Utmaning 2010:78 - 19 mars
Skriv om ödmjukhet.
Hon missbrukad ordet för egna syften. Som med mobbing fast tvärt om.
Som starkt religiös såg hon det som ett mål att vara bästa förebild.
Först höll hon med och upphöjde sin medmänniska.
- Precis ... så har jag aldrig tänkt på det ... det var vackert sagt.
Så kom den egna åsikten som skulle vara mer fullkomlig.
- Fast kanske kan dina ord misstolkas ... jag hade uttryckt mig ...
Tillslut lindade hon in sina starka åsikter i religiös bomull.
- På verserna ... i Gudsbok står det ... men man kan tolka det på så olika sätt.
Och detta till syftet, få sin medmänniska att se henne som from, respektfull och foglig.
- Men du är så ödmjuk, det är en gåva som många inte har. Det finns en mening med att vi möttes.
Hon lyckades väl. Detta invanda manipulerande fick andra att se henne som den hon upplyfte dem till att vara.
I deras ögon var hon den ödmjukaste tjänaren eftersom hon hade godheten att se dem.
Hon nådde sitt mål. Ju fler hon upphöjde som ödmjuka ju mer ödmjuk sågs hon själv.
Men att inte kunna se och visa sina egna svagheter visade bara på dålig självuppfattning. och motsattsen.
Ett underskattat ord som inte får missbrukas och som borde få högre status är ordet ödmjukhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Bra. Jag skulle föredra om sista meningen ströks.
Så väl du lyckas fånga personens tankar, den medvetenhet de har om sina tekniker att komma dit de vill. Bra skrivit!
Väldigt klarsynt skildrat.
Tyckte om texten.
Skulle gå ett snäpp längre än marmoria och ta bort de två sista meningarna :-)
Känns som att hon har ett falskt självförtroende, nästan så att jag tror att hon spelar så starkt att hon tror sig själv. Intressanta och mänskliga tankar.
Jag håller med Ethel. Man får en känsla av att hon är en falsk karikatyr av sig själv.
Tack för kommentarerna. Ja,Ethel det var så jag tänkt mig henne. Det är en roll (beteende)jag sett innom kyrkan, skrämmande.
Marmoria och Escargot ni har helt rätt i det och jag ser nog också nu att det två sista meningarna är överflödiga. Min skrivpedagog kommenterar ofta att jag är övertydlig och inte litar på att läsaren uppfattar texten så som jag vill förmedla den.
Hej och vad fint och tänkvärt skrivet. Du skriver en del ser jag, så jag bokmärker. Är på G till jobbet så hinner inte läsa mer... Men Du är välkommen till mig, om du en vacker dag känner för det.
Hos mig skriver jag om allt i från hur livet vändes från "den mest normala vardagen" till en vardag fylld med besök hos läkare, habilitering och ortopeder. Till vardagen som blir vanlig, trots diagnosen på CP-skada hos min älskade pokj. Hur kunde vi (han) bli just den där lilla procenten, som skulle få en skada? Ibland är livet orättvist.
Eller rättvist.
För optimisten själv kan ingen trampa på och trycka ner.
Hoppas du kan känna igen dig i vissa stunder och beskrivningar, som hur gott syren och hägg softar en försommarkväll... eller hur underbart vacker ljudet är när du släpper en näve sand i ett stilla vatten.
Hoppas jag får lov att beröra.
Välkommen - Men framförallt, ha en bra dag!/ Ida
Skicka en kommentar