
Nä nu vill jag ta lite nya tag. Få ordning i vardagen och veta att en tisdag är en tisdag och att en lördag är en lördag. Juletiden får det allt vara slut på nu. Fast på onsdag det tjugondag Knut fast det är den trettonde, nä jag vill inte. Jag tror jag struntar i det och slänger ut granen i dag.
fredag 1 januari 2010
Sovmorgon
Utmaning 2010:1 - 1 januari
Skriv om sovmorgon!
Himmeln var klart tuklos men med oroväckande grönt bubblande moln kom mot mig. Ingen hade sagt något om det, ingen hade varnat för det. Varnat, ja för detta var ett dödens moln. Lika säkert som brevduvorna hittade hem till duvslaget visste jag att detta inte hade något liknande symolism som duvan hade. Detta var döden.
Någon sprang framför den gröna orkan likande massan med en spade på ryggen. Det var min pappa. Bortom skräcken i ögonen fanns ungdomliga drag. Jag försökte springa men fötterna satt fast i marken. För att slippa se den skräckinjagande synen tittade jag ner på mina fötter som inte gick att rubba.
Jag hade rosa träskor på fötterna, bena var bara. Ett plåster satt över ett skrapat knä. Jag fortsatte att titta på mig själv och såg jag att mitt hår vara flätat. En fläta hängde ner på var sida om mina bröst som inte fanns där. Jag kan inte vara mer än sju år konstaterade jag.
Pappa var nu framme hos mig. Han sa inget, började bara gräva runt mina fötter så jag tillslut stod på en ö.
Samtidigt som döden svepte omkring våra huvuden hoppade pappa över till min ö. Den sjönk rakt igenom marken. Döden hade bara svedgat mitt hår.
En suck av lättnad slapp ur mig och jag slog upp ögonen. Platsen kände jag väl igen men kunde först inte placera den. Den tillhörde framtiden.
Min säng, min och min mans säng. Hans halva var tom. Han hade åkt till jobbet. Svetten kröp fram i en rysning när jag insåg att jag försovit mig.
Två timmars sovmorgon utan att njuta av den.
Skriv om sovmorgon!
Himmeln var klart tuklos men med oroväckande grönt bubblande moln kom mot mig. Ingen hade sagt något om det, ingen hade varnat för det. Varnat, ja för detta var ett dödens moln. Lika säkert som brevduvorna hittade hem till duvslaget visste jag att detta inte hade något liknande symolism som duvan hade. Detta var döden.
Någon sprang framför den gröna orkan likande massan med en spade på ryggen. Det var min pappa. Bortom skräcken i ögonen fanns ungdomliga drag. Jag försökte springa men fötterna satt fast i marken. För att slippa se den skräckinjagande synen tittade jag ner på mina fötter som inte gick att rubba.
Jag hade rosa träskor på fötterna, bena var bara. Ett plåster satt över ett skrapat knä. Jag fortsatte att titta på mig själv och såg jag att mitt hår vara flätat. En fläta hängde ner på var sida om mina bröst som inte fanns där. Jag kan inte vara mer än sju år konstaterade jag.
Pappa var nu framme hos mig. Han sa inget, började bara gräva runt mina fötter så jag tillslut stod på en ö.
Samtidigt som döden svepte omkring våra huvuden hoppade pappa över till min ö. Den sjönk rakt igenom marken. Döden hade bara svedgat mitt hår.
En suck av lättnad slapp ur mig och jag slog upp ögonen. Platsen kände jag väl igen men kunde först inte placera den. Den tillhörde framtiden.
Min säng, min och min mans säng. Hans halva var tom. Han hade åkt till jobbet. Svetten kröp fram i en rysning när jag insåg att jag försovit mig.
Två timmars sovmorgon utan att njuta av den.
måndag 28 december 2009
Badrumsbygget
Utmaning 362 - 28 december
Skriv om att behöva.
Vi är fem i vår familj + hunden Plex. Sen vi flyttade in i vår gård för 5½ år sedan har vi bara haft ett badrum. Det kan inte ens kallas för badrum då det bara är en toalett, handfat och dusch. Nu har barnen blivit så stora att de inte går med på att dörren är olåst och att flera kan utnyttja badrummet samtidigt, kanske ganska förståligt. Enligt tonårskillen i familjen är både jag och hans syster rysligt äckliga att se halvnakna, för att inte tala om helnakna. Något som varit helt naturligt i en opryd familj har nu bytts till det motsatta.
Det sista året har varit ganska så jobbigt så ett badrum till är nu akut att få i ordning. Innan jul hade vi äntligen kommit så långt att vi kunde få hit mattläggaren. Det första var att flytspackla golvet. Hela tre cm var de tvungna att höja golvet på vissa ställen då det var ett mycket gamalt ojämt trägolv.
Jag hade helt glömt att jag var tvungen att åka på ett möte. Barnen visste inte att när de kom hem skulle det nu bli så att det fanns hantverkare hemma. Men jag löste det med att skicka ett sms till dem för att förbereda dem på att jag antagligen inte var hemma. De skulle också ta ut Plex på kissning det första de gjorde när de kom hem för det kunde jag inte be hantverkarna.
Mötet hade inte blivit så långt som jag trott och jag var glad åt att jag skulle komma hem strax innan skolbussen kom. Hemma möttes jag av ett olåst hus och hantverkarna var inte kvar. De hade sagt att det skulle ta hela dagen men de hade visst blivit klara tidigt.
Plex var otroligt glad när jag kom hem. Han har väldigt svårt för att bli lämnad ensam så nu viftade hela han på kroppen och skuttade runt som om jag varit borta en vecka. Ett spacklat golv är väl inget att se på men så klart jag genast gick upp och för att se hur långt de kommit. Plex stod och gnydde nedanför trappan. Han går aldrig upp på övervåningen mer än när han ska sova nedanför min säng. Han var inte helt nöjd med att jag inte kelade mer med honom.
Jag trodde knappt på vad jag såg. Hela det planspacklade golvet hade tassavtryck. Det var snabbtorkande spackel så det hade redan torkat och vart avtryck hade en förhöjning runt om. De var visserligen väldigt fina avtryck men inte just där. Omedelbart ringde jag och fick mattläggarna att komma igen. Deras miner när de såg golvet är inget jag kommer glömma. En hel förmiddags jobb var ogjort och innan de kunde spackla igen var de tvungna att slipa golvet.
Jag förstod att detta inte ingick i den kalkyl vi tidigare kommit överens om. Ännu en gång hade den hunden spräckt vår ekonomi. Behöver jag säga att han inte stod i så hög kurs de närmsta dagarna.
.
Plex har inte alltid haft det så bra och inte vi heller när vi fick ta hand om denna omplacerings hund. Här kan du läsa om vår första tid tillsammans: http://skrivklotter.blogspot.com/2009/05/plex-var-hund-och-van.html
.
Skriv om att behöva.
Vi är fem i vår familj + hunden Plex. Sen vi flyttade in i vår gård för 5½ år sedan har vi bara haft ett badrum. Det kan inte ens kallas för badrum då det bara är en toalett, handfat och dusch. Nu har barnen blivit så stora att de inte går med på att dörren är olåst och att flera kan utnyttja badrummet samtidigt, kanske ganska förståligt. Enligt tonårskillen i familjen är både jag och hans syster rysligt äckliga att se halvnakna, för att inte tala om helnakna. Något som varit helt naturligt i en opryd familj har nu bytts till det motsatta.
Det sista året har varit ganska så jobbigt så ett badrum till är nu akut att få i ordning. Innan jul hade vi äntligen kommit så långt att vi kunde få hit mattläggaren. Det första var att flytspackla golvet. Hela tre cm var de tvungna att höja golvet på vissa ställen då det var ett mycket gamalt ojämt trägolv.
Jag hade helt glömt att jag var tvungen att åka på ett möte. Barnen visste inte att när de kom hem skulle det nu bli så att det fanns hantverkare hemma. Men jag löste det med att skicka ett sms till dem för att förbereda dem på att jag antagligen inte var hemma. De skulle också ta ut Plex på kissning det första de gjorde när de kom hem för det kunde jag inte be hantverkarna.
Mötet hade inte blivit så långt som jag trott och jag var glad åt att jag skulle komma hem strax innan skolbussen kom. Hemma möttes jag av ett olåst hus och hantverkarna var inte kvar. De hade sagt att det skulle ta hela dagen men de hade visst blivit klara tidigt.
Plex var otroligt glad när jag kom hem. Han har väldigt svårt för att bli lämnad ensam så nu viftade hela han på kroppen och skuttade runt som om jag varit borta en vecka. Ett spacklat golv är väl inget att se på men så klart jag genast gick upp och för att se hur långt de kommit. Plex stod och gnydde nedanför trappan. Han går aldrig upp på övervåningen mer än när han ska sova nedanför min säng. Han var inte helt nöjd med att jag inte kelade mer med honom.
Jag trodde knappt på vad jag såg. Hela det planspacklade golvet hade tassavtryck. Det var snabbtorkande spackel så det hade redan torkat och vart avtryck hade en förhöjning runt om. De var visserligen väldigt fina avtryck men inte just där. Omedelbart ringde jag och fick mattläggarna att komma igen. Deras miner när de såg golvet är inget jag kommer glömma. En hel förmiddags jobb var ogjort och innan de kunde spackla igen var de tvungna att slipa golvet.
Jag förstod att detta inte ingick i den kalkyl vi tidigare kommit överens om. Ännu en gång hade den hunden spräckt vår ekonomi. Behöver jag säga att han inte stod i så hög kurs de närmsta dagarna.
.
Plex har inte alltid haft det så bra och inte vi heller när vi fick ta hand om denna omplacerings hund. Här kan du läsa om vår första tid tillsammans: http://skrivklotter.blogspot.com/2009/05/plex-var-hund-och-van.html
.
onsdag 23 december 2009
God Jul
Jag kommer göra ett litet juluppehåll och vill därför ger er alla en hälsning.
Ta det lugnt, städa inte i var vrå,
det kommer bli jul ändå!
Tro, hopp och kärlek i julhelgen
och inför det nya året
önskar jag er alla.
Kram Tjotten!
Ta det lugnt, städa inte i var vrå,
det kommer bli jul ändå!
Tro, hopp och kärlek i julhelgen
och inför det nya året
önskar jag er alla.
Kram Tjotten!
lördag 19 december 2009
Och vinnaren är ...
Utmaning 353 - 19 december
Skriv om att vinna ett litteraturpris.
Mitt namn ropades ut, det ekade innanför mitt tomma skallben. Applåderna ljöd och allas blickar vändes mot mig. Nu förväntades ett tacktal. Benen darrade på väg fram till podiet. Inte en cm till hade ja kunnat gå. Händerna höll krampaktigt mig upprätt, knogarna vitnade.
Munnen öppnades och ut kom ord. Jag visste inte vad jag sa och jag hörde inte mina ord. Applåderna steg högre. Händerna var nu våta av svett och leendet fast fruset.
Ett öronbedövande ljud av händer klappade, stolar som drogs bakåt då folk ställde sig upp och frasande klänningar. Ansikten, rörelser, färger allt på en gång. Mina ögon kunde inte smälta allt ej heller ur skildra något. Det var som om någon försökt hypnotisera mig.
Tankarna hade kommit tillbaka. Varför just jag? "Äntligen." "Det var på tiden." "Som vi väntat på detta." Det var reaktionerna jag hört. Väntat på vad? All slippa se fler ny värk från mig.
Aldrig kunna vara anonym. Aldrig att jag skulle kunna få känna mig fri. Aldrig mer njutningsfullt vänta in orden. Aldrig mer tangenternas knapprande eller pennans frasande mot pappret.
Inget annat kunde var mer hämmande än detta. Mitt äktenskap med pennan var över, vi skulle inte kunna åldras tillsammans. Drömmen var krossad.
Att vinna ett litteraturpris var det samma som en kula i panna.
Skriv om att vinna ett litteraturpris.
Mitt namn ropades ut, det ekade innanför mitt tomma skallben. Applåderna ljöd och allas blickar vändes mot mig. Nu förväntades ett tacktal. Benen darrade på väg fram till podiet. Inte en cm till hade ja kunnat gå. Händerna höll krampaktigt mig upprätt, knogarna vitnade.
Munnen öppnades och ut kom ord. Jag visste inte vad jag sa och jag hörde inte mina ord. Applåderna steg högre. Händerna var nu våta av svett och leendet fast fruset.
Ett öronbedövande ljud av händer klappade, stolar som drogs bakåt då folk ställde sig upp och frasande klänningar. Ansikten, rörelser, färger allt på en gång. Mina ögon kunde inte smälta allt ej heller ur skildra något. Det var som om någon försökt hypnotisera mig.
Tankarna hade kommit tillbaka. Varför just jag? "Äntligen." "Det var på tiden." "Som vi väntat på detta." Det var reaktionerna jag hört. Väntat på vad? All slippa se fler ny värk från mig.
Aldrig kunna vara anonym. Aldrig att jag skulle kunna få känna mig fri. Aldrig mer njutningsfullt vänta in orden. Aldrig mer tangenternas knapprande eller pennans frasande mot pappret.
Inget annat kunde var mer hämmande än detta. Mitt äktenskap med pennan var över, vi skulle inte kunna åldras tillsammans. Drömmen var krossad.
Att vinna ett litteraturpris var det samma som en kula i panna.
fredag 18 december 2009
En god jule frid!
Utmaning 352 - 18 december
Skriv om julstress.
Jul, jul strålande jul,
fy fan vad vi ska ha kul.
När är juldagsmorgon glimmar,
av stress morsan svimmar.
Gläns över sjö och strand,
alla dricker mer och mer efter hand.
Ett barn är fött på denna dag,
tomten dreglar över syrrans behag.
Stilla natt, heliga natt,
farsan tömmer glasen från varje slatt.
Midnatt råder, tyst det är i husen,
tomten flåsar och syrran knäpper upp blusen.
Hej tomtegubbar slå i glasen,
farsan går in i andra fylle fasen.
Gläns över sjö och strand,
alla deckar efter hand.
Nu tändas tusen jule ljus,
äntligen är det frid i vårt hus.
Skriv om julstress.
Jul, jul strålande jul,
fy fan vad vi ska ha kul.
När är juldagsmorgon glimmar,
av stress morsan svimmar.
Gläns över sjö och strand,
alla dricker mer och mer efter hand.
Ett barn är fött på denna dag,
tomten dreglar över syrrans behag.
Stilla natt, heliga natt,
farsan tömmer glasen från varje slatt.
Midnatt råder, tyst det är i husen,
tomten flåsar och syrran knäpper upp blusen.
Hej tomtegubbar slå i glasen,
farsan går in i andra fylle fasen.
Gläns över sjö och strand,
alla deckar efter hand.
Nu tändas tusen jule ljus,
äntligen är det frid i vårt hus.
torsdag 17 december 2009
Bara för att man går i kortkort så vill man inte bli utnyttjad.
Utmaning 351 - 17 december
Skriv om att ta emot.
Idag blir mitt skrivande lite tankar om vilken respons jag får ta emot i mitt skrivande.
Allt jag skriver vill jag ska väcka någon form av känsla hos läsare, annars hade det varit meningslöst. Det kan vara sorg, skratt, förvåning, ahaupplevelse eller bara igenkännande. Alla känslor har samma värde och mångfalden av dem gör texter mer innehållsrika. Jag har gått fyra terminer på skrivkurs och jag är inte rädd för kritik. Men ordet kritik står inte bara för dålig kritik utan även bra kritik och båda behövs. Det första för utvecklingen, det andra för lusten att fortsätta. Mina korta texter använder jag mig helst av till att träna sådant som jag har fått höra på mina kurser att jag har svårt för. Framför allt är det att rättvist beskriva starka känslor. Så jag har här testat på sådant som ångest, ilska/gräl, sprudlande glädje och erotik.
Ja, jag tror att de flesta inte missade min erotiska text. I en dels öron var den inte erotisk utan mer sex eller rent utav porr. Jag fick ta emot mycket kritik och det var vad jag ville. Men två erfarenheter fick jag också som jag inte ville. Den ena känner nog alla till då det gjorde att så många andra än jag satt i vånda och kunde bli lidande. Men det är den andra erfarenheten jag vill tala om. Vilken lång inledning för att komma till saken.
När jag skriver så kan det vara fiktion, självupplevt eller alla grader där mellan. Men även om det är fiktion så kommer ändå texten ut genom mig och det jag bär med mig. Sanning eller lögn, ingen vet bara jag och så vill jag för det mesta att det ska vara. Om jag skriver tex. något mycket sorgligt så är det ingen som ringer, mejlar eller chattar med mig om mina upplevelse. Ingen som vill trösta eller gotta sig i det. Ingen som säger "jag hade hellre legat i sängen och läst än suttit på kontoret och läst". Men! Vad hände när jag skrev om sex mellan två vuxna människor? Jo helt plötsligt så blev det legitimt att ta kontakt med mig och berätta om sina upplevelser i samband med textläsningen. Men inte bara det jag skulle tydligen dessutom vara intresserad av alla andras sexerfarenheter och hemliga drömmar. Jag bör väl nämna att det inte var någon tjej, kvinna eller tant som kontaktat mig.
Nu bör de sluta läsa som inte tål att höra vad jag utsatts för!
Först bör sägas att eftersom det är känslor jag vill väcka så gladde det mig att jag lyckats med det. En del blev äcklade andra upphetsade, bra! Men "jag fick ståkuk och fick gå och runka av mig två gånger", "kan du inte berätta om andra sexerfarenheter, lite mer kinky", "jag verkligen gillar att bli avsugen så som du beskrev det" mfl. Även rena förfrågningar om jag vill vara med på det eller det.
En del säger väl nu "vad hade du egentligen väntat dig?" eller "det är ditt eget fel!". Jag är nog lite för blåögd för att fatta sådant. För mig är känslor viktiga, alla lika viktiga ingredienser av livet och svåra att skriva om. Jag hade faktiskt inte räknat med denna nya erfarenhet. Varför är det så här?
En slutsats och en fråga har jag nu kvar att skriva om.
Tydligt är att fler personer än jag trott läser min blogg, inte bara vänner och literärt intresserade puffare som jag litar på. Dessutom trodde jag att jag var lite mer anonym än jag var.
Men hur gör jag nu. Jag vill fortsätta att även kunna utveckla mitt skrivande inom detta område och få bra och dålig kritik, utan att få ta emot snuskiga förslag.
Från en liten Tjotten som känner sig utnyttjad.
Skriv om att ta emot.
Idag blir mitt skrivande lite tankar om vilken respons jag får ta emot i mitt skrivande.
Allt jag skriver vill jag ska väcka någon form av känsla hos läsare, annars hade det varit meningslöst. Det kan vara sorg, skratt, förvåning, ahaupplevelse eller bara igenkännande. Alla känslor har samma värde och mångfalden av dem gör texter mer innehållsrika. Jag har gått fyra terminer på skrivkurs och jag är inte rädd för kritik. Men ordet kritik står inte bara för dålig kritik utan även bra kritik och båda behövs. Det första för utvecklingen, det andra för lusten att fortsätta. Mina korta texter använder jag mig helst av till att träna sådant som jag har fått höra på mina kurser att jag har svårt för. Framför allt är det att rättvist beskriva starka känslor. Så jag har här testat på sådant som ångest, ilska/gräl, sprudlande glädje och erotik.
Ja, jag tror att de flesta inte missade min erotiska text. I en dels öron var den inte erotisk utan mer sex eller rent utav porr. Jag fick ta emot mycket kritik och det var vad jag ville. Men två erfarenheter fick jag också som jag inte ville. Den ena känner nog alla till då det gjorde att så många andra än jag satt i vånda och kunde bli lidande. Men det är den andra erfarenheten jag vill tala om. Vilken lång inledning för att komma till saken.
När jag skriver så kan det vara fiktion, självupplevt eller alla grader där mellan. Men även om det är fiktion så kommer ändå texten ut genom mig och det jag bär med mig. Sanning eller lögn, ingen vet bara jag och så vill jag för det mesta att det ska vara. Om jag skriver tex. något mycket sorgligt så är det ingen som ringer, mejlar eller chattar med mig om mina upplevelse. Ingen som vill trösta eller gotta sig i det. Ingen som säger "jag hade hellre legat i sängen och läst än suttit på kontoret och läst". Men! Vad hände när jag skrev om sex mellan två vuxna människor? Jo helt plötsligt så blev det legitimt att ta kontakt med mig och berätta om sina upplevelser i samband med textläsningen. Men inte bara det jag skulle tydligen dessutom vara intresserad av alla andras sexerfarenheter och hemliga drömmar. Jag bör väl nämna att det inte var någon tjej, kvinna eller tant som kontaktat mig.
Nu bör de sluta läsa som inte tål att höra vad jag utsatts för!
Först bör sägas att eftersom det är känslor jag vill väcka så gladde det mig att jag lyckats med det. En del blev äcklade andra upphetsade, bra! Men "jag fick ståkuk och fick gå och runka av mig två gånger", "kan du inte berätta om andra sexerfarenheter, lite mer kinky", "jag verkligen gillar att bli avsugen så som du beskrev det" mfl. Även rena förfrågningar om jag vill vara med på det eller det.
En del säger väl nu "vad hade du egentligen väntat dig?" eller "det är ditt eget fel!". Jag är nog lite för blåögd för att fatta sådant. För mig är känslor viktiga, alla lika viktiga ingredienser av livet och svåra att skriva om. Jag hade faktiskt inte räknat med denna nya erfarenhet. Varför är det så här?
En slutsats och en fråga har jag nu kvar att skriva om.
Tydligt är att fler personer än jag trott läser min blogg, inte bara vänner och literärt intresserade puffare som jag litar på. Dessutom trodde jag att jag var lite mer anonym än jag var.
Men hur gör jag nu. Jag vill fortsätta att även kunna utveckla mitt skrivande inom detta område och få bra och dålig kritik, utan att få ta emot snuskiga förslag.
Från en liten Tjotten som känner sig utnyttjad.
onsdag 16 december 2009
Överflöd
Utmaning 350 - 16 december
Skriv om överflöd.
I ny pyjamas jag vill vakna
jag köper en i flanell
men ett sexigt linne bli det med
Många barn går nakna
För att hålla ren katten
badas den varannan dag
duschar gör jag morgon och kväll
I världen saknas vatten
Ett par dagar med skorpor och te
funkar bra för lös mage
medicin finns annars mot allt även fetma
Barn dör av vanlig diarré
Jag får betala mitt pris
av äckel och illamående
efter trerätters middag och tårta.
Lycka kan vara att få äta lite ris.
Trotts att allt är så himla bra
är många snåla och giriga
tacksamheten syns försällan
Men det finns de som ger utan att något ha
Skriv om överflöd.
I ny pyjamas jag vill vakna
jag köper en i flanell
men ett sexigt linne bli det med
Många barn går nakna
För att hålla ren katten
badas den varannan dag
duschar gör jag morgon och kväll
I världen saknas vatten
Ett par dagar med skorpor och te
funkar bra för lös mage
medicin finns annars mot allt även fetma
Barn dör av vanlig diarré
Jag får betala mitt pris
av äckel och illamående
efter trerätters middag och tårta.
Lycka kan vara att få äta lite ris.
Trotts att allt är så himla bra
är många snåla och giriga
tacksamheten syns försällan
Men det finns de som ger utan att något ha
tisdag 15 december 2009
Tupperware, haleluja!
Utmaning 349 - 15 december
Skriv om att ta vara på ett tillfälle.
Nej inte en inbjudan till. Tantparty. Nej.Hela jag skrek nej. Inte ett enda Tupperware party till har jag lovat mig själv och lovat min man. Jag vet hur det är, jag kan det där nu. Plastparty för tantklubben. Men hur svårt är det att säga nej, jag vill inte eller nej, jag kan inte, för att inte verka ohövlig. Denna inbjudan kom från min bästa, bästa väninna. Hon känner mig, kanske för väl. Hon vet att jag hatar sådant här. Hon vet också att jag inte kan säga NEJ om hon snällt ber mig.
Jag försökte faktiskt säga nej, tror jag. Fast hon ville jag skulle komma, ju fler som kom desto finare bonus till henne, inget köptvång, bra tillfälle att skaffa nya bekanta och gott fika skulle det bli. "Ja, jag kommer, det blir nog ganska trevligt i alla fall" sa jag. Och jag trodde också att denna gången blir det nog det.
Så kom Party kvällen. Plånboken lämnade jag hämma och det sista jag sa till mannen var "Jag kommer inte köpa något, det har jag redan bestämt".
I brochyren stod det: Med Tupperware sprider värmen och doften sig snabbt i köket ... va bra att jag var där och kunde få se dessa fantastiska produkter tänkte jag lite ironiskt. Detta var ett tillfälle jag inte fick missa.
Tupperware värdinnan hälsade oss alla sex förväntansfulla tanter välkomna. Enligt åldern så var väl ingen tant, men går man på sådant party så är man tant vilken ålder man än har. Sedan visade värdinnan upp de fantastiska saker som min bästa bästa väninna skulle få. Ett litet krux var det förståss. Ju mer vi handlade för desto bättre tackgåva skulle hon få. Såklart hon ville ha den finaste, TupperChe Kniv Set i nya festliga färger.
Så började värdinnan demonstrera. Först ut var Quick Chef III, den perfekta köksmaskinen utan ström. Så fantastiskt snabb, lättanvänd, lätt diskad och i den nya fina färgen röd. Denna var dessutom tre gånger snabbare än den tidigare utgåvan. Jag hade kommit hem med just denna fina köksmaskin för bara 599:- förra gången. Fast då i den nya fina färgen blå. Då gjorde jag mig genast impopulär genom att säga att jag bara använt min blåa variant två gånger och att jag tänkt lägga ut den på Tradera. Men jag fick minsan höra att denna nya röda var utrustad med tre knivar istället för två som den äldre modellen hade. Den hade inte varit så smidig till att hacka hårdare saker så nu var den omarbetad. Men jag mins minsan att redan då var Quick Chef otroligt snabb, den bästa på marknaden. Mitt tysta konstaterande var då att hur fantastiskt något än var så kunde det bli ännu mer fantastiskt.
Så visades fantastiska plast saker upp efter varandra. Alla bäst på marknaden, smartaste lösningen, i nyaste modernaste färgen och till ett hutlöst pris.
För var sak som visades så var det någon som redan hade den och den var så bra, den måste man ha. Eller så måste man ha en ny för nu fanns den i en finare modernare färg. Kvinnorna hetsade upp varandra. Alla skulle övertyga de andra om hur lättanvända, lättdiskade och snabba sakerna var. Jag var inte bättre jag. Sitter man mitt i Tupperwares suporterklubb så kan man inget annat göra. Det är som hjärntvätt. Nya aha upplevelser hela tiden. Det var ett under att vi överhuvud taget kunnat laga mat innan Tupperware fanns.
Ändå så gnagde små frågor i huvudet. Ska man tillaga riset i Easy Rice, tillaga grytan i Micro Plus Rund och grönsakerna i en tredje fantastisk plast bytta i mikron så han ju riset blivit kallt innan grönsakerna är färdiga. Eller så får man skaffa sig tre mikovågsugnar.
Någon multifunktionell förvaringslåda hade de inte heller. Antingen var de praktiskt hopfällbara, eller vattentäta, eller fryståliga, eller anpassade för mikron. Men jag vill inte lägga matresterna i en perfekt matlåda som går att fälla ihop och så glömma ta med den till jobbet. Då måste jag sedan byta bytta för att kunna frysa ner den till ett bättre tillfälle. Sedan måste jag förflytta den frysta maten till mickrobyttan innan jag vill mikra den för att kunna äta den. Jag vill ha en som kan användas till allt.
Men de har en "Allt i ett" Ultra Plus, kan allt, direkt från frys till ugn, till bord och mikrovågsug.Det enda jag hade att invända mot den var att det faktiskt går lika fort och smidigt med min gamla gryta som hållt i två generationer. Men hade jag haft 1349:- över så kanske ... nä jag kan ha roligare för dom slantarna.
Fördelen med dessa plastprodukter är att det är livstids garanti om man skött dem enligt anvisningarna. Men har produkten utgått får man en likvärdig och har locket till grytan gåttsönder (trots den otroligt bra kvalien) så kan det inte garanteras att man får ett nytt i sammma färg inte ens att det matchar. Men ändå ... Tusentals kvinnor kan inte ha fel. Det måste finnas en mening med att köpa en farvaringsask för matresterna för 199:- eller en salladsslunga för 379:-.
Jag skulle i alla fall inte köpa något. Men under den trevliga och goda fika stunden blev jag övertygad. En vispskål för att vispa grädde i utan att skvätta ner hela köket som man naturligt vis alltid annars gör var något jag saknade.
Nu sitter jag här och väntar på min vispskål för 249:-. Det ska bli roligt att vispa grädde i fortsättningen och så är den så snygg att jag kan servera direkt ur den. Den har den nya moderna färgen orange.
Min bästa bästa väninna fick sina knivar.
Skriv om att ta vara på ett tillfälle.
Nej inte en inbjudan till. Tantparty. Nej.Hela jag skrek nej. Inte ett enda Tupperware party till har jag lovat mig själv och lovat min man. Jag vet hur det är, jag kan det där nu. Plastparty för tantklubben. Men hur svårt är det att säga nej, jag vill inte eller nej, jag kan inte, för att inte verka ohövlig. Denna inbjudan kom från min bästa, bästa väninna. Hon känner mig, kanske för väl. Hon vet att jag hatar sådant här. Hon vet också att jag inte kan säga NEJ om hon snällt ber mig.
Jag försökte faktiskt säga nej, tror jag. Fast hon ville jag skulle komma, ju fler som kom desto finare bonus till henne, inget köptvång, bra tillfälle att skaffa nya bekanta och gott fika skulle det bli. "Ja, jag kommer, det blir nog ganska trevligt i alla fall" sa jag. Och jag trodde också att denna gången blir det nog det.
Så kom Party kvällen. Plånboken lämnade jag hämma och det sista jag sa till mannen var "Jag kommer inte köpa något, det har jag redan bestämt".
I brochyren stod det: Med Tupperware sprider värmen och doften sig snabbt i köket ... va bra att jag var där och kunde få se dessa fantastiska produkter tänkte jag lite ironiskt. Detta var ett tillfälle jag inte fick missa.
Tupperware värdinnan hälsade oss alla sex förväntansfulla tanter välkomna. Enligt åldern så var väl ingen tant, men går man på sådant party så är man tant vilken ålder man än har. Sedan visade värdinnan upp de fantastiska saker som min bästa bästa väninna skulle få. Ett litet krux var det förståss. Ju mer vi handlade för desto bättre tackgåva skulle hon få. Såklart hon ville ha den finaste, TupperChe Kniv Set i nya festliga färger.
Så började värdinnan demonstrera. Först ut var Quick Chef III, den perfekta köksmaskinen utan ström. Så fantastiskt snabb, lättanvänd, lätt diskad och i den nya fina färgen röd. Denna var dessutom tre gånger snabbare än den tidigare utgåvan. Jag hade kommit hem med just denna fina köksmaskin för bara 599:- förra gången. Fast då i den nya fina färgen blå. Då gjorde jag mig genast impopulär genom att säga att jag bara använt min blåa variant två gånger och att jag tänkt lägga ut den på Tradera. Men jag fick minsan höra att denna nya röda var utrustad med tre knivar istället för två som den äldre modellen hade. Den hade inte varit så smidig till att hacka hårdare saker så nu var den omarbetad. Men jag mins minsan att redan då var Quick Chef otroligt snabb, den bästa på marknaden. Mitt tysta konstaterande var då att hur fantastiskt något än var så kunde det bli ännu mer fantastiskt.
Så visades fantastiska plast saker upp efter varandra. Alla bäst på marknaden, smartaste lösningen, i nyaste modernaste färgen och till ett hutlöst pris.
För var sak som visades så var det någon som redan hade den och den var så bra, den måste man ha. Eller så måste man ha en ny för nu fanns den i en finare modernare färg. Kvinnorna hetsade upp varandra. Alla skulle övertyga de andra om hur lättanvända, lättdiskade och snabba sakerna var. Jag var inte bättre jag. Sitter man mitt i Tupperwares suporterklubb så kan man inget annat göra. Det är som hjärntvätt. Nya aha upplevelser hela tiden. Det var ett under att vi överhuvud taget kunnat laga mat innan Tupperware fanns.
Ändå så gnagde små frågor i huvudet. Ska man tillaga riset i Easy Rice, tillaga grytan i Micro Plus Rund och grönsakerna i en tredje fantastisk plast bytta i mikron så han ju riset blivit kallt innan grönsakerna är färdiga. Eller så får man skaffa sig tre mikovågsugnar.
Någon multifunktionell förvaringslåda hade de inte heller. Antingen var de praktiskt hopfällbara, eller vattentäta, eller fryståliga, eller anpassade för mikron. Men jag vill inte lägga matresterna i en perfekt matlåda som går att fälla ihop och så glömma ta med den till jobbet. Då måste jag sedan byta bytta för att kunna frysa ner den till ett bättre tillfälle. Sedan måste jag förflytta den frysta maten till mickrobyttan innan jag vill mikra den för att kunna äta den. Jag vill ha en som kan användas till allt.
Men de har en "Allt i ett" Ultra Plus, kan allt, direkt från frys till ugn, till bord och mikrovågsug.Det enda jag hade att invända mot den var att det faktiskt går lika fort och smidigt med min gamla gryta som hållt i två generationer. Men hade jag haft 1349:- över så kanske ... nä jag kan ha roligare för dom slantarna.
Fördelen med dessa plastprodukter är att det är livstids garanti om man skött dem enligt anvisningarna. Men har produkten utgått får man en likvärdig och har locket till grytan gåttsönder (trots den otroligt bra kvalien) så kan det inte garanteras att man får ett nytt i sammma färg inte ens att det matchar. Men ändå ... Tusentals kvinnor kan inte ha fel. Det måste finnas en mening med att köpa en farvaringsask för matresterna för 199:- eller en salladsslunga för 379:-.
Jag skulle i alla fall inte köpa något. Men under den trevliga och goda fika stunden blev jag övertygad. En vispskål för att vispa grädde i utan att skvätta ner hela köket som man naturligt vis alltid annars gör var något jag saknade.
Nu sitter jag här och väntar på min vispskål för 249:-. Det ska bli roligt att vispa grädde i fortsättningen och så är den så snygg att jag kan servera direkt ur den. Den har den nya moderna färgen orange.
Min bästa bästa väninna fick sina knivar.
måndag 7 december 2009
Äntligen måndag igen
Utmaning 341 - 7 december
Skriv om det bästa med måndagar.
- Patetiskt
- Är det mig du menar, har du sett dig själv?
- Sitta med ett kåt leende och dräggla över Hasses dotter.
- Lina var för fan intresserad och vacker att titta på. Du såg ju ut som en hora.
- Hora, ska du säga din kåtbock. Lina är för helvete bara ett år äldre än din egen dotter.
- Du kanske skulle vara glad om någon överhuvud taget hade visat intresse av Anna.
- Vad menar du med det.
Han gav i från sig ett hånfullt skratt och så kom det som brukade komma.
- Hon är så djävla lik dig.
Varför hade jag stått kvar och lyssnat. Dörren stängde jag sakta bakom mig. Jag kröp ner mellan de kalla lakanen. Helgen var i alla fall över. Några tårar fanns inte längre, bara en tomhet. Gunnar hoppade upp och kröp ihop som en boll vid min hals. Hans mjuka varama päls mot min kind. Nöjt började han spinna. Bara en sömn från måndagen och sedan nästan fem dagsars tystnad. Charaden den lyckade familjen, innan nästa helg kom.
Skriv om det bästa med måndagar.
- Patetiskt
- Är det mig du menar, har du sett dig själv?
- Sitta med ett kåt leende och dräggla över Hasses dotter.
- Lina var för fan intresserad och vacker att titta på. Du såg ju ut som en hora.
- Hora, ska du säga din kåtbock. Lina är för helvete bara ett år äldre än din egen dotter.
- Du kanske skulle vara glad om någon överhuvud taget hade visat intresse av Anna.
- Vad menar du med det.
Han gav i från sig ett hånfullt skratt och så kom det som brukade komma.
- Hon är så djävla lik dig.
Varför hade jag stått kvar och lyssnat. Dörren stängde jag sakta bakom mig. Jag kröp ner mellan de kalla lakanen. Helgen var i alla fall över. Några tårar fanns inte längre, bara en tomhet. Gunnar hoppade upp och kröp ihop som en boll vid min hals. Hans mjuka varama päls mot min kind. Nöjt började han spinna. Bara en sömn från måndagen och sedan nästan fem dagsars tystnad. Charaden den lyckade familjen, innan nästa helg kom.
söndag 6 december 2009
Att bli sedd
Utmaning 340 - 6 december
Skriv om att övervaka.
Blicken följde mig. Var jag sedd? Det visste jag aldrig. Ibland. Ibland inte. Kanske alltid.
Musklerna var spända. Inga improviserade handlingar, allt genomtänkt. Hur länge skulle hjärtat hålla denna påfrestning. Leva i vaksamhet. Ögonen som var på mig.
.
Ett evigt kämpande. Inte bara duga. Det räckte inte. Bara vara bäst, annars fick jag stå till svars.
.
Jag hade försökt att skaka dem av mig. De igenom trängande. Vilka vägar jag än tog så var jag alltid synlig. Minsta felsteg slogs tillbaka mot mig.
.
Ingen kunde längre stå vid min sida. Ögonen skadade inte bara mig. De plågade mina nära.
.
Ensam var jag. Det var mitt beslut att lämna, istället för att bli lämnad. Tortyren av förföljelsen var min, bara min. Jag flydde nu ensam med min förföljare. Det blev bara värre.
.
Hon var död. Hade varit det så länge. Ändå stod jag mindre och naknare inför hennes ögon för var dag.
.
Vid kistan var sista gången jag log. Trodde på allvar att jag blivit av med henne. Men nu visste jag bättre. Det fanns bara en utväg. Min mor skulle ändå alltid överleva sin dotter.
.
Skriv om att övervaka.
Blicken följde mig. Var jag sedd? Det visste jag aldrig. Ibland. Ibland inte. Kanske alltid.
Musklerna var spända. Inga improviserade handlingar, allt genomtänkt. Hur länge skulle hjärtat hålla denna påfrestning. Leva i vaksamhet. Ögonen som var på mig.
.
Ett evigt kämpande. Inte bara duga. Det räckte inte. Bara vara bäst, annars fick jag stå till svars.
.
Jag hade försökt att skaka dem av mig. De igenom trängande. Vilka vägar jag än tog så var jag alltid synlig. Minsta felsteg slogs tillbaka mot mig.
.
Ingen kunde längre stå vid min sida. Ögonen skadade inte bara mig. De plågade mina nära.
.
Ensam var jag. Det var mitt beslut att lämna, istället för att bli lämnad. Tortyren av förföljelsen var min, bara min. Jag flydde nu ensam med min förföljare. Det blev bara värre.
.
Hon var död. Hade varit det så länge. Ändå stod jag mindre och naknare inför hennes ögon för var dag.
.
Vid kistan var sista gången jag log. Trodde på allvar att jag blivit av med henne. Men nu visste jag bättre. Det fanns bara en utväg. Min mor skulle ändå alltid överleva sin dotter.
.
fredag 4 december 2009
Död eller levande?
Utmaning 338 - 4 december
Skriv om att exkludera.
- Sa ni att det skulle bli julfest hos Petronella?
Jag hade försökt få rösten att låta stark. Men ändå hade jag sakta börjat fläka upp naglarna. Ännu mer frenetiskt rev jag på höger pekfingernagel när jag såg deras reaktion. Den fanns inte. Varken Ida eller Fideli hade reagerat på min fråga. De kunde väl ändå ha fnyst eller i alla fall tittat åt mitt håll.
- Kaje kommer visst också, sa Fideli leende och blinkar åt Ida.
- Gör inte så.
Ida fick något rosa aktiga kinder. Så fortsatte Ida.
- Det tog slut när han flyttade. Han har inte ringt en enda gång.
- Men trotts att han inte går i klassen längre så kommer han, det måste betyda något.
Det var inte någon fråga bara ett uppmuntrande påstående.
Jag tog ett djupt andetag och försökte låta bli ringfingret.
- Vart var det Kaje flyttade, frågade jag.
- Jag måste köpa en ny bh, med snygga axelband. Kan vi dra till Lindex efter skolan, säger Ida.
- Visst, jag ska ha en svart eyeliner.
Fideli tvinnade sina mörka lockar mellan fingrarna så fortsatte hon.
- Tror du Kaje fortfarande har kontakt med Ludde, det hade varit perfekt?
Ida lutar sig över bordet och viskar
- Va, är du ...
- Ja, vi har sms:at lite
Det blir tyst en stund. Jag måste försöka säga något nu.
- Har alla i klassen fått inbjudnings kort?
Frågan hade kommit ut lite högre än jag hade tänkt. Den studsade mellan metallskåpen. Det fanns ingen tvivel om att de inte hört mig. Kändes som hela skolan borde ha hört. Båda reste sig och gick, inte en blick fick jag. Jag stoppade mitt nu blödande ringfinger i munnen. Det var skönt att känna den söta blodsmaken. Det var i alla fall ett tecken på att jag fanns, jag lever. Jag hade till och med varit glad om de sparkat mig.
Skriv om att exkludera.
- Sa ni att det skulle bli julfest hos Petronella?
Jag hade försökt få rösten att låta stark. Men ändå hade jag sakta börjat fläka upp naglarna. Ännu mer frenetiskt rev jag på höger pekfingernagel när jag såg deras reaktion. Den fanns inte. Varken Ida eller Fideli hade reagerat på min fråga. De kunde väl ändå ha fnyst eller i alla fall tittat åt mitt håll.
- Kaje kommer visst också, sa Fideli leende och blinkar åt Ida.
- Gör inte så.
Ida fick något rosa aktiga kinder. Så fortsatte Ida.
- Det tog slut när han flyttade. Han har inte ringt en enda gång.
- Men trotts att han inte går i klassen längre så kommer han, det måste betyda något.
Det var inte någon fråga bara ett uppmuntrande påstående.
Jag tog ett djupt andetag och försökte låta bli ringfingret.
- Vart var det Kaje flyttade, frågade jag.
- Jag måste köpa en ny bh, med snygga axelband. Kan vi dra till Lindex efter skolan, säger Ida.
- Visst, jag ska ha en svart eyeliner.
Fideli tvinnade sina mörka lockar mellan fingrarna så fortsatte hon.
- Tror du Kaje fortfarande har kontakt med Ludde, det hade varit perfekt?
Ida lutar sig över bordet och viskar
- Va, är du ...
- Ja, vi har sms:at lite
Det blir tyst en stund. Jag måste försöka säga något nu.
- Har alla i klassen fått inbjudnings kort?
Frågan hade kommit ut lite högre än jag hade tänkt. Den studsade mellan metallskåpen. Det fanns ingen tvivel om att de inte hört mig. Kändes som hela skolan borde ha hört. Båda reste sig och gick, inte en blick fick jag. Jag stoppade mitt nu blödande ringfinger i munnen. Det var skönt att känna den söta blodsmaken. Det var i alla fall ett tecken på att jag fanns, jag lever. Jag hade till och med varit glad om de sparkat mig.
torsdag 3 december 2009
Picknick
Utmaning 337 - 3 december
Skriv om en explosion.
Picknickar är något jag älskar. Det behöver egentligen inte vara några stora procedurer utan det lilla är ofta det bäsa. Chansen att det blir oftare är då större. Sommartid räcker det med en kanna kaffe, saft och frukt eller vad som finns hemma. Vintertid är det varmchoklad för barnen och ostmackor att doppa. Men det är inte svårare att slänga ner ett paket korv och några korvbröd. Nä, det är inte fikat i sig som är det viktiga utan att man gör något tillsammans. För oss signalerar ordet picknick att nu ska vi ut i naturen och vi ska vara borta ett tag.
Detta var en sådan där underbart kylig och klar höstdag. Barnen var lite sega på morgonen men när jag föreslog en långpromenad runt en sjö och ta picknickorgen med så vaknade alla till. De skrapade ihop det som fanns i skåpen. Kanelbullarna från frysen, de skulle tina under tiden vi gick. Dottern kokade varmchoklad och sonen kaffe. Alla våra termosar tog jag ner från skåpets högsta hyllplan. Lite marshmallows hittade vi också att kunna spetsa till den varma drickan med. Inte alla gånger blir det sådan lyx. Barnen hällde upp drickan på de termosar som mest stämde med mängden dricka som gjorts. Ryggsäcken packades. Så drog vi i väg.
Vi hade kommit i väg rätt tidigt. Ett tunt flor av dimma låg fortfarande kvar över sjön. Fåglarna hade börjat vakna. Hunden var otroligt vaken och skuttade friskt fram och tillbaka. Ja så är det med en vallhund, den ska både gå först och sist av alla. Och stannade något av barnen för att balansera på någon fälld stam så hade hunden ännu mer bekymmer att hålla oss samman. Efter att på ett mycket långsamt gående med mycket lek och undersökande i naturen så bestämde vi oss för fika paus. En vacker plats med utsikt över sjön och ett lagom avstånd för att kunna kasta bullbitar i sjön åt änderna, det blev perfekt.
Dottern hade svårt att få upp termosen med choklad. Sonen kunde naturligt vis, trodde han men korken var svår. Jag var tvungen att rycka in. Ja, korken satt stenhårt, men så började den ge sig. Pang, så flög korken i luften, det var en ordentlig explosion. Änderna flög bort i skräck. Den varma chokladen flög. Men det var inte varm choklad, det var kall sur, jäst choklad. Alla var vi ner stänkta av en äcklig rutten stinkande doft. Först satt vi bara chockade och stirrade.
Picknick stunden var över. Sjön var inte lika vacker. Vägen till bilen var längre och inte lika spännande.
Vad hade då hänt? Jo, hemma på bänken stod termosen med den varma chokladen. Någon hade satt in en termos från en tidigare picknick i skåpet, utan att hälla ut resterna och tvätta ur den. Vi hade fått med oss fel termos. Kraften hade varit så stor att plåttermosen till och med blivit skev i öppningen, den var bara att kasta.
Vi har fortfarande picknickar men nu är alla mycket noga med att diska ur termosarna.
tisdag 1 december 2009
Allt som öppnas går inte att stängas
Utmaning 335 - 1 december
Skriv om att öppna en lucka
Den har länge varit stängd. Jag trodde att efter ett äktenskap bakom mig och två barn uppvuxna så hade jag gjort mitt och fått mitt. Så kommer han. Han har knackat på men ännu har jag inte vågat öppna fullt ut.
Han är härligt blyg men med en så vansinnigt intensiv blick, den backar inte undan när den möter min. Han ser mig, bara mig och hans ögon slukar mig.
Vi ska bara prata om något så vi bestämmer att träffas vi den gamla ladan. Men båda vet vi att det bara är en förevändning. Jag har bestämt mig, trotts att det efter inte kommer kunna vara ogjort så är det han som ska få öppna luckan till mitt hjärta. Vi säger aldrig något till varandra, det behövdes inte. Jag följer bara efter honom in i lada. Pirrig som en tonåring. Tjugofem år har bara försvunnit i mitt liv. Under en kort stund håller vi varandras händer. Så tar han med nervösa fingrar av stunden hetta och börjar knäppa upp min blus. Han fumlar med knapparna. Han behöver hjälp. Medan jag knäpper upp ser jag hans otåliga blick vandra nedåt knapp för knapp. Jag njuter av att hålla honom på halster.
Så, när blusen faller tar jag ett steg mot honom och trycker mig mot hans kropp. Mina händer smeker sig in under hans tröja och känner hans håriga bröst. Mot mitt sköte späns hans mandom mer för var andetag. Så drar jag av honom tröjan. Jag vill förföra. Hans bröstvårtor styvnar lite under min tunga, jag retas med dem.
Knappen och gylfen i hans jeans är svåra att få upp för motståndet innanför. Så drar jag ner både jeans och kallingar samtidig. Han kliver ur dem och vill genast få av mig bh.n och kjolen. Men jag tar undan hans händer, har jag väl kommit hit så ska jag njuta fullt ut. Så jag backar in honom mot väggen och glider ner på knä framför honom.
Med ena handen tar jag ett stadigt tag om roten på han lem, leker med tungan runt ollonet. Såklart han små stönar, vill ha mer...Så fyller jag min mun, med hans manlighet. Andra handen tar jag mellan benen bakom pungen. Rytmiskt suger jag samtidigt som jag hjälper till med handen att dra fram och tillbaka, drar hans lem ut och in i min mun samtidigt som min tunga leker fram och tillbaka. Sneglar upp på hans ansikte. Det är en njutning att se han njuta så. Sakta för jag den andra handen bakåt mellan hans ben. Med pekfingret retar jag anus med koll på om han gillar det och om jag ska gå lite längre. Så blir hans andhämtning snabbare, snart kommer han.
Naturligt vis slutar jag, bara för att retas. Ställer mig framför honom. Nu är jag inte blyg och skamfylld över min kropp. Han tycker om det han ser och det ger mig styrka. Först lirkar jag av trosorna under kjolen. Så knäpper jag upp bh.n och låter min tunga byst falla. Tillslut drar jag ner dragkedjan i kjolen och den glider ner över mina höfter och hamnar i halmen.
Han kysser mig, han leker med tungan runt mina bröstvårtor, biter lite oskyldigt, kysser min nacke och lägger ner mig i halmen och lägger sig halvt ovan på mig. Smeker mina bröst, nafsar. Så försvinner han ner, baxar upp min stjärt, särar på mina ben. Mer behövs inte, jag är redan våt men han börjar slicka klitoris, suga, leka små bita. Skönt det är, så underbart skönt. Jag andas snabbare, skjuter rygg, spänner mig mot orgasmen, vill inte ännu. Han för in sin tunga i slidan, det blir ett andnings uppehåll, så byter han snabbt över till klitoris samtidigt som två fingrar glider in. Jag kan inte hålla tillbaka. Jag stönar, skriker att jag vill ha honom fullt ut nu. Kramperna i knyter om mina äggstockar mina ben skakar. så slutar han, tittar på mig, ler så där underbark kärleksfullt och han behöver inget säga, jag är hans kvinna.
Så kryper han sakta upp över min kropp samtidigt som hans tunga visar vägen retsamt från vulvan, slickar mig över naveln och upp mellan brösten. Han når mina läppar, kysser mig mjukt men hungrigt. Hela min kropp ropar nu efter att få honom, få fylla mig med honom.
Jag vill ha det på mitt vis och jag vill ha det nu så jag slår armarna runt honom och vänder honom på rygg under mig. Så sätter jag mig upp, gränslar honom, tar tag i honom och retar själv min klitoris med hans ollon. Vandrar ner över den fuktiga mynningen. Så möts våra ögon vi stannar båda upp känner av stundens allvar, spänning och längtan. utan ord skriker vi nu, nu, nu, och jag pressar mig snabbt ner över honom. Han kommer långt in i mig och jag börjar rida honom. Jag lägger mig bakåt så hans lem spänner hårt in i mig och snuddar G-punkten, han masserar min klitoris. Så skönt, så underbart skönt. Jag har fullkontroll över min njutning. Jag sätter mig upp och hans sträva händer vandrar upp över min kropp och mina tunga bröst.
Våra blickarna är fästa vid varandra han är otålig. Samtidigt vänder vi oss om, jag underst. Jag särar på benen och nu tränger han mjukt in. Rytmiskt in och ut. Ett pojkaktigt leende leker på han läppar. Mina händer smekte hans bröst och hans andhämtning blir snabbare. Jag lägger upp mina ben runt hans midja och kopplar ihop oss, så vi kommer ännu närmare och tätare varandra. Hjärtat slår snabbt mot mitt bröst. Hans stjärt spänner sig, hela hans kropp varenda liten muskel och han trycker sig så långt in i mig som om han vill in i min själ. Så slappnar han av. I hans ansikte ser jag glädje och frid. Hans orgasms njutning är det vackraste jag sett. Så glider han ur mig. Kysser mig.
I halmen bredvid lägger han sig. Jag kryper nära, nära, Lägger huvudet på hans arm, drar upp ena benet och läger över hans. Vi ligger så länge och bara håller om varandra.
Jag böjer ner huvudet och ser på hans nu kapitulerande mandom. Rörande liten och skrynklig. Vacker? Nä, det kan jag inte säga men tilltalande. Jag bara låter mig följa min längtan. Jag vill smaka. I min mun är den varm, mjuk och lite salt. Långsamt fyller hans penis ut min mun. Han växer och styvnat till igen. Jag leker med min tunga på hans nu känsligare ollon.
”Vill du” frågar jag. Han ser retsamt på mig och jag förstår att frågan var onödig.
”Jag vill att du tar mig bakifrån” viskar jag.
”Mmm” är det enda jag får tillsvar sedan vänder han mig lite bryskt om och jag ställer mig på knä framför. Med ena handen mellan mina ben hjälper jag honom ivrigt till rätta. Retfullt håller han kvar ollonet i slidans mynning. Jag vill, jag kvider bedjande. Då pressar han sig in. Med ett stön är jag med honom. Jag vill att han når min känslighet min känsligaste zon. Som en katthona lägger jag min bröstkorg mot marken och skjuter upp min stjärt mot honom. Genast når han min G-punkt. Jag darrar, vrider, skriker. Vill dra mig undan men endå hålla mig kvar. Han känner min frustration så han tar tag om mina ljumskar och håller mig kvar. Jag är fast, fjättrad vid honom utan kontroll. För var gång han stöter in i mig går det en blixt igenom min kropp. Orgasm på orgasm kommer, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag lyfter, flyger, exploderar. Så går det för honom också och han stöter in i mig med ett uttömmande djuriskt läte. Jag tror jag ska sprängas av njutning och samtidigt som han kommer inne i mig så rinner min saft ut längs mina ben.
Som en liten urvriden trasa sjunker jag av utmattning ner under honom i halmen och som ett varmt tungt beskyddande täcker lägger han sig halvt ovan på mig. Smeker bort mitt hår i nacken och kysser den. Så kryper jag ihop som en liten boll med honom omkring mig.
Med hans stora starka armar om mig somnar vi båda nöjda och mätta på varandra. Han fick öppna min lucka, nu går den aldrig att stänga igen.
Skriv om att öppna en lucka
Den har länge varit stängd. Jag trodde att efter ett äktenskap bakom mig och två barn uppvuxna så hade jag gjort mitt och fått mitt. Så kommer han. Han har knackat på men ännu har jag inte vågat öppna fullt ut.
Han är härligt blyg men med en så vansinnigt intensiv blick, den backar inte undan när den möter min. Han ser mig, bara mig och hans ögon slukar mig.
Vi ska bara prata om något så vi bestämmer att träffas vi den gamla ladan. Men båda vet vi att det bara är en förevändning. Jag har bestämt mig, trotts att det efter inte kommer kunna vara ogjort så är det han som ska få öppna luckan till mitt hjärta. Vi säger aldrig något till varandra, det behövdes inte. Jag följer bara efter honom in i lada. Pirrig som en tonåring. Tjugofem år har bara försvunnit i mitt liv. Under en kort stund håller vi varandras händer. Så tar han med nervösa fingrar av stunden hetta och börjar knäppa upp min blus. Han fumlar med knapparna. Han behöver hjälp. Medan jag knäpper upp ser jag hans otåliga blick vandra nedåt knapp för knapp. Jag njuter av att hålla honom på halster.
Så, när blusen faller tar jag ett steg mot honom och trycker mig mot hans kropp. Mina händer smeker sig in under hans tröja och känner hans håriga bröst. Mot mitt sköte späns hans mandom mer för var andetag. Så drar jag av honom tröjan. Jag vill förföra. Hans bröstvårtor styvnar lite under min tunga, jag retas med dem.
Knappen och gylfen i hans jeans är svåra att få upp för motståndet innanför. Så drar jag ner både jeans och kallingar samtidig. Han kliver ur dem och vill genast få av mig bh.n och kjolen. Men jag tar undan hans händer, har jag väl kommit hit så ska jag njuta fullt ut. Så jag backar in honom mot väggen och glider ner på knä framför honom.
Med ena handen tar jag ett stadigt tag om roten på han lem, leker med tungan runt ollonet. Såklart han små stönar, vill ha mer...Så fyller jag min mun, med hans manlighet. Andra handen tar jag mellan benen bakom pungen. Rytmiskt suger jag samtidigt som jag hjälper till med handen att dra fram och tillbaka, drar hans lem ut och in i min mun samtidigt som min tunga leker fram och tillbaka. Sneglar upp på hans ansikte. Det är en njutning att se han njuta så. Sakta för jag den andra handen bakåt mellan hans ben. Med pekfingret retar jag anus med koll på om han gillar det och om jag ska gå lite längre. Så blir hans andhämtning snabbare, snart kommer han.
Naturligt vis slutar jag, bara för att retas. Ställer mig framför honom. Nu är jag inte blyg och skamfylld över min kropp. Han tycker om det han ser och det ger mig styrka. Först lirkar jag av trosorna under kjolen. Så knäpper jag upp bh.n och låter min tunga byst falla. Tillslut drar jag ner dragkedjan i kjolen och den glider ner över mina höfter och hamnar i halmen.
Han kysser mig, han leker med tungan runt mina bröstvårtor, biter lite oskyldigt, kysser min nacke och lägger ner mig i halmen och lägger sig halvt ovan på mig. Smeker mina bröst, nafsar. Så försvinner han ner, baxar upp min stjärt, särar på mina ben. Mer behövs inte, jag är redan våt men han börjar slicka klitoris, suga, leka små bita. Skönt det är, så underbart skönt. Jag andas snabbare, skjuter rygg, spänner mig mot orgasmen, vill inte ännu. Han för in sin tunga i slidan, det blir ett andnings uppehåll, så byter han snabbt över till klitoris samtidigt som två fingrar glider in. Jag kan inte hålla tillbaka. Jag stönar, skriker att jag vill ha honom fullt ut nu. Kramperna i knyter om mina äggstockar mina ben skakar. så slutar han, tittar på mig, ler så där underbark kärleksfullt och han behöver inget säga, jag är hans kvinna.
Så kryper han sakta upp över min kropp samtidigt som hans tunga visar vägen retsamt från vulvan, slickar mig över naveln och upp mellan brösten. Han når mina läppar, kysser mig mjukt men hungrigt. Hela min kropp ropar nu efter att få honom, få fylla mig med honom.
Jag vill ha det på mitt vis och jag vill ha det nu så jag slår armarna runt honom och vänder honom på rygg under mig. Så sätter jag mig upp, gränslar honom, tar tag i honom och retar själv min klitoris med hans ollon. Vandrar ner över den fuktiga mynningen. Så möts våra ögon vi stannar båda upp känner av stundens allvar, spänning och längtan. utan ord skriker vi nu, nu, nu, och jag pressar mig snabbt ner över honom. Han kommer långt in i mig och jag börjar rida honom. Jag lägger mig bakåt så hans lem spänner hårt in i mig och snuddar G-punkten, han masserar min klitoris. Så skönt, så underbart skönt. Jag har fullkontroll över min njutning. Jag sätter mig upp och hans sträva händer vandrar upp över min kropp och mina tunga bröst.
Våra blickarna är fästa vid varandra han är otålig. Samtidigt vänder vi oss om, jag underst. Jag särar på benen och nu tränger han mjukt in. Rytmiskt in och ut. Ett pojkaktigt leende leker på han läppar. Mina händer smekte hans bröst och hans andhämtning blir snabbare. Jag lägger upp mina ben runt hans midja och kopplar ihop oss, så vi kommer ännu närmare och tätare varandra. Hjärtat slår snabbt mot mitt bröst. Hans stjärt spänner sig, hela hans kropp varenda liten muskel och han trycker sig så långt in i mig som om han vill in i min själ. Så slappnar han av. I hans ansikte ser jag glädje och frid. Hans orgasms njutning är det vackraste jag sett. Så glider han ur mig. Kysser mig.
I halmen bredvid lägger han sig. Jag kryper nära, nära, Lägger huvudet på hans arm, drar upp ena benet och läger över hans. Vi ligger så länge och bara håller om varandra.
Jag böjer ner huvudet och ser på hans nu kapitulerande mandom. Rörande liten och skrynklig. Vacker? Nä, det kan jag inte säga men tilltalande. Jag bara låter mig följa min längtan. Jag vill smaka. I min mun är den varm, mjuk och lite salt. Långsamt fyller hans penis ut min mun. Han växer och styvnat till igen. Jag leker med min tunga på hans nu känsligare ollon.
”Vill du” frågar jag. Han ser retsamt på mig och jag förstår att frågan var onödig.
”Jag vill att du tar mig bakifrån” viskar jag.
”Mmm” är det enda jag får tillsvar sedan vänder han mig lite bryskt om och jag ställer mig på knä framför. Med ena handen mellan mina ben hjälper jag honom ivrigt till rätta. Retfullt håller han kvar ollonet i slidans mynning. Jag vill, jag kvider bedjande. Då pressar han sig in. Med ett stön är jag med honom. Jag vill att han når min känslighet min känsligaste zon. Som en katthona lägger jag min bröstkorg mot marken och skjuter upp min stjärt mot honom. Genast når han min G-punkt. Jag darrar, vrider, skriker. Vill dra mig undan men endå hålla mig kvar. Han känner min frustration så han tar tag om mina ljumskar och håller mig kvar. Jag är fast, fjättrad vid honom utan kontroll. För var gång han stöter in i mig går det en blixt igenom min kropp. Orgasm på orgasm kommer, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag lyfter, flyger, exploderar. Så går det för honom också och han stöter in i mig med ett uttömmande djuriskt läte. Jag tror jag ska sprängas av njutning och samtidigt som han kommer inne i mig så rinner min saft ut längs mina ben.
Som en liten urvriden trasa sjunker jag av utmattning ner under honom i halmen och som ett varmt tungt beskyddande täcker lägger han sig halvt ovan på mig. Smeker bort mitt hår i nacken och kysser den. Så kryper jag ihop som en liten boll med honom omkring mig.
Med hans stora starka armar om mig somnar vi båda nöjda och mätta på varandra. Han fick öppna min lucka, nu går den aldrig att stänga igen.
måndag 30 november 2009
November
Utmaning 334 - 30 november
Skriv en hyllning till november.
Naturen visars sin sårbarhet. All kraft som den visat upp med sin grönska är nu borta. Löven har fallit. Många växter vissnar ner helt. Tillsynes döda men livet kämpar sig kvar under markens skorpa. I naturen finns styrkan att ta vara på varandra. Trädens löv lägger sig som ett täcke inför vintern. De stora tar hand om de små. Frön och nya små skott får skydd mot kylan och snön som väntas.
Solen har dragit sig tillbaka. Mer natt än dag når jorden. Träden har kastat av sig sin stolthet och visar nu sin nakenhet. Det tackar den låga växtligheten för. Då de får mer ljus än de fått om träden behållit sina kläder på.
Torra, knotiga och sköra står stammarna. Följer med vinden. Lutar sig mot varandra. Kronorna flätar sig samman. Stöttande, kramande för att tillsammans bli starka och kunna ta stormar.
November förknippas lätt med grå, trist, mörker och död. Men denna näst sista månad visar mer på styrka och gemenskap. En doldis som inte skryter utan strävar på. Medveten om att många bara väntar på nästa månad.
Det är värt en hyllning.
Skriv en hyllning till november.
Naturen visars sin sårbarhet. All kraft som den visat upp med sin grönska är nu borta. Löven har fallit. Många växter vissnar ner helt. Tillsynes döda men livet kämpar sig kvar under markens skorpa. I naturen finns styrkan att ta vara på varandra. Trädens löv lägger sig som ett täcke inför vintern. De stora tar hand om de små. Frön och nya små skott får skydd mot kylan och snön som väntas.
Solen har dragit sig tillbaka. Mer natt än dag når jorden. Träden har kastat av sig sin stolthet och visar nu sin nakenhet. Det tackar den låga växtligheten för. Då de får mer ljus än de fått om träden behållit sina kläder på.
Torra, knotiga och sköra står stammarna. Följer med vinden. Lutar sig mot varandra. Kronorna flätar sig samman. Stöttande, kramande för att tillsammans bli starka och kunna ta stormar.
November förknippas lätt med grå, trist, mörker och död. Men denna näst sista månad visar mer på styrka och gemenskap. En doldis som inte skryter utan strävar på. Medveten om att många bara väntar på nästa månad.
Det är värt en hyllning.
söndag 29 november 2009
Funderingar runt tre
Utmaning 333 - 29 november
Skriv om alla goda ting är tre.
Varför är denna siffra så magisk. Den återkommer över allt.
I kristendommen ser vi treenigheten, de tre vise männen, "på tredje dagen uppstod han ..." och "men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. ..". Alla asagudarna stammar från de tre bröderna Oden, Vile och Ve och i grekislamytologin har vi de tre ödesgudinnorna. I sagorna ser vi de tre björnarna, de tre feerna och en ryss en tysk och Bellman. Tre återkommer alltid. Tre röda rosor ska man ge den man håller av, det betyder "jag älskar dig". I tävlingssammanhang så börjar det med "ett, två, treee" och slutar med att tre får medaljplats.
Överallt så står tre för godhet, storhet och lycka.
Skulle man ändå råka illa ut. Kanske någon sjukdom, säg en traditionell förkylning. Den som oftast består av snuva, hosta och ont i halsen så botas det bäst med dunderkuren som består av treenigheten citron, vitlök och honung.
Ja, alla goda ting är tydligen tre.
Skriv om alla goda ting är tre.
Varför är denna siffra så magisk. Den återkommer över allt.
I kristendommen ser vi treenigheten, de tre vise männen, "på tredje dagen uppstod han ..." och "men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. ..". Alla asagudarna stammar från de tre bröderna Oden, Vile och Ve och i grekislamytologin har vi de tre ödesgudinnorna. I sagorna ser vi de tre björnarna, de tre feerna och en ryss en tysk och Bellman. Tre återkommer alltid. Tre röda rosor ska man ge den man håller av, det betyder "jag älskar dig". I tävlingssammanhang så börjar det med "ett, två, treee" och slutar med att tre får medaljplats.
Överallt så står tre för godhet, storhet och lycka.
Skulle man ändå råka illa ut. Kanske någon sjukdom, säg en traditionell förkylning. Den som oftast består av snuva, hosta och ont i halsen så botas det bäst med dunderkuren som består av treenigheten citron, vitlök och honung.
Ja, alla goda ting är tydligen tre.
Lenöster, en annan älskad sida.
2009-11-28
Utmaning 332 - 28 november
Skriv om att gå i ide.
Likt flyttfåglarna har sommargästerna lämnat stränderna, kafferna och pensionaten.
Sommarhusen längs kuststräckan är kusligt tomma och tysta. Stranden vit och oändlig.Vågorna slår upp sitt skum och grästuvorna vajar i vinden. Det är sig likt. Enda skillnaden är att nu hör jag havet. Inte ett parasoll i sikte. Om det inte vore för att mössan påminde mig om vilken årstid det är så hade jag inte sett skillnad. Havet och vågorna är nästan ännu mer inbjudande nu i sin nakenhet.
Pensionaten är släkta och skyltar talar om att det är stängt. Kafferna har fler lediga platser att välja på, dessutom talas det svenska rutomkring mig och ansiktena känns igen.
Vårt sommarparadis har gått till ro. Det är tid för vila. Tid för att hämtakraft. Tid för att njuta av lugnet och det paradis som finns här året runt.
Utmaning 332 - 28 november
Skriv om att gå i ide.
Likt flyttfåglarna har sommargästerna lämnat stränderna, kafferna och pensionaten.
Sommarhusen längs kuststräckan är kusligt tomma och tysta. Stranden vit och oändlig.Vågorna slår upp sitt skum och grästuvorna vajar i vinden. Det är sig likt. Enda skillnaden är att nu hör jag havet. Inte ett parasoll i sikte. Om det inte vore för att mössan påminde mig om vilken årstid det är så hade jag inte sett skillnad. Havet och vågorna är nästan ännu mer inbjudande nu i sin nakenhet.
Pensionaten är släkta och skyltar talar om att det är stängt. Kafferna har fler lediga platser att välja på, dessutom talas det svenska rutomkring mig och ansiktena känns igen.
Vårt sommarparadis har gått till ro. Det är tid för vila. Tid för att hämtakraft. Tid för att njuta av lugnet och det paradis som finns här året runt.
Antiklimax
Nystart, wow!!
Skrivpuff den 28/11 var är du???
Tittade på puffen som en kärlekskrank går runt mobilen.
Ja, ja, nu blir det två i dag men just nu får det vänta tills i eftermiddag ;-)
Har jag fått vänta så får du puffen vänta på mig. Öga för öga ...
Skrivpuff den 28/11 var är du???
Tittade på puffen som en kärlekskrank går runt mobilen.
Ja, ja, nu blir det två i dag men just nu får det vänta tills i eftermiddag ;-)
Har jag fått vänta så får du puffen vänta på mig. Öga för öga ...
fredag 27 november 2009
Ett avbrott i vardagen
Skrivpuff 331
5.5o. Godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga ... Min egen inspelning av denna sång med pigga uppmaningar i stil med"dags att upp och hoppa nu". Det kan absolut inte finnas något värre att vakna till. Men det går och det är huvdsaken.
Så har min vardag börjat sen ... lång tid nu.
Sedan väcker jag barnen, ser till att de blir färdiga med allt morgon bestyr. Pussar dem och ser till att de inte missar skolbussen.
Nu är det min tid. Min man har kokt kaffe till mig innan han åkte. Det står på termosen. Den och favorit koppen tar jag med mig in till soffan. Kryper upp i hörnan med två kuddar bakomryggen. En hemma vävd filt drar jag över mig. Datorn slår jag på och så gör jag dagens "skrivpuff". Så har jag börjat min vardag sen efter jul men med ett sommaruppehåll och så ...
Men nu har det blivit ett mycket långt avbrott från min tidigare så bra morgonrutin. Visst har jag skrivit. Skrivit på mitt projekt samt alla övningar från mina 2 kurser. Men puffen var en bra rutin som stärkte mig. Att starta igen var svårt då det känndes så längesedan.
Nu ska det bli slut på detta vabrutt i vardagen.
Vi ses i morgon igen
5.5o. Godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga ... Min egen inspelning av denna sång med pigga uppmaningar i stil med"dags att upp och hoppa nu". Det kan absolut inte finnas något värre att vakna till. Men det går och det är huvdsaken.
Så har min vardag börjat sen ... lång tid nu.
Sedan väcker jag barnen, ser till att de blir färdiga med allt morgon bestyr. Pussar dem och ser till att de inte missar skolbussen.
Nu är det min tid. Min man har kokt kaffe till mig innan han åkte. Det står på termosen. Den och favorit koppen tar jag med mig in till soffan. Kryper upp i hörnan med två kuddar bakomryggen. En hemma vävd filt drar jag över mig. Datorn slår jag på och så gör jag dagens "skrivpuff". Så har jag börjat min vardag sen efter jul men med ett sommaruppehåll och så ...
Men nu har det blivit ett mycket långt avbrott från min tidigare så bra morgonrutin. Visst har jag skrivit. Skrivit på mitt projekt samt alla övningar från mina 2 kurser. Men puffen var en bra rutin som stärkte mig. Att starta igen var svårt då det känndes så längesedan.
Nu ska det bli slut på detta vabrutt i vardagen.
Vi ses i morgon igen
tisdag 22 september 2009
Vad jag visste
Utmaning 265 - 22 september
Skriv om att veta.
Värme iform av dunfjädrar virvlade runt oss. Inget utanför betydde något just då. Jag såg rakt in i henne och såg en människa som kunde bära mig när det var tungt att gå. Hennes ögon talade samma språk, samma känsla hade träffat henne. Själsfränder, som kärlek vid första ögonkastet. Någon som såg, förstod och togemot mig. Så lika men så olika, det var berikande. Jag visste att det var ömsesidigt. Vi behövde varandra som stöd i vardagen för att lätta på trycket med familj, jobb och eviga "varför".
Jag öppnade mitt hjärta och lät henne komma in, lät henne få en av de dyrbara platserna jag hade kvar att ge. Vi delade tankar, upplevelser och drömmar som vi inte vågat yppa tidigare. Naken stod jag och blev betraktad, hon skylde sig inte heller. Det var ljuvligt att få studsa mitt nakna jag mot henne och ta emot mig själv med nya ögon igen. Hon lärde mig att lära känna mig själv.
Så kunde hon inte, orkade inte, hade för mycket att göra och ville inte. Jo, det skulle nog gå att träffas i morgon eller nästa vecka. Det gick aldrig och inget svar på varför kunde hon ge.
Jag hade trott att jag kände henne, från första stund. Jag trodde det var ömsesidigt och att det jag saknat hade blivit mig givet. I min lycka över att finna denna saknad smakupplevelse hon gett mig hade jag byggt upp en själsfrende i mitt inre som inte fanns. Envist hållit mig kvar vid den bild av henne som jag först känt Inte velat se den hon sakta visade sig vara bara så jag ville ha henne.
Det hade varit lätt att säga att jag blivit utnyttjad men då hade jag ljugit. Jag hade själv varit en attraktiv ny smak. Men istället för att dela, ge och ta hade jag onanerat ensam öppet in för henne. Velat tro att vi var två som delade samma slickepinne.
Det kommer läka men fortfarande blöts mina kinder i saknad av den som aldrig fanns.
.
Skriv om att veta.
Värme iform av dunfjädrar virvlade runt oss. Inget utanför betydde något just då. Jag såg rakt in i henne och såg en människa som kunde bära mig när det var tungt att gå. Hennes ögon talade samma språk, samma känsla hade träffat henne. Själsfränder, som kärlek vid första ögonkastet. Någon som såg, förstod och togemot mig. Så lika men så olika, det var berikande. Jag visste att det var ömsesidigt. Vi behövde varandra som stöd i vardagen för att lätta på trycket med familj, jobb och eviga "varför".
Jag öppnade mitt hjärta och lät henne komma in, lät henne få en av de dyrbara platserna jag hade kvar att ge. Vi delade tankar, upplevelser och drömmar som vi inte vågat yppa tidigare. Naken stod jag och blev betraktad, hon skylde sig inte heller. Det var ljuvligt att få studsa mitt nakna jag mot henne och ta emot mig själv med nya ögon igen. Hon lärde mig att lära känna mig själv.
Så kunde hon inte, orkade inte, hade för mycket att göra och ville inte. Jo, det skulle nog gå att träffas i morgon eller nästa vecka. Det gick aldrig och inget svar på varför kunde hon ge.
Jag hade trott att jag kände henne, från första stund. Jag trodde det var ömsesidigt och att det jag saknat hade blivit mig givet. I min lycka över att finna denna saknad smakupplevelse hon gett mig hade jag byggt upp en själsfrende i mitt inre som inte fanns. Envist hållit mig kvar vid den bild av henne som jag först känt Inte velat se den hon sakta visade sig vara bara så jag ville ha henne.
Det hade varit lätt att säga att jag blivit utnyttjad men då hade jag ljugit. Jag hade själv varit en attraktiv ny smak. Men istället för att dela, ge och ta hade jag onanerat ensam öppet in för henne. Velat tro att vi var två som delade samma slickepinne.
Det kommer läka men fortfarande blöts mina kinder i saknad av den som aldrig fanns.
.
måndag 21 september 2009
Så olika
Utmaning 264 - 21 september
Skriv om att samsas.
Du säger vad du känner och tycker utan att tänka på konsekvenserna Allt ska vara i ordning. Diskbänken ska skina. Smulor på matbordet spänner din ryggrad. Dammsugaren kommer fram i samma ögonblick som du kommer hem från jobbet. Men du är inte konsekvent. Ditt långa hår snurrar in sig i duschbrunnen. Padd med gammal makeup och topps med öronvax blir liggande på hanfatet. Aldrig plockar du bort det. Du irriterar dig över vissna blomblad i fönsterbrädena men skulle aldrig komma på tanken att vattna blommorna.
Vi är så olika. Så vansinnigt olika.
Men jag vet alltid vad du känner, jag vet var jag har dig. Du tänker inte på konsekvenserna av vad du säger men erkänner när du har fel. Det gör inget för mig om det står en smutsig kastrull på diskbänken eller finns smulor på bordet men det är så mycket finare när du torkat undan. Jag hatar att damsuga men tvättar och stryker hellre. Det är en tyst överenskommelse, jag städar upp efter dig på toaletten och du pockar undan alla data och motortidningar som jag strör runt mig.
Vi är så olika men kompletterar varandra så bra och blommorna i vårt hem trivs och är vackra.
.
Skriv om att samsas.
Du säger vad du känner och tycker utan att tänka på konsekvenserna Allt ska vara i ordning. Diskbänken ska skina. Smulor på matbordet spänner din ryggrad. Dammsugaren kommer fram i samma ögonblick som du kommer hem från jobbet. Men du är inte konsekvent. Ditt långa hår snurrar in sig i duschbrunnen. Padd med gammal makeup och topps med öronvax blir liggande på hanfatet. Aldrig plockar du bort det. Du irriterar dig över vissna blomblad i fönsterbrädena men skulle aldrig komma på tanken att vattna blommorna.
Vi är så olika. Så vansinnigt olika.
Men jag vet alltid vad du känner, jag vet var jag har dig. Du tänker inte på konsekvenserna av vad du säger men erkänner när du har fel. Det gör inget för mig om det står en smutsig kastrull på diskbänken eller finns smulor på bordet men det är så mycket finare när du torkat undan. Jag hatar att damsuga men tvättar och stryker hellre. Det är en tyst överenskommelse, jag städar upp efter dig på toaletten och du pockar undan alla data och motortidningar som jag strör runt mig.
Vi är så olika men kompletterar varandra så bra och blommorna i vårt hem trivs och är vackra.
.
Brottet från mönstret
Utmaning 263 - 20 september
Skriv om att göra ett undantag.
Aldrig att jag skulle svärta ner min familj. Vi var lyckligt lottade. Mamma och pappa hade verkligen fått kämpa sig fram, men de hade lyckats. Mamma var en omtyckt läkare och pappa hade byggt upp en elfirma som han drev med hjälp av åtta anställda Min bror Mats var 6 år äldre än jag och han skulle nu flytta till Göteborg och börja på Chalmers.
I skolan gick det fantastiskt bra för mig men inget annat förväntades heller, jag var en Visbergh. Vänner hade jag och många av dem höll också på med bågskytte. Vi var ett taijt gäng som kämpade mot samma mål. Det roligaste som fanns var att åka iväg på tävlingar med dem över hela Sverige
Bakom denna fina duktiga flicka som kom från en bra familj fanns en svart skugga. I hela tretton år hade jag tillåtit det och lärt mig spela detta teaterstycke. Även teater var jag bra på men det var det nog ingen som misstänkte, så bra var jag. Många påstod att det svåraste var att visa sorg och tårar på ett realistiskt sätt för en skådespelare men jag påstår att det omvända är ännu svårare.
Nästan lika många år som jag spelat hade jag även gjort abort. En om året, även det var nu en vana, ren vardags mat. Fast nu skulle det vara slut på det. Han misstänkte inget. Han hade efter att hjälpt mig de första gångerna överlåtit åt mig att rensa upp efter hans misstag. Han visste så väl att jag aldrig skulle avslöja något. Jag tänkte inte heller nu avslöja vad han gjort men jag hade bestämt en annan väg.
Små fjärilar hade börjat kännas i magen. Detta lilla liv som nu växte tillsig skulle denna gång få överleva. Detta skulle förändra så mycket, mina framtidsplaner men även för mamma och pappa. Men jag var skydig alla dessa döda foster detta. Eftersom jag visste att övergreppen nu skulle sluta så ville jag inte avslöja vem pappan var. Det var inte värt att svärta ner familjen på det viset nu när han ändå skulle flytta.
.
Skriv om att göra ett undantag.
Aldrig att jag skulle svärta ner min familj. Vi var lyckligt lottade. Mamma och pappa hade verkligen fått kämpa sig fram, men de hade lyckats. Mamma var en omtyckt läkare och pappa hade byggt upp en elfirma som han drev med hjälp av åtta anställda Min bror Mats var 6 år äldre än jag och han skulle nu flytta till Göteborg och börja på Chalmers.
I skolan gick det fantastiskt bra för mig men inget annat förväntades heller, jag var en Visbergh. Vänner hade jag och många av dem höll också på med bågskytte. Vi var ett taijt gäng som kämpade mot samma mål. Det roligaste som fanns var att åka iväg på tävlingar med dem över hela Sverige
Bakom denna fina duktiga flicka som kom från en bra familj fanns en svart skugga. I hela tretton år hade jag tillåtit det och lärt mig spela detta teaterstycke. Även teater var jag bra på men det var det nog ingen som misstänkte, så bra var jag. Många påstod att det svåraste var att visa sorg och tårar på ett realistiskt sätt för en skådespelare men jag påstår att det omvända är ännu svårare.
Nästan lika många år som jag spelat hade jag även gjort abort. En om året, även det var nu en vana, ren vardags mat. Fast nu skulle det vara slut på det. Han misstänkte inget. Han hade efter att hjälpt mig de första gångerna överlåtit åt mig att rensa upp efter hans misstag. Han visste så väl att jag aldrig skulle avslöja något. Jag tänkte inte heller nu avslöja vad han gjort men jag hade bestämt en annan väg.
Små fjärilar hade börjat kännas i magen. Detta lilla liv som nu växte tillsig skulle denna gång få överleva. Detta skulle förändra så mycket, mina framtidsplaner men även för mamma och pappa. Men jag var skydig alla dessa döda foster detta. Eftersom jag visste att övergreppen nu skulle sluta så ville jag inte avslöja vem pappan var. Det var inte värt att svärta ner familjen på det viset nu när han ändå skulle flytta.
.
fredag 18 september 2009
Kvinlighet
Utmaning 261 - 18 september
Skriv om ett ärr.
Stjärnorna dansade runt. Svett trängde fram från min iskalla skakande kropp. Växelvis krampade jag i fosterställning och låg raklång på magen med dubbla kuddar hårt tryckta mot nedre delen av buken och mitt sköte. Smärtan kom i vågor. En konstant smärta som gav mig utrymme till att fylla lungorna inför nästa dödsångest, den som kom som vågor. Det hade varit mer humant att stöta in en kniv och vrida om.
Trettiosex dagar per år, år efter år. En paus från dessa smärtor kom under de år jag var gravid och ammande. Det var sex underbara år av ammande och graviditeter. Även missfall men det drog i alla fall ut på tiden av smärtfritt levene.
Så växte systorna tillsig igen och smärtorna med dem. Sjukskrivning tredagar var månad var en självklarhet. Tiden kom då beslut om en sladdis skulle tas. Jag ville bli mamma igen, bara en sista gång ett sista barn. En tid av sex och smärta, sex och smärta och inget fastnat ägg. Jag var så full med systor att det inte fanns en chans för ett mycket litet ägg att sätta sig.
Beslut måste tas. Ofrivilligt insåg jag trotts att jag hade många fertila år kvar att det bara fanns ett val. Operation det enda alternativet om jag ville slippa plåga och fortsatt nedslitning av min kropp. Ja, jag sa ja till att avlägsna min livmoder fast det var mot min innersta vilja.
Flera veckor efter brottades jag med mitt ärr. Ärret var smärtsamt. Det satt djupt, djupt inom mig. Det var större än det som gick från sida till sida ovanför mitt blygdben. Det var skräckfyllt att jag pga. tappad känsel runt operationsområdet inte heller kund få orgasm. Jag hade blivit stympad. Inte till det yttre men min kvinnligt var bortskuren och slängde i en papperskorg. Ett halvår senare kom känseln tillbaka och njutning av orgasmer kunde jag åter berusa mig av. Fast känslan att inte vara helt fullt kvinnlig är fortfarande ett tärande ärr i mig.
.
Skriv om ett ärr.
Stjärnorna dansade runt. Svett trängde fram från min iskalla skakande kropp. Växelvis krampade jag i fosterställning och låg raklång på magen med dubbla kuddar hårt tryckta mot nedre delen av buken och mitt sköte. Smärtan kom i vågor. En konstant smärta som gav mig utrymme till att fylla lungorna inför nästa dödsångest, den som kom som vågor. Det hade varit mer humant att stöta in en kniv och vrida om.
Trettiosex dagar per år, år efter år. En paus från dessa smärtor kom under de år jag var gravid och ammande. Det var sex underbara år av ammande och graviditeter. Även missfall men det drog i alla fall ut på tiden av smärtfritt levene.
Så växte systorna tillsig igen och smärtorna med dem. Sjukskrivning tredagar var månad var en självklarhet. Tiden kom då beslut om en sladdis skulle tas. Jag ville bli mamma igen, bara en sista gång ett sista barn. En tid av sex och smärta, sex och smärta och inget fastnat ägg. Jag var så full med systor att det inte fanns en chans för ett mycket litet ägg att sätta sig.
Beslut måste tas. Ofrivilligt insåg jag trotts att jag hade många fertila år kvar att det bara fanns ett val. Operation det enda alternativet om jag ville slippa plåga och fortsatt nedslitning av min kropp. Ja, jag sa ja till att avlägsna min livmoder fast det var mot min innersta vilja.
Flera veckor efter brottades jag med mitt ärr. Ärret var smärtsamt. Det satt djupt, djupt inom mig. Det var större än det som gick från sida till sida ovanför mitt blygdben. Det var skräckfyllt att jag pga. tappad känsel runt operationsområdet inte heller kund få orgasm. Jag hade blivit stympad. Inte till det yttre men min kvinnligt var bortskuren och slängde i en papperskorg. Ett halvår senare kom känseln tillbaka och njutning av orgasmer kunde jag åter berusa mig av. Fast känslan att inte vara helt fullt kvinnlig är fortfarande ett tärande ärr i mig.
.
torsdag 17 september 2009
Jag kan inte
Utmaning 260 - 17 september
Skriv om att vara blyg.
Jag kan inte
kan inte reglerna
tänk om jag syns
om jag gör bort mig
Om jag inte syns
är det värre
finns jag då
Tänk om jag säger fel
eller vad är fel
eller vad är rätt
Står jag bara tyst
då är jag pinsam
bättre att inte synas
Jag vill vara osynlig
synlig gör mig osäker
jag ser ingen annan
Blind på omvärlden
ser mitt blyga jag
som är pinsam
Osynlig kan jag se
förstå andras språk
så jag lär
Vad som anses rätt
vad som anses fel
att säga och göra
Ge mig osynlighet
så kan jag tjuvläsa
regelboken
Det sociala spelet
.
Skriv om att vara blyg.
Jag kan inte
kan inte reglerna
tänk om jag syns
om jag gör bort mig
Om jag inte syns
är det värre
finns jag då
Tänk om jag säger fel
eller vad är fel
eller vad är rätt
Står jag bara tyst
då är jag pinsam
bättre att inte synas
Jag vill vara osynlig
synlig gör mig osäker
jag ser ingen annan
Blind på omvärlden
ser mitt blyga jag
som är pinsam
Osynlig kan jag se
förstå andras språk
så jag lär
Vad som anses rätt
vad som anses fel
att säga och göra
Ge mig osynlighet
så kan jag tjuvläsa
regelboken
Det sociala spelet
.
fredag 11 september 2009
Jag, långsint!
Skrivpuff utmaning den 11 september
Skriv om att vara långsint
Långsint, hur kan hon säga så. Hon som känner mig så väl. För det första så är jag konflikträdd, ända sen från sperma tiden. Att jag överhuvudtaget kunde komma fram först till ägget är ett under eftersom jag helt och hållet även saknar tävlingsinstinkt. Varför behöva få bekräftelse på att man är bäst när man vet att man är bra som man är. Risken är bara att man kommer sist och vad bekräftar det?
Jag hamnar aldrig i den situationen att jag blir arg på någon. Om jag överhuvudtaget skulle komma i en konflikt så är det antingen jag som har fel eller den andra, svårare än så är det inte. Eftersom jag lägger mig direkt om jag inte är säker på min sak så infinner sig aldrig situationen att jag har fel, alltså finns bara alternativet att jag har rätt. Jag kan förstå att detta påstående smakar illa för andra men jag har inget behov att hävda det, jag kan njuta av den insikten i tysthet.
Trygghet i mig själv är en gåva jag vårdar ömt, den rubbas inte av att någon annan har problem med sin självkänsla. Det är deras problem, synd för dem då. Avund begriper jag mig inte på, jag har det jag behöver och vet att jag kan få det jag vill om jag kämpar för det men varför, när det är bra som det är.
Att överhuvud taget nedlåta sig till att ta upp ett sådant ämne igen. Först försöka få allt som det var från början av vår vänskap och sedan anklaga mig. Vad tror hon igentligen. Hon har visat sitt rätta jag och jag behöver inte ens tycka synd om henne.
Men att komma så här långt efter och kalla mig för långsint. Hade jag haft fel så hade jag bett om ursäkt. Det har jag inga problem med. Inte har jag heller begärt en ursäkt från henne, jag bryr mig helt enkelt inte. Varför lägga energi på andras problem. Rätt smickrande att jag tydligen gnagt i hennes tankar under åren, men att hon inte kommit till insikt om hur fel hon har talar inte till hennes fördel. Det är bra som det är nu och våra vägar behöver inte korsas något mer.
Långsint nej, men aldrig att jag glömmer att hon sa att jag var egoistisk och saknade empati.
.
Skriv om att vara långsint
Långsint, hur kan hon säga så. Hon som känner mig så väl. För det första så är jag konflikträdd, ända sen från sperma tiden. Att jag överhuvudtaget kunde komma fram först till ägget är ett under eftersom jag helt och hållet även saknar tävlingsinstinkt. Varför behöva få bekräftelse på att man är bäst när man vet att man är bra som man är. Risken är bara att man kommer sist och vad bekräftar det?
Jag hamnar aldrig i den situationen att jag blir arg på någon. Om jag överhuvudtaget skulle komma i en konflikt så är det antingen jag som har fel eller den andra, svårare än så är det inte. Eftersom jag lägger mig direkt om jag inte är säker på min sak så infinner sig aldrig situationen att jag har fel, alltså finns bara alternativet att jag har rätt. Jag kan förstå att detta påstående smakar illa för andra men jag har inget behov att hävda det, jag kan njuta av den insikten i tysthet.
Trygghet i mig själv är en gåva jag vårdar ömt, den rubbas inte av att någon annan har problem med sin självkänsla. Det är deras problem, synd för dem då. Avund begriper jag mig inte på, jag har det jag behöver och vet att jag kan få det jag vill om jag kämpar för det men varför, när det är bra som det är.
Att överhuvud taget nedlåta sig till att ta upp ett sådant ämne igen. Först försöka få allt som det var från början av vår vänskap och sedan anklaga mig. Vad tror hon igentligen. Hon har visat sitt rätta jag och jag behöver inte ens tycka synd om henne.
Men att komma så här långt efter och kalla mig för långsint. Hade jag haft fel så hade jag bett om ursäkt. Det har jag inga problem med. Inte har jag heller begärt en ursäkt från henne, jag bryr mig helt enkelt inte. Varför lägga energi på andras problem. Rätt smickrande att jag tydligen gnagt i hennes tankar under åren, men att hon inte kommit till insikt om hur fel hon har talar inte till hennes fördel. Det är bra som det är nu och våra vägar behöver inte korsas något mer.
Långsint nej, men aldrig att jag glömmer att hon sa att jag var egoistisk och saknade empati.
.
onsdag 9 september 2009
Utmaning 252 - 9 september
Skriv om att ha tråkigt.
Söndag morgon, varför skulle jag vakna så tidig. Jag hade försökt somna om men de förbannade duvorna satt ute på telestolpen och kuttrade så det var lönlöst.
Morgontidningen hade inte kommit, antagligen hade sommarvikarien börjat, det brukade strula med tidningen då i några dagar. Jag tog istället med mig lokaltidningen som jag redan läst några gånger denna veckan. Kunde väl kanske hitta något att se fram mot att se på tv:n i kväll. Skit, det var ju söndag. Inget bra på söndagar, var det ingen som tittade på tv då. Då fick det väl bli en film i stället fast jag redan sett alla mer än en gång.
Jag hade gjort en liten lista på saker som skulle göras denna helg och listan var intakt, inget hade det blivit i går. Bara latat mig på stranden, fast vattnet hade varit kallt så inte gick det att bada. Inga andra hade varit där utan några ungar som grävde i sanden och var allt för högljuda i min smak.
.Så idag kändes listan lång. Laga mat till veckans matlådor, dammsuga, ringa Lena. Nu hade jag skjutit upp det så länge, det var så jobbigt att ringa henne. Hon bara gnällde om hur svårt det var nu sen Göran gåttifrån henne, men jag måste. Så många tråkiga måsten.
Söndag morgon. Jag vaknade tidigt av att duvorna kuttrade, det var så ljuvligt att jag passade på att ligga kvar och bara lyssna en stund. Skönt att få vakna till annat än väckarklockan. Morgonen blev tidig, idag skulle jag hinna med en del, men först kaffe och tidning.
Brevbäraren hade inte kommit, antagligen var det en sommarvikarie som börjat nu. Det kunde minsann inte vara lätt för dem att lära sig alla gator och turer och så mörkt som det var på natten när de var ute. Nä, tidningsbuden var beundransvärda, den yrkeskategorien borde uppskattas bättre. Nå ja, en sådan här underbar morgon var bara för skön för att förstöras av alla hemskheter det stod i tidningen om. Lokaldelen ögnade jag i alla fall igenom, alltid var det något man inte lagt märke till men så måste jag bara kolla tvprogrammen inför i kväll. Men som det brukade på söndagarna så var det inget av större intresse. Ofta när det vara så så kunde jag efter lite zappande bara råka hamna i något mycket intressant som jag annars skulle missa. Jag såg faktiskt fram mot att zappa lite i kväll.
Jag hade gjort en liten lista på saker som behövdes göras denna helgen. Listan var intakt då jag haft en skön dag på stranden i går. Vårsolen hade varit varm men havet var fortfarande kyligt. Men så skönt att få lite försmak på sommaren. Några barn hade byggt sandslott och det gav mig många härliga minnen från när jag och brorsan suttit så i timmar och byggt. Härligt att vissa saker aldrig förändrades.
Listan skulle betas av, den var inte lång men att laga veckans matlådor tog lite tid. Det var det väl värt jämfört med de där köperätterna. Och så var det dammsuga och ringa lena. Alltid lika skönt att få börja veckan med lite ordning och reda så jag slapp lägga tid på städningen mitt i veckan. Dessutom blev jag alltid så nöjd efteråt Lena hade jag inte ringt på ett tag, det hade blivit uppskjutit då det kändes förjobbigt med hennes sorg efter att Göran lämnat henne. Nu skulle jag ta mig tid att ringa henne, kanske till och med fråga om hon ville ha besök nästa vecka. Hade det varit jag som varit i den situationen hade jag inte velat bli bortglömd av vännerna. Kanske hon behövde hjälp med något, det kändes alltid så bra att kunna hjälpa andra.
Skillnaden mellan tråkigt och roligt är bara inställningen.
Ingen bra text precis men huvudtanken var god ;-), nu ska jag ha kul och koka äppelmos på all fallfrukt.
Skriv om att ha tråkigt.
Söndag morgon, varför skulle jag vakna så tidig. Jag hade försökt somna om men de förbannade duvorna satt ute på telestolpen och kuttrade så det var lönlöst.
Morgontidningen hade inte kommit, antagligen hade sommarvikarien börjat, det brukade strula med tidningen då i några dagar. Jag tog istället med mig lokaltidningen som jag redan läst några gånger denna veckan. Kunde väl kanske hitta något att se fram mot att se på tv:n i kväll. Skit, det var ju söndag. Inget bra på söndagar, var det ingen som tittade på tv då. Då fick det väl bli en film i stället fast jag redan sett alla mer än en gång.
Jag hade gjort en liten lista på saker som skulle göras denna helg och listan var intakt, inget hade det blivit i går. Bara latat mig på stranden, fast vattnet hade varit kallt så inte gick det att bada. Inga andra hade varit där utan några ungar som grävde i sanden och var allt för högljuda i min smak.
.Så idag kändes listan lång. Laga mat till veckans matlådor, dammsuga, ringa Lena. Nu hade jag skjutit upp det så länge, det var så jobbigt att ringa henne. Hon bara gnällde om hur svårt det var nu sen Göran gåttifrån henne, men jag måste. Så många tråkiga måsten.
Söndag morgon. Jag vaknade tidigt av att duvorna kuttrade, det var så ljuvligt att jag passade på att ligga kvar och bara lyssna en stund. Skönt att få vakna till annat än väckarklockan. Morgonen blev tidig, idag skulle jag hinna med en del, men först kaffe och tidning.
Brevbäraren hade inte kommit, antagligen var det en sommarvikarie som börjat nu. Det kunde minsann inte vara lätt för dem att lära sig alla gator och turer och så mörkt som det var på natten när de var ute. Nä, tidningsbuden var beundransvärda, den yrkeskategorien borde uppskattas bättre. Nå ja, en sådan här underbar morgon var bara för skön för att förstöras av alla hemskheter det stod i tidningen om. Lokaldelen ögnade jag i alla fall igenom, alltid var det något man inte lagt märke till men så måste jag bara kolla tvprogrammen inför i kväll. Men som det brukade på söndagarna så var det inget av större intresse. Ofta när det vara så så kunde jag efter lite zappande bara råka hamna i något mycket intressant som jag annars skulle missa. Jag såg faktiskt fram mot att zappa lite i kväll.
Jag hade gjort en liten lista på saker som behövdes göras denna helgen. Listan var intakt då jag haft en skön dag på stranden i går. Vårsolen hade varit varm men havet var fortfarande kyligt. Men så skönt att få lite försmak på sommaren. Några barn hade byggt sandslott och det gav mig många härliga minnen från när jag och brorsan suttit så i timmar och byggt. Härligt att vissa saker aldrig förändrades.
Listan skulle betas av, den var inte lång men att laga veckans matlådor tog lite tid. Det var det väl värt jämfört med de där köperätterna. Och så var det dammsuga och ringa lena. Alltid lika skönt att få börja veckan med lite ordning och reda så jag slapp lägga tid på städningen mitt i veckan. Dessutom blev jag alltid så nöjd efteråt Lena hade jag inte ringt på ett tag, det hade blivit uppskjutit då det kändes förjobbigt med hennes sorg efter att Göran lämnat henne. Nu skulle jag ta mig tid att ringa henne, kanske till och med fråga om hon ville ha besök nästa vecka. Hade det varit jag som varit i den situationen hade jag inte velat bli bortglömd av vännerna. Kanske hon behövde hjälp med något, det kändes alltid så bra att kunna hjälpa andra.
Skillnaden mellan tråkigt och roligt är bara inställningen.
Ingen bra text precis men huvudtanken var god ;-), nu ska jag ha kul och koka äppelmos på all fallfrukt.
tisdag 8 september 2009
Reinkarnation
Utmaning 251 - 8 september
Skriv om att gå utanför ramarna.
Sjön låg stilla och blank. Granarna med sina ljusgröna skott och lövträden så ungdomliga trots krokiga ryggradar, speglade sig vackert i sjön. Inte länge till. Solen skulle börja dra sig tillbaka snart, njutningen fick vänta. Ännu några måsten innan hon fick återgå till livmoderns trygga vaggande.
Tältets oranga färg var borta, bara hennes minne talade om att det en gång stått där för första gången skrikande. Då hade hon varit osäker. Osäker på om hon skulle synas, på om platsen var den rätta och hon fick vara ifred. Då, så långt tillbaka att det inte spelade någon roll längre hade det varit en skugga av henne själv som dragit henne hit. Hon hade inte vetat varför eller vad målet var bara följt med. Det hade lika gärna kunnat vara att hoppa från Elvsborgsbron. Livet hade varit tungt att leva. Då ville hon inte ha ett liv, nu hade hon två. Den kalla årstidensliv kunde hon nu till och med njuta av men det var detta liv som höll henne levande.
Det fanns bara en som hon vågat och varit tvungen att berätta sin hemlighet för. I många år hade hon aldrig kunnat tro att hon skulle kunna leva med en annan människa men så kom Hans. Han hade förstått henne de var så lika men hade valt så skilda strategier för att överleva den fyrkantiga världen. Hon brydde sig inte var han var, han visste inte var hon var, det enda som betydde något var att de sedan fanns förvarandra. Båda måste de vara ett med sig själva, han genom att testa gränserna mellan liv och död någonstans i Anderna, Himalaya eller var det nu kunde vara. Hon måste gunga i tryggheten av att vara ett med jorden, skogen och luften. Inget märkvärdigt alls bara bekräftelse av att inte vara beroende av någon annan än sig själv. Få tillit och respekt för sig själv för att möta de fyrkantiga.
Elden hade börjat ta fart, månen och sol växlade plats. Hon var nu i sin livmoder som skulle värka ut henne när hon var redo, någon gång då löven föll.
.
Skriv om att gå utanför ramarna.
Sjön låg stilla och blank. Granarna med sina ljusgröna skott och lövträden så ungdomliga trots krokiga ryggradar, speglade sig vackert i sjön. Inte länge till. Solen skulle börja dra sig tillbaka snart, njutningen fick vänta. Ännu några måsten innan hon fick återgå till livmoderns trygga vaggande.
Tältets oranga färg var borta, bara hennes minne talade om att det en gång stått där för första gången skrikande. Då hade hon varit osäker. Osäker på om hon skulle synas, på om platsen var den rätta och hon fick vara ifred. Då, så långt tillbaka att det inte spelade någon roll längre hade det varit en skugga av henne själv som dragit henne hit. Hon hade inte vetat varför eller vad målet var bara följt med. Det hade lika gärna kunnat vara att hoppa från Elvsborgsbron. Livet hade varit tungt att leva. Då ville hon inte ha ett liv, nu hade hon två. Den kalla årstidensliv kunde hon nu till och med njuta av men det var detta liv som höll henne levande.
Det fanns bara en som hon vågat och varit tvungen att berätta sin hemlighet för. I många år hade hon aldrig kunnat tro att hon skulle kunna leva med en annan människa men så kom Hans. Han hade förstått henne de var så lika men hade valt så skilda strategier för att överleva den fyrkantiga världen. Hon brydde sig inte var han var, han visste inte var hon var, det enda som betydde något var att de sedan fanns förvarandra. Båda måste de vara ett med sig själva, han genom att testa gränserna mellan liv och död någonstans i Anderna, Himalaya eller var det nu kunde vara. Hon måste gunga i tryggheten av att vara ett med jorden, skogen och luften. Inget märkvärdigt alls bara bekräftelse av att inte vara beroende av någon annan än sig själv. Få tillit och respekt för sig själv för att möta de fyrkantiga.
Elden hade börjat ta fart, månen och sol växlade plats. Hon var nu i sin livmoder som skulle värka ut henne när hon var redo, någon gång då löven föll.
.
måndag 31 augusti 2009
Svininfluensa
Utmaning 243 - 31 augusti
Skriv om att införa ett förbud.
Det kan väl inte vara så farligt som alla säger. Influensa som influensa. Förr var det de gamla, sjuka och barnen som drabbades värst, nu är det min generation och vi är unga och starka. Vaccinera sig skull hon absolut inte göra. Hon reste sig från toaletten slängde en blick ner på det hon presterat och spolade.
Att hon inte tänkt på det förrut. Spola kan man ju inte göra förren man tvättat händerna. Tänk så många som tryckte på knappen med otvättade händer. Ännu en sak att ta upp med kollegiet så tog hon tvål ur pumptvålen och satte på vattnet. Medan händerna noga tvättades och naglarna rensades med pekfingrarna så gick tankarna till pumpens knapp och kran hantaget. Dom tar man ju också på innan man tvättar händerna. Men jag tvättar ju händerna och spritar dem efter toabesöket så då blir dom ju rena ändå. Hon log åt sig själv och kände sig lite lätt generad över att hon hade haft en tanke på att ta upp spolknappen med kollegorna
Så gick hon ut i korridoren Rasten var slut och korridoren var full av ungdomar. Strax var det dags att möta eleverna. I dag skulle hon inte bli populär, så var det alltid när en ny tenta presenterades Ljuskontakten och handtaget på toalettdörren. Hon hade tvättat och spritat händerna innan. Någon som nyst sig i handen hade kunnat gått in innan henne, öppnat dörren och tryckt på lampan. Hon stannade upp, såg inte och kände inte irritationen som hon väckt med att så mitt i korridoren just nu. Man måste hålla takten.
På något sätt måste det lösas. Finns ingen mening att tvättat händerna om man redan två sikunder senare har nersmittade händer. Det får inte vara på det här viset. Nu skulle hon samla kollegiet efter arbetstid så måste de sätta upp regler hur man inte fick bete sig och vad som måste göras för att förhindra smittspridning. Så fick hon tillslut fart i benen och halvsprang in i lokalvårdarnas förråd. Handsprit och en stor bunt servetter stoppade hon ner i väskan.
Klassen satt spänt tysta, de kände säkert på sig att det var tenta på gång igen. Karin vände sig mot tavlan, lättare att skriva direkt och slippa se deras missnöda miner. Hon tog upp pennan, släppte den i golvet som hon tagit upp en orm. Så vände hon sig mot klassen.
- Jag kommer märka en penna av var färg med mitt namn. Det är absolut förbjudet att från och med nu använda mina pennor. Skymd av bordet tog hon fram handspriten och en sevett och rengjorde pennorna.
Rektorn harklade sig för att påkalla uppmärksamheten i personalrummet.
- Jag vill bara tala om att Karin inte kommer på några veckor så Lars här kommer ta hennes timmar i språk. Jag vet ännu inte hur vi löser de andra ämnena men jag återkommer med det.
- Vad är det som hänt, är hon sjuk?
- Ja, det är hon och hon kommer inte tillbaka på några veckor.
- Ska vi kanske samlaihop till en blomma och en bok till henne så hon känner vårt stöd.
- Det är ingen bra idé sa rektorn. Karin mår inte psykiskt bara och kommer inte ta emot något besök.
Listan på bordet blev bara längre och längre. Det är förbjudet: att öppna dörren förutom om det är matleveransen, att flytta in varorna i köket innan allt är tvättat och sptitat, att sprätta upp och läsa posten utan munskydd, att öppna balkongdörren för att vädra förren efter elva på kvällen. Den blev bara längre och längre.
Hon hade förändrar sitt liv radikalt efter alla sin förbud av rädsla för att bli smittad. Det ända hon fortfarande trotts allt höll fast vid var att hon inte skulle vaccenera sig. Till sjukhus kom bara sjuka så dit kunde hon absolut inte gå.
Skriv om att införa ett förbud.
Det kan väl inte vara så farligt som alla säger. Influensa som influensa. Förr var det de gamla, sjuka och barnen som drabbades värst, nu är det min generation och vi är unga och starka. Vaccinera sig skull hon absolut inte göra. Hon reste sig från toaletten slängde en blick ner på det hon presterat och spolade.
Att hon inte tänkt på det förrut. Spola kan man ju inte göra förren man tvättat händerna. Tänk så många som tryckte på knappen med otvättade händer. Ännu en sak att ta upp med kollegiet så tog hon tvål ur pumptvålen och satte på vattnet. Medan händerna noga tvättades och naglarna rensades med pekfingrarna så gick tankarna till pumpens knapp och kran hantaget. Dom tar man ju också på innan man tvättar händerna. Men jag tvättar ju händerna och spritar dem efter toabesöket så då blir dom ju rena ändå. Hon log åt sig själv och kände sig lite lätt generad över att hon hade haft en tanke på att ta upp spolknappen med kollegorna
Så gick hon ut i korridoren Rasten var slut och korridoren var full av ungdomar. Strax var det dags att möta eleverna. I dag skulle hon inte bli populär, så var det alltid när en ny tenta presenterades Ljuskontakten och handtaget på toalettdörren. Hon hade tvättat och spritat händerna innan. Någon som nyst sig i handen hade kunnat gått in innan henne, öppnat dörren och tryckt på lampan. Hon stannade upp, såg inte och kände inte irritationen som hon väckt med att så mitt i korridoren just nu. Man måste hålla takten.
På något sätt måste det lösas. Finns ingen mening att tvättat händerna om man redan två sikunder senare har nersmittade händer. Det får inte vara på det här viset. Nu skulle hon samla kollegiet efter arbetstid så måste de sätta upp regler hur man inte fick bete sig och vad som måste göras för att förhindra smittspridning. Så fick hon tillslut fart i benen och halvsprang in i lokalvårdarnas förråd. Handsprit och en stor bunt servetter stoppade hon ner i väskan.
Klassen satt spänt tysta, de kände säkert på sig att det var tenta på gång igen. Karin vände sig mot tavlan, lättare att skriva direkt och slippa se deras missnöda miner. Hon tog upp pennan, släppte den i golvet som hon tagit upp en orm. Så vände hon sig mot klassen.
- Jag kommer märka en penna av var färg med mitt namn. Det är absolut förbjudet att från och med nu använda mina pennor. Skymd av bordet tog hon fram handspriten och en sevett och rengjorde pennorna.
Rektorn harklade sig för att påkalla uppmärksamheten i personalrummet.
- Jag vill bara tala om att Karin inte kommer på några veckor så Lars här kommer ta hennes timmar i språk. Jag vet ännu inte hur vi löser de andra ämnena men jag återkommer med det.
- Vad är det som hänt, är hon sjuk?
- Ja, det är hon och hon kommer inte tillbaka på några veckor.
- Ska vi kanske samlaihop till en blomma och en bok till henne så hon känner vårt stöd.
- Det är ingen bra idé sa rektorn. Karin mår inte psykiskt bara och kommer inte ta emot något besök.
Listan på bordet blev bara längre och längre. Det är förbjudet: att öppna dörren förutom om det är matleveransen, att flytta in varorna i köket innan allt är tvättat och sptitat, att sprätta upp och läsa posten utan munskydd, att öppna balkongdörren för att vädra förren efter elva på kvällen. Den blev bara längre och längre.
Hon hade förändrar sitt liv radikalt efter alla sin förbud av rädsla för att bli smittad. Det ända hon fortfarande trotts allt höll fast vid var att hon inte skulle vaccenera sig. Till sjukhus kom bara sjuka så dit kunde hon absolut inte gå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)