Dagens övning från SkrivPuff 22

Gestalta (dvs skriv målande istället för redovisande) en väntan som är så tråkig att det kryper i kroppen
.
Nu har det gått tretti sju minuter sen han skulle komma hem, och mobilen är avslagen. Mörkret har fallit, inga ljuslyktor ännu på grusvägen.
Jag har så svårt att koncentrera tankarna. Jag går fram till fönstret igen. Hjärtat slår fortare. Jag tvingar mig att ta djupa andetag för att få tillräckligt med syre.
Tänk om han har blivit påkörd? Eller fått nita för en älg? Läpparna börjar darra, jag biter i underläppen, det bränner innanför ögonlocken. Så klart inget har hänt. Men han brukar aldrig vara sen.
Gud va äckligt, vitlök under nageln borde inte bita på dem. Vitlök. Skit, grytan! Den har bränt. Jag stjälper bara upp den i en annan kastrull och i med lite vatten.
Inga ljus ännu på vägen. Det värker i käken, måste slappna av och inte bita ihop så. Tänk om han … Nej, nej, nej. Jag går upp på övervåningen och tittar ut genom sovrumsfönstret. Här ser man hela 3 km bort, men vad hjälper det. Inga lysen. Nu blöder nagelbandet på vänster pekfinger. Alla naglar är ner bitna.
- När kommer Pappa.
- Snart, han kommer nog när som helst, svarar jag.
Vem lurar jag, mig själv? Jo då han kommer snart. Klockan visar nu att det har gått tolv minuter till.
Inga lysen. Andas, andas. Tänderna skakar om jag inte biter ihop käkarna och gör jag det så får ont i dem.
Tänk om det var halt på bron och … Nej, nej, tvinga bort tankarna. Glass är gott glass är gott jordgubb, choklad. Han älskar chokladglass.
Inga billyktor. Blodsmak i munnen, bitit för hårt i läppen. Snart hoppar hjärtat ut. Jag ska kanske ringa någon, nej men tänk om han skulle ringa just då.
Nu är det något, är det han. Jag springer upp till övervåningen, hjärtat klappar, nu hoppar det snart ut. Ja, ja det är han. Ner igen. Tårarna rinner, snoret rinner. Jag är så glad och snörvlande.
- Hej, jag är hemma nu.
- Var har du varit?
Min röst låter både lättade och anklagande på samma gång.
- Men lilla stumpan, som du ser ut. Jag sa ju att jag skulle komma en timme senare i dag.
Jag slänger mig om halsen på honom och snyftar av lättnad. Att jag hade glömt det.
.