tisdag 13 januari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

Välj en av följande karaktärer och skriv om hans eller hennes bästa minne.
1. En uteliggare i en storstad
2. En matematikprofessor med fyra barn
3. En bestsellerförfattare med torgskräck


Minnen. De flesta minnen känns ganska sorgliga. Mest därför att de bästa minnena kommer från en annan tid. En tid då jag inte tog vara på lyckan. Det som då var något som skulle kunna vara bra minnen, är i dag bara sorgligt och tungt att minnas. Det som då var svårigheter och sorg, är idag bagateller. Kanske till och med bra minnen, i alla fall något att skratta åt.
Men i den tid jag i dag lever i finns många materiella saker som betytt mycket för mig. Många gånger är det väldigt små saker som kan glädja en hemlös oerhört. Som till och med betytt skillnaden mellan liv och död.
Men det minnet jag sätter störst värde på var en dag i slutet av maj. Jag satt i hörnan mellan Östra Larmgatan och Fredsgatan. Hade ännu en gång skakat på tomburkarna för att se så jag inte missat någon droppe. En kvinna kom fram till mig. Det enda jag mins av hennes utseende var det röda slarvigt uppsatta håret som på någotvis inte stämde ihop med hennes övriga stil. Hon frågade:
- Ursäkta, men vet ni var tågstationen ligger?
Jag tittade mig omkring, liksom för att se om det var någon annan hon tilltalade. Men det kunde bara var mig hon frågat.
- Ja.
- Det är så att jag, har ingen aning om var jag är ens.
Hon började veckla upp en turistkarta, och lade den framför mig på trottoaren Först visade jag var vi befann oss. Hon tog upp en penna och bad mig rita in vägen. Det var tydligt att hennes lokal och orienteringssinne, var sämsta tänkbara. Jag ritade och skrev upp vilka butiker och hotell som låg uteftervägen, för att hjälpa henne. Jag kunde vägarna som om jag förklarat mitt gamla hemmakontor för henne. Detta var ändå mitt hem nu. När hon tillslut trodde att hon kunde hitta så sa hon:
- Tack så hemskt mycket, jag hade aldrig klarat mig utan din hjälp.
Jag log bara, och hon gick.
I hennes ögon hade jag varit som vilken annan som helst. Hon hade sett mig.

2 kommentarer:

skimmer sa...

Tjotten Coolt namn.

Gillade din fina berättelse om enhemlös som blir sedd som en människa...

Tjotten sa...

Tack för det fina omdömet! Alltid kul att bli uppmärksammad. Själv tyckte jag att din "resa med förninde" var den mest fyndiga.

Jag funderar ofta lite på vad som ligger bakom folks alias. Som varför valde du Skimmer, det är vackert. Tjotten är helt enkelt det jag kallade mig själv som barn, inte konstigare än så.