Puffutmaning 214

.
Utmaning 214 - 2 augusti
Skriv om att välja sida.

Barnvagnen var sliten och i omodern skin imitation, grön, mörkt grön. Ren och välvårdad var den i alla fall. Täcket lyfte sig sakta i en jämn lugn takt. Ett dovt suttande hördes från barnets sugande på nappen. Anna böjde sig fram över barnvagnen och tittade på det fridfulla lilla ansiktet. Som alla bebisar så var det naturligt vis den sötaste som fanns. Anna hade bara varit inne en kort stund på posten. Vagnen hade stått strax utanför och gatan var så gott som tom. Anna tittade sig omkring och suckade, så rullade hon iväg med vagnen ned för gatan.

Hon visste inte varför hon vågat göra så som hon gjort men hon hade gjort det och det hade ju gått bra. Vilken lättnad. Aldrig tidigare hade hon vågat sig på att göra något som var farlig, inte ens köra för fort. Inget olagligt heller för den delen, aldrig snattat ens ett tugummi. För Anna var denna lilla handling banbrytande.

Hon styrde förvånansvärt lätt och säkert in över kullerstenarna på första vägen till vänster. Där stod hennes blåa Fiesta. Anna lyfte av barnvagns insats och satte den i baksätet. Underrede fällde hon ihop fast det var lite bökigt, inte den smidigaste och nyaste modellen precis. Men hon hade ju en annan hemma, detta var sista gången denna gamla skrothög till barnvagn användes.

På väg ut genom staden svängde Anna förbi soptippen. Lika bra att lämna det gamla bakom sig och börja på ny kula. Hon valde brännbart. Det var alltid så svårt att veta hur man skulle sortera saker, brännbart kunde man lägga allt i. Därför tog Anna bara den svarta soppåsen och slängde den i containern som den var. Nu var det bara att köra hem hon skulle inte orka så mycket mer i dag.

När hon satte sig i bilen igen för att köra den långa vägen så började det gny där bak. Snart var gnyendet ett hysteriskt skrik. Skit också, hon hade hoppats att hon skulle ha hunnit lite längre. Det var såklart inget annat att välja på än att svänga av på närmaste lämpliga avtagsväg och hitta ett bra ställe att ställa bilen på. Anna lyfte med van hand upp det lilla skrikande knytet. Hon satte sig i baksätet med benen utanför och bildörrarna som insyns och vindskydd. Knäppte upp blusen, tog fram det sprängfyllda bröstet som nu sprutade ut mjölken av barnets gråt. Anna lade barnet till bröstet och kände den ömsesidiga lättnaden och njutningen av tillfredställelse. Hon såg ner på det lilla ansiktet och älskade det hon såg. Det slog henne att hon ännu inte visste så mycket om detta lilla liv som nu så lugnt sög på hennes bröst. Hennes tidigare barn hade varit en pojke men ännu visste hon inte om hon fått en pojk ännu en gång eller en flicka. Efter att hon ammat skull hon titta efter, hoppas det var en flicka. Det var nog lättare att lämna det som hänt om det inte var samma kön som på Alex, han som nu låg i sin mjuka kista av svart plast.

.