Skrivpuffs Utmaning 216

Utmaning 216 - 4 augusti
Skriv om en daglig dos

Under en period försökte jag vara mer med familjen, men det gick inget vidare. Antingen höll jag mitt löfte till familjen om att ge allt tillsammans med dem, men då blev skrivandet så lidande att jag fick skrivabstenens. Ja, det finns något som heter så, jag har varit lidit av det och det är ett helvete att gå igenom. Huvudet och hela kroppen blir liksom fylld av ord, meningar berättelser som kroppen av gammal vana vill skriva ner men inte kan lagra då man inte tillåtersig att skriva. Kroppen börjar darra och fingrarna går av sig själv som om de var över tangentbordet och bara ville lätta på hjärnans tryck av input. Som en skakad läsk var jag, sakta måste jag skruva upp korken så att orden försiktigt pyste ut. Trycket gjorde naturligt vis att huvudvärken plågade mig som falsk sång. Behövs det påpekas att sömnen blev lidande och så även dagen. Jag snurrade bara djupare. Helt plötsligt så var mina tankar i ett nytt skrivprojekt. För att pysa ut lite kunde jag stoppa vardagshandlingarna i hemmet. "Vänta lite nu Lilli, jag sak bara ta fram antecknings blocket" och så bad jag henne säga vad hon hade sagt en gång till medans jag antecknade.

Detta sätt var inte hållbart. Vi led alla. De förstod att mamma måste få skriva på något sätt men hur, utan att familjen kände sig åt sidosatt.

Så kom dagen som förändrade allt. En annons på nätet om "Skriv Pullver". Jag skulle alltså kunna vara dubbelt så mycket med familjen än jag var van vid sen tidigare och ändå skulle inte kropp och huvud bli sprängfyllda av mina historier. Detta fantastiska pulver verkade så att ett kryddmått skulle tas en halvtimme innan det var dax att ta sig två timmars skrivpaus från familjen och då skulle allt släppas ut. Lite sketisk var jag allt men desperat så jag beställde några burkar.

På bara två timmar bubblade hela dagens tankelager fram och fingrarna arbetade som en hagelskur över tangentbordet. Det var mer fantastiskt än jag kunnat föreställa mig. Jag kunde sova lugnt och sedan ge allt åt familjen då jag visste att jag kunde få fram det sedan på kvällen under mina två egna timmar vid laptopen.

Så här höll jag på i ett par månader men så började jag känna att utvecklingen av mina texter blev lidande. Mycket nytt kom fram men tid och reflektion för att bearbeta mina ord fanns inte. Jag hade inte läst bruksanvisningen helt ut och missat biverkningarna. Man fick bara ta pullvret fyra veckor i sträck och sen en paus på två veckor för reflektion. Det var alltså dags för en paus, men innan den så skulle jag testa en idé.

Vingarna slog i snabba rytmiska rörelser, farten var hisnande. En flicka i treårsåldern red på en pudel. Horan gjorde allt för att tillfredställa sin kund för högre dricks Gubben med rullator blev nerslagen och rånad av en sjuksköterska utanför akuten. Överallt hände konstiga, oförstående, grymma eller bara helt vardagliga händelser. Samtidigt som jag såg allt i en orkanliknande fart så kände jag smärta, glädje, upphetsning, förvåning, skräck. Alla känslor jag susade förbi var i mig samtidigt men så såg jag också att i var scen var jag själv med. Jag var allt från övergiven baby till sexmissbrukande dam på 70 +. Så stannade allt och ett mörker sög sig närmare och närmare tills jag var ett med det.

- Ni kan nu andas ut. Vi har tillslut kunnat stabiliserat läget och funnit ett motgift.

- Kan vi besöka henne nu?

- Nej, ta ni nu och åk hem och sov och ät lite så kan ni komma tillbaka i kväll.

- Men vad är det som hon råkat utför.

- Hon har tagit en överdos av Detrextor. Det är inget preparat som vi tidigare stött på här på sjukhuset men det var bara en tisdsfråga sa narkotika polisen. De visste att det kommit ut på marknaden under namnet Skrivpullver. Det blev en tyst pause då vi alla försökte ta in det som hänt. så fortsatte läkaren.

-Ja, det låter mycket oskyldigt.

.