torsdag 3 december 2009

Picknick

Utmaning 337 - 3 december

Skriv om en explosion.


Picknickar är något jag älskar. Det behöver egentligen inte vara några stora procedurer utan det lilla är ofta det bäsa. Chansen att det blir oftare är då större. Sommartid räcker det med en kanna kaffe, saft och frukt eller vad som finns hemma. Vintertid är det varmchoklad för barnen och ostmackor att doppa. Men det är inte svårare att slänga ner ett paket korv och några korvbröd. Nä, det är inte fikat i sig som är det viktiga utan att man gör något tillsammans. För oss signalerar ordet picknick att nu ska vi ut i naturen och vi ska vara borta ett tag.

Detta var en sådan där underbart kylig och klar höstdag. Barnen var lite sega på morgonen men när jag föreslog en långpromenad runt en sjö och ta picknickorgen med så vaknade alla till. De skrapade ihop det som fanns i skåpen. Kanelbullarna från frysen, de skulle tina under tiden vi gick. Dottern kokade varmchoklad och sonen kaffe. Alla våra termosar tog jag ner från skåpets högsta hyllplan. Lite marshmallows hittade vi också att kunna spetsa till den varma drickan med. Inte alla gånger blir det sådan lyx. Barnen hällde upp drickan på de termosar som mest stämde med mängden dricka som gjorts. Ryggsäcken packades. Så drog vi i väg.

Vi hade kommit i väg rätt tidigt. Ett tunt flor av dimma låg fortfarande kvar över sjön. Fåglarna hade börjat vakna. Hunden var otroligt vaken och skuttade friskt fram och tillbaka. Ja så är det med en vallhund, den ska både gå först och sist av alla. Och stannade något av barnen för att balansera på någon fälld stam så hade hunden ännu mer bekymmer att hålla oss samman. Efter att på ett mycket långsamt gående med mycket lek och undersökande i naturen så bestämde vi oss för fika paus. En vacker plats med utsikt över sjön och ett lagom avstånd för att kunna kasta bullbitar i sjön åt änderna, det blev perfekt.

Dottern hade svårt att få upp termosen med choklad. Sonen kunde naturligt vis, trodde han men korken var svår. Jag var tvungen att rycka in. Ja, korken satt stenhårt, men så började den ge sig. Pang, så flög korken i luften, det var en ordentlig explosion. Änderna flög bort i skräck. Den varma chokladen flög. Men det var inte varm choklad, det var kall sur, jäst choklad. Alla var vi ner stänkta av en äcklig rutten stinkande doft. Först satt vi bara chockade och stirrade.

Picknick stunden var över. Sjön var inte lika vacker. Vägen till bilen var längre och inte lika spännande.

Vad hade då hänt? Jo, hemma på bänken stod termosen med den varma chokladen. Någon hade satt in en termos från en tidigare picknick i skåpet, utan att hälla ut resterna och tvätta ur den. Vi hade fått med oss fel termos. Kraften hade varit så stor att plåttermosen till och med blivit skev i öppningen, den var bara att kasta.

Vi har fortfarande picknickar men nu är alla mycket noga med att diska ur termosarna.

9 kommentarer:

Cecilia Sahlström sa...

Hej Tjotten! Vad glad jag blev när jag öppnade Skrivpuffen idag och fann att du var där! Jag tycker om din berättelse om picknicken. Inte så mycket för själva picknickens skull kanske ;), utan för hur du beskriver miljön, hunden (vi har också haft vallhund, när jag var ung...hopplöst att vara ute och promenera fler än en, med:), sjön, vädret m m. Och fy, för den chokladen...jag förstår att hela utflykten var förstörd.
Jag hoppas att du inte varit ledsen för allt rabalder kring din erotiska berättelse. JAg tycker att du var modig och dessutom är det din blogg. Var inte rädd för att uttrycka sådant som är lite kontroversiellt - i somligas ögon.
Stor kram
Cissi

http://tittelina.blogspot.com sa...

Vilken chock! En rolig betraktelse ur verkligheten.

Pia sa...

Så kan det gå. En härlig berättelse om en utflykt. Jag tyckte inte du gjorde något fel när du lade ut din erotiska berättelse. Hoppas du känner dig OK, trots allt rabalder, och känner att du har stöd från de flesta skrivpuffarna. Pia

malix sa...

rutten chocklad i en termos mmm tyvärr vet jag hur sådant luktar och känns på kroppen. även hur färden hem blir en stinkande stickande vedervärdig lukt i bilen osm sitter i dagar efteråt.
Kul att du skrev igen. Det vore skam om kreativiteten skall ransoneras diskeras av inskränkning, konst vem vem bestämmer sånt?
gillar din text idag även om jag blev påmind av just den där ruttnade doften .......

Sofie B-C sa...

Bravo -du visar att det kan explodera på många olika sätt i människans vardag:)

Anitha Östlund Meijer sa...

Härligt hur du inlevelsefullt berättar om picknicken.

Unknown sa...

Härligt, målande berättelse och jag kan känna lukten av den, gamla äckliga chokladen.

Heureka sa...

Spännande, man väntade på den annalkande explosionen

Drumalex sa...

Tycker om historien eftersom den signalerar gemenskap i familjen. Textmässigt är jag lite mer osäker. Det känns lite som en dagboksanteckning där du helt enkelt refererar detaljrikt vad som försiggåtts. Var det meningen är det bra, hade kanske önskat lite mer målande språk, vilket jag också vet att du gör ibland.