tisdag 12 januari 2010

Nykomlingen

Utmaning 2010:12 - 12 januari
Skriv om en nykomling.

Ett, två steg i taget. Han tittade sig omkring. Allt lugnt. Han fortsatte smyga fram utefter ladugårdsväggen. Höger öra uppfattade ett svagt krispande ljud. Han stannade genast upp. Riktade in öronen mot ljudets håll. Hans skarpa syn kunde inte uppfatta något och ha litade helt fullt på den. Inget att bry sig om alltså. Så slappnade han av, men bara lite.
En, två minuter gick. Han vågade ta sig fram några steg till nu. Som om han vare en vandrande musfälla. Spänd och redo att slå till. Men det var inte möss han jagade idag. Idag jagade han inte alls. Jo, på ett vis. Han var ute efter nya honor att bestiga. Nya jaktmarker. Några som kunde föra hans släktled vidare.
Såren och stoltheten hade läkt efter uppgörelsen. Han hade förlorat sitt hemrevir till brorsan. Det hade svidit hårt men nu var han redo, både fysiskt och psykiskt.
Denna gården hade han spanat in i en vecka nu. Han visste att här bara fanns en hane. Ena örat var tvådelat och hängde konstigt. Tassavtrycken var stora och djupa. Men trotts dessa oroväckande tecken så hade den andres urin skvallrat om hög ålder.
Nu kände han doften av sin rival. Doften blev starkare. Den kom från nordväst, från samma håll som vinden. Tre fördelar, alltså en mer än beräknat, vindriktningen, överraskningsmomentet och sin ungdom.
Självsäkerheten ökade och han tog ett par sekunder till att putsa sina morrhår. Han var redo och stunden var inne för hans livs fajt.

söndag 10 januari 2010

Förvirrad långhelg

Utmaning 2010:10
10 januari
Skriv om nya friska tag.


Julafton var på en torsdag, för somliga en vanlig arbetstorsdag. Enligt almanackan, en helt vanlig dag, fast barnens viktigaste på året. Då firade vi att Tomten kom i år också.

Juldagen var en röd fredag. Alltså som en söndag då de flesta fick vara lediga. En helgdag som betyder ”helig dag”. Då föddes någon och Svenska folket har allmän pjamasdag.

Annandag jul låg på en lördag men det var en helgdag. Det var då vi skulle fira att den helige Stefan stenades till döds. Detta har vi glömt, det var så väldigt länge sedan.

Den 27 december var en vanlig söndag. Detta var stor sorg då det för Svenska folket är den allmänna ”byta ut julklapparna mot något bättre” dagen eller ”stå minst 1 timme i kö utan att vara på Ullared” dagen.

Nyårsafton, sista dagen på året var på en helt vanlig torsdag. Till skillnad mot Julafton så är detta de vuxnas afton. Alla klär upp sig i det snyggaste de har. Senare vinglar man fram med champagne i glasen och tror att man är läckrast i världen.

Nyårsdagen är en röd fredag. Kallas också för helgdag. Det heliga med denna dag är att vi har allmän ”sova ruset av oss” dag. Det är också den dag då det går åt mest Treo, Magnecyl eller annat huvudvärksdämpande på hela året förutom på midsommardagen.

Den 2 januari var det ordning igen och en helt vanlig lördag.

Trettondagsafton låg i år på en vanlig tisdag. Nu var alla så slitna efter alla aftnar så det gick ganska lugnt till.

På onsdagen den 6 januari hade vi ännu en ledig dag för att fira att den killen som föddes för tretton dagar sedan fick besök av några stjärntydare. I present fick han guld, rökelse och myrra. Vi var insnöade och hann fundera över varför han växter upp fattig om han fick guld, kanske det inte var så mycket han fick.

I dag är det söndag, en vanlig söndag. Sigurd och Sigbritt har namnsdag. Det är Mazarinernas dag. Rod Stewart fyller 65 år och den är killen Jesus dopdag, fast han var inte 17 dagar när han döptes som man kan tro utan 30 år.

Nä nu vill jag ta lite nya tag. Få ordning i vardagen och veta att en tisdag är en tisdag och att en lördag är en lördag. Juletiden får det allt vara slut på nu. Fast på onsdag det tjugondag Knut fast det är den trettonde, nä jag vill inte. Jag tror jag struntar i det och slänger ut granen i dag.

fredag 1 januari 2010

Sovmorgon

Utmaning 2010:1 - 1 januari
Skriv om sovmorgon!

Himmeln var klart tuklos men med oroväckande grönt bubblande moln kom mot mig. Ingen hade sagt något om det, ingen hade varnat för det. Varnat, ja för detta var ett dödens moln. Lika säkert som brevduvorna hittade hem till duvslaget visste jag att detta inte hade något liknande symolism som duvan hade. Detta var döden.
Någon sprang framför den gröna orkan likande massan med en spade på ryggen. Det var min pappa. Bortom skräcken i ögonen fanns ungdomliga drag. Jag försökte springa men fötterna satt fast i marken. För att slippa se den skräckinjagande synen tittade jag ner på mina fötter som inte gick att rubba.
Jag hade rosa träskor på fötterna, bena var bara. Ett plåster satt över ett skrapat knä. Jag fortsatte att titta på mig själv och såg jag att mitt hår vara flätat. En fläta hängde ner på var sida om mina bröst som inte fanns där. Jag kan inte vara mer än sju år konstaterade jag.
Pappa var nu framme hos mig. Han sa inget, började bara gräva runt mina fötter så jag tillslut stod på en ö.
Samtidigt som döden svepte omkring våra huvuden hoppade pappa över till min ö. Den sjönk rakt igenom marken. Döden hade bara svedgat mitt hår.
En suck av lättnad slapp ur mig och jag slog upp ögonen. Platsen kände jag väl igen men kunde först inte placera den. Den tillhörde framtiden.
Min säng, min och min mans säng. Hans halva var tom. Han hade åkt till jobbet. Svetten kröp fram i en rysning när jag insåg att jag försovit mig.
Två timmars sovmorgon utan att njuta av den.