Ännu mer funderingar

Så var det kväll, och jag sitter här och bara måste ösa ur mig. Åren går och jag blir inte klokare. Vet inte om mitt ordspråk stämmer "Det finns inga misslyckande, utan bara nya erfarenheter". Jag har nog fel om det också, men man kan ju hoppas i alla fall. Någon gång ska väl erfarenheterna infinna sig även om det inte händer var dag.

Vill någon följa med på årets läskigaste och mest hisnande "berg och dalbana"? Då är det bara att hänga med mig. Men var beredd på att det kommer att gå fort. Möjlighet finns att stanna på topparna lite och beundra utsikten, men innan du vet ordet av så går det utför igen. Det är jag i ett nötskal.

Jag måste tacka min otroligt starka och stabila man som till skillnad från mig har båda fötterna på jorden. Jag far fram i 100 km/timme och det är min mans förtjänst. Han hänger som en bromskloss bakom mig. Hade han inte funnits så hade jag gått i 200 km/timme.

Driva om mig själv är jag bra på, ett sätt att att skydda mig själv. Ingen skulle kunna vara mer kritisk och elak mot mig än jag själv kan. Visst är det sorgligt.

Snart börjar uppförbacken igen.