Utmaning 338 - 4 december
Skriv om att exkludera.
- Sa ni att det skulle bli julfest hos Petronella?
Jag hade försökt få rösten att låta stark. Men ändå hade jag sakta börjat fläka upp naglarna. Ännu mer frenetiskt rev jag på höger pekfingernagel när jag såg deras reaktion. Den fanns inte. Varken Ida eller Fideli hade reagerat på min fråga. De kunde väl ändå ha fnyst eller i alla fall tittat åt mitt håll.
- Kaje kommer visst också, sa Fideli leende och blinkar åt Ida.
- Gör inte så.
Ida fick något rosa aktiga kinder. Så fortsatte Ida.
- Det tog slut när han flyttade. Han har inte ringt en enda gång.
- Men trotts att han inte går i klassen längre så kommer han, det måste betyda något.
Det var inte någon fråga bara ett uppmuntrande påstående.
Jag tog ett djupt andetag och försökte låta bli ringfingret.
- Vart var det Kaje flyttade, frågade jag.
- Jag måste köpa en ny bh, med snygga axelband. Kan vi dra till Lindex efter skolan, säger Ida.
- Visst, jag ska ha en svart eyeliner.
Fideli tvinnade sina mörka lockar mellan fingrarna så fortsatte hon.
- Tror du Kaje fortfarande har kontakt med Ludde, det hade varit perfekt?
Ida lutar sig över bordet och viskar
- Va, är du ...
- Ja, vi har sms:at lite
Det blir tyst en stund. Jag måste försöka säga något nu.
- Har alla i klassen fått inbjudnings kort?
Frågan hade kommit ut lite högre än jag hade tänkt. Den studsade mellan metallskåpen. Det fanns ingen tvivel om att de inte hört mig. Kändes som hela skolan borde ha hört. Båda reste sig och gick, inte en blick fick jag. Jag stoppade mitt nu blödande ringfinger i munnen. Det var skönt att känna den söta blodsmaken. Det var i alla fall ett tecken på att jag fanns, jag lever. Jag hade till och med varit glad om de sparkat mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jättebra berättat både dialog och beskrivningar, för mig ångestframkallande. Känslan att inte få vara med i gänget, inte bli sedd - känner igen. Och att göra illa sig själv, att det kan vara en tröst, jo så kan det vara.
Ja, en stark berättelse om att inte få vara med!
En berättelse som känns i magen verkligen.
Tack så mycket för din kommentar på min blogg.
Med tanke på det du berätade om din bakgrund (jag har inte samma upplevelser men har befunnit mig i liknande sammanhang) så var det verkligen oerhört starkt och modigt av dig att skriva det du skrev.
Stå på dig och låt ingen skuldbelägga dig för något som inte är skamligt utan rent och vackert och så djupt mänskligt.
Det här var ett praktexemplar på mobbning som tyvärr är så vanlig bland tjejer.
Jag kan bara sälla mig till de andras kommentarer.
Jag får ont i magen av texten.
Starkt. Jag började gråta, och det gör jag inte ofta. Jag var antimobbare som barn, slogs för de som blev mobbade och inte kunde försvara sig. Jag haaaatar mobbing. Den här texten gick verkligen rakt in i mig. Jättebra och med mycket inlevelse. Kram Cissi
Håller med de andra, mycket bra text.
Starkt. Den gick rakt in i hjärtat. Har haft en dotter som råkat illa ut i högstadiet, inte precis så som du beskriver men andemeningen var densamma. Idag var du verkligen tillbaka på banan igen. Menar aldrig att såga texter, vill bara komma med något annat ibland än bara ros, känns som att vi behöver det lite till mans. Men det är svårt med konstruktiv kritik.
Hej Tjotten! Det är en riktig iakttagelse att Klas är snäll och omtänksam och att man kan fråga sig hur han orkar vara sådan hela tiden. Men det kommer dagar när han blir trött och irriterad på henne och vice versa, jag lovar. Tack för din kommentar och jag är glad om det kan vara till nöje att läsa. Nästa story ska bli mer argsint:)! Cissi
mobbing hmm ett ämne som jag riktigt går i gång på att inte tillhöra så bra beskrivet
hmm ser nu att jag var väldigt trött igår när jag skrev ska tydliggöra. gillar ämnet inte själva handlingarna i mobbing men ämnet blir lite trigger på mig formligen avskyr att människor blir osynliga medvetet, och att visa öppet medvetet hur den mobbade inte tillhör just det osynliga fick du fram så bra från de som pratade dessutom det osynliiga med fingrarna blodsmaken som om det inte handlade om nervösiteten utan var ett annat syfte hmm undra omm jag förtydligade mig nu hoppas det.
Skicka en kommentar