Utmaning 237 - 25 augusti
Skriv om en idé du inte genomfört (än)!
Ännu en kväll med huvudvärk. De hade varit hos grannarna och ätit gott, druckit lite vin och sett på en film. Maja och Sara hade fått lov att sovaöver hos kompisar och kvällen var inte allt försen. Ett par glas vin hade alltid mjukatupp henne förr. Mjuknat upp och mjuknat upp, hon kunde allt bli rejält pilsk. En fot upp längsbenet underbordet, eggand närmande. Det var då. Så gjorde hon inte nu. Nu hade hon huvudvärk.
Varför? Lördag borde vara den bästa dagen, barnen borta. Hon hade klättupp sig, målat sig lite extra. Hon var vacker och kände sig nog det också. När jag frågade hur hon mådde så var allt bara bra så vad var felet? Inte ens en hand på låret i soffan. Jag hade försökt lägga armen om henne men hon hade suckat och dragit sig undan.
Kläderna åkte av på toan och ner i tvättkorgen. Helspegeln visade en man med grisrosa skinkor, resten hade fortfarande solbrännan kvar. Magen var lite rundare än förr och håret på bröstet hade tappat sin lyster men grått var det inte ännu. Förr hade hon ofta legat på sidan mot mig och lekt med fingrarna över mitt bröst. Tvinnat håret mellan dina röda naglar. Tyckt att det var manligt. Jag minns inte ens när hon slutat med det. Musklerna var i bättre form än när vi gift oss. Skillnaden var väl inte så stor. Åren syntes men hon hade alltid tyckt att Sean Connery såg så sexig ut så ålderstecknen borde inte vara ett problem. Själv tycker jag bara hon blivit kvinligare med åren och formerna. Men ... nä, jag förstod det inte.
I grunden ville jag känna mig attraktiv inför min kvinna, få ömhet och bekräftelse på att hon älskade mig. Men nu hade det gått så långt att det var ett stort öppet sår i mig. Var det fel på min näsa, min mage eller andedräkt. Var hon trött på mig som person, var jag inte attraktiv för henne, irriterade hon sig på mig eller hade hon någon annan.
Ingrid i receptionen var en mycket trevlig kvinna. Attraktiv ... ja sen jag började tänka på detta med snedsprång. Rolig, omtänksam, lite äldre och ... ja hon var attraktiv. Det hade faktiskt inte kommit smygande utan som en svordom efter att slagit hammaren på tumme. Ett program på TV om otrohet och ett par som kommit närmare varandra efter en affär hon haft som ett rop på hjälp. Var inte ett äktenskap ett liv där man delar allt. Två blir ett. Det enda jag nu delade med henne var huset, barnen och middagsbordet. Inte kunde det bli sämre i alla fall. Antingen ville hon skilja sig eller så skulle jag ta det steget om det fortsatte så här. Vad hade jag att förlora, bristen på sex som nu upptog alla mina tankar?
Konferensen skulle vara om tre veckor och då skulle det ske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har lite svårt för ämnet otrohet eftersom jag suttit i den stolen några gånger utan att kunna värja mig.
Under hela tiden som jag läser din text sitter någon på min axel och ropar "Tala med henne" om och om igen. Jättebra skrivet!
Det var intressant att få det manliga perspektivet, på ett personligt plan
De båda har mycket att tala om och kanske är det han som måste ta första steget trots att det verkar vara hon i första hand som stagnerat. Jag har nämnt det förut och nämner det igen. Det verkar som kvinnor ofta tror att män ska se och förstå utan att de behöver tala om vad som pågår, medan vi män ofta föredrar klarspråk så man vet vad man har att brottas med.
Spännande med amnnens syn på det hela.Men jag håller med om att det behövs mycket mera dialog.
fascinerande att följa denna inre monolog och hur han kalkylerar fram en idé på lösning. och så lämnar du oss med "om tre veckor" - man kan inte låta bli att undra om slumpen kommer att ingripa eller om han kommer genomföra sin absurda plan...
Skicka en kommentar