onsdag 4 februari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

.
Fortsätt: Jag (eller din huvudperson) hade befarat den här dagen eftersom ... MEN ...
.
Jag hade befarat den här dagen eftersom jag visste att den skulle komma MEN inte när. Det spelade ingen roll att att jag var förberedd, ändå kom det som en chock när de ringde.
Min man hade alltid varit stor rökare trotts att jag förbannat det och alltid velat att han skulle sluta. Detta var den enda sak vi varit osams och bråkat om. Jag ansåg att röka och förstöra sin egen kropp medvetet och förpesta luften för andra var sådant som bara ointelligenta kunde göra. För mig var rökare en lägre klassens människor. Men då jag var gift med en ointelligent, lägre klassens människa som dessutom smakade urka när man kysstes så sa väl det allt om mig kan jag tänka. Men jag älskade honom, djup och innerligt. Ett liv utan min stor rökande man som smakade urk, kunde jag inte tänka mig.
Han hade fått en hjärtinfarkt för 10 månadersedan. Prognosen hade inte varit den bästa. Enda hoppet var att sluta röka. Annars skulle han få en till och de trodde inte han skulle kunna överleva en till.
Han kunde inte sluta. Han valde ett kortare liv med cigaretter än ett eventuellt längre liv med mig. Detta svek skar i mig. Hur kunde han. Han hade aldrig svikit mig. Alltid ställt upp. Aldrig sett mot en annan kvinna. Alltid bekräftat mig. Men nu var han otrogen, han hade valt den andra framför mig. Cigaretten.
Så hade denna dagen kommit, som jag visste skulle komma, men som jag inte var förberedd på.
.

2 kommentarer:

Cecilia Sahlström sa...

Den du, den bet sig fast! Så sorgset. Och kärleksfullt och ledset! Om sveket, om kärleken och om förlust! Cissi

Anonym sa...

Med risk för att låta klyschig så måste jag ändå säga att du precis har satt ord på det jag känner varje gång min partner röker. "Men nu var han otrogen, han hade valt den andra framför mig. Cigaretten." Mycket bra skrivet och tack för trevlig läsning!