Puff uppgiften i dag: skriv om att vara lat
Jag har verkligen försökt skriva i dag, men så blev det en latte. Millan ringde och ville få flytthjälp men jag skyllde på att jag skulle skriva. Så äntligen fick jag faktiskt fram laptopen men ... nä ... jag orkade inte vänta på den sega uppkopplingen. Så jag lade mig på soffan och tittade på en film som jag somnade ifrån. Nu ska ja äntligen skriva om att vara lat. Nä, förresten jag tar det i morgon istället ;-)
.
söndag 21 mars 2010
lördag 20 mars 2010
Limrick
Utmaning 2010:79 - 20 mars
Skriv om flit.
Om att göra något med flit, fast en helt riktig limrick blev det inte ;-)
Det var en ensam och blyg man från den stora stan.
Dans, e-kontakt, sy kurs det krävdes en annan plan.
Måste finna livskamrat,
han var kåt och desperat.
Bara en sak återstod, det hjälpte att bli mytoman.
.
Skriv om flit.
Om att göra något med flit, fast en helt riktig limrick blev det inte ;-)
Det var en ensam och blyg man från den stora stan.
Dans, e-kontakt, sy kurs det krävdes en annan plan.
Måste finna livskamrat,
han var kåt och desperat.
Bara en sak återstod, det hjälpte att bli mytoman.
.
fredag 19 mars 2010
Utnyttjande av ord.
Utmaning 2010:78 - 19 mars
Skriv om ödmjukhet.
Hon missbrukad ordet för egna syften. Som med mobbing fast tvärt om.
Som starkt religiös såg hon det som ett mål att vara bästa förebild.
Först höll hon med och upphöjde sin medmänniska.
- Precis ... så har jag aldrig tänkt på det ... det var vackert sagt.
Så kom den egna åsikten som skulle vara mer fullkomlig.
- Fast kanske kan dina ord misstolkas ... jag hade uttryckt mig ...
Tillslut lindade hon in sina starka åsikter i religiös bomull.
- På verserna ... i Gudsbok står det ... men man kan tolka det på så olika sätt.
Och detta till syftet, få sin medmänniska att se henne som from, respektfull och foglig.
- Men du är så ödmjuk, det är en gåva som många inte har. Det finns en mening med att vi möttes.
Hon lyckades väl. Detta invanda manipulerande fick andra att se henne som den hon upplyfte dem till att vara.
I deras ögon var hon den ödmjukaste tjänaren eftersom hon hade godheten att se dem.
Hon nådde sitt mål. Ju fler hon upphöjde som ödmjuka ju mer ödmjuk sågs hon själv.
Men att inte kunna se och visa sina egna svagheter visade bara på dålig självuppfattning. och motsattsen.
Ett underskattat ord som inte får missbrukas och som borde få högre status är ordet ödmjukhet.
Skriv om ödmjukhet.
Hon missbrukad ordet för egna syften. Som med mobbing fast tvärt om.
Som starkt religiös såg hon det som ett mål att vara bästa förebild.
Först höll hon med och upphöjde sin medmänniska.
- Precis ... så har jag aldrig tänkt på det ... det var vackert sagt.
Så kom den egna åsikten som skulle vara mer fullkomlig.
- Fast kanske kan dina ord misstolkas ... jag hade uttryckt mig ...
Tillslut lindade hon in sina starka åsikter i religiös bomull.
- På verserna ... i Gudsbok står det ... men man kan tolka det på så olika sätt.
Och detta till syftet, få sin medmänniska att se henne som from, respektfull och foglig.
- Men du är så ödmjuk, det är en gåva som många inte har. Det finns en mening med att vi möttes.
Hon lyckades väl. Detta invanda manipulerande fick andra att se henne som den hon upplyfte dem till att vara.
I deras ögon var hon den ödmjukaste tjänaren eftersom hon hade godheten att se dem.
Hon nådde sitt mål. Ju fler hon upphöjde som ödmjuka ju mer ödmjuk sågs hon själv.
Men att inte kunna se och visa sina egna svagheter visade bara på dålig självuppfattning. och motsattsen.
Ett underskattat ord som inte får missbrukas och som borde få högre status är ordet ödmjukhet.
torsdag 18 mars 2010
Hur många kan man älska?
Utmaning 2010:77 - 18 mars
Skriv om avhållsamhet.
Plikten är ett sår som inte läker, blir mer infekterat och varigt var dag. Karin har alltid varit allt för mig. Vi har genomgått så mycket tillsammans. Blivit täta och starka som ett Grevemolke ympat på en Signe Tillish. Ringbundna sen 26 underbara år tillbaka. Ingen annan skulle kunna ta hennes plats i mitt liv och jag var säker på att det var ömsesidigt.
Så ändrades busstiderna hem från jobbet efter årsskiftet Nyårslöftet om lite mer motion kunde jag nu lätt klämma in och det blev simning efter jobbet.
Efter ett par veckor i basängen så började vi stammisa att heja på varandra och utbyta lite ord när vi möttes i basängen. Där fanns Veronika, en rundlagd kvinna som glatt pratade om sin familj, sina vänner, maten hon skulle laga och ..., ja om allt. Hon var den typen av kvinna som jag gärna undvek. Men efter ett tag så kändes det som om jag visste allt om henne och jag började öppna mig på samma sätt. Det var befriande. Sådana saker som aldrig jag diskuterat med Karin pratade jag nu helt öppet med Veronika om, och 1000 m i basängen blev lätt 1500 m.
En dag stod Veronika utanför badet med kryckor, hon hade skadat höften och kunde inte simma. Så hon föreslog att vi kunde sätta oss på ett fik istället om jag hade lust.
Det var så det började, vårt förhållande. Jag hade aldrig lagt märke till henne om jag inte lärt känna henne. Hon hade ett utseende och en kropp som jag aldrig trott jag skulle åtrå. Det var något annat som gjorde att var del i kroppen skrek efter henne. Veronika var den som först satte ord på vårt förhållande. Hon frågade bara rakt ut en dag om jag var lika förälskad i henne som hon var i mig.
Båda var vi lyckligt gifta, hade barn och ville inte vara otrogna. Men var går gränsen för att vara otrogen. I tanken ville jag och gjorde allt med Veronika. Vi pratade öppet om vår längtan eftervarandra men aldrig att vi tog i varandra. Någon fysisk beröring fick inte förekomma, det var det enda vi inte talade om men som båda ändå hade en tyst överrenskommelse om.
Att leva utan Karin är otänkbart men jag kan inte längre förmå mig att älska med henne. Men jag kan inte heller leva utan Veronika även om vi inte tillåts röra varandra mer än med ord. Frågan är inte om man kan älska mer än en kvinna utan det vet jag att jag kan presis så som jag älskar mina fyra barn lika mycket. Jag har alltså två kvinnor i mitt liv men lever ofivilligt utan sex. Bigami kanske inte är så dumt ändå?
Skriv om avhållsamhet.
Plikten är ett sår som inte läker, blir mer infekterat och varigt var dag. Karin har alltid varit allt för mig. Vi har genomgått så mycket tillsammans. Blivit täta och starka som ett Grevemolke ympat på en Signe Tillish. Ringbundna sen 26 underbara år tillbaka. Ingen annan skulle kunna ta hennes plats i mitt liv och jag var säker på att det var ömsesidigt.
Så ändrades busstiderna hem från jobbet efter årsskiftet Nyårslöftet om lite mer motion kunde jag nu lätt klämma in och det blev simning efter jobbet.
Efter ett par veckor i basängen så började vi stammisa att heja på varandra och utbyta lite ord när vi möttes i basängen. Där fanns Veronika, en rundlagd kvinna som glatt pratade om sin familj, sina vänner, maten hon skulle laga och ..., ja om allt. Hon var den typen av kvinna som jag gärna undvek. Men efter ett tag så kändes det som om jag visste allt om henne och jag började öppna mig på samma sätt. Det var befriande. Sådana saker som aldrig jag diskuterat med Karin pratade jag nu helt öppet med Veronika om, och 1000 m i basängen blev lätt 1500 m.
En dag stod Veronika utanför badet med kryckor, hon hade skadat höften och kunde inte simma. Så hon föreslog att vi kunde sätta oss på ett fik istället om jag hade lust.
Det var så det började, vårt förhållande. Jag hade aldrig lagt märke till henne om jag inte lärt känna henne. Hon hade ett utseende och en kropp som jag aldrig trott jag skulle åtrå. Det var något annat som gjorde att var del i kroppen skrek efter henne. Veronika var den som först satte ord på vårt förhållande. Hon frågade bara rakt ut en dag om jag var lika förälskad i henne som hon var i mig.
Båda var vi lyckligt gifta, hade barn och ville inte vara otrogna. Men var går gränsen för att vara otrogen. I tanken ville jag och gjorde allt med Veronika. Vi pratade öppet om vår längtan eftervarandra men aldrig att vi tog i varandra. Någon fysisk beröring fick inte förekomma, det var det enda vi inte talade om men som båda ändå hade en tyst överrenskommelse om.
Att leva utan Karin är otänkbart men jag kan inte längre förmå mig att älska med henne. Men jag kan inte heller leva utan Veronika även om vi inte tillåts röra varandra mer än med ord. Frågan är inte om man kan älska mer än en kvinna utan det vet jag att jag kan presis så som jag älskar mina fyra barn lika mycket. Jag har alltså två kvinnor i mitt liv men lever ofivilligt utan sex. Bigami kanske inte är så dumt ändå?
lördag 13 mars 2010
Misstag?
Utmaning 2010:72 - 13 mars
Skriv om ett lyckat misstag.
Var det ett misstag att börja puffa just i dag? Då det blev två puffar att göra eftersom jag inte hade koll på datumet.
Jag hänvisar er till gårdagens text "Fredagsmys med mys" (som skrevs idag) som blev ett misslyckande efter ett trött misstag men som kanske inte var så lyckat. Läs den gärna.
Men för övrigt så vill jag bara dela med mig av mitt motto i livet:
Det finns inga misslyckanden, bara nya erfarenheter.
.
Skriv om ett lyckat misstag.
Var det ett misstag att börja puffa just i dag? Då det blev två puffar att göra eftersom jag inte hade koll på datumet.
Jag hänvisar er till gårdagens text "Fredagsmys med mys" (som skrevs idag) som blev ett misslyckande efter ett trött misstag men som kanske inte var så lyckat. Läs den gärna.
Men för övrigt så vill jag bara dela med mig av mitt motto i livet:
Det finns inga misslyckanden, bara nya erfarenheter.
.
Fredagsmys med mys
Utmaning 2010:71 - 12 mars
"Jag har haft svårt att komma tillbaka till mina Puffrutiner men saknar de och er så mycket. Gör ett försök till"
Dagens text:
I kväll skulle det inte bara bli fredagsmys. Vi skulle inte vara två småbarnsföräldrar som satt och degade framför "På spåret" med en påse chips. Ikväll skulle vi älska.
Det var längesedan sist. Jag vågar knappast räkna ut hur längesedan det var, men det blir lätt så med två småbarn i huset. Inte var det lätt att känna sig annat än en bull-fet mamma med ständig ångest över barn, man och jobb. Men i kväll var jag läcker. Jag kände mig riktigt sexig i mina nyinköpta stay-ups och den korta jeanskjolen som jag äntligen kom i igen.
- Är mina tjejer hemma!
Det var Fredrik som ropade från hallen, som han brukade. Isa och jag med lillan på höften gick ut för att hälsa honom välkommen hem från jobbet. Tjejerna fick kramar och pussar och sedan såg han mig.
- Mmmm, och vad har du i kikaren då, frågade han retsamt. Det gick inte att ta miste på att han redan genomskådat min lilla kupp och var med på noterna.
- Jag har planerat in lite fredagsmys med mys sa jag och log lite retsamt.
- Och hur hade du tänkt att det skulle gå till då så inte våra små änglar ska störa oss?
- Jag har kämpat med att hålla dem vakna och inte fått dem att sova middag så de är stentrötta nu. Gå du och duscha så lägger jag flickorna. Sedan har jag räkor, några goda ostar och vittvin i kylen som förrätt. Jag fnittrade till lite nervöst och spänt. Så gick jag upp på övervåningen för att natta flickorna.
-Mamma kan du inte läsa sagan om prinsessan och grodan frågade Isa.
- Visst, jag hämtar den.
Lillan hade redan somnat i sin spjälsäng så jag kröp ner brevid Isa i hennes säng. Det såg lovande ut och jag hoppades att Isa skulle somna lika fort. Jag ville ner till mitt vackert dukade bord och det sög i magen efter räkorna och vinet. Men framför allt sög det allt lite längre ner.
- Mamma läs.
Jag måste koncentrera mig.
- Det var en gång en ...
Solen träffade mig rakt i ansiktet. Det tog några sekunder att få upp ögonen. Det var tyst alldeles tyst. Jag hade visst glömt dra ner rullgardinen. Kroppen var stel och öm. Det var först när jag satt mig upp som jag märkte att jag legat i Isas säng. Hon snarkade tyst. Just det, Fredrik väntade på mig där nere. Men något stämde inte. Det var morgon och fåglarna kvittrade. Hade jag somnat ifrån vår myskväll? Hade han inte väckt mig?
De ny köpta stay-upsen var sönder, kjolen satt som en bilring till runt magen. Jag smög upp och tittade in i vårt sovrum. Där sov Fredrik med vidöppen mun och avsparkat täcke. Jag smögner och ut i köket. På diskbänken stod ett vinglas, en avsköljd talrik och en vinflaska som tom. I soporna låg räkskal. Någon hade visst haft fredagsmys på egen hand.
"Jag har haft svårt att komma tillbaka till mina Puffrutiner men saknar de och er så mycket. Gör ett försök till"
Dagens text:
I kväll skulle det inte bara bli fredagsmys. Vi skulle inte vara två småbarnsföräldrar som satt och degade framför "På spåret" med en påse chips. Ikväll skulle vi älska.
Det var längesedan sist. Jag vågar knappast räkna ut hur längesedan det var, men det blir lätt så med två småbarn i huset. Inte var det lätt att känna sig annat än en bull-fet mamma med ständig ångest över barn, man och jobb. Men i kväll var jag läcker. Jag kände mig riktigt sexig i mina nyinköpta stay-ups och den korta jeanskjolen som jag äntligen kom i igen.
- Är mina tjejer hemma!
Det var Fredrik som ropade från hallen, som han brukade. Isa och jag med lillan på höften gick ut för att hälsa honom välkommen hem från jobbet. Tjejerna fick kramar och pussar och sedan såg han mig.
- Mmmm, och vad har du i kikaren då, frågade han retsamt. Det gick inte att ta miste på att han redan genomskådat min lilla kupp och var med på noterna.
- Jag har planerat in lite fredagsmys med mys sa jag och log lite retsamt.
- Och hur hade du tänkt att det skulle gå till då så inte våra små änglar ska störa oss?
- Jag har kämpat med att hålla dem vakna och inte fått dem att sova middag så de är stentrötta nu. Gå du och duscha så lägger jag flickorna. Sedan har jag räkor, några goda ostar och vittvin i kylen som förrätt. Jag fnittrade till lite nervöst och spänt. Så gick jag upp på övervåningen för att natta flickorna.
-Mamma kan du inte läsa sagan om prinsessan och grodan frågade Isa.
- Visst, jag hämtar den.
Lillan hade redan somnat i sin spjälsäng så jag kröp ner brevid Isa i hennes säng. Det såg lovande ut och jag hoppades att Isa skulle somna lika fort. Jag ville ner till mitt vackert dukade bord och det sög i magen efter räkorna och vinet. Men framför allt sög det allt lite längre ner.
- Mamma läs.
Jag måste koncentrera mig.
- Det var en gång en ...
Solen träffade mig rakt i ansiktet. Det tog några sekunder att få upp ögonen. Det var tyst alldeles tyst. Jag hade visst glömt dra ner rullgardinen. Kroppen var stel och öm. Det var först när jag satt mig upp som jag märkte att jag legat i Isas säng. Hon snarkade tyst. Just det, Fredrik väntade på mig där nere. Men något stämde inte. Det var morgon och fåglarna kvittrade. Hade jag somnat ifrån vår myskväll? Hade han inte väckt mig?
De ny köpta stay-upsen var sönder, kjolen satt som en bilring till runt magen. Jag smög upp och tittade in i vårt sovrum. Där sov Fredrik med vidöppen mun och avsparkat täcke. Jag smögner och ut i köket. På diskbänken stod ett vinglas, en avsköljd talrik och en vinflaska som tom. I soporna låg räkskal. Någon hade visst haft fredagsmys på egen hand.
tisdag 12 januari 2010
Nykomlingen
Utmaning 2010:12 - 12 januari
Skriv om en nykomling.
Ett, två steg i taget. Han tittade sig omkring. Allt lugnt. Han fortsatte smyga fram utefter ladugårdsväggen. Höger öra uppfattade ett svagt krispande ljud. Han stannade genast upp. Riktade in öronen mot ljudets håll. Hans skarpa syn kunde inte uppfatta något och ha litade helt fullt på den. Inget att bry sig om alltså. Så slappnade han av, men bara lite.
En, två minuter gick. Han vågade ta sig fram några steg till nu. Som om han vare en vandrande musfälla. Spänd och redo att slå till. Men det var inte möss han jagade idag. Idag jagade han inte alls. Jo, på ett vis. Han var ute efter nya honor att bestiga. Nya jaktmarker. Några som kunde föra hans släktled vidare.
Såren och stoltheten hade läkt efter uppgörelsen. Han hade förlorat sitt hemrevir till brorsan. Det hade svidit hårt men nu var han redo, både fysiskt och psykiskt.
Denna gården hade han spanat in i en vecka nu. Han visste att här bara fanns en hane. Ena örat var tvådelat och hängde konstigt. Tassavtrycken var stora och djupa. Men trotts dessa oroväckande tecken så hade den andres urin skvallrat om hög ålder.
Nu kände han doften av sin rival. Doften blev starkare. Den kom från nordväst, från samma håll som vinden. Tre fördelar, alltså en mer än beräknat, vindriktningen, överraskningsmomentet och sin ungdom.
Självsäkerheten ökade och han tog ett par sekunder till att putsa sina morrhår. Han var redo och stunden var inne för hans livs fajt.
Skriv om en nykomling.
Ett, två steg i taget. Han tittade sig omkring. Allt lugnt. Han fortsatte smyga fram utefter ladugårdsväggen. Höger öra uppfattade ett svagt krispande ljud. Han stannade genast upp. Riktade in öronen mot ljudets håll. Hans skarpa syn kunde inte uppfatta något och ha litade helt fullt på den. Inget att bry sig om alltså. Så slappnade han av, men bara lite.
En, två minuter gick. Han vågade ta sig fram några steg till nu. Som om han vare en vandrande musfälla. Spänd och redo att slå till. Men det var inte möss han jagade idag. Idag jagade han inte alls. Jo, på ett vis. Han var ute efter nya honor att bestiga. Nya jaktmarker. Några som kunde föra hans släktled vidare.
Såren och stoltheten hade läkt efter uppgörelsen. Han hade förlorat sitt hemrevir till brorsan. Det hade svidit hårt men nu var han redo, både fysiskt och psykiskt.
Denna gården hade han spanat in i en vecka nu. Han visste att här bara fanns en hane. Ena örat var tvådelat och hängde konstigt. Tassavtrycken var stora och djupa. Men trotts dessa oroväckande tecken så hade den andres urin skvallrat om hög ålder.
Nu kände han doften av sin rival. Doften blev starkare. Den kom från nordväst, från samma håll som vinden. Tre fördelar, alltså en mer än beräknat, vindriktningen, överraskningsmomentet och sin ungdom.
Självsäkerheten ökade och han tog ett par sekunder till att putsa sina morrhår. Han var redo och stunden var inne för hans livs fajt.
söndag 10 januari 2010
Förvirrad långhelg
Utmaning 2010:10
10 januari
Skriv om nya friska tag.
Julafton var på en torsdag, för somliga en vanlig arbetstorsdag. Enligt almanackan, en helt vanlig dag, fast barnens viktigaste på året. Då firade vi att Tomten kom i år också.
Juldagen var en röd fredag. Alltså som en söndag då de flesta fick vara lediga. En helgdag som betyder ”helig dag”. Då föddes någon och Svenska folket har allmän pjamasdag.
Annandag jul låg på en lördag men det var en helgdag. Det var då vi skulle fira att den helige Stefan stenades till döds. Detta har vi glömt, det var så väldigt länge sedan.
Den 27 december var en vanlig söndag. Detta var stor sorg då det för Svenska folket är den allmänna ”byta ut julklapparna mot något bättre” dagen eller ”stå minst 1 timme i kö utan att vara på Ullared” dagen.
Nyårsafton, sista dagen på året var på en helt vanlig torsdag. Till skillnad mot Julafton så är detta de vuxnas afton. Alla klär upp sig i det snyggaste de har. Senare vinglar man fram med champagne i glasen och tror att man är läckrast i världen.
Nyårsdagen är en röd fredag. Kallas också för helgdag. Det heliga med denna dag är att vi har allmän ”sova ruset av oss” dag. Det är också den dag då det går åt mest Treo, Magnecyl eller annat huvudvärksdämpande på hela året förutom på midsommardagen.
Den 2 januari var det ordning igen och en helt vanlig lördag.
Trettondagsafton låg i år på en vanlig tisdag. Nu var alla så slitna efter alla aftnar så det gick ganska lugnt till.
På onsdagen den 6 januari hade vi ännu en ledig dag för att fira att den killen som föddes för tretton dagar sedan fick besök av några stjärntydare. I present fick han guld, rökelse och myrra. Vi var insnöade och hann fundera över varför han växter upp fattig om han fick guld, kanske det inte var så mycket han fick.
I dag är det söndag, en vanlig söndag. Sigurd och Sigbritt har namnsdag. Det är Mazarinernas dag. Rod Stewart fyller 65 år och den är killen Jesus dopdag, fast han var inte 17 dagar när han döptes som man kan tro utan 30 år.
Nä nu vill jag ta lite nya tag. Få ordning i vardagen och veta att en tisdag är en tisdag och att en lördag är en lördag. Juletiden får det allt vara slut på nu. Fast på onsdag det tjugondag Knut fast det är den trettonde, nä jag vill inte. Jag tror jag struntar i det och slänger ut granen i dag.
10 januari
Skriv om nya friska tag.
Julafton var på en torsdag, för somliga en vanlig arbetstorsdag. Enligt almanackan, en helt vanlig dag, fast barnens viktigaste på året. Då firade vi att Tomten kom i år också.
Juldagen var en röd fredag. Alltså som en söndag då de flesta fick vara lediga. En helgdag som betyder ”helig dag”. Då föddes någon och Svenska folket har allmän pjamasdag.
Annandag jul låg på en lördag men det var en helgdag. Det var då vi skulle fira att den helige Stefan stenades till döds. Detta har vi glömt, det var så väldigt länge sedan.
Den 27 december var en vanlig söndag. Detta var stor sorg då det för Svenska folket är den allmänna ”byta ut julklapparna mot något bättre” dagen eller ”stå minst 1 timme i kö utan att vara på Ullared” dagen.
Nyårsafton, sista dagen på året var på en helt vanlig torsdag. Till skillnad mot Julafton så är detta de vuxnas afton. Alla klär upp sig i det snyggaste de har. Senare vinglar man fram med champagne i glasen och tror att man är läckrast i världen.
Nyårsdagen är en röd fredag. Kallas också för helgdag. Det heliga med denna dag är att vi har allmän ”sova ruset av oss” dag. Det är också den dag då det går åt mest Treo, Magnecyl eller annat huvudvärksdämpande på hela året förutom på midsommardagen.
Den 2 januari var det ordning igen och en helt vanlig lördag.
Trettondagsafton låg i år på en vanlig tisdag. Nu var alla så slitna efter alla aftnar så det gick ganska lugnt till.
På onsdagen den 6 januari hade vi ännu en ledig dag för att fira att den killen som föddes för tretton dagar sedan fick besök av några stjärntydare. I present fick han guld, rökelse och myrra. Vi var insnöade och hann fundera över varför han växter upp fattig om han fick guld, kanske det inte var så mycket han fick.
I dag är det söndag, en vanlig söndag. Sigurd och Sigbritt har namnsdag. Det är Mazarinernas dag. Rod Stewart fyller 65 år och den är killen Jesus dopdag, fast han var inte 17 dagar när han döptes som man kan tro utan 30 år.
Nä nu vill jag ta lite nya tag. Få ordning i vardagen och veta att en tisdag är en tisdag och att en lördag är en lördag. Juletiden får det allt vara slut på nu. Fast på onsdag det tjugondag Knut fast det är den trettonde, nä jag vill inte. Jag tror jag struntar i det och slänger ut granen i dag.
fredag 1 januari 2010
Sovmorgon
Utmaning 2010:1 - 1 januari
Skriv om sovmorgon!
Himmeln var klart tuklos men med oroväckande grönt bubblande moln kom mot mig. Ingen hade sagt något om det, ingen hade varnat för det. Varnat, ja för detta var ett dödens moln. Lika säkert som brevduvorna hittade hem till duvslaget visste jag att detta inte hade något liknande symolism som duvan hade. Detta var döden.
Någon sprang framför den gröna orkan likande massan med en spade på ryggen. Det var min pappa. Bortom skräcken i ögonen fanns ungdomliga drag. Jag försökte springa men fötterna satt fast i marken. För att slippa se den skräckinjagande synen tittade jag ner på mina fötter som inte gick att rubba.
Jag hade rosa träskor på fötterna, bena var bara. Ett plåster satt över ett skrapat knä. Jag fortsatte att titta på mig själv och såg jag att mitt hår vara flätat. En fläta hängde ner på var sida om mina bröst som inte fanns där. Jag kan inte vara mer än sju år konstaterade jag.
Pappa var nu framme hos mig. Han sa inget, började bara gräva runt mina fötter så jag tillslut stod på en ö.
Samtidigt som döden svepte omkring våra huvuden hoppade pappa över till min ö. Den sjönk rakt igenom marken. Döden hade bara svedgat mitt hår.
En suck av lättnad slapp ur mig och jag slog upp ögonen. Platsen kände jag väl igen men kunde först inte placera den. Den tillhörde framtiden.
Min säng, min och min mans säng. Hans halva var tom. Han hade åkt till jobbet. Svetten kröp fram i en rysning när jag insåg att jag försovit mig.
Två timmars sovmorgon utan att njuta av den.
Skriv om sovmorgon!
Himmeln var klart tuklos men med oroväckande grönt bubblande moln kom mot mig. Ingen hade sagt något om det, ingen hade varnat för det. Varnat, ja för detta var ett dödens moln. Lika säkert som brevduvorna hittade hem till duvslaget visste jag att detta inte hade något liknande symolism som duvan hade. Detta var döden.
Någon sprang framför den gröna orkan likande massan med en spade på ryggen. Det var min pappa. Bortom skräcken i ögonen fanns ungdomliga drag. Jag försökte springa men fötterna satt fast i marken. För att slippa se den skräckinjagande synen tittade jag ner på mina fötter som inte gick att rubba.
Jag hade rosa träskor på fötterna, bena var bara. Ett plåster satt över ett skrapat knä. Jag fortsatte att titta på mig själv och såg jag att mitt hår vara flätat. En fläta hängde ner på var sida om mina bröst som inte fanns där. Jag kan inte vara mer än sju år konstaterade jag.
Pappa var nu framme hos mig. Han sa inget, började bara gräva runt mina fötter så jag tillslut stod på en ö.
Samtidigt som döden svepte omkring våra huvuden hoppade pappa över till min ö. Den sjönk rakt igenom marken. Döden hade bara svedgat mitt hår.
En suck av lättnad slapp ur mig och jag slog upp ögonen. Platsen kände jag väl igen men kunde först inte placera den. Den tillhörde framtiden.
Min säng, min och min mans säng. Hans halva var tom. Han hade åkt till jobbet. Svetten kröp fram i en rysning när jag insåg att jag försovit mig.
Två timmars sovmorgon utan att njuta av den.
måndag 28 december 2009
Badrumsbygget
Utmaning 362 - 28 december
Skriv om att behöva.
Vi är fem i vår familj + hunden Plex. Sen vi flyttade in i vår gård för 5½ år sedan har vi bara haft ett badrum. Det kan inte ens kallas för badrum då det bara är en toalett, handfat och dusch. Nu har barnen blivit så stora att de inte går med på att dörren är olåst och att flera kan utnyttja badrummet samtidigt, kanske ganska förståligt. Enligt tonårskillen i familjen är både jag och hans syster rysligt äckliga att se halvnakna, för att inte tala om helnakna. Något som varit helt naturligt i en opryd familj har nu bytts till det motsatta.
Det sista året har varit ganska så jobbigt så ett badrum till är nu akut att få i ordning. Innan jul hade vi äntligen kommit så långt att vi kunde få hit mattläggaren. Det första var att flytspackla golvet. Hela tre cm var de tvungna att höja golvet på vissa ställen då det var ett mycket gamalt ojämt trägolv.
Jag hade helt glömt att jag var tvungen att åka på ett möte. Barnen visste inte att när de kom hem skulle det nu bli så att det fanns hantverkare hemma. Men jag löste det med att skicka ett sms till dem för att förbereda dem på att jag antagligen inte var hemma. De skulle också ta ut Plex på kissning det första de gjorde när de kom hem för det kunde jag inte be hantverkarna.
Mötet hade inte blivit så långt som jag trott och jag var glad åt att jag skulle komma hem strax innan skolbussen kom. Hemma möttes jag av ett olåst hus och hantverkarna var inte kvar. De hade sagt att det skulle ta hela dagen men de hade visst blivit klara tidigt.
Plex var otroligt glad när jag kom hem. Han har väldigt svårt för att bli lämnad ensam så nu viftade hela han på kroppen och skuttade runt som om jag varit borta en vecka. Ett spacklat golv är väl inget att se på men så klart jag genast gick upp och för att se hur långt de kommit. Plex stod och gnydde nedanför trappan. Han går aldrig upp på övervåningen mer än när han ska sova nedanför min säng. Han var inte helt nöjd med att jag inte kelade mer med honom.
Jag trodde knappt på vad jag såg. Hela det planspacklade golvet hade tassavtryck. Det var snabbtorkande spackel så det hade redan torkat och vart avtryck hade en förhöjning runt om. De var visserligen väldigt fina avtryck men inte just där. Omedelbart ringde jag och fick mattläggarna att komma igen. Deras miner när de såg golvet är inget jag kommer glömma. En hel förmiddags jobb var ogjort och innan de kunde spackla igen var de tvungna att slipa golvet.
Jag förstod att detta inte ingick i den kalkyl vi tidigare kommit överens om. Ännu en gång hade den hunden spräckt vår ekonomi. Behöver jag säga att han inte stod i så hög kurs de närmsta dagarna.
.
Plex har inte alltid haft det så bra och inte vi heller när vi fick ta hand om denna omplacerings hund. Här kan du läsa om vår första tid tillsammans: http://skrivklotter.blogspot.com/2009/05/plex-var-hund-och-van.html
.
Skriv om att behöva.
Vi är fem i vår familj + hunden Plex. Sen vi flyttade in i vår gård för 5½ år sedan har vi bara haft ett badrum. Det kan inte ens kallas för badrum då det bara är en toalett, handfat och dusch. Nu har barnen blivit så stora att de inte går med på att dörren är olåst och att flera kan utnyttja badrummet samtidigt, kanske ganska förståligt. Enligt tonårskillen i familjen är både jag och hans syster rysligt äckliga att se halvnakna, för att inte tala om helnakna. Något som varit helt naturligt i en opryd familj har nu bytts till det motsatta.
Det sista året har varit ganska så jobbigt så ett badrum till är nu akut att få i ordning. Innan jul hade vi äntligen kommit så långt att vi kunde få hit mattläggaren. Det första var att flytspackla golvet. Hela tre cm var de tvungna att höja golvet på vissa ställen då det var ett mycket gamalt ojämt trägolv.
Jag hade helt glömt att jag var tvungen att åka på ett möte. Barnen visste inte att när de kom hem skulle det nu bli så att det fanns hantverkare hemma. Men jag löste det med att skicka ett sms till dem för att förbereda dem på att jag antagligen inte var hemma. De skulle också ta ut Plex på kissning det första de gjorde när de kom hem för det kunde jag inte be hantverkarna.
Mötet hade inte blivit så långt som jag trott och jag var glad åt att jag skulle komma hem strax innan skolbussen kom. Hemma möttes jag av ett olåst hus och hantverkarna var inte kvar. De hade sagt att det skulle ta hela dagen men de hade visst blivit klara tidigt.
Plex var otroligt glad när jag kom hem. Han har väldigt svårt för att bli lämnad ensam så nu viftade hela han på kroppen och skuttade runt som om jag varit borta en vecka. Ett spacklat golv är väl inget att se på men så klart jag genast gick upp och för att se hur långt de kommit. Plex stod och gnydde nedanför trappan. Han går aldrig upp på övervåningen mer än när han ska sova nedanför min säng. Han var inte helt nöjd med att jag inte kelade mer med honom.
Jag trodde knappt på vad jag såg. Hela det planspacklade golvet hade tassavtryck. Det var snabbtorkande spackel så det hade redan torkat och vart avtryck hade en förhöjning runt om. De var visserligen väldigt fina avtryck men inte just där. Omedelbart ringde jag och fick mattläggarna att komma igen. Deras miner när de såg golvet är inget jag kommer glömma. En hel förmiddags jobb var ogjort och innan de kunde spackla igen var de tvungna att slipa golvet.
Jag förstod att detta inte ingick i den kalkyl vi tidigare kommit överens om. Ännu en gång hade den hunden spräckt vår ekonomi. Behöver jag säga att han inte stod i så hög kurs de närmsta dagarna.
.
Plex har inte alltid haft det så bra och inte vi heller när vi fick ta hand om denna omplacerings hund. Här kan du läsa om vår första tid tillsammans: http://skrivklotter.blogspot.com/2009/05/plex-var-hund-och-van.html
.
onsdag 23 december 2009
God Jul
Jag kommer göra ett litet juluppehåll och vill därför ger er alla en hälsning.
Ta det lugnt, städa inte i var vrå,
det kommer bli jul ändå!
Tro, hopp och kärlek i julhelgen
och inför det nya året
önskar jag er alla.
Kram Tjotten!
Ta det lugnt, städa inte i var vrå,
det kommer bli jul ändå!
Tro, hopp och kärlek i julhelgen
och inför det nya året
önskar jag er alla.
Kram Tjotten!
lördag 19 december 2009
Och vinnaren är ...
Utmaning 353 - 19 december
Skriv om att vinna ett litteraturpris.
Mitt namn ropades ut, det ekade innanför mitt tomma skallben. Applåderna ljöd och allas blickar vändes mot mig. Nu förväntades ett tacktal. Benen darrade på väg fram till podiet. Inte en cm till hade ja kunnat gå. Händerna höll krampaktigt mig upprätt, knogarna vitnade.
Munnen öppnades och ut kom ord. Jag visste inte vad jag sa och jag hörde inte mina ord. Applåderna steg högre. Händerna var nu våta av svett och leendet fast fruset.
Ett öronbedövande ljud av händer klappade, stolar som drogs bakåt då folk ställde sig upp och frasande klänningar. Ansikten, rörelser, färger allt på en gång. Mina ögon kunde inte smälta allt ej heller ur skildra något. Det var som om någon försökt hypnotisera mig.
Tankarna hade kommit tillbaka. Varför just jag? "Äntligen." "Det var på tiden." "Som vi väntat på detta." Det var reaktionerna jag hört. Väntat på vad? All slippa se fler ny värk från mig.
Aldrig kunna vara anonym. Aldrig att jag skulle kunna få känna mig fri. Aldrig mer njutningsfullt vänta in orden. Aldrig mer tangenternas knapprande eller pennans frasande mot pappret.
Inget annat kunde var mer hämmande än detta. Mitt äktenskap med pennan var över, vi skulle inte kunna åldras tillsammans. Drömmen var krossad.
Att vinna ett litteraturpris var det samma som en kula i panna.
Skriv om att vinna ett litteraturpris.
Mitt namn ropades ut, det ekade innanför mitt tomma skallben. Applåderna ljöd och allas blickar vändes mot mig. Nu förväntades ett tacktal. Benen darrade på väg fram till podiet. Inte en cm till hade ja kunnat gå. Händerna höll krampaktigt mig upprätt, knogarna vitnade.
Munnen öppnades och ut kom ord. Jag visste inte vad jag sa och jag hörde inte mina ord. Applåderna steg högre. Händerna var nu våta av svett och leendet fast fruset.
Ett öronbedövande ljud av händer klappade, stolar som drogs bakåt då folk ställde sig upp och frasande klänningar. Ansikten, rörelser, färger allt på en gång. Mina ögon kunde inte smälta allt ej heller ur skildra något. Det var som om någon försökt hypnotisera mig.
Tankarna hade kommit tillbaka. Varför just jag? "Äntligen." "Det var på tiden." "Som vi väntat på detta." Det var reaktionerna jag hört. Väntat på vad? All slippa se fler ny värk från mig.
Aldrig kunna vara anonym. Aldrig att jag skulle kunna få känna mig fri. Aldrig mer njutningsfullt vänta in orden. Aldrig mer tangenternas knapprande eller pennans frasande mot pappret.
Inget annat kunde var mer hämmande än detta. Mitt äktenskap med pennan var över, vi skulle inte kunna åldras tillsammans. Drömmen var krossad.
Att vinna ett litteraturpris var det samma som en kula i panna.
fredag 18 december 2009
En god jule frid!
Utmaning 352 - 18 december
Skriv om julstress.
Jul, jul strålande jul,
fy fan vad vi ska ha kul.
När är juldagsmorgon glimmar,
av stress morsan svimmar.
Gläns över sjö och strand,
alla dricker mer och mer efter hand.
Ett barn är fött på denna dag,
tomten dreglar över syrrans behag.
Stilla natt, heliga natt,
farsan tömmer glasen från varje slatt.
Midnatt råder, tyst det är i husen,
tomten flåsar och syrran knäpper upp blusen.
Hej tomtegubbar slå i glasen,
farsan går in i andra fylle fasen.
Gläns över sjö och strand,
alla deckar efter hand.
Nu tändas tusen jule ljus,
äntligen är det frid i vårt hus.
Skriv om julstress.
Jul, jul strålande jul,
fy fan vad vi ska ha kul.
När är juldagsmorgon glimmar,
av stress morsan svimmar.
Gläns över sjö och strand,
alla dricker mer och mer efter hand.
Ett barn är fött på denna dag,
tomten dreglar över syrrans behag.
Stilla natt, heliga natt,
farsan tömmer glasen från varje slatt.
Midnatt råder, tyst det är i husen,
tomten flåsar och syrran knäpper upp blusen.
Hej tomtegubbar slå i glasen,
farsan går in i andra fylle fasen.
Gläns över sjö och strand,
alla deckar efter hand.
Nu tändas tusen jule ljus,
äntligen är det frid i vårt hus.
torsdag 17 december 2009
Bara för att man går i kortkort så vill man inte bli utnyttjad.
Utmaning 351 - 17 december
Skriv om att ta emot.
Idag blir mitt skrivande lite tankar om vilken respons jag får ta emot i mitt skrivande.
Allt jag skriver vill jag ska väcka någon form av känsla hos läsare, annars hade det varit meningslöst. Det kan vara sorg, skratt, förvåning, ahaupplevelse eller bara igenkännande. Alla känslor har samma värde och mångfalden av dem gör texter mer innehållsrika. Jag har gått fyra terminer på skrivkurs och jag är inte rädd för kritik. Men ordet kritik står inte bara för dålig kritik utan även bra kritik och båda behövs. Det första för utvecklingen, det andra för lusten att fortsätta. Mina korta texter använder jag mig helst av till att träna sådant som jag har fått höra på mina kurser att jag har svårt för. Framför allt är det att rättvist beskriva starka känslor. Så jag har här testat på sådant som ångest, ilska/gräl, sprudlande glädje och erotik.
Ja, jag tror att de flesta inte missade min erotiska text. I en dels öron var den inte erotisk utan mer sex eller rent utav porr. Jag fick ta emot mycket kritik och det var vad jag ville. Men två erfarenheter fick jag också som jag inte ville. Den ena känner nog alla till då det gjorde att så många andra än jag satt i vånda och kunde bli lidande. Men det är den andra erfarenheten jag vill tala om. Vilken lång inledning för att komma till saken.
När jag skriver så kan det vara fiktion, självupplevt eller alla grader där mellan. Men även om det är fiktion så kommer ändå texten ut genom mig och det jag bär med mig. Sanning eller lögn, ingen vet bara jag och så vill jag för det mesta att det ska vara. Om jag skriver tex. något mycket sorgligt så är det ingen som ringer, mejlar eller chattar med mig om mina upplevelse. Ingen som vill trösta eller gotta sig i det. Ingen som säger "jag hade hellre legat i sängen och läst än suttit på kontoret och läst". Men! Vad hände när jag skrev om sex mellan två vuxna människor? Jo helt plötsligt så blev det legitimt att ta kontakt med mig och berätta om sina upplevelser i samband med textläsningen. Men inte bara det jag skulle tydligen dessutom vara intresserad av alla andras sexerfarenheter och hemliga drömmar. Jag bör väl nämna att det inte var någon tjej, kvinna eller tant som kontaktat mig.
Nu bör de sluta läsa som inte tål att höra vad jag utsatts för!
Först bör sägas att eftersom det är känslor jag vill väcka så gladde det mig att jag lyckats med det. En del blev äcklade andra upphetsade, bra! Men "jag fick ståkuk och fick gå och runka av mig två gånger", "kan du inte berätta om andra sexerfarenheter, lite mer kinky", "jag verkligen gillar att bli avsugen så som du beskrev det" mfl. Även rena förfrågningar om jag vill vara med på det eller det.
En del säger väl nu "vad hade du egentligen väntat dig?" eller "det är ditt eget fel!". Jag är nog lite för blåögd för att fatta sådant. För mig är känslor viktiga, alla lika viktiga ingredienser av livet och svåra att skriva om. Jag hade faktiskt inte räknat med denna nya erfarenhet. Varför är det så här?
En slutsats och en fråga har jag nu kvar att skriva om.
Tydligt är att fler personer än jag trott läser min blogg, inte bara vänner och literärt intresserade puffare som jag litar på. Dessutom trodde jag att jag var lite mer anonym än jag var.
Men hur gör jag nu. Jag vill fortsätta att även kunna utveckla mitt skrivande inom detta område och få bra och dålig kritik, utan att få ta emot snuskiga förslag.
Från en liten Tjotten som känner sig utnyttjad.
Skriv om att ta emot.
Idag blir mitt skrivande lite tankar om vilken respons jag får ta emot i mitt skrivande.
Allt jag skriver vill jag ska väcka någon form av känsla hos läsare, annars hade det varit meningslöst. Det kan vara sorg, skratt, förvåning, ahaupplevelse eller bara igenkännande. Alla känslor har samma värde och mångfalden av dem gör texter mer innehållsrika. Jag har gått fyra terminer på skrivkurs och jag är inte rädd för kritik. Men ordet kritik står inte bara för dålig kritik utan även bra kritik och båda behövs. Det första för utvecklingen, det andra för lusten att fortsätta. Mina korta texter använder jag mig helst av till att träna sådant som jag har fått höra på mina kurser att jag har svårt för. Framför allt är det att rättvist beskriva starka känslor. Så jag har här testat på sådant som ångest, ilska/gräl, sprudlande glädje och erotik.
Ja, jag tror att de flesta inte missade min erotiska text. I en dels öron var den inte erotisk utan mer sex eller rent utav porr. Jag fick ta emot mycket kritik och det var vad jag ville. Men två erfarenheter fick jag också som jag inte ville. Den ena känner nog alla till då det gjorde att så många andra än jag satt i vånda och kunde bli lidande. Men det är den andra erfarenheten jag vill tala om. Vilken lång inledning för att komma till saken.
När jag skriver så kan det vara fiktion, självupplevt eller alla grader där mellan. Men även om det är fiktion så kommer ändå texten ut genom mig och det jag bär med mig. Sanning eller lögn, ingen vet bara jag och så vill jag för det mesta att det ska vara. Om jag skriver tex. något mycket sorgligt så är det ingen som ringer, mejlar eller chattar med mig om mina upplevelse. Ingen som vill trösta eller gotta sig i det. Ingen som säger "jag hade hellre legat i sängen och läst än suttit på kontoret och läst". Men! Vad hände när jag skrev om sex mellan två vuxna människor? Jo helt plötsligt så blev det legitimt att ta kontakt med mig och berätta om sina upplevelser i samband med textläsningen. Men inte bara det jag skulle tydligen dessutom vara intresserad av alla andras sexerfarenheter och hemliga drömmar. Jag bör väl nämna att det inte var någon tjej, kvinna eller tant som kontaktat mig.
Nu bör de sluta läsa som inte tål att höra vad jag utsatts för!
Först bör sägas att eftersom det är känslor jag vill väcka så gladde det mig att jag lyckats med det. En del blev äcklade andra upphetsade, bra! Men "jag fick ståkuk och fick gå och runka av mig två gånger", "kan du inte berätta om andra sexerfarenheter, lite mer kinky", "jag verkligen gillar att bli avsugen så som du beskrev det" mfl. Även rena förfrågningar om jag vill vara med på det eller det.
En del säger väl nu "vad hade du egentligen väntat dig?" eller "det är ditt eget fel!". Jag är nog lite för blåögd för att fatta sådant. För mig är känslor viktiga, alla lika viktiga ingredienser av livet och svåra att skriva om. Jag hade faktiskt inte räknat med denna nya erfarenhet. Varför är det så här?
En slutsats och en fråga har jag nu kvar att skriva om.
Tydligt är att fler personer än jag trott läser min blogg, inte bara vänner och literärt intresserade puffare som jag litar på. Dessutom trodde jag att jag var lite mer anonym än jag var.
Men hur gör jag nu. Jag vill fortsätta att även kunna utveckla mitt skrivande inom detta område och få bra och dålig kritik, utan att få ta emot snuskiga förslag.
Från en liten Tjotten som känner sig utnyttjad.
onsdag 16 december 2009
Överflöd
Utmaning 350 - 16 december
Skriv om överflöd.
I ny pyjamas jag vill vakna
jag köper en i flanell
men ett sexigt linne bli det med
Många barn går nakna
För att hålla ren katten
badas den varannan dag
duschar gör jag morgon och kväll
I världen saknas vatten
Ett par dagar med skorpor och te
funkar bra för lös mage
medicin finns annars mot allt även fetma
Barn dör av vanlig diarré
Jag får betala mitt pris
av äckel och illamående
efter trerätters middag och tårta.
Lycka kan vara att få äta lite ris.
Trotts att allt är så himla bra
är många snåla och giriga
tacksamheten syns försällan
Men det finns de som ger utan att något ha
Skriv om överflöd.
I ny pyjamas jag vill vakna
jag köper en i flanell
men ett sexigt linne bli det med
Många barn går nakna
För att hålla ren katten
badas den varannan dag
duschar gör jag morgon och kväll
I världen saknas vatten
Ett par dagar med skorpor och te
funkar bra för lös mage
medicin finns annars mot allt även fetma
Barn dör av vanlig diarré
Jag får betala mitt pris
av äckel och illamående
efter trerätters middag och tårta.
Lycka kan vara att få äta lite ris.
Trotts att allt är så himla bra
är många snåla och giriga
tacksamheten syns försällan
Men det finns de som ger utan att något ha
tisdag 15 december 2009
Tupperware, haleluja!
Utmaning 349 - 15 december
Skriv om att ta vara på ett tillfälle.
Nej inte en inbjudan till. Tantparty. Nej.Hela jag skrek nej. Inte ett enda Tupperware party till har jag lovat mig själv och lovat min man. Jag vet hur det är, jag kan det där nu. Plastparty för tantklubben. Men hur svårt är det att säga nej, jag vill inte eller nej, jag kan inte, för att inte verka ohövlig. Denna inbjudan kom från min bästa, bästa väninna. Hon känner mig, kanske för väl. Hon vet att jag hatar sådant här. Hon vet också att jag inte kan säga NEJ om hon snällt ber mig.
Jag försökte faktiskt säga nej, tror jag. Fast hon ville jag skulle komma, ju fler som kom desto finare bonus till henne, inget köptvång, bra tillfälle att skaffa nya bekanta och gott fika skulle det bli. "Ja, jag kommer, det blir nog ganska trevligt i alla fall" sa jag. Och jag trodde också att denna gången blir det nog det.
Så kom Party kvällen. Plånboken lämnade jag hämma och det sista jag sa till mannen var "Jag kommer inte köpa något, det har jag redan bestämt".
I brochyren stod det: Med Tupperware sprider värmen och doften sig snabbt i köket ... va bra att jag var där och kunde få se dessa fantastiska produkter tänkte jag lite ironiskt. Detta var ett tillfälle jag inte fick missa.
Tupperware värdinnan hälsade oss alla sex förväntansfulla tanter välkomna. Enligt åldern så var väl ingen tant, men går man på sådant party så är man tant vilken ålder man än har. Sedan visade värdinnan upp de fantastiska saker som min bästa bästa väninna skulle få. Ett litet krux var det förståss. Ju mer vi handlade för desto bättre tackgåva skulle hon få. Såklart hon ville ha den finaste, TupperChe Kniv Set i nya festliga färger.
Så började värdinnan demonstrera. Först ut var Quick Chef III, den perfekta köksmaskinen utan ström. Så fantastiskt snabb, lättanvänd, lätt diskad och i den nya fina färgen röd. Denna var dessutom tre gånger snabbare än den tidigare utgåvan. Jag hade kommit hem med just denna fina köksmaskin för bara 599:- förra gången. Fast då i den nya fina färgen blå. Då gjorde jag mig genast impopulär genom att säga att jag bara använt min blåa variant två gånger och att jag tänkt lägga ut den på Tradera. Men jag fick minsan höra att denna nya röda var utrustad med tre knivar istället för två som den äldre modellen hade. Den hade inte varit så smidig till att hacka hårdare saker så nu var den omarbetad. Men jag mins minsan att redan då var Quick Chef otroligt snabb, den bästa på marknaden. Mitt tysta konstaterande var då att hur fantastiskt något än var så kunde det bli ännu mer fantastiskt.
Så visades fantastiska plast saker upp efter varandra. Alla bäst på marknaden, smartaste lösningen, i nyaste modernaste färgen och till ett hutlöst pris.
För var sak som visades så var det någon som redan hade den och den var så bra, den måste man ha. Eller så måste man ha en ny för nu fanns den i en finare modernare färg. Kvinnorna hetsade upp varandra. Alla skulle övertyga de andra om hur lättanvända, lättdiskade och snabba sakerna var. Jag var inte bättre jag. Sitter man mitt i Tupperwares suporterklubb så kan man inget annat göra. Det är som hjärntvätt. Nya aha upplevelser hela tiden. Det var ett under att vi överhuvud taget kunnat laga mat innan Tupperware fanns.
Ändå så gnagde små frågor i huvudet. Ska man tillaga riset i Easy Rice, tillaga grytan i Micro Plus Rund och grönsakerna i en tredje fantastisk plast bytta i mikron så han ju riset blivit kallt innan grönsakerna är färdiga. Eller så får man skaffa sig tre mikovågsugnar.
Någon multifunktionell förvaringslåda hade de inte heller. Antingen var de praktiskt hopfällbara, eller vattentäta, eller fryståliga, eller anpassade för mikron. Men jag vill inte lägga matresterna i en perfekt matlåda som går att fälla ihop och så glömma ta med den till jobbet. Då måste jag sedan byta bytta för att kunna frysa ner den till ett bättre tillfälle. Sedan måste jag förflytta den frysta maten till mickrobyttan innan jag vill mikra den för att kunna äta den. Jag vill ha en som kan användas till allt.
Men de har en "Allt i ett" Ultra Plus, kan allt, direkt från frys till ugn, till bord och mikrovågsug.Det enda jag hade att invända mot den var att det faktiskt går lika fort och smidigt med min gamla gryta som hållt i två generationer. Men hade jag haft 1349:- över så kanske ... nä jag kan ha roligare för dom slantarna.
Fördelen med dessa plastprodukter är att det är livstids garanti om man skött dem enligt anvisningarna. Men har produkten utgått får man en likvärdig och har locket till grytan gåttsönder (trots den otroligt bra kvalien) så kan det inte garanteras att man får ett nytt i sammma färg inte ens att det matchar. Men ändå ... Tusentals kvinnor kan inte ha fel. Det måste finnas en mening med att köpa en farvaringsask för matresterna för 199:- eller en salladsslunga för 379:-.
Jag skulle i alla fall inte köpa något. Men under den trevliga och goda fika stunden blev jag övertygad. En vispskål för att vispa grädde i utan att skvätta ner hela köket som man naturligt vis alltid annars gör var något jag saknade.
Nu sitter jag här och väntar på min vispskål för 249:-. Det ska bli roligt att vispa grädde i fortsättningen och så är den så snygg att jag kan servera direkt ur den. Den har den nya moderna färgen orange.
Min bästa bästa väninna fick sina knivar.
Skriv om att ta vara på ett tillfälle.
Nej inte en inbjudan till. Tantparty. Nej.Hela jag skrek nej. Inte ett enda Tupperware party till har jag lovat mig själv och lovat min man. Jag vet hur det är, jag kan det där nu. Plastparty för tantklubben. Men hur svårt är det att säga nej, jag vill inte eller nej, jag kan inte, för att inte verka ohövlig. Denna inbjudan kom från min bästa, bästa väninna. Hon känner mig, kanske för väl. Hon vet att jag hatar sådant här. Hon vet också att jag inte kan säga NEJ om hon snällt ber mig.
Jag försökte faktiskt säga nej, tror jag. Fast hon ville jag skulle komma, ju fler som kom desto finare bonus till henne, inget köptvång, bra tillfälle att skaffa nya bekanta och gott fika skulle det bli. "Ja, jag kommer, det blir nog ganska trevligt i alla fall" sa jag. Och jag trodde också att denna gången blir det nog det.
Så kom Party kvällen. Plånboken lämnade jag hämma och det sista jag sa till mannen var "Jag kommer inte köpa något, det har jag redan bestämt".
I brochyren stod det: Med Tupperware sprider värmen och doften sig snabbt i köket ... va bra att jag var där och kunde få se dessa fantastiska produkter tänkte jag lite ironiskt. Detta var ett tillfälle jag inte fick missa.
Tupperware värdinnan hälsade oss alla sex förväntansfulla tanter välkomna. Enligt åldern så var väl ingen tant, men går man på sådant party så är man tant vilken ålder man än har. Sedan visade värdinnan upp de fantastiska saker som min bästa bästa väninna skulle få. Ett litet krux var det förståss. Ju mer vi handlade för desto bättre tackgåva skulle hon få. Såklart hon ville ha den finaste, TupperChe Kniv Set i nya festliga färger.
Så började värdinnan demonstrera. Först ut var Quick Chef III, den perfekta köksmaskinen utan ström. Så fantastiskt snabb, lättanvänd, lätt diskad och i den nya fina färgen röd. Denna var dessutom tre gånger snabbare än den tidigare utgåvan. Jag hade kommit hem med just denna fina köksmaskin för bara 599:- förra gången. Fast då i den nya fina färgen blå. Då gjorde jag mig genast impopulär genom att säga att jag bara använt min blåa variant två gånger och att jag tänkt lägga ut den på Tradera. Men jag fick minsan höra att denna nya röda var utrustad med tre knivar istället för två som den äldre modellen hade. Den hade inte varit så smidig till att hacka hårdare saker så nu var den omarbetad. Men jag mins minsan att redan då var Quick Chef otroligt snabb, den bästa på marknaden. Mitt tysta konstaterande var då att hur fantastiskt något än var så kunde det bli ännu mer fantastiskt.
Så visades fantastiska plast saker upp efter varandra. Alla bäst på marknaden, smartaste lösningen, i nyaste modernaste färgen och till ett hutlöst pris.
För var sak som visades så var det någon som redan hade den och den var så bra, den måste man ha. Eller så måste man ha en ny för nu fanns den i en finare modernare färg. Kvinnorna hetsade upp varandra. Alla skulle övertyga de andra om hur lättanvända, lättdiskade och snabba sakerna var. Jag var inte bättre jag. Sitter man mitt i Tupperwares suporterklubb så kan man inget annat göra. Det är som hjärntvätt. Nya aha upplevelser hela tiden. Det var ett under att vi överhuvud taget kunnat laga mat innan Tupperware fanns.
Ändå så gnagde små frågor i huvudet. Ska man tillaga riset i Easy Rice, tillaga grytan i Micro Plus Rund och grönsakerna i en tredje fantastisk plast bytta i mikron så han ju riset blivit kallt innan grönsakerna är färdiga. Eller så får man skaffa sig tre mikovågsugnar.
Någon multifunktionell förvaringslåda hade de inte heller. Antingen var de praktiskt hopfällbara, eller vattentäta, eller fryståliga, eller anpassade för mikron. Men jag vill inte lägga matresterna i en perfekt matlåda som går att fälla ihop och så glömma ta med den till jobbet. Då måste jag sedan byta bytta för att kunna frysa ner den till ett bättre tillfälle. Sedan måste jag förflytta den frysta maten till mickrobyttan innan jag vill mikra den för att kunna äta den. Jag vill ha en som kan användas till allt.
Men de har en "Allt i ett" Ultra Plus, kan allt, direkt från frys till ugn, till bord och mikrovågsug.Det enda jag hade att invända mot den var att det faktiskt går lika fort och smidigt med min gamla gryta som hållt i två generationer. Men hade jag haft 1349:- över så kanske ... nä jag kan ha roligare för dom slantarna.
Fördelen med dessa plastprodukter är att det är livstids garanti om man skött dem enligt anvisningarna. Men har produkten utgått får man en likvärdig och har locket till grytan gåttsönder (trots den otroligt bra kvalien) så kan det inte garanteras att man får ett nytt i sammma färg inte ens att det matchar. Men ändå ... Tusentals kvinnor kan inte ha fel. Det måste finnas en mening med att köpa en farvaringsask för matresterna för 199:- eller en salladsslunga för 379:-.
Jag skulle i alla fall inte köpa något. Men under den trevliga och goda fika stunden blev jag övertygad. En vispskål för att vispa grädde i utan att skvätta ner hela köket som man naturligt vis alltid annars gör var något jag saknade.
Nu sitter jag här och väntar på min vispskål för 249:-. Det ska bli roligt att vispa grädde i fortsättningen och så är den så snygg att jag kan servera direkt ur den. Den har den nya moderna färgen orange.
Min bästa bästa väninna fick sina knivar.
måndag 7 december 2009
Äntligen måndag igen
Utmaning 341 - 7 december
Skriv om det bästa med måndagar.
- Patetiskt
- Är det mig du menar, har du sett dig själv?
- Sitta med ett kåt leende och dräggla över Hasses dotter.
- Lina var för fan intresserad och vacker att titta på. Du såg ju ut som en hora.
- Hora, ska du säga din kåtbock. Lina är för helvete bara ett år äldre än din egen dotter.
- Du kanske skulle vara glad om någon överhuvud taget hade visat intresse av Anna.
- Vad menar du med det.
Han gav i från sig ett hånfullt skratt och så kom det som brukade komma.
- Hon är så djävla lik dig.
Varför hade jag stått kvar och lyssnat. Dörren stängde jag sakta bakom mig. Jag kröp ner mellan de kalla lakanen. Helgen var i alla fall över. Några tårar fanns inte längre, bara en tomhet. Gunnar hoppade upp och kröp ihop som en boll vid min hals. Hans mjuka varama päls mot min kind. Nöjt började han spinna. Bara en sömn från måndagen och sedan nästan fem dagsars tystnad. Charaden den lyckade familjen, innan nästa helg kom.
Skriv om det bästa med måndagar.
- Patetiskt
- Är det mig du menar, har du sett dig själv?
- Sitta med ett kåt leende och dräggla över Hasses dotter.
- Lina var för fan intresserad och vacker att titta på. Du såg ju ut som en hora.
- Hora, ska du säga din kåtbock. Lina är för helvete bara ett år äldre än din egen dotter.
- Du kanske skulle vara glad om någon överhuvud taget hade visat intresse av Anna.
- Vad menar du med det.
Han gav i från sig ett hånfullt skratt och så kom det som brukade komma.
- Hon är så djävla lik dig.
Varför hade jag stått kvar och lyssnat. Dörren stängde jag sakta bakom mig. Jag kröp ner mellan de kalla lakanen. Helgen var i alla fall över. Några tårar fanns inte längre, bara en tomhet. Gunnar hoppade upp och kröp ihop som en boll vid min hals. Hans mjuka varama päls mot min kind. Nöjt började han spinna. Bara en sömn från måndagen och sedan nästan fem dagsars tystnad. Charaden den lyckade familjen, innan nästa helg kom.
söndag 6 december 2009
Att bli sedd
Utmaning 340 - 6 december
Skriv om att övervaka.
Blicken följde mig. Var jag sedd? Det visste jag aldrig. Ibland. Ibland inte. Kanske alltid.
Musklerna var spända. Inga improviserade handlingar, allt genomtänkt. Hur länge skulle hjärtat hålla denna påfrestning. Leva i vaksamhet. Ögonen som var på mig.
.
Ett evigt kämpande. Inte bara duga. Det räckte inte. Bara vara bäst, annars fick jag stå till svars.
.
Jag hade försökt att skaka dem av mig. De igenom trängande. Vilka vägar jag än tog så var jag alltid synlig. Minsta felsteg slogs tillbaka mot mig.
.
Ingen kunde längre stå vid min sida. Ögonen skadade inte bara mig. De plågade mina nära.
.
Ensam var jag. Det var mitt beslut att lämna, istället för att bli lämnad. Tortyren av förföljelsen var min, bara min. Jag flydde nu ensam med min förföljare. Det blev bara värre.
.
Hon var död. Hade varit det så länge. Ändå stod jag mindre och naknare inför hennes ögon för var dag.
.
Vid kistan var sista gången jag log. Trodde på allvar att jag blivit av med henne. Men nu visste jag bättre. Det fanns bara en utväg. Min mor skulle ändå alltid överleva sin dotter.
.
Skriv om att övervaka.
Blicken följde mig. Var jag sedd? Det visste jag aldrig. Ibland. Ibland inte. Kanske alltid.
Musklerna var spända. Inga improviserade handlingar, allt genomtänkt. Hur länge skulle hjärtat hålla denna påfrestning. Leva i vaksamhet. Ögonen som var på mig.
.
Ett evigt kämpande. Inte bara duga. Det räckte inte. Bara vara bäst, annars fick jag stå till svars.
.
Jag hade försökt att skaka dem av mig. De igenom trängande. Vilka vägar jag än tog så var jag alltid synlig. Minsta felsteg slogs tillbaka mot mig.
.
Ingen kunde längre stå vid min sida. Ögonen skadade inte bara mig. De plågade mina nära.
.
Ensam var jag. Det var mitt beslut att lämna, istället för att bli lämnad. Tortyren av förföljelsen var min, bara min. Jag flydde nu ensam med min förföljare. Det blev bara värre.
.
Hon var död. Hade varit det så länge. Ändå stod jag mindre och naknare inför hennes ögon för var dag.
.
Vid kistan var sista gången jag log. Trodde på allvar att jag blivit av med henne. Men nu visste jag bättre. Det fanns bara en utväg. Min mor skulle ändå alltid överleva sin dotter.
.
fredag 4 december 2009
Död eller levande?
Utmaning 338 - 4 december
Skriv om att exkludera.
- Sa ni att det skulle bli julfest hos Petronella?
Jag hade försökt få rösten att låta stark. Men ändå hade jag sakta börjat fläka upp naglarna. Ännu mer frenetiskt rev jag på höger pekfingernagel när jag såg deras reaktion. Den fanns inte. Varken Ida eller Fideli hade reagerat på min fråga. De kunde väl ändå ha fnyst eller i alla fall tittat åt mitt håll.
- Kaje kommer visst också, sa Fideli leende och blinkar åt Ida.
- Gör inte så.
Ida fick något rosa aktiga kinder. Så fortsatte Ida.
- Det tog slut när han flyttade. Han har inte ringt en enda gång.
- Men trotts att han inte går i klassen längre så kommer han, det måste betyda något.
Det var inte någon fråga bara ett uppmuntrande påstående.
Jag tog ett djupt andetag och försökte låta bli ringfingret.
- Vart var det Kaje flyttade, frågade jag.
- Jag måste köpa en ny bh, med snygga axelband. Kan vi dra till Lindex efter skolan, säger Ida.
- Visst, jag ska ha en svart eyeliner.
Fideli tvinnade sina mörka lockar mellan fingrarna så fortsatte hon.
- Tror du Kaje fortfarande har kontakt med Ludde, det hade varit perfekt?
Ida lutar sig över bordet och viskar
- Va, är du ...
- Ja, vi har sms:at lite
Det blir tyst en stund. Jag måste försöka säga något nu.
- Har alla i klassen fått inbjudnings kort?
Frågan hade kommit ut lite högre än jag hade tänkt. Den studsade mellan metallskåpen. Det fanns ingen tvivel om att de inte hört mig. Kändes som hela skolan borde ha hört. Båda reste sig och gick, inte en blick fick jag. Jag stoppade mitt nu blödande ringfinger i munnen. Det var skönt att känna den söta blodsmaken. Det var i alla fall ett tecken på att jag fanns, jag lever. Jag hade till och med varit glad om de sparkat mig.
Skriv om att exkludera.
- Sa ni att det skulle bli julfest hos Petronella?
Jag hade försökt få rösten att låta stark. Men ändå hade jag sakta börjat fläka upp naglarna. Ännu mer frenetiskt rev jag på höger pekfingernagel när jag såg deras reaktion. Den fanns inte. Varken Ida eller Fideli hade reagerat på min fråga. De kunde väl ändå ha fnyst eller i alla fall tittat åt mitt håll.
- Kaje kommer visst också, sa Fideli leende och blinkar åt Ida.
- Gör inte så.
Ida fick något rosa aktiga kinder. Så fortsatte Ida.
- Det tog slut när han flyttade. Han har inte ringt en enda gång.
- Men trotts att han inte går i klassen längre så kommer han, det måste betyda något.
Det var inte någon fråga bara ett uppmuntrande påstående.
Jag tog ett djupt andetag och försökte låta bli ringfingret.
- Vart var det Kaje flyttade, frågade jag.
- Jag måste köpa en ny bh, med snygga axelband. Kan vi dra till Lindex efter skolan, säger Ida.
- Visst, jag ska ha en svart eyeliner.
Fideli tvinnade sina mörka lockar mellan fingrarna så fortsatte hon.
- Tror du Kaje fortfarande har kontakt med Ludde, det hade varit perfekt?
Ida lutar sig över bordet och viskar
- Va, är du ...
- Ja, vi har sms:at lite
Det blir tyst en stund. Jag måste försöka säga något nu.
- Har alla i klassen fått inbjudnings kort?
Frågan hade kommit ut lite högre än jag hade tänkt. Den studsade mellan metallskåpen. Det fanns ingen tvivel om att de inte hört mig. Kändes som hela skolan borde ha hört. Båda reste sig och gick, inte en blick fick jag. Jag stoppade mitt nu blödande ringfinger i munnen. Det var skönt att känna den söta blodsmaken. Det var i alla fall ett tecken på att jag fanns, jag lever. Jag hade till och med varit glad om de sparkat mig.
torsdag 3 december 2009
Picknick
Utmaning 337 - 3 december
Skriv om en explosion.
Picknickar är något jag älskar. Det behöver egentligen inte vara några stora procedurer utan det lilla är ofta det bäsa. Chansen att det blir oftare är då större. Sommartid räcker det med en kanna kaffe, saft och frukt eller vad som finns hemma. Vintertid är det varmchoklad för barnen och ostmackor att doppa. Men det är inte svårare att slänga ner ett paket korv och några korvbröd. Nä, det är inte fikat i sig som är det viktiga utan att man gör något tillsammans. För oss signalerar ordet picknick att nu ska vi ut i naturen och vi ska vara borta ett tag.
Detta var en sådan där underbart kylig och klar höstdag. Barnen var lite sega på morgonen men när jag föreslog en långpromenad runt en sjö och ta picknickorgen med så vaknade alla till. De skrapade ihop det som fanns i skåpen. Kanelbullarna från frysen, de skulle tina under tiden vi gick. Dottern kokade varmchoklad och sonen kaffe. Alla våra termosar tog jag ner från skåpets högsta hyllplan. Lite marshmallows hittade vi också att kunna spetsa till den varma drickan med. Inte alla gånger blir det sådan lyx. Barnen hällde upp drickan på de termosar som mest stämde med mängden dricka som gjorts. Ryggsäcken packades. Så drog vi i väg.
Vi hade kommit i väg rätt tidigt. Ett tunt flor av dimma låg fortfarande kvar över sjön. Fåglarna hade börjat vakna. Hunden var otroligt vaken och skuttade friskt fram och tillbaka. Ja så är det med en vallhund, den ska både gå först och sist av alla. Och stannade något av barnen för att balansera på någon fälld stam så hade hunden ännu mer bekymmer att hålla oss samman. Efter att på ett mycket långsamt gående med mycket lek och undersökande i naturen så bestämde vi oss för fika paus. En vacker plats med utsikt över sjön och ett lagom avstånd för att kunna kasta bullbitar i sjön åt änderna, det blev perfekt.
Dottern hade svårt att få upp termosen med choklad. Sonen kunde naturligt vis, trodde han men korken var svår. Jag var tvungen att rycka in. Ja, korken satt stenhårt, men så började den ge sig. Pang, så flög korken i luften, det var en ordentlig explosion. Änderna flög bort i skräck. Den varma chokladen flög. Men det var inte varm choklad, det var kall sur, jäst choklad. Alla var vi ner stänkta av en äcklig rutten stinkande doft. Först satt vi bara chockade och stirrade.
Picknick stunden var över. Sjön var inte lika vacker. Vägen till bilen var längre och inte lika spännande.
Vad hade då hänt? Jo, hemma på bänken stod termosen med den varma chokladen. Någon hade satt in en termos från en tidigare picknick i skåpet, utan att hälla ut resterna och tvätta ur den. Vi hade fått med oss fel termos. Kraften hade varit så stor att plåttermosen till och med blivit skev i öppningen, den var bara att kasta.
Vi har fortfarande picknickar men nu är alla mycket noga med att diska ur termosarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)