.
En bild att skriva om:
Bilden föreställer en vägvisare med treskyltar utan text.
.
Varför?
varför är alla vägar utstakade?
Varför?
Varför måste jag välja en färdig väg?
Varför?
Varför är vi dömda till namngivna vägar?
Varför?
Varför passar man inte in om man gör sin egen stig?
Varför ?
Varför är det skamfyllt att man gå vilse och behöva hjälp?
Varför ?
Varför är man stämplad till annorlunda när man väljer gå i diket?
Varför?
Varför är det bara tur om man lyckas ta sig fram på den svårtilljängligaste mark?
Varför?
Varför inte glädjas över att andra lyckats fast det tagit längre tid att komma dit man vill?
Varför?
Varför måste man komma i mål överhuvudtaget innan gravstenen sätts på plats?
Varför, varför, varför?
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Den här dikten gjorde starkt intryck på mig. Så träffsäker den är -t ex det där med varför det ska vara så "fel" att söka sig fram på svårtillgänglig mark -och t ex gå i diket. Bra formulerad, och med en driven stil som drar med läsaren. Ang. Lappland så är resans avsikt mest för att utforska delar av Sverige som barnen inte sett ännu. De tror ju ibland att hela Sverge ser ut som Österlen! Det blir kul att visa dem båda "änderna" på Sverige -från Sygehus till Riksgränsen. Om vi kommer iväg vill säga. Vi har fortfarande ett par dagar på oss. Fingers crossed, som de säger. Kram, Sofie
Det där är viktiga frågor att ställa sig. Jag tror att vi som går våra eget utformade vägar, alltid kommer att möta motstånd. Bara helt enkelt för att vi inte följer strömmen! Viktig dikt! Och stort tänkt! Cissi
Tack för att du tänkte på att beskriva bilden!
Skicka en kommentar