lördag 31 januari 2009

Vilken härlig dag!

.

Promenad i skogen utefter en sjö blev det i dag. Även om det inte var en varm sommardag så har vi haft det absolut lika härligt. Vi gick oss varma, trötta och hungriga. Sedan samlade vi ved och fick en go värmande brasa. Korvgrillning, kaffe och varm chokad fikade vi på och naturligtvis lite gott kaffebröd. Jag tyckte det var praktiskt med grillgaller, men jag var tråkig. Alla andra täljde sina grillspett själva. Men mina korvar var nog ändå de godaste. Vilken härlig dag, fast ännu är den inte slut.
.

Till dig särskilt!

.
DAGEN IDAG ÄR EN MÄRKLIG DAG - DEN ÄR DIN.
GÅRDAGEN FÖLL UR DINA HÄNDER OCH KAN INTE FÅ MER INNEHÅLL ÄN DU REDAN GIVIT DEN.
MORGONDAGEN VET DU INGENTING OM ,
MEN DAGEN IDAG DEN HAR DU.
ANVÄND DIG AV DET.
IDAG KAN DU HJÄLPA NÅGON , IDAG KAN DU GLÄDJA EN ANNAN. DAGEN IDAG ÄR EN MÄRKLIG DAG
DEN ÄR DIN !
.

Igår och idag. Höns, tuppar och kycklingar.


.

I går hämtade jag hem kycklingar. Med lite "prutning" och kvinnlig list (kanske) så fick jag inte bara ner priset utan även en kyckling på köpet. Men både min kompis och han jag köpte av tyckte sig se att det skulle bli en tupp (antagligen bara för att retas). Hoppas de har fel. Dom har i alla fall installerat sig bra. Nu har jag alltså fyllt hönshuset med 16 hönor, 2 tuppar och 13 kycklingar. Jag är en lycklig hönsmamma.
.
I dag har vi besök utav min syster, hennes man och deras barn. Vi ska ut på utflykt, till en sjö- Gå på promenad och grilla korv m.m. Så skönt det ska bli. Så nu måste jag sluta.
.
Till sist: jag ser fram mot skrivtävlingen, men den verkar svår. Tur att vi har lite tid på oss.
.

Tack ni som lärt mig länka!

-
.
Min test blir att lägga en länk till SkrivPuff här gick det?
.
.

fredag 30 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

.

Skriv en text som innehåller följande ord: soppa, misstänkt, glömma, undantag.

.
Vilken förbannad soppa jag hamnat i, bli misstänkt för att snatta. När jag gick igenom dörren ut ur klädaffären så tjöt larmet. Så jäkla pinsamt. Jag hade ju inte ens köpt något med undantag för strumporna som inte kostat mer än knappt en tjuga efter att rea pristet dragits. Skulle jag bli stoppad och förödmjukade för ett par strumpors skull.
Nä, strumporna var det inte. Så skulle jag försöka gå ut igen och då tjöt det igen. Jag blev ombedd att gå med in på något slags kontor. Där fick jag snällt klä av mig kläderna. Och ... hur hade jag kunnat gömma att ta av mig trosorna jag provat, de hade till och med varit förstora.

.

torsdag 29 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

.
Skriv din egen varningstext!
Skriv sedan en kort scen om någon som bryter mot (eller bortser ifrån) varningstexten!
.
Varnings skylten är som den "varning för vägbulor" fast med små knoppar på bulorna och våg formad rand under.
.
Det är eftermiddag och jag är på väg hem från jobbet. Lite trött i skallen, huvudvärk på väg. Kan bero på värmeböljan som kommit. Tänker lite förstrött på vad vi ska göra på semestern som börjar om en drygt vecka .
Framför mig kör en Volvo v70 rostig, handmålade med någon eldsflamma på.
Havet börjar synas på min vänstra sida. Här är så vackert. Bortom nästa krök blir det ännu vackarare. Där kör man nästan nere på stranden. Vi brukar ta ett kvälls dopp där ibland. Kanske går det att göra i kväll.
Så svänger jag ner mot stranden. Volvon framför mig bromsar tvärt till. Jag kastar hela min tyngd på bromsen. Däcken tjuter. Hjärtat bankar. Knogarna vitnar av det krampaktiga taget som jag håller om ratten. Bilen hinner inte stanna. Gode gud, hinner jag bara tänka så far jag rakt in i Volvon.
Ur Volvon kommer tre killar i 20 års åldern. Själv blir jag sittande. Varför uppmärksammade jag inte skylten så jag kunnat sakta ner i tid. Varför reagerade inte killarna på skylten, den var ju en varning främst för dem.
Varning för topless badare!
.

Några extra:
För ett par årsedan hade jag velat haft en skylt utanför vår gård med texten: Varning för levande lösspringande katter, höns, minigrisar, kaniner, barn och en hund!
.
Varning för dålig lukt! Bönderna här borde ha varningsskyltar att sätta upp när de har spridit ut svinurin på åkrarna så man hinner stänga av fläktsystemet innan doften tränger in i bilen.
.
På arbetsplatser borde det finnas varningsskyltar att sätta på huvudet med texten: Varning, har vaknat på fel sida!
.

onsdag 28 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

.
Som man bäddar får man ligga, sägs det. Hitta på en egen metafor som motsvarar ordspråket! Hur vill DU uttrycka att man får skylla sig själv? Bädda (ooops!) in ditt ordspråk i en kort scen.
.
Han tänkte inte utan körde för fort bara på.
Sikten skymdes av vägens damm.
Plötsligt i diket låg föraren till en Renault.
Att skada en oskyldig det är skam.
.
Komma fram rätt gör bara de smarta,
som ansvarsfullt studerar sin karta.
.
Kanske jag försöker igen senare då jag inte blev helt nöjd. Bör kanske läsa mitt eget ordspråk ;-)
.
Den som springer in i väggen får ont.
.
Som du bakar får du smaka.
.
Förstora byxor ramlar ner

tisdag 27 januari 2009

5 ägg!

.
Jag är allt lite mallig nu, men mina tufsiga och rufsiga hackhöns som kom i går och såg allt annat än välmående ut har idag kvicknat till. De har alla varit på benen, en har sett lite hängig ut men en av 16 är ganska bra ändå. Jag har haft höns tidigare och om de slutade lägga ägg så visste jag att de var något fel, det var liksom första varningstecknet. Så när mina barn frågade när vi kommer att få ägg från dem sa jag om ca 2 veckor, med tanke på två flyttar och ganska illa behandlade. Men 5 ägg blev det i dag och ganska stora faktiskt 64 - 66 g /st.

God natt !
.

Dagens utmaning från SkrivPuff

.
Skriv om någon som har anledning att skämmas.
-

- Du borde skämmas!
Någon skrek efter mig. Hjärtat slog nu så snabbt det kunde, men det hade inte stannat. Inte denna gången heller. Jag var tillbaka till livet. Yrseln började släppa och benen hade åter fått kraft. Jag ökade takten, nästan sprang ut från Maxi och alla brännande blickar som jag kände i nacken.
.
Äntligen framme, min fristad. En fjärrkontrolls nyckel hade varit att föredra. Fingrarna darrade fortfarande. Darrade var ett milt uttryck då jag inte kunde pricka rätt med nyckeln i låset. Handen skakade. Jag tog andra handen till hjälp och stöd. Fick äntligen in nyckeln i låset på bilen.
.
Nu gick luften ur mig. Samma sak var gång. Huvudet föll ner mot ratten, det var inget som gjorde ont, snarare skönt med en smäll i pannan. Jag lade armarna om huvudet och så kom tårarna. Först sakta försiktigt och sedan i en jämnare strilande takt som vår toastol där hemma som stod och rann bort slantarna för oss.
.
Jag hade i alla fall gjort ett försök till. Tagit mig till Maxi för att handla. Jag vet att min man inte gillar att handla och dessutom har för lite tid efter jobbet för det. I dag var det fredag och kylen var tom. Jag ville kunna överraska dem där hemma. Något borde jag klara av. I alla fall en sak per dag. Så hade jag stått där med kundvagnen kl. 11.00 för att kunna handla innan fredags ruschen kom. Mitt dåliga samvete för barnen och mannen som fick ta så stort ansvar. Det dåliga samvetet började krypa i mig igen. Nu skulle jag allt passa på att få hem mat och något gott till helgen. Jag skulle minsann visa att jag klarade det.
.
Jag räknade med att det skulle ta lång tid. Jag orkade fortfarande inte gå så långt. Sen fanns risken att jag skulle stöta på någon jag kände som vill hör hur det var med oss eller bara få skvallra lite. Det fanns inte en chans att jag skulle överleva något sådant. Så sakta kröp jag fram mellan gångarna med nedsänkt huvud för att inte bli igenkänd, samtidigt som jag ville hålla koll på om det var någon jag kände igen så jag kunde försvinna in mellan några toabalar eller vad som fanns tillhands.
.
Så hade jag äntligen kommit fram till kassorna. Nu var det inte så lite folk i butiken längre. Alla pensionärer hade sin veckoträff då de snackade om vad som hänt, nya svåra benbrott och vem som stått bland dödsrunorna denna veckan. Så skulle det dessutom skrytas om barnbarn och vem som fick flest besök under helgen och hur kul det var men naturligt vis dödsjobbigt också. Jag stod lite avsides och försökte hålla koll på köerna och tillströmningen. Kassa 3 hade nu bara en betalande och en efter sig. Jag såg ingen komma bakifrån från något håll, så jag tog min korg och drog mig dit så fort mina geléartade ben klarade det. Den betalande herren hade nu börjat packa sina varor. Damen framför hade inte så mycket så detta skulle nog gå bra. Inga barnabarn på besök denna helgen för den damen kunde jag med en blick i korgen konstatera.
.
Nej, nej, nej. Två snackande tanter med stora fyllda vagnar rullade in bakom mig. Jag var fast. Snälla du framför, skynda dig tänkte jag. Hjärtat började slå snabbare. Nu såg jag framför mig två damer, dubbelseendet hade kommit. Då var yrseln inte långt borta. Vänd dig absolut inte om, för då ser du bara fyra snackande tanter försökte jag intala mig. Ändå vände jag lite på blicken och sneglade bakåt. Nu rusade blodet från huvudet. Allt började snurra. Damen framför hade några problem med någon gurka. Jag stirrade ner på mina före detta bruna skor, dom var minst fyra och dansade runt. Det var svårt att andas, jag skulle kvävas när som helst. Jag försökte andas snabbare för att få något syre över huvud taget. Nu fanns bara en sak att göra. Tack och lov att jag hade en sådan sinnesnärvaro trotts allt. Jag släppte vagnen tog mej ur kön. Det var svårt som att ta sig igenom en låst dörr, mentalt i alla fall. Kundvagnen stod fylld kvar i kön. Men jag var fri och började återvända från dödens svarta tunnel. Bakom mig hörde jag dem skrika.
- Du borde skämmas!

.

måndag 26 januari 2009

Tack och kackel!

.
Tack för alla upplyftande kommentarer jag fått på min text. Kanske det just beror på att den är väldigt personlig och sann. Oftast är det en lättnad att skriva sitt innersta, men sedan plågsamt att läsa det. "På papper" är orden fasta och jag känner mig faktiskt både sårbar och naken med vissa saker jag skriver. Men när andra känner igen sig så är man inte så ensam längre.
.
Kackel! Ja nu kommer det nog börja kackla i hönshuset. Alla 16 har anlänt och det var en ruggig skara som tydligt fått en dålig start i livet. Men innan jag hade gått ifrån dem hade de börjat äta och dricka alla. I morgon ska jag inte till jobbet så jag kommer nog lägga lite tid på att sitta hos mina hönor.
P.S. Och du Morsan, jag ska inte mata räven med dem, men om du är snäll kan du få några ägg så småningom.
.

Dagens utmaning från SkrivPuff

.
Skriv om person som lever på hoppet, trots allt.
.

Jag vet aldrig något om morgon dagen,
men jag tror att den har något att ge.
Jag vet inte när jorden går under,
men jag tror på en värld för mina barn.
Jag vet inte om Gud finns,
men jag tror att någon större skyddar mig.
Jag vet inte vad som finns efter döden,
men jag tror på en odödlighet för min själ.
Jag vet inte varför jag finns här,
men lever på hoppet om att en mening finns.
.

söndag 25 januari 2009

Hönor

-
Vad jag har slitit i dag. Rengjort hönshuset på ca. 30 m2. Vi har inte haft höns sen i våras då vi fick objudna gäster till hönshuset. Nu har jag bestämt (inte min man) att göra ett nytt försök.
I morgon kväll anländer 16 hönor. Tydligen räddade från någon hönsmisshandlare, så nu ska dom få bli frigående hos oss.
På fredag ska jag åka och köpa några raskycklingar som jag är extra intresserad av.
Jag minns första gången jag hämtade hem hönor, de var unghöns och jag var inte van. En tog sig i alla fall ur kartongen jag hade dem i och ... ja ni kan ju bara tänka er vilken kallabalik, jag hade ju inte ens hållit i en höna tidigare. Men någon gång ska alltid vara den första. Och som jag brukar säga: Det finns inga ...
.

Ord på vägen

.
Fick idag sänt dessa ord till mig, något att tänka på.
.
Gud ger dig nötterna men du får själv knäcka dem.
.

Ibland är även helgen vardag

Detta är dagens sanning men även mitt bidrag till dagens skrivutmaning från SkrivPuff.

.
Dagen är fri, den är ung.
Frukost är nästa steg
sedan är det kalas, bowling,
hämtnig och lämning av barn,
middag, hårklippning,tvätten
hönshusstädning, hund promenad,
och ... och ... och ...
Dagen är fri? Den är tung.


.

fredag 23 januari 2009

Man har inte tid med allt alltid

.
Dagens skrivutmaning har jag inte hunnit lägga en tanke på fast den lät jätte kul och inspirerande.

Promenad prioriteras så den blev av. Så blev det gjort lite annat som: Fylla råttfällorna i hönshuset och i ladan. Varit på "bygghuset" och gjort av med pengar Ringt en del "måste" samtal. Tvättat, sorterat tvätt. Stekt massor av biffar. Skjutsat ungar hit och dit. Jobbat lite hemifrån (med betoning på lite). Så gick även denna dagen.

Snart är det i morgon, en ny dag.

.

torsdag 22 januari 2009

Semla och huvudvärk.

.
Ja så har dagen varit.

Dagen började med huvudvärk, det gjorde att jag kom 2,5 timme försent till jobbet.

Jobbade 2 timmar och tyckte nog lite synd om mig själv.

Köpte två semlor på väg hem, men jag ska absolut inte äta två. Väninnan var inte hemma men hennes man. Han tackar aldrig nej. Så ... kaffe, semla och sällskap. Det var trevligt.

Skrivit lite samt lyssnat till Michael Jackson, har lovat att tycka till om honom, kul att lysna på lite annat än vad jag är inkörd på.

Men nu har jag huvudvärk igen.

Snälla tyck synd om mig i dag ;-)
.

Dagens övning från SkrivPuff 22

Gestalta (dvs skriv målande istället för redovisande) en väntan som är så tråkig att det kryper i kroppen
.
Nu har det gått tretti sju minuter sen han skulle komma hem, och mobilen är avslagen. Mörkret har fallit, inga ljuslyktor ännu på grusvägen.
Jag har så svårt att koncentrera tankarna. Jag går fram till fönstret igen. Hjärtat slår fortare. Jag tvingar mig att ta djupa andetag för att få tillräckligt med syre.
Tänk om han har blivit påkörd? Eller fått nita för en älg? Läpparna börjar darra, jag biter i underläppen, det bränner innanför ögonlocken. Så klart inget har hänt. Men han brukar aldrig vara sen.
Gud va äckligt, vitlök under nageln borde inte bita på dem. Vitlök. Skit, grytan! Den har bränt. Jag stjälper bara upp den i en annan kastrull och i med lite vatten.
Inga ljus ännu på vägen. Det värker i käken, måste slappna av och inte bita ihop så. Tänk om han … Nej, nej, nej. Jag går upp på övervåningen och tittar ut genom sovrumsfönstret. Här ser man hela 3 km bort, men vad hjälper det. Inga lysen. Nu blöder nagelbandet på vänster pekfinger. Alla naglar är ner bitna.
- När kommer Pappa.
- Snart, han kommer nog när som helst, svarar jag.
Vem lurar jag, mig själv? Jo då han kommer snart. Klockan visar nu att det har gått tolv minuter till.
Inga lysen. Andas, andas. Tänderna skakar om jag inte biter ihop käkarna och gör jag det så får ont i dem.
Tänk om det var halt på bron och … Nej, nej, tvinga bort tankarna. Glass är gott glass är gott jordgubb, choklad. Han älskar chokladglass.
Inga billyktor. Blodsmak i munnen, bitit för hårt i läppen. Snart hoppar hjärtat ut. Jag ska kanske ringa någon, nej men tänk om han skulle ringa just då.
Nu är det något, är det han. Jag springer upp till övervåningen, hjärtat klappar, nu hoppar det snart ut. Ja, ja det är han. Ner igen. Tårarna rinner, snoret rinner. Jag är så glad och snörvlande.
- Hej, jag är hemma nu.
- Var har du varit?
Min röst låter både lättade och anklagande på samma gång.
- Men lilla stumpan, som du ser ut. Jag sa ju att jag skulle komma en timme senare i dag.
Jag slänger mig om halsen på honom och snyftar av lättnad. Att jag hade glömt det.

.

onsdag 21 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff 21

.
Favoritplatsen i ditt (eller din huvudpersons) hem blir omdesignad av ett TV-team utan din vetskap. Skriv om reaktionen när det uppdagas.

Hela gården var full med folk. Jag var precis hemkommen från jobbet och det enda jag längtade efter var lugn och ro, min hörna med en god kopp kaffe.
- Här kommer hon sa någon i rosa snickarbyxor.
En tjej på högst 25 år med en slarvig hästsvans uppe på huvudet och lila målade ögon kom fram och sa:
- Du har haft turen att vinna en ”snygga till och göra om det dag” i ett av era rum. Det var en granne som skrivit till oss. Så här stod det i det vinnande brevet:
Bondromantik och fransk stil ska detta nog vara,
här finns trägolv och vitkalkade väggar som i skånska kök.
Bjälkar i taket, gammal soffa bör nog flyga och fara,
att få detta vackert modernt blir för er inget bök.

- Blunda nu så ska vi gå in.
De satte bindel för mina ögon och ledde in mig.
- Ett två tre!
Åh, herregud tänkte jag. Tårarna bara rann ute efter mina kinder. En grällig blommig fondtapet, resten var målat i pastellrosa. Allt var fasansfullt. Min härliga soffa och min härliga hörna hade bytts mot en gigantisk platt tv och köksbord med glasskiva och rostfria stolar.
- Fantastiskt, va! Var måltid blir nu som ett biobesök.
En kamera var uppstoppad i ansiktet på mig.
- Hon gråter av lycka!

.

tisdag 20 januari 2009

Vad händer i dag?

.
Vad händer i dag?
Jag har inget planerat, vad som helst kan händ eller inget alls.
Vad vet jag?
.

Dagens utmaning från SkrivPuff

Skriv en kort text om favoritplatsen i ditt (eller din huvudpersons) hem-

Hörnan i vår gamla maskätna kökssoffa är underbar. En fluffig kudde bakom ryggen, bena uppdragna med en hemvävd yllefilt över. Sitsen ordentligt stoppad som den bästa säng.Men framför allt så blir detta favoriten för att utsikten är så underbar. Fönster på tre håll. Vänder jag blicken ut över vårat 30m2 stora kök ser jag ut över innergården med stallbyggnaderna på andra sidan. Framförmig har vi delar av trädgården, äppelträd och min mans stora växthus. Ut genom fönstrena som soffan står vid ser man Österlens öppna åkrar. På sommaren är det vajande sädesfällt med inslag av valmo och blåklint. Den absolut bästa stunden här är med min stora handmålade italienska kopp mellan händerna, fylld med kaffe, vispad grädde och ett härligt doftande puder av kanel.
-

måndag 19 januari 2009

I väntan

Sitter här och väntar på reparatören. Diskmaskinen har nu varit sönder allt för länge. Han skulle komma på förmiddagen. Men ska enligt vad han nu sa komma runt 12.30. Sen blir det att åka och jobba.

Yngstingen fyller 10 år i dag så det ska bli tårta i dag igen, tre dagar på raken. Jag bakade en dubbel Prinsesstårta i förrgår som grannarna även hjälpte oss med igår att äta upp. I dag ska det bli chokladtårta. Ja han verkar än så länge nöjd med sin dag. Födelsedags middagen får dom själva betämma så i kväll blir det kräftor, bättre än förra året då det var blodpudding och bara jag och han gillar det.

I morgon är jag ledig från jobbet och inget planerat, skönt!

Nu var väntan slut.

Ha det gott alla!

Dagens övning från SkrivPuff

*Skriv en kort och gärna humoristisk bruksanvisning för din plånbok* Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.

Då denna plånbok är tillverkad och fylld för att eventuella oberöriga inte ska hitta så går vi rakt på felsökningen.

1. Varför får jag upp euromynt?
Mynt facket har två fack. I det högra (beroende på i vilken hand du håller plånboken i naturligt vis) finns svenska mynt. I det vänstara finner du örhängen, nästa läkartid och euromynt.
2. I sedelfacket finns inga sedlar.
För det första, det finns två sefelfack. För det andra, selarna ligger blandade med de kvitton som är från föregående år som du finner i båda facken. Nyare kvitton finns ej här alls. De finner du bakom ett av de tre facken för kontokort.
3. Var finns Lindexkortet.
När du öppnar första tryckknappen ser du tre kort fack. Här finns enbart de tre viktigaste korten. Kontokort, körkort och icakort. Öppna den andra tryckknappen, här finner du sex fack. Vart kort fack innehåller 3 kort. Lättast är att ta ut alla och sedna bläddra igenom till du hittar det du behöver .
4. Plånboken går inte att stänga.
Dax att rensa förra årets kvitton. Det brukar hjälpa samt öka pengavärdet av plånbokens innehåll (se fråga 2)
För övriga fel ring 072-72727272.

söndag 18 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff


Fyll i och brodera ut luckorna!


(Person) hade planerat att (...) men råkade (.....) och blev tvungen att (....). (Samma person) fick oväntad hjälp av (...) och kunde (...). Konsekvensen blev (...). Samtidigt (...). Till slut (...)

Tyra hade planerat att röja sin man ur vägen, en gång för alla. Hon hade gjort några trevande försök tidigare men råkade vara för feg för att genomföra dem. Denna gången skulle det inte misslyckas. Hennes man var stor och kraftig så hon kunde inte helt sonika hänga honom som hon först tänkt, och sedan få det att se ut som självmord. Nä, hon blev tvungen att tänka på detta ordentligt. Efter mycket övervägande och många timmar med sitt nya nöje att läsa deckare hade hon bestämt sig. En spetsad drink, fick det allt bli.
Var fredag när hennes man kom hem satte han sig i soffan med en stor flaska rödvin som bara var till honom. Denna mängden gjorde att han somnade och snarkade högljut i resten av fredagskvällen. Det var så här han i 23 år hade firat veckans slut ensam. Vid tre tiden på natten vaknade han av full blåsa. Tömde den och förflyttade sig sedan ner till den gemensamma sängkammaren i källarplanet. Väl där mellan lakanen så kände han ett annat behov som måste tillfredsställas. Det hade aldrig varit frågan om hon ville, inte heller om hon ens var vaken. Men nu skulle det bli sista fredagen.
Tyra hade sökt hjälp för sömnproblem som hon naturligt vis inte hade. Nu var pillerlagret ordentligt stort för att få en stor man att sova, det var hon helt säker på. Tyra hade med åren hållit sig så långt borta från sin man hon kunde och då särskilt på fredagskvällarna. Hon brukade istället sitta med Harald, deras katt i knät i köket och vänta på snarkningarna. Det var först då de började som hon med ro kunde släppa ner Harald och lösa korsord eller läsa en bok resten av kvällen.
Det enda lilla kruxet var att få ner pillren i flaskan. Han brukade öppna och servera sig själv. Det fanns inget annat att göra än att öppna en flaska, röra ner pillren och försöka improvisera.
När hennes man kom hem satt hon nu med två vinglas i soffan. Hon hade hällt upp lite till sig själv som naturligtvis inte var preparerat. Han tittade förvånat på henne och undrade varför hon satt där med hans flaska. Tyra sa att det nu fick vara nog med att fira fredagarna ensam och att lite gemenskap inte kunde skada. Han tittade skeptiskt på henne, men satte sig och hällde upp ett stort glas. Tyra var förväntansfull, hon sneglade lite på sin man när han tog en stor klunk av vinet. Det var det vidrigaste sa han. Jag tycker det var rätt fylligt svarade Tyra. Mannen tvekade men tog lite till som han nu smakade ordentligt på. Ren kattpiss, konstaterade han. Harald som lekte med ett av Tyras garn nystan fick sig en spark så han for in i väggen, som om det var hans fel. Hur han skulle ha gjort för att pissa i den flaskan var nog mannen den enda som hade svar på. Nystanet hade rullat ut över golvet och Tyras mod sjönk och försvann. Hon gick ut i köket och satte sig som vanligt vid köksbordet med Harald i knät. Mannen hade redan hämtat en ny flaska.
Så hördes snarkningarna. Hade de inte kommit lite tidigare än vanligt. Tyra tittade på klockan, jo lite tidigare. Men han hade absolut inte fått i sig så pass att han inte skulle vakna.
Tyra gick in och tittade till mannen som snarkade på soffan, hennes man. Konstaterade att det nog skulle bli fler fredagar i alla fall. Hon börjar linda in nystanet som låg ut slängt över golvet. Då slog det henne, ja visst. Att hon skulle få oväntad hjälp av Harald hade hon inte tänkt sig, och kunde han ge henne idéerna så skulle hon nog kunna genomföra dem.
Konsekvensen blev att första idéen nu fått sig en annan vändning. En som var mycket bättre, som inte kunde avslöja henne.
Tyra tog nystanen och spände upp garnet framför översta trappsteget. Hela nystanet gick åt, det måste göras väl. Så gick hon och tog vinflaskan som stod kvar nästan full, vinglasen som hon och han hade haft och diskade ur ordentligt. Kvar stod nu bara ett glas och en flaska på bordet som var urdruckna.
Tyra tog Harald med sig. Försiktigt tog de sig över garn hindret och gick ner till sängkammaren. Denna natten hade Tyra sömnproblem. Hon låg och klappade Harald och lyssnade spänt. Så upphörde snarkningarna. En liten stund senare spolade det på toaletten. Tyra var som förstelnad av spänning i hela kroppen. Så hördes ett skrik och ett upprepat dunkande i trappan. Samtidigt släppte all spänning och hon kunde andas. Så blev det tyst. Tyra väntade. Inget hände. Hon gick ut till trappan, där låg hennes man. Det var inget tvivel om saken, han var sten död, bruten nacke. Tyra tassade försiktigt upp. Tog ner allt garn och spolade sedan ner det i toaletten.
Allt annat kunde vänta tills i morgon.
Till slut var detta första fredagsnatten på 23 år som Tyra fick sova lugnt.
.

lördag 17 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

Börja en text med: Jag är författaren som ...

Jag är författaren som ännu inte har blivit upptäck. Det är inte ditt fel, men världens fel och mitt fel.

Jag började min karriär mycket sent i mitt liv. För sent känns det som nu.

Mitt fel låg i ett icke existerande självförtroende. Värdens fel låg i att döma.

Dömd på förhand. Utan vingar kan du inte flyga, utan ben kan du inte ta dig fram, utan självförtroende kan jag inte skriva.

Att skriva, vara författare är mer än bokstäver på ett papper. Men det tog tid att ta det till mig.

Tretti sju år tog det att inse att man kan flyga utan vingar och ta sig fram utan ben. Men för att skriva måste man ha självförtroende.

Senast för ett par månaders sedan hörde jag det igen. "Du som är dyslektiker kan inte skriva"
.
Nu känner jag ingen ledsam het längre, bara ilska. "Du som inte kan tänka, ska inte döma"
.
Så nu jobbar jag på fullt med att ta igen alla åren. Åren jag missat för världens okunskap.
.
Jag är författaren som har fantasi, berättarglöd, kärlek till orden och dyslexsi.
'

Det är bara ord


Ord är lätta att säga
Ord är talande,
uppbyggande,
berömmande,
glädjande.
Ord är lätta att säga
Ord är sorgliga,
kränkande,
förnedrande,
dödande.
Ord är lätta att säga
Ord är styrka,
kritik,
visdom,
makt.
Ord är lätta att säga

men svåra att ta tillbaka.
Ord är inte bara ord.
*
Och detta säger en som är Ordmissbrukare?!

fredag 16 januari 2009

Det är snart en God natt.

Jag han!

Jag har skickat in två tävlingsbidrag till en novelltävling. Tiden går ut 24.00 i dag och jag han.
Jag förväntar mig absolut inget, men det är roligare att ta del av de vinnande bidragen om man själv har deltagit.
När allt är klart kanske, bara kanske lägger jag upp dem här. Men jag kan avslöja att de heter: Möte och Min vän.

Godnatt!

Är det en God morgon?

Vet inte. Jag gick tillslut upp 04.20 efter att legat vaken en stund.

Ledig från jobbet i dag. Vad ska jag göra? Dagen blir ju så extra lång nu.

Vännerna har sitt eget. Jobb och skola och andra måsten, så ingen att ut och gå med eller sitta och snacka med eller bara ungås med i dag.

Men jag kan ju alltid, tvätta. Om bara strömmen i tvättstugan hade fungerat. Eller kanse ... Vad vet jag. Inget just nu. Ska nog titta in på SkrivPuff och se vad det finns för utmaning till mig.

Ha en bra dag!

torsdag 15 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

"Den gången kände jag verkligen för att mörda"
Beskriv noga - i första eller tredje person - en självupplevd situation där du faktiskt för någon nanosekund (eller längre, vi ställer inga frågor) förstod krafterna som gör vanliga människor till mördare.

Att mörda någon.
Att bara känna en sådan känsla.
Att bli så arg att man vill ta någons liv.
Känns väldigt avlägset.
Jag kan bli arg.
Jag kan bli riktigt förbannad.
Jag kan bli så otroligt rosenrasande djävlig.
Men det är sällan.
Då går pulsen upp.
Då kokar det från tårna till hårfästet.
Då vidgas näsborrarna, ögonbrynen drar ihop sig.
Oftast blir jag bara ledsen.
Ledsen över att bli sviken.
Ledsen över att inte bli respekterad.
Ledsen över bristen på mänsklighetens medmänsklighet.
Men en rak höger.
Skulle han ha som antastade mig.
Skulle hon ha som tog mitt själförtroende från mig.
Skulle han ha som förnedrande tog min tro och brände den.
Sorg känner jag bara för dem.
En har varit nära vägens slut.
En har gråtit över mitt förakt till henne.
En har varit nära att bli dödad på grund av mig.
Självmord.


onsdag 14 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

Skriv om att låta någons dröm gå i uppfyllelse. Vems? Och vad handlar den om?


Uppvaknandet var en lättnad. Jag låg svettigt inlindad i mitt underlakan. Som en kåldolme. Drömmen hade känts så verklig och nära. En sådan dröm som tar några sekunder att komma ifrån även efter man vaknat. Jag kravlade mig ur det fuktiga lakanen och drog av pyamasen som naturligt vis också var blöt. Så tog jag morgonrocken och knöt om mig. Kröp sedan ner i min mans säng. Den var fortfarande varm så klockan kunde inte vara mer än halv sex.

Drömmen började nu som en film framför mig. Jag satt i ett flygplan. Det var inte så stort och vi var bara fyra stycken i planet. I drömmen hade vi känt varandra väl men, jag kunde inte nu komma på vilka de var. En av de andra kände sig otroligt törstig och tryckte på en knapp för att flygvärdinnan skulle komma. Men hon hade tagit fel och råkat tryck på en nödbromsknappen. Planets motorer började sakta stängas av. Det skakad och panik uppstod bland oss. Av någon konstig andledning så stämmer drömmar sällan som tur är och i drömmen blev det nu mycket hett. Det var helt naturligt att när motorerna stannar så ökar värmen. De andra började nu ta av sig. Jag själv fick en känsla av att det var mitt ansvar att stoppa planet så jag sprang in i cockpiten och tryckte på SOS knappen. Sakta stannade nu planet upp mitt ute i tomma intet. En man ropade i högtalarna. ”Ta det nu lugn, vi kommer snart att få ut er”. Jag andades ut och spänningen släppte och så vaknade jag.

Klockan började bli mycket, morgon sysslorna var många. Men snart skulle jag var på jobbet. Denna dag var det kort om folk som det brukade. Men jag arbetade i alla fall inne på servishuset så det var inte samma farande runt som för de ute i hemtjänsten.

Då det blev middag erbjöd jag mig att själv ta ner de tre damerna som bodde på fjärde våningen. Jag ansåg att det var bättre att ha en full bemanning i matsalen än att två skulle ta ner de tre damerna. Det var Gulli, Ester och Dagny som skulle ner. I vanliga fall brukade en personal ta trapporna med Dagny. Hon var en mycket vital äldre dam men som varit senil i många år.Men nu tog jag alla i hissen. Gulli och Ester var rullstolsbundna så det var lätt att ta ut dem till hissen och låta dem vänta där medan jag hämtade Dagny. Hon pladdrad på bra fram till hissen om något fest på 40 talet skulle jag tro. Jag tryckte på knappen för att hissen skulle komma. Det enda som möjligt vis var lite problematiskt var att få in två rullstolar och mig och Dagny, men det gick.

Jag nådde inte till knapparna så Gulli tryckte på knappen till botten plan. Hissen började röra på sig. Dagny tog sig för halsen och tyckte att hon hade svårt att andas. Jag försökte lugna henne men hon envisades med att hon måste dricka för att andas bättre. Så tar hon och pressade sig framför Gulli och trycker på stopp. Hissen skakar till och stannar. Jag ser ganska snabbt genom hissfönstret att vi sitter fast mellan två våningar. Värmen stiger ganska snabbt inne i den trånga hissen. Ester börjar gråta. Jag ser inte hissknapparna och jag kan inte heller ta mig fram till dem. Det blir som att pussla för att överhuvud taget se vilka knapptrycknings möjligheter jag har att välja på. Lägst ner finns en larmknapp som jag tillslut når. Gulli har nu tagit av sig sina kläder, hon sitter där i bara mässingen i sin rullstol. Ester gråter. Dagny står och stampar och är väldigt arg på sin man Gustav som varit död i fjorton år. Hon tycker att det är otroligt egoistiskt av honom att lura iväg henne till ett sådant varmt land när han vet att hon så lätt får soleksem. Ester gråter. Luften blir tynger att andas. Dagny undrar varför ingen tagit med sig ett solparasoll. Ester gråter. Då är det någon på andra sidan väggen som ropar. "Ta det snart lugnt, vi får snart ut er". De på andra sidan ber oss tränga ihop oss så mycket det går så de kan såga upp dörren. Vi är inklämda och det är varmt, mycket varmt. Tillslut kan från räddningstjänsten hoppa ner till oss och hjälpa oss ut.

Jag är alldeles plaskvåt av svett men mycket glad över att jag kunde hålla mig lugn. Jag hade lika gärna kunnat svimmat. Ester har slutat gråta. Gulli är orolig för att hon har visat sig nästan naken för dessa snälla karar från räddnings tjänsten. Ester undrar bara om det finns något cafe i närheten.

tisdag 13 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

Välj en av följande karaktärer och skriv om hans eller hennes bästa minne.
1. En uteliggare i en storstad
2. En matematikprofessor med fyra barn
3. En bestsellerförfattare med torgskräck


Minnen. De flesta minnen känns ganska sorgliga. Mest därför att de bästa minnena kommer från en annan tid. En tid då jag inte tog vara på lyckan. Det som då var något som skulle kunna vara bra minnen, är i dag bara sorgligt och tungt att minnas. Det som då var svårigheter och sorg, är idag bagateller. Kanske till och med bra minnen, i alla fall något att skratta åt.
Men i den tid jag i dag lever i finns många materiella saker som betytt mycket för mig. Många gånger är det väldigt små saker som kan glädja en hemlös oerhört. Som till och med betytt skillnaden mellan liv och död.
Men det minnet jag sätter störst värde på var en dag i slutet av maj. Jag satt i hörnan mellan Östra Larmgatan och Fredsgatan. Hade ännu en gång skakat på tomburkarna för att se så jag inte missat någon droppe. En kvinna kom fram till mig. Det enda jag mins av hennes utseende var det röda slarvigt uppsatta håret som på någotvis inte stämde ihop med hennes övriga stil. Hon frågade:
- Ursäkta, men vet ni var tågstationen ligger?
Jag tittade mig omkring, liksom för att se om det var någon annan hon tilltalade. Men det kunde bara var mig hon frågat.
- Ja.
- Det är så att jag, har ingen aning om var jag är ens.
Hon började veckla upp en turistkarta, och lade den framför mig på trottoaren Först visade jag var vi befann oss. Hon tog upp en penna och bad mig rita in vägen. Det var tydligt att hennes lokal och orienteringssinne, var sämsta tänkbara. Jag ritade och skrev upp vilka butiker och hotell som låg uteftervägen, för att hjälpa henne. Jag kunde vägarna som om jag förklarat mitt gamla hemmakontor för henne. Detta var ändå mitt hem nu. När hon tillslut trodde att hon kunde hitta så sa hon:
- Tack så hemskt mycket, jag hade aldrig klarat mig utan din hjälp.
Jag log bara, och hon gick.
I hennes ögon hade jag varit som vilken annan som helst. Hon hade sett mig.

måndag 12 januari 2009

Ännu mer funderingar


Så var det kväll, och jag sitter här och bara måste ösa ur mig. Åren går och jag blir inte klokare. Vet inte om mitt ordspråk stämmer "Det finns inga misslyckande, utan bara nya erfarenheter". Jag har nog fel om det också, men man kan ju hoppas i alla fall. Någon gång ska väl erfarenheterna infinna sig även om det inte händer var dag.

Vill någon följa med på årets läskigaste och mest hisnande "berg och dalbana"? Då är det bara att hänga med mig. Men var beredd på att det kommer att gå fort. Möjlighet finns att stanna på topparna lite och beundra utsikten, men innan du vet ordet av så går det utför igen. Det är jag i ett nötskal.

Jag måste tacka min otroligt starka och stabila man som till skillnad från mig har båda fötterna på jorden. Jag far fram i 100 km/timme och det är min mans förtjänst. Han hänger som en bromskloss bakom mig. Hade han inte funnits så hade jag gått i 200 km/timme.

Driva om mig själv är jag bra på, ett sätt att att skydda mig själv. Ingen skulle kunna vara mer kritisk och elak mot mig än jag själv kan. Visst är det sorgligt.

Snart börjar uppförbacken igen.

Lite funderingar


Det slog mig att min yngsta fyller 10 år om en vecka. Har inte tänkt på det alls, inte mannen heller. Vad ska vi köpa till honom och framför allt när? Ska han ha kalas eller kanske party? Har inte vågat fråga ännu för jag vet nog svaret.

Nu har jag börjat kolla av höns marknaden. Ringt några samtal till och meilat några. Jag är nu helt säker på att en hönsflock fattas mig. Egna ägg är fantastiskt Vilken kvalité det är på ägg från lyckliga frigående höns. Men så helt säker på en ny hönsflock är inte min man ännu. Men jag jobbar på det.

Det blev ingen skrivövning för min del igår. Men skriva blev det,. En novelltävling går ut på fredag och jag har jobbat hårt med mitt bidrag. Man får max skicka in två bidrag så nu ska jag nog jobba på en till i helt annan stil. När allt är avgjort lägger jag ut dem här.

Denna veckan sätter det igång på riktigt på jobbet, hu så oengagerad jag känner mig.

lördag 10 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

Börja och avsluta en text på ca 300 ord med: Det blir aldrig som man tänkt sig.

Det blir aldrig som man tänkt sig.
Ställer sig på vågen med förhoppning,
men den visar ännu en vikt toppning.
Kokar morgonens härliga kaffetår,
i kylen av mjölken finns inte ett spår.
Sätter på tv:n, nyheterna vill jag inte missa,
hunden hoppar och skuttar, vill nu ut och kissa.
Att få färdigstickat tröjan vore kul,
två varv räcker, tappade maskor och annat strul.
Tar bilen för att köpa mjölk till min kaffe kopp,
på vägen hem får jag motorstopp.
Vad göra nu, ringa grannen det är ju nöd,
han brukar ställa upp, men mobilen är död.
En traktor med en gubbe i jag istället stoppar,
men värdens snygging ut hoppar.
Bokseingslinan på och han hem mig drar,
från den dagen han hos mig stannat kvar.
Så hur illa det än kan gå för dig,
det blir aldrig som man tänkt sig.

Helg och morgon.

God morgon på er alla!
Sovit gott?
Jag har som vanligt vaknat 5.30, men efter en halvtimme till i den knökfulla varma sängen så somnade jag om en stund. Underbart! Känner mig ut vilad men ... ja sådana finns det ju alltid ;-).
Hela kroppen känner av gårdagen. Jag trodde inte jag skulle ut på hund promenad med min vän så jag trampade friskt på på min nya crosstrainer. Va otränad jag är. Sen ringde hon och undrade om vi kunde ta en promenad Så klart. Och det blev 45 minuter skön kvälls promenad
Men ... ja det finns ju sådana. Nu känns det i hela kroppen. Pessimisten hade sagt " jag känner mig död" men jag är ju optimisten så jag säger "jag är på nyttfödd"

Klockan är ännu bara 8.15. Det betyder att jag har några morgon (förmiddags) timmar för mig själv. Så skönt!

fredag 9 januari 2009

Min kompis LG

Det var längesedan jag ringde min kompis LG. Den enda som kallar mig snäckan, gullig? Det är i alla fall honom jag skyller på att jag började med både kaniner och höns.
Vi träffades första gången för 5 år sedan. Barnen skulle ha en kanin, det blev ganska snabbt många kaniner. Jag har inte bara fått kaniner, höns och kattungar av LG utan han har även slaktat åt oss. Vi har kunnat fylla frysen med både gris, kalv och lamm av bästa kvalité och pris. Han är minsann en rolig pricksom som lärt mig mycket om djur.
Men nu var det av olika anledningar längesedan vi hördes. Så jag ringde upp honom i dag.
Trist nog så börjar ålder komma i kapp honom också så han hade dragit ner rejält på djuren. Men det verkade som han skulle kunna fixa en gris till mig i vår och kycklingar. Han hade kvar Araucana, Maran och Brahma och hade börjat lägga in ägg i kläckaren. Så jag hoppas kunna bygga upp min lilla hönsgård igen.

Kanske i så fall det vore bra att ha en inhägnad rastgård så inte räven tar dem denna gången.

Dagens utmaning från SkrivPuff

Skriv 150 ord om 5 vita ting!

Inredningstidningar, bloggar fyllda av Shabby Chic, fransklantstil o bondromantik. Allting är vitt.
Draperade vita lakan över sofforna, vita putsade väggar med vackra franska väggord. Vita kuddar, vitt porslin, vita lampor och naturligt vis en lätt sliten vit köpmansdisk. Ja som sagt, vitt, vitt, vitt.
Först blir jag bländad. Kan inte urskilja något, allt bara smältersamman till en vit massa. När ögonen vänjer sig på samma sätt som de gör vid mörker, börjar jag ur skildra detaljerna. Vitt finns i många nyanser. Små skillnader men ändå. Rosavitt, grönvitt, blåvitt och naturligt vis beigevitt.
Det som slår mig är att i dessa hem kan det inte bo småbarn eller husdjur. Här bor nog de som behöver ljusterapi eller som lider av städmani. Älskar man att samla på massa småsaker, så kan man ställa ut dem överallt det ser ändå inte överbelamrat ut. Det blir lätt ett helhetsintryck, som sockervadd utspritt överallt. Men damma måste man väl, eller hör det också till stilen. Gråvitt är också vitt.
Själv föredrar jag lite färg som piggar upp. Att min svarta hund får fara runt som han vill. Men framför allt slippa städa så ofta.

Något lite mer än 150 ord blev det, sorry.

torsdag 8 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

Du träffar en gammal bekant som du inte umgåtts med på 10 år. Vilka förändringar ser han/hon hos dig? Vill personen uttala dem? Skriv en dialog!

- , men är det inte...
- Jo, det var nog minst 10 år sedan Tjotten.
- Va kul att se dig.
- Dig med.
- Du är dej minsann lik.
- Hade det inte varit för ögonen så ... Du har förändrats en del.
- Det vore väl konstigt annars, tre barn och en massa jobb. Men du då, har du familj?
- , inte ännu. Jag dejtar en, men jag vill fortsätta satsa på karriären Du satsade på familjelivet?
- Ja, jag har ju alltid velat ha barn tidigt, som du vet.
- Jag är väl lite mer ego, vill satsa mina pengar och min tid på mig själv. Men börjar inte barnen bli så stora nu att du skulle kunna vara hemifrån lite, tex. testa på något gym, det är så härligt.
- Så det syns så tydligt.
- Ta det inte så, konstigt vore det väl om det inte gjorde det.
- Det har du väl rätt i, men när man tittar på dig så, en fräsch karriärskvinna.
- Ärch, det är bara den stilen som räknas i mina kretsar, man måste ju hänga med de andra. Har du inte tänkt på att göra något bara för dig själv, lite som uppmuntran till dig som kvinna. Som tex lite manikyr eller bara ta en härlig stund hos frissan?
- Lite hemmafärgning och toppa håret själv det kan jag, så det får duga ett tag till. Snygg kappa förresten, var har du köpte den?
- Couteux La Monte

- Ja ha.
Hon sveper med blicken över mig.
- Men du, det var ju roligt att träffas, kanske vi skulle ta en Latte nån dag. Ha det!

onsdag 7 januari 2009

Dikt: Du & Jag


Du blev rädd.
Jag blev sårad.
Du såg min ålder.
Jag såg inte din.
Du såg en kvinna
.
Jag såg en själ.
Du såg min mun.
Jag hörde dina ord.
Du var bara smickrad.
Jag var bara förälskad.
Du var vatten.
Jag var eld.
Du släckte mig.
Jag blev sårad.
Du blev rädd.



Dikter är inget för mig, men denna blev det efter skrivövningen i ämnet.

Träning

Under hela julledigheten har jag varit ute och gått var dag, minst 30 minuter men oftast över 1 timme. Äntligen har det blivit en sådan härlig vana att det är något jag längtar efter var dag. Mitt problem är att ta mig den tiden ensam. Min vän som dragit ut mig var dag går nu också tillbaka till vardagen och då blir det svårare att hitta tiden. Så ...
I dag har jag trots den usla ekonomin som för de flesta infinnersig efter jul köpt en crosstrainer. Maken var väl allt annat än glad. Hans kommentar var:
- Då får vi hoppas att den blir ordentligt använd.
Men jag ska minsann visa honom!
Jag hoppas verkligen att jag om en månad säger att det var värt sig, trots att det nu blir tomatsoppa resten av månaden.

Dagens skrivutmaning från SkrivPuff

Skriv en berättelse på 100 ord där dessa ord finns med:* *tanke, sida, orsak*

En tanke, den hade börjat gro och fått fäste. Han jag såg var dag på jobbet men inte sett, passade mitt manus. När jag skrev tänkt jag inte på någon speciell som huvudperson. Men så ... Vi krockade.
- Ursäkta, det var inte ...
- Ingen orsak.
Han plockade upp en sida jag tappat. Då såg jag honom, intebara som "vaktmästaren". Han var Ingemar i min film. Orakad, håret rufsigt, läsglasögon nerhasade på näsan. Han gick med bestämda steg, rakryggad med stolt hållning. Vid första anblicken, ingen att lägga märke till. Men nu såg jag en mycket attraktiv man med glimten i ögat. Perfekt!

Detta var svårt. Förta försöket hade 250 ord. Men nerkortat fast samma story blev det så här.

tisdag 6 januari 2009

En underbar morgon

God morgon världen, till en ny dag med nytt innehåll. Nya förutsättningar, nya misstag och framförallt nya erfarenheter.

Så sitter jag här själv igen, ensam i ett tyst hus. Nej, ensam är jag inte. Det ligger fyra andra personer och snarkar på övervåningen. Men jag är ensam vaken som vanligt så här då det är helg. Ska jag vara helt ärlig så är det underbart att ha denna tiden för sig själv.
Just denna morgon är lite extra speciell, jag blev med dagens skrivövning varse om att det är slut på ledigheten. Jobb i morgon. Men just nu kan jag bara njuta av mitt gröna te och den underbara soluppgången över snöklätt landskap. Detta måste bara få bli en bra dag.

Dagens skrivutmaning från SkrivPuff

Det långa helgfirandet börjar ta slut, kanske hör du till de lyckliga som varit lediga ända sedan jul? Skriv om din känsla inför att återvända till jobbet.

Tanken på jobbet får det att krypa i kroppen. Inte av välbehag utan mer som tusen spindlar innanför skinnet. Detta är en ny känsla då jag egentligen känner stor tillfredsställelse med mitt arbete. Men just denna frånvaro, denna gång har varit så mycket längre. Inte i tid utan i positiva och negativa upplevelser, så mitt arbete känns oändligt långt borta. Rent mentalt är jag inte förberedd för den stora högen av jobb som ligger framför mig.
Men herre Gud, det är redan i morgon!

måndag 5 januari 2009

Jag saknar mina höns!

I våras tog räven våra sista höns. Mina älsklingar. Vi hade en blandad kompott av raser och det i sin tur gav oss en härlig äggröra av vackert färgade ägg. Hönorna lade allt från de mörkaste bruna äggen man kunde tänka till gröna, turkosa och prickiga ägg.

På skrivkursen som jag går på fick vi i uppgift att skriva om ett djur som vi kände väl och ur deras synvinkel. Jag valde min otroligt vackra tupp Emil, eller vad tycks?





Segt är det att komma på benen i dag.
Långsamt rullar jag nacken från sida till sida och känner hur nattens stelhet släpper. Sträcker ut halsen och andas in den friska morgon luften. Skuldrorna drar jag bakåt och bröstar upp mig så mycket jag bara kan. Jag är nöjd med mig själv och min skock.
Fransa som sitter närmast ser ut att sov djupt med näbben instucken under den grå vingen. Brunhilde har vaknat och burrar upp sig. På pinnen under oss har det också börjat röra på sig lite. Jag hoppar så tyst jag kan ner på den, genar via taket på redena och ner på marken.
Jag känner mig så stolt när jag se upp på mina damer. Dom är inte så många men rejäla och duktiga är dom allt. Bättre få dugliga än en hop virriga höns brukade ”Gammel Karl” säga. Att det sedan blev några fina töser i somras som nu har växt till sig och artat sig väl är något jag också kan glädja mig åt och ta på mig äran för.
Jag spatserar runt för att få upp temperaturen och kollar samtidigt av läget. Inga objudna gäster i natt. Allt lugnt. Vingarna sträcker jag rakt ut och viftar alla mina guldgula fjädrar tillrätta så tyst jag kan. Med näbben putsar jag till stjärten och ser till att de tre gröna stiliga stjärtfjädrarna som är min stolthet ligger överst och fullt synliga.
Lite kyligt kan det allt vara så här tidigt på året. Morgon ljuset har börjat komma tidigare och tidigare för var dag men ännu är det lite skumt här då de två stora glasfönstren fortfarande fulla av imma. ”De stora” har glömt att ställa om den där självtändande lampan så nu tänds den inte förrän alla har vaknat. Känns faktiskt bättre så här, för det blir lugnare på mornarna. Alla hinner gott kuttra till sig och mojna sig innan jag ser till att mina damer kommer på bena. När lampan tänds direkt blir det lätt lite panik, förstår inte hur ”De stora” tänker. Jag vill kunna överraska damerna med min vackra röst. Den kommer inte till sin fulla rätt om det redan börjat med sitt kacklande. Det känns lite trist om jag inte har den chansen att briljera. Tycker faktiskt att min röst har blivit lite bättre och starkare under de sista månaderna. Ja, bra mycket bättre än den där Fulebens rossliga kacklande som övergår i någon form av falsett. Han är visserligen inte året ens, men han måste nu börja veta sin plats i alla fall. Inte vill jag att småtöserna ska springa efter honom nu när de börjar bli äggsjuka. , det bästa är om alla vet sin plats, det blir lugnast så.
- Kuckili ku, dags att upp och hoppa damer. Upp och hoppa med er. I dag ska vi besöka växthuskomposten. Kuckili ku!

Dagens skrivutmaning från SkrivPuff

Skriv om den dag du upplevde igår- men lägg in minst tre lögner.

Vaknade som vanligt tidigt. Morgonen var kall och frisk, kaffet varmt och uppiggande.
Jag och min vän hade bestämt att träna våra hundar på att åka buss denna dag. Jag var ganska nervös inför detta tilltag då det var första gången för mig och min hund.
Med stadigt tag om kopplet gick vi på bussen. Bussen var överfull med folk som skulle in till stan. Helt fel dag för denna träningsutflykt konstaterade jag snabbt.
Min vän och hennes hund spatserade lugnt bakåt i bussen och tog en plats. Min hund var allt annat än lugn. Uppförde sig mest som en känguru, skuttade glatt framför mig på bakbenen för att kunna se så mycket som möjligt.
Vi hittade en plats och jag satte min hund mellan benen. Jag andades ut av lättnad, detta skulle gå bra. Då startar bussen och min hund flyger upp i mitt knä. Där satt han och tittade skrämt ut över alla.
Bussen stannar. På bussen kommer nu en dam med en mycket vacker pudel tik enligt min hund i alla fall. Han sliter sig, springer fram till den välluktande tiken. Tycke uppstår tydligt vid första ögonkastet för även hon sliter sig. Precis som dörrarna ska stängas slinker båda två ut och springer iväg ut över ängarna.
Detta var det sista jag såg av min hund, men lycklig var han.

Det blev nog mest lögner :-)

Första snön

Första snön kom i går men idag var det första gången som jag vaknade till ett vitt landskap. Inte för att det är mycket men ett härligt vackert puder som när man siktar florsocker över pepparkakshuset. Men vi här på Österlen är inte bortskämda så vi njuter av det lilla. Det bästa blir nog när barnen springer ut och ska försöka åka pulka på på vårt platta landskap. Hundens glädje över att få möta snön ser jag också fram emot.

söndag 4 januari 2009

God natt!

Dagen har i alla fall varit till belåtenhet då många nya scener har dykt upp i mitt huvud. Kärleksdramat som gick på 1:an gav mig inspiration tillsammans med mitt nuvarande känsloläge kan det nog bidraga med några bra konstruerade kapitel.

Dagens text:

Obs! Handlar om en kvinna, änka ca 45 år, som har ett eget konditori.


Hur kan alla människor vara så förtjusta i att duscha? Hade det inte varit för att jag ska ner i köket och baka så hade jag absolut inte duschat varje morgon. Gud vad jag fryser när jag står på det kalla kakel golvet. Det tar en liten stund innan vattnet blir varmt så här på morgonen. Som alltid är det några kalla droppar som hamnar på mig trotts att jag försökt undvika dem. Jag backar huttrande bakåt och in i den kalla kakelväggen istället. Samma visa varje morgon att jag inte lär mig. Så fort vattnet uppnår rätt temperatur så blir det istället bli för varmt. Ja det är verkligen inte lätt att samtidigt som jag kämpar med värmen och kylan på vattnet så ska jag hinna tvätta mig också. Idag har jag i alla fall inte otur så en del andra mornar då någon annan morgonpigg människa i lägenheten hunnit duscha innan mig för då är varmvattenberedaren snabbt tömd. Nu är det oftast jag som går upp först på morgonen men kommer jag som nummer tre in i duschen är det bara att acceptera kallt vatten. Tyngd lagen är en annan negativ effekt tillsammans med duschningen. Alla valkar är vackert utsläppta från de trånga byxorna och bysten fladdrar fritt. Inte nog med det, jag tvålar in mig noga och blir då illa medveten om alla dessa veck, skarvar, häng, valkar och nya fettdepåer som uppenbarar sig för mig. Är jag dessutom inne på tredagars stubben så är det inte så angenämt att tvåla in de annars relativt släta delarna av kroppen heller. Som tur är så är jag den enda som behöver se och känna detta, tack och lov. Vad jag förstått genom alla dessa skvallertidningar så är det tydligen inte bara tabu att vara hårig på benen och under armarna för tjejer längre. Nu ska man tydligen vara hel rakad och det gäller killar också. Det är ett stort allmänt äckel för kroppshår nu för tiden, förutom på huvudet. Ivar brydde sig aldrig om sådant. Jag fick vara så hårig jag ville och jag föll dessutom pladask för hans håriga bröst. Hade det inte varit för jobbet hade jag hoppat över rankningen under armarna också men jag förstår om gästerna en varm sommardag vill slippa att jag sträcker mig fram över bordet i linne och blotta ett grånat svettigt buskage. Måste erkännas att jag tycker det ser babyaktigt ut med släta bringor på karlar, inte alls manligt i mitt tycke. Tanken på en rakad pung är inte heller speciellt lockande eller ännu värre en pung med tredagars stubb.

Skrivklotter startar

Så var det dax för även mig att börja blogga.
Skrivklotter tycker jag passar att kalla det för, för det är vad det kommer att bli av det.

Jag skriver på en bok sen över ett år tillbaka. Ibland knottrar jag på för fullt och i bland tar det månade då allt står still. 10 år kanske den tar att skriva färdigt eller hela livet, vem vet, inte jag.

Här tänkte jag bara skriva av mig för att få ur mig, kanske någon ser mig, kanske inte men det är betydelselöst.


tryck här för att komma till senaste inlägget