Utmaning 138 - 18 maj
Skriv om luft.
Det gjorde så ont, ont ända in i mitt innersta, i delar av mig som jag inte visste jag hade. Det hade gått veckor som var dag medförde samma plåga. Det måste bara gå över, jag kunde inte säga upp mig bara för att slippa träffa honom var dag.
Han gick glatt förbi och pratade, diskuterade något viktigt projekt för företagets bästa. På sin höjd nickade han åt mig om någon annan gjorde en ansträngning för att hälsa. Mest blev jag behandlad som luft. Jag fanns där som något man måste ha för överlevnaden på detta företag, som man inte hade en tanke på om det inte saknades, det jag skulle bara finnas, som toalettpapper. Luft var ändå bättre beskrivet då toalettpapper inte var osynligt.
Det hade gått veckor, fyra veckor och två dagar. Innan dess hade jag varit som luft för honom. Något nödvändigt för hans fortlevande som han var tacksam för. Som han tog djupa andetag för att verkligen fyllas av. Han sög in var bit av mig och fick mig att sväva runt i och utanför hans kropp och smeka var dela av honom. Han hade njutit av det, njutit av den fiska nya fläkt av luft jag gav honom. Vi hade varit besatta av varandra, vi hade inte kunnat få nog av varandra. Gick han då förbi mig här på jobbet, så var luften het och vibrerande Nu var allt kallt och låg.
Det var som om vi då i vår extas hade stängt in oss i en ballong Tillslut hade syret tagit slut. Jag hade inte märkt det, bara blivit härligt surrigare i huvudet. Men utan att förvarna mig hade han satt en nål i vår ballong och spräckt den inifrån. Bara för att få luft och försvunnit från mig.
Hur länge skulle det ta innan jag kunde andas fritt igen? Jag visste att jag skulle överleva, det gör man så länge man får syre. Men att bara överleva är inget liv. Luften som nu omgav mig var förorenad.
.
Sista meningen borttagen efter bloggläsares bra kritik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
vad fint skrivet denna texten gillade jag
Mycket vacker text!
Det här är nog något alla kan känna igen sig i eller förställa sig och det gör en bra text!
Väldigt fint fångat. Jag gillar hur du använder "luften" på ett varierande sätt. /Betty
Dito! Men det är nog jag som varit borta, svårt sjuk mamma och mina vanliga inhopp som jourhavande syster/moster...
Jag gillade din text för den beskriver så bra hur viktig luft är - och samtidigt ordspråket att vara som luft för nån - den där dubbeltydigheten är elegant!
Önskar att jag kommit på den själv.
Och smärtan i övergivenheten, den väjde du inte för, bra, bra.
Fast sista meningen känns överflödig, skulle satt stopp vid "Luften som nu omgav mej var förorenad."
Känns som om vi hade samma tanke när vi skrev den här utmaingen =) härligt! Men ändå skrev vi på helt olika sätt, det gillar jag! Det är så det ska va..
ha det bra, kram elin.
Nu sitter texten som en toppaluva;-)
Du beskriver verkligen livets berg-och dalbana och tempot gör att man nästan tappar andan själv.
oj detta var en nytt sätt att skriva om luft, gillade mycket metaforerna.
Skicka en kommentar