Puff Utmaning 232 - 20 augusti

Utmaning 232 - 20 augusti
Skriv om ett grundläggande behov.

Gardiner är förbaskat tråkiga att stryka och svåra att få upp. När jag ska ha upp dem så blir det ett väldigt balanserande med stolar för att inte skrynkla ner dem direkt igen och för att nå upp till gardinstången. Jag använder stolsryggar att lägga de långa längderna över och en eller två stolar på varandra för att nå, jag är kort. Tappar jag någon längds ände i golvet (som aldrig är helt oundvikligt) så om turen är framme och den inte skrynklar så är den ändå utsmyckad av hundhårstussar.

Många timmar senare och en stukad fot, hes hals (efter alla fula ord) och huvudvärk är jag färdig för duschen och en stor kopp kaffe. När jag sedan sitter där med kaffet och skådar mina rena och släta gardiner så upptäcker jag naturligt vis att rynkningen inte är helt rätt. Det är verkligen irriterande med ojämna veck. Men det har även hänt att jag förväxlat höger och vänster gardiner. Det är ett fenomen som bara uppstår på sådana där älsklingsgardiner som används så mycket att de blivit solblekta. Lite balansövningar till och så brukar det vara klart.

Nu undrar säkert någon varför en gift kvinna inte tar hjälp av sin längre man. Han har dessutom två armar till för att underlätta processen. Fast min man anser dessa tygskynken vara helt galet överskattade. Att hjälpa till att sätta upp något framför fönstren som stör utsikten och som begränsar flödet av ljus är helt befängt dessutom är alla fula. Julgardinerna retar upp honom mest. Då är det som mörkast ute och gardinerna är mörka och tjocka. Inte nog med det de har ofta fåniga tomtar, hjärtan eller röda mular. Hur kan man bara betala massa för sådant är för honom helt ofattbart.

Gardiner har som ni förstår varit ett hett ämne under åren. Redan i början av vårt äktenskap var det ett irritationsmoment. Då var det helt otänkbart att inte ha gardiner. Gardinerna skulle vara i dubbla lager och med volanger och ha stora rosetter. Gardiner var självklarare än att byta underkläder var dag. Att jag dessutom ville ha stolsdynorna klädda i samma tyg var lite för mycket för honom. Blev en stolsdyna så kladdig att den måste tvättas så bytte jag ut både gardiner och dyner. Tur för mig var att den starka förälskelsen tålde en hel del så kommentarerana var milda och gardin försvarandet lika så.

Så flyttade vi in i vårt nuvarande hem och när övervåningen skulle byggas var det ett krav från min man att aldrig ens en gardinstång skulle komma upp. Detta gick jag med på. Så skulle köksgardinerna tvättas och jag hade inga andra än julgardiner att sätta upp så det blev gardin fritt tillfälligt. Mannen blev lyrisk. Vilken utsikt, vilken rymd och vilket ljus. Jag kunde faktiskt inte göra annat än att hålla med, så nu har det tillfälligt varit gardin fritt där i ett och ett halvt år.
Storarummet blev istället mitt gardin rum och jag var och köpte ett jättevackert och svindyrt tyg. Men jag hade inga gardinkostnader förövrigt så det kunde det vara värt. I ett år har det tyget legat i en låda. Jag njuter av våra vita väggar och det livsavgörande ljuset som nu flödar fritt vårt hem. Han har all anledning till att säga "vad var det jag sa" men förnuftigt nog så har han inget behov av att poängtera detta.

Min man var alltså ganska tidig med att anse gardiner som överflödiga. I dag är det många som också upptäckt detta, det är lite inne. Trendsättare kanske inte man helt kan kalla honom men många som har varit hos oss har överväldigats av ljuset och rymden. Många har tagit efter och vågat kasta gardinerna som man på 70-talet gjorde med bh-arna så i vår bekantskapskrets så är han en trendsättare.