måndag 28 december 2009

Badrumsbygget

Utmaning 362 - 28 december
Skriv om att behöva.

Vi är fem i vår familj + hunden Plex. Sen vi flyttade in i vår gård för 5½ år sedan har vi bara haft ett badrum. Det kan inte ens kallas för badrum då det bara är en toalett, handfat och dusch. Nu har barnen blivit så stora att de inte går med på att dörren är olåst och att flera kan utnyttja badrummet samtidigt, kanske ganska förståligt. Enligt tonårskillen i familjen är både jag och hans syster rysligt äckliga att se halvnakna, för att inte tala om helnakna. Något som varit helt naturligt i en opryd familj har nu bytts till det motsatta.

Det sista året har varit ganska så jobbigt så ett badrum till är nu akut att få i ordning. Innan jul hade vi äntligen kommit så långt att vi kunde få hit mattläggaren. Det första var att flytspackla golvet. Hela tre cm var de tvungna att höja golvet på vissa ställen då det var ett mycket gamalt ojämt trägolv.

Jag hade helt glömt att jag var tvungen att åka på ett möte. Barnen visste inte att när de kom hem skulle det nu bli så att det fanns hantverkare hemma. Men jag löste det med att skicka ett sms till dem för att förbereda dem på att jag antagligen inte var hemma. De skulle också ta ut Plex på kissning det första de gjorde när de kom hem för det kunde jag inte be hantverkarna.

Mötet hade inte blivit så långt som jag trott och jag var glad åt att jag skulle komma hem strax innan skolbussen kom. Hemma möttes jag av ett olåst hus och hantverkarna var inte kvar. De hade sagt att det skulle ta hela dagen men de hade visst blivit klara tidigt.

Plex var otroligt glad när jag kom hem. Han har väldigt svårt för att bli lämnad ensam så nu viftade hela han på kroppen och skuttade runt som om jag varit borta en vecka. Ett spacklat golv är väl inget att se på men så klart jag genast gick upp och för att se hur långt de kommit. Plex stod och gnydde nedanför trappan. Han går aldrig upp på övervåningen mer än när han ska sova nedanför min säng. Han var inte helt nöjd med att jag inte kelade mer med honom.

Jag trodde knappt på vad jag såg. Hela det planspacklade golvet hade tassavtryck. Det var snabbtorkande spackel så det hade redan torkat och vart avtryck hade en förhöjning runt om. De var visserligen väldigt fina avtryck men inte just där. Omedelbart ringde jag och fick mattläggarna att komma igen. Deras miner när de såg golvet är inget jag kommer glömma. En hel förmiddags jobb var ogjort och innan de kunde spackla igen var de tvungna att slipa golvet.

Jag förstod att detta inte ingick i den kalkyl vi tidigare kommit överens om. Ännu en gång hade den hunden spräckt vår ekonomi. Behöver jag säga att han inte stod i så hög kurs de närmsta dagarna.
.
Plex har inte alltid haft det så bra och inte vi heller när vi fick ta hand om denna omplacerings hund. Här kan du läsa om vår första tid tillsammans: http://skrivklotter.blogspot.com/2009/05/plex-var-hund-och-van.html

.

onsdag 23 december 2009

God Jul

Jag kommer göra ett litet juluppehåll och vill därför ger er alla en hälsning.

Ta det lugnt, städa inte i var vrå,
det kommer bli jul ändå!

Tro, hopp och kärlek i julhelgen
och inför det nya året
önskar jag er alla.

Kram Tjotten!

lördag 19 december 2009

Och vinnaren är ...

Utmaning 353 - 19 december
Skriv om att vinna ett litteraturpris.

Mitt namn ropades ut, det ekade innanför mitt tomma skallben. Applåderna ljöd och allas blickar vändes mot mig. Nu förväntades ett tacktal. Benen darrade på väg fram till podiet. Inte en cm till hade ja kunnat gå. Händerna höll krampaktigt mig upprätt, knogarna vitnade.
Munnen öppnades och ut kom ord. Jag visste inte vad jag sa och jag hörde inte mina ord. Applåderna steg högre. Händerna var nu våta av svett och leendet fast fruset.

Ett öronbedövande ljud av händer klappade, stolar som drogs bakåt då folk ställde sig upp och frasande klänningar. Ansikten, rörelser, färger allt på en gång. Mina ögon kunde inte smälta allt ej heller ur skildra något. Det var som om någon försökt hypnotisera mig.

Tankarna hade kommit tillbaka. Varför just jag? "Äntligen." "Det var på tiden." "Som vi väntat på detta." Det var reaktionerna jag hört. Väntat på vad? All slippa se fler ny värk från mig.

Aldrig kunna vara anonym. Aldrig att jag skulle kunna få känna mig fri. Aldrig mer njutningsfullt vänta in orden. Aldrig mer tangenternas knapprande eller pennans frasande mot pappret.

Inget annat kunde var mer hämmande än detta. Mitt äktenskap med pennan var över, vi skulle inte kunna åldras tillsammans. Drömmen var krossad.

Att vinna ett litteraturpris var det samma som en kula i panna.

fredag 18 december 2009

En god jule frid!

Utmaning 352 - 18 december
Skriv om julstress.

Jul, jul strålande jul,
fy fan vad vi ska ha kul.

När är juldagsmorgon glimmar,
av stress morsan svimmar.

Gläns över sjö och strand,
alla dricker mer och mer efter hand.

Ett barn är fött på denna dag,
tomten dreglar över syrrans behag.

Stilla natt, heliga natt,
farsan tömmer glasen från varje slatt.

Midnatt råder, tyst det är i husen,
tomten flåsar och syrran knäpper upp blusen.

Hej tomtegubbar slå i glasen,
farsan går in i andra fylle fasen.

Gläns över sjö och strand,
alla deckar efter hand.

Nu tändas tusen jule ljus,
äntligen är det frid i vårt hus.

torsdag 17 december 2009

Bara för att man går i kortkort så vill man inte bli utnyttjad.

Utmaning 351 - 17 december
Skriv om att ta emot.

Idag blir mitt skrivande lite tankar om vilken respons jag får ta emot i mitt skrivande.
Allt jag skriver vill jag ska väcka någon form av känsla hos läsare, annars hade det varit meningslöst. Det kan vara sorg, skratt, förvåning, ahaupplevelse eller bara igenkännande. Alla känslor har samma värde och mångfalden av dem gör texter mer innehållsrika. Jag har gått fyra terminer på skrivkurs och jag är inte rädd för kritik. Men ordet kritik står inte bara för dålig kritik utan även bra kritik och båda behövs. Det första för utvecklingen, det andra för lusten att fortsätta. Mina korta texter använder jag mig helst av till att träna sådant som jag har fått höra på mina kurser att jag har svårt för. Framför allt är det att rättvist beskriva starka känslor. Så jag har här testat på sådant som ångest, ilska/gräl, sprudlande glädje och erotik.

Ja, jag tror att de flesta inte missade min erotiska text. I en dels öron var den inte erotisk utan mer sex eller rent utav porr. Jag fick ta emot mycket kritik och det var vad jag ville. Men två erfarenheter fick jag också som jag inte ville. Den ena känner nog alla till då det gjorde att så många andra än jag satt i vånda och kunde bli lidande. Men det är den andra erfarenheten jag vill tala om. Vilken lång inledning för att komma till saken.

När jag skriver så kan det vara fiktion, självupplevt eller alla grader där mellan. Men även om det är fiktion så kommer ändå texten ut genom mig och det jag bär med mig. Sanning eller lögn, ingen vet bara jag och så vill jag för det mesta att det ska vara. Om jag skriver tex. något mycket sorgligt så är det ingen som ringer, mejlar eller chattar med mig om mina upplevelse. Ingen som vill trösta eller gotta sig i det. Ingen som säger "jag hade hellre legat i sängen och läst än suttit på kontoret och läst". Men! Vad hände när jag skrev om sex mellan två vuxna människor? Jo helt plötsligt så blev det legitimt att ta kontakt med mig och berätta om sina upplevelser i samband med textläsningen. Men inte bara det jag skulle tydligen dessutom vara intresserad av alla andras sexerfarenheter och hemliga drömmar. Jag bör väl nämna att det inte var någon tjej, kvinna eller tant som kontaktat mig.

Nu bör de sluta läsa som inte tål att höra vad jag utsatts för!

Först bör sägas att eftersom det är känslor jag vill väcka så gladde det mig att jag lyckats med det. En del blev äcklade andra upphetsade, bra! Men "jag fick ståkuk och fick gå och runka av mig två gånger", "kan du inte berätta om andra sexerfarenheter, lite mer kinky", "jag verkligen gillar att bli avsugen så som du beskrev det" mfl. Även rena förfrågningar om jag vill vara med på det eller det.

En del säger väl nu "vad hade du egentligen väntat dig?" eller "det är ditt eget fel!". Jag är nog lite för blåögd för att fatta sådant. För mig är känslor viktiga, alla lika viktiga ingredienser av livet och svåra att skriva om. Jag hade faktiskt inte räknat med denna nya erfarenhet. Varför är det så här?

En slutsats och en fråga har jag nu kvar att skriva om.

Tydligt är att fler personer än jag trott läser min blogg, inte bara vänner och literärt intresserade puffare som jag litar på. Dessutom trodde jag att jag var lite mer anonym än jag var.

Men hur gör jag nu. Jag vill fortsätta att även kunna utveckla mitt skrivande inom detta område och få bra och dålig kritik, utan att få ta emot snuskiga förslag.

Från en liten Tjotten som känner sig utnyttjad.

onsdag 16 december 2009

Överflöd

Utmaning 350 - 16 december
Skriv om överflöd.

I ny pyjamas jag vill vakna
jag köper en i flanell
men ett sexigt linne bli det med

Många barn går nakna

För att hålla ren katten
badas den varannan dag
duschar gör jag morgon och kväll

I världen saknas vatten

Ett par dagar med skorpor och te
funkar bra för lös mage
medicin finns annars mot allt även fetma

Barn dör av vanlig diarré

Jag får betala mitt pris
av äckel och illamående
efter trerätters middag och tårta.

Lycka kan vara att få äta lite ris.

Trotts att allt är så himla bra
är många snåla och giriga
tacksamheten syns försällan

Men det finns de som ger utan att något ha

tisdag 15 december 2009

Tupperware, haleluja!

Utmaning 349 - 15 december

Skriv om att ta vara på ett tillfälle.


Nej inte en inbjudan till. Tantparty. Nej.Hela jag skrek nej. Inte ett enda Tupperware party till har jag lovat mig själv och lovat min man. Jag vet hur det är, jag kan det där nu. Plastparty för tantklubben. Men hur svårt är det att säga nej, jag vill inte eller nej, jag kan inte, för att inte verka ohövlig. Denna inbjudan kom från min bästa, bästa väninna. Hon känner mig, kanske för väl. Hon vet att jag hatar sådant här. Hon vet också att jag inte kan säga NEJ om hon snällt ber mig.


Jag försökte faktiskt säga nej, tror jag. Fast hon ville jag skulle komma, ju fler som kom desto finare bonus till henne, inget köptvång, bra tillfälle att skaffa nya bekanta och gott fika skulle det bli. "Ja, jag kommer, det blir nog ganska trevligt i alla fall" sa jag. Och jag trodde också att denna gången blir det nog det.


Så kom Party kvällen. Plånboken lämnade jag hämma och det sista jag sa till mannen var "Jag kommer inte köpa något, det har jag redan bestämt".

I brochyren stod det: Med Tupperware sprider värmen och doften sig snabbt i köket ... va bra att jag var där och kunde få se dessa fantastiska produkter tänkte jag lite ironiskt. Detta var ett tillfälle jag inte fick missa.


Tupperware värdinnan hälsade oss alla sex förväntansfulla tanter välkomna. Enligt åldern så var väl ingen tant, men går man på sådant party så är man tant vilken ålder man än har. Sedan visade värdinnan upp de fantastiska saker som min bästa bästa väninna skulle få. Ett litet krux var det förståss. Ju mer vi handlade för desto bättre tackgåva skulle hon få. Såklart hon ville ha den finaste, TupperChe Kniv Set i nya festliga färger.


Så började värdinnan demonstrera. Först ut var Quick Chef III, den perfekta köksmaskinen utan ström. Så fantastiskt snabb, lättanvänd, lätt diskad och i den nya fina färgen röd. Denna var dessutom tre gånger snabbare än den tidigare utgåvan. Jag hade kommit hem med just denna fina köksmaskin för bara 599:- förra gången. Fast då i den nya fina färgen blå. Då gjorde jag mig genast impopulär genom att säga att jag bara använt min blåa variant två gånger och att jag tänkt lägga ut den på Tradera. Men jag fick minsan höra att denna nya röda var utrustad med tre knivar istället för två som den äldre modellen hade. Den hade inte varit så smidig till att hacka hårdare saker så nu var den omarbetad. Men jag mins minsan att redan då var Quick Chef otroligt snabb, den bästa på marknaden. Mitt tysta konstaterande var då att hur fantastiskt något än var så kunde det bli ännu mer fantastiskt.


Så visades fantastiska plast saker upp efter varandra. Alla bäst på marknaden, smartaste lösningen, i nyaste modernaste färgen och till ett hutlöst pris.


För var sak som visades så var det någon som redan hade den och den var så bra, den måste man ha. Eller så måste man ha en ny för nu fanns den i en finare modernare färg. Kvinnorna hetsade upp varandra. Alla skulle övertyga de andra om hur lättanvända, lättdiskade och snabba sakerna var. Jag var inte bättre jag. Sitter man mitt i Tupperwares suporterklubb så kan man inget annat göra. Det är som hjärntvätt. Nya aha upplevelser hela tiden. Det var ett under att vi överhuvud taget kunnat laga mat innan Tupperware fanns.


Ändå så gnagde små frågor i huvudet. Ska man tillaga riset i Easy Rice, tillaga grytan i Micro Plus Rund och grönsakerna i en tredje fantastisk plast bytta i mikron så han ju riset blivit kallt innan grönsakerna är färdiga. Eller så får man skaffa sig tre mikovågsugnar.


Någon multifunktionell förvaringslåda hade de inte heller. Antingen var de praktiskt hopfällbara, eller vattentäta, eller fryståliga, eller anpassade för mikron. Men jag vill inte lägga matresterna i en perfekt matlåda som går att fälla ihop och så glömma ta med den till jobbet. Då måste jag sedan byta bytta för att kunna frysa ner den till ett bättre tillfälle. Sedan måste jag förflytta den frysta maten till mickrobyttan innan jag vill mikra den för att kunna äta den. Jag vill ha en som kan användas till allt.


Men de har en "Allt i ett" Ultra Plus, kan allt, direkt från frys till ugn, till bord och mikrovågsug.Det enda jag hade att invända mot den var att det faktiskt går lika fort och smidigt med min gamla gryta som hållt i två generationer. Men hade jag haft 1349:- över så kanske ... nä jag kan ha roligare för dom slantarna.


Fördelen med dessa plastprodukter är att det är livstids garanti om man skött dem enligt anvisningarna. Men har produkten utgått får man en likvärdig och har locket till grytan gåttsönder (trots den otroligt bra kvalien) så kan det inte garanteras att man får ett nytt i sammma färg inte ens att det matchar. Men ändå ... Tusentals kvinnor kan inte ha fel. Det måste finnas en mening med att köpa en farvaringsask för matresterna för 199:- eller en salladsslunga för 379:-.


Jag skulle i alla fall inte köpa något. Men under den trevliga och goda fika stunden blev jag övertygad. En vispskål för att vispa grädde i utan att skvätta ner hela köket som man naturligt vis alltid annars gör var något jag saknade.


Nu sitter jag här och väntar på min vispskål för 249:-. Det ska bli roligt att vispa grädde i fortsättningen och så är den så snygg att jag kan servera direkt ur den. Den har den nya moderna färgen orange.

Min bästa bästa väninna fick sina knivar.

måndag 7 december 2009

Äntligen måndag igen

Utmaning 341 - 7 december
Skriv om det bästa med måndagar.

- Patetiskt
- Är det mig du menar, har du sett dig själv?
- Sitta med ett kåt leende och dräggla över Hasses dotter.
- Lina var för fan intresserad och vacker att titta på. Du såg ju ut som en hora.
- Hora, ska du säga din kåtbock. Lina är för helvete bara ett år äldre än din egen dotter.
- Du kanske skulle vara glad om någon överhuvud taget hade visat intresse av Anna.
- Vad menar du med det.
Han gav i från sig ett hånfullt skratt och så kom det som brukade komma.
- Hon är så djävla lik dig.

Varför hade jag stått kvar och lyssnat. Dörren stängde jag sakta bakom mig. Jag kröp ner mellan de kalla lakanen. Helgen var i alla fall över. Några tårar fanns inte längre, bara en tomhet. Gunnar hoppade upp och kröp ihop som en boll vid min hals. Hans mjuka varama päls mot min kind. Nöjt började han spinna. Bara en sömn från måndagen och sedan nästan fem dagsars tystnad. Charaden den lyckade familjen, innan nästa helg kom.

söndag 6 december 2009

Att bli sedd

Utmaning 340 - 6 december
Skriv om att övervaka.


Blicken följde mig. Var jag sedd? Det visste jag aldrig. Ibland. Ibland inte. Kanske alltid.

Musklerna var spända. Inga improviserade handlingar, allt genomtänkt. Hur länge skulle hjärtat hålla denna påfrestning. Leva i vaksamhet. Ögonen som var på mig.
.
Ett evigt kämpande. Inte bara duga. Det räckte inte. Bara vara bäst, annars fick jag stå till svars.
.
Jag hade försökt att skaka dem av mig. De igenom trängande. Vilka vägar jag än tog så var jag alltid synlig. Minsta felsteg slogs tillbaka mot mig.
.

Ingen kunde längre stå vid min sida. Ögonen skadade inte bara mig. De plågade mina nära.

.
Ensam var jag. Det var mitt beslut att lämna, istället för att bli lämnad. Tortyren av förföljelsen var min, bara min. Jag flydde nu ensam med min förföljare. Det blev bara värre.

.
Hon var död. Hade varit det så länge. Ändå stod jag mindre och naknare inför hennes ögon för var dag.
.

Vid kistan var sista gången jag log. Trodde på allvar att jag blivit av med henne. Men nu visste jag bättre. Det fanns bara en utväg. Min mor skulle ändå alltid överleva sin dotter.
.

fredag 4 december 2009

Död eller levande?

Utmaning 338 - 4 december
Skriv om att exkludera.

- Sa ni att det skulle bli julfest hos Petronella?
Jag hade försökt få rösten att låta stark. Men ändå hade jag sakta börjat fläka upp naglarna. Ännu mer frenetiskt rev jag på höger pekfingernagel när jag såg deras reaktion. Den fanns inte. Varken Ida eller Fideli hade reagerat på min fråga. De kunde väl ändå ha fnyst eller i alla fall tittat åt mitt håll.
- Kaje kommer visst också, sa Fideli leende och blinkar åt Ida.
- Gör inte så.
Ida fick något rosa aktiga kinder. Så fortsatte Ida.
- Det tog slut när han flyttade. Han har inte ringt en enda gång.
- Men trotts att han inte går i klassen längre så kommer han, det måste betyda något.
Det var inte någon fråga bara ett uppmuntrande påstående.
Jag tog ett djupt andetag och försökte låta bli ringfingret.
- Vart var det Kaje flyttade, frågade jag.
- Jag måste köpa en ny bh, med snygga axelband. Kan vi dra till Lindex efter skolan, säger Ida.
- Visst, jag ska ha en svart eyeliner.
Fideli tvinnade sina mörka lockar mellan fingrarna så fortsatte hon.
- Tror du Kaje fortfarande har kontakt med Ludde, det hade varit perfekt?
Ida lutar sig över bordet och viskar
- Va, är du ...
- Ja, vi har sms:at lite
Det blir tyst en stund. Jag måste försöka säga något nu.
- Har alla i klassen fått inbjudnings kort?
Frågan hade kommit ut lite högre än jag hade tänkt. Den studsade mellan metallskåpen. Det fanns ingen tvivel om att de inte hört mig. Kändes som hela skolan borde ha hört. Båda reste sig och gick, inte en blick fick jag. Jag stoppade mitt nu blödande ringfinger i munnen. Det var skönt att känna den söta blodsmaken. Det var i alla fall ett tecken på att jag fanns, jag lever. Jag hade till och med varit glad om de sparkat mig.

torsdag 3 december 2009

Picknick

Utmaning 337 - 3 december

Skriv om en explosion.


Picknickar är något jag älskar. Det behöver egentligen inte vara några stora procedurer utan det lilla är ofta det bäsa. Chansen att det blir oftare är då större. Sommartid räcker det med en kanna kaffe, saft och frukt eller vad som finns hemma. Vintertid är det varmchoklad för barnen och ostmackor att doppa. Men det är inte svårare att slänga ner ett paket korv och några korvbröd. Nä, det är inte fikat i sig som är det viktiga utan att man gör något tillsammans. För oss signalerar ordet picknick att nu ska vi ut i naturen och vi ska vara borta ett tag.

Detta var en sådan där underbart kylig och klar höstdag. Barnen var lite sega på morgonen men när jag föreslog en långpromenad runt en sjö och ta picknickorgen med så vaknade alla till. De skrapade ihop det som fanns i skåpen. Kanelbullarna från frysen, de skulle tina under tiden vi gick. Dottern kokade varmchoklad och sonen kaffe. Alla våra termosar tog jag ner från skåpets högsta hyllplan. Lite marshmallows hittade vi också att kunna spetsa till den varma drickan med. Inte alla gånger blir det sådan lyx. Barnen hällde upp drickan på de termosar som mest stämde med mängden dricka som gjorts. Ryggsäcken packades. Så drog vi i väg.

Vi hade kommit i väg rätt tidigt. Ett tunt flor av dimma låg fortfarande kvar över sjön. Fåglarna hade börjat vakna. Hunden var otroligt vaken och skuttade friskt fram och tillbaka. Ja så är det med en vallhund, den ska både gå först och sist av alla. Och stannade något av barnen för att balansera på någon fälld stam så hade hunden ännu mer bekymmer att hålla oss samman. Efter att på ett mycket långsamt gående med mycket lek och undersökande i naturen så bestämde vi oss för fika paus. En vacker plats med utsikt över sjön och ett lagom avstånd för att kunna kasta bullbitar i sjön åt änderna, det blev perfekt.

Dottern hade svårt att få upp termosen med choklad. Sonen kunde naturligt vis, trodde han men korken var svår. Jag var tvungen att rycka in. Ja, korken satt stenhårt, men så började den ge sig. Pang, så flög korken i luften, det var en ordentlig explosion. Änderna flög bort i skräck. Den varma chokladen flög. Men det var inte varm choklad, det var kall sur, jäst choklad. Alla var vi ner stänkta av en äcklig rutten stinkande doft. Först satt vi bara chockade och stirrade.

Picknick stunden var över. Sjön var inte lika vacker. Vägen till bilen var längre och inte lika spännande.

Vad hade då hänt? Jo, hemma på bänken stod termosen med den varma chokladen. Någon hade satt in en termos från en tidigare picknick i skåpet, utan att hälla ut resterna och tvätta ur den. Vi hade fått med oss fel termos. Kraften hade varit så stor att plåttermosen till och med blivit skev i öppningen, den var bara att kasta.

Vi har fortfarande picknickar men nu är alla mycket noga med att diska ur termosarna.

tisdag 1 december 2009

Allt som öppnas går inte att stängas

Utmaning 335 - 1 december
Skriv om att öppna en lucka


Den har länge varit stängd. Jag trodde att efter ett äktenskap bakom mig och två barn uppvuxna så hade jag gjort mitt och fått mitt. Så kommer han. Han har knackat på men ännu har jag inte vågat öppna fullt ut.

Han är härligt blyg men med en så vansinnigt intensiv blick, den backar inte undan när den möter min. Han ser mig, bara mig och hans ögon slukar mig.

Vi ska bara prata om något så vi bestämmer att träffas vi den gamla ladan. Men båda vet vi att det bara är en förevändning. Jag har bestämt mig, trotts att det efter inte kommer kunna vara ogjort så är det han som ska få öppna luckan till mitt hjärta. Vi säger aldrig något till varandra, det behövdes inte. Jag följer bara efter honom in i lada. Pirrig som en tonåring. Tjugofem år har bara försvunnit i mitt liv. Under en kort stund håller vi varandras händer. Så tar han med nervösa fingrar av stunden hetta och börjar knäppa upp min blus. Han fumlar med knapparna. Han behöver hjälp. Medan jag knäpper upp ser jag hans otåliga blick vandra nedåt knapp för knapp. Jag njuter av att hålla honom på halster.

Så, när blusen faller tar jag ett steg mot honom och trycker mig mot hans kropp. Mina händer smeker sig in under hans tröja och känner hans håriga bröst. Mot mitt sköte späns hans mandom mer för var andetag. Så drar jag av honom tröjan. Jag vill förföra. Hans bröstvårtor styvnar lite under min tunga, jag retas med dem.

Knappen och gylfen i hans jeans är svåra att få upp för motståndet innanför. Så drar jag ner både jeans och kallingar samtidig. Han kliver ur dem och vill genast få av mig bh.n och kjolen. Men jag tar undan hans händer, har jag väl kommit hit så ska jag njuta fullt ut. Så jag backar in honom mot väggen och glider ner på knä framför honom.

Med ena handen tar jag ett stadigt tag om roten på han lem, leker med tungan runt ollonet. Såklart han små stönar, vill ha mer...Så fyller jag min mun, med hans manlighet. Andra handen tar jag mellan benen bakom pungen. Rytmiskt suger jag samtidigt som jag hjälper till med handen att dra fram och tillbaka, drar hans lem ut och in i min mun samtidigt som min tunga leker fram och tillbaka. Sneglar upp på hans ansikte. Det är en njutning att se han njuta så. Sakta för jag den andra handen bakåt mellan hans ben. Med pekfingret retar jag anus med koll på om han gillar det och om jag ska gå lite längre. Så blir hans andhämtning snabbare, snart kommer han.

Naturligt vis slutar jag, bara för att retas. Ställer mig framför honom. Nu är jag inte blyg och skamfylld över min kropp. Han tycker om det han ser och det ger mig styrka. Först lirkar jag av trosorna under kjolen. Så knäpper jag upp bh.n och låter min tunga byst falla. Tillslut drar jag ner dragkedjan i kjolen och den glider ner över mina höfter och hamnar i halmen.

Han kysser mig, han leker med tungan runt mina bröstvårtor, biter lite oskyldigt, kysser min nacke och lägger ner mig i halmen och lägger sig halvt ovan på mig. Smeker mina bröst, nafsar. Så försvinner han ner, baxar upp min stjärt, särar på mina ben. Mer behövs inte, jag är redan våt men han börjar slicka klitoris, suga, leka små bita. Skönt det är, så underbart skönt. Jag andas snabbare, skjuter rygg, spänner mig mot orgasmen, vill inte ännu. Han för in sin tunga i slidan, det blir ett andnings uppehåll, så byter han snabbt över till klitoris samtidigt som två fingrar glider in. Jag kan inte hålla tillbaka. Jag stönar, skriker att jag vill ha honom fullt ut nu. Kramperna i knyter om mina äggstockar mina ben skakar. så slutar han, tittar på mig, ler så där underbark kärleksfullt och han behöver inget säga, jag är hans kvinna.

Så kryper han sakta upp över min kropp samtidigt som hans tunga visar vägen retsamt från vulvan, slickar mig över naveln och upp mellan brösten. Han når mina läppar, kysser mig mjukt men hungrigt. Hela min kropp ropar nu efter att få honom, få fylla mig med honom.

Jag vill ha det på mitt vis och jag vill ha det nu så jag slår armarna runt honom och vänder honom på rygg under mig. Så sätter jag mig upp, gränslar honom, tar tag i honom och retar själv min klitoris med hans ollon. Vandrar ner över den fuktiga mynningen. Så möts våra ögon vi stannar båda upp känner av stundens allvar, spänning och längtan. utan ord skriker vi nu, nu, nu, och jag pressar mig snabbt ner över honom. Han kommer långt in i mig och jag börjar rida honom. Jag lägger mig bakåt så hans lem spänner hårt in i mig och snuddar G-punkten, han masserar min klitoris. Så skönt, så underbart skönt. Jag har fullkontroll över min njutning. Jag sätter mig upp och hans sträva händer vandrar upp över min kropp och mina tunga bröst.

Våra blickarna är fästa vid varandra han är otålig. Samtidigt vänder vi oss om, jag underst. Jag särar på benen och nu tränger han mjukt in. Rytmiskt in och ut. Ett pojkaktigt leende leker på han läppar. Mina händer smekte hans bröst och hans andhämtning blir snabbare. Jag lägger upp mina ben runt hans midja och kopplar ihop oss, så vi kommer ännu närmare och tätare varandra. Hjärtat slår snabbt mot mitt bröst. Hans stjärt spänner sig, hela hans kropp varenda liten muskel och han trycker sig så långt in i mig som om han vill in i min själ. Så slappnar han av. I hans ansikte ser jag glädje och frid. Hans orgasms njutning är det vackraste jag sett. Så glider han ur mig. Kysser mig.

I halmen bredvid lägger han sig. Jag kryper nära, nära, Lägger huvudet på hans arm, drar upp ena benet och läger över hans. Vi ligger så länge och bara håller om varandra.

Jag böjer ner huvudet och ser på hans nu kapitulerande mandom. Rörande liten och skrynklig. Vacker? Nä, det kan jag inte säga men tilltalande. Jag bara låter mig följa min längtan. Jag vill smaka. I min mun är den varm, mjuk och lite salt. Långsamt fyller hans penis ut min mun. Han växer och styvnat till igen. Jag leker med min tunga på hans nu känsligare ollon.
”Vill du” frågar jag. Han ser retsamt på mig och jag förstår att frågan var onödig.
”Jag vill att du tar mig bakifrån” viskar jag.
”Mmm” är det enda jag får tillsvar sedan vänder han mig lite bryskt om och jag ställer mig på knä framför. Med ena handen mellan mina ben hjälper jag honom ivrigt till rätta. Retfullt håller han kvar ollonet i slidans mynning. Jag vill, jag kvider bedjande. Då pressar han sig in. Med ett stön är jag med honom. Jag vill att han når min känslighet min känsligaste zon. Som en katthona lägger jag min bröstkorg mot marken och skjuter upp min stjärt mot honom. Genast når han min G-punkt. Jag darrar, vrider, skriker. Vill dra mig undan men endå hålla mig kvar. Han känner min frustration så han tar tag om mina ljumskar och håller mig kvar. Jag är fast, fjättrad vid honom utan kontroll. För var gång han stöter in i mig går det en blixt igenom min kropp. Orgasm på orgasm kommer, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag lyfter, flyger, exploderar. Så går det för honom också och han stöter in i mig med ett uttömmande djuriskt läte. Jag tror jag ska sprängas av njutning och samtidigt som han kommer inne i mig så rinner min saft ut längs mina ben.


Som en liten urvriden trasa sjunker jag av utmattning ner under honom i halmen och som ett varmt tungt beskyddande täcker lägger han sig halvt ovan på mig. Smeker bort mitt hår i nacken och kysser den. Så kryper jag ihop som en liten boll med honom omkring mig.

Med hans stora starka armar om mig somnar vi båda nöjda och mätta på varandra. Han fick öppna min lucka, nu går den aldrig att stänga igen.