Vad har aldrig blivit detsamma för dig?
.
Vi var täta, delade allt.
Vetgiriga på livet, gick vi hand i hand.
Vägen var rak.
Vår tro på framtiden var lika blåögd som en kattunge.
Vilseledda av skyddad uppväxt.Verkligheten ville vi inte veta något om.
Villovägar började in finna sig.
Vilse blev snart en vana.
Vingbruten låg du där en vacker dag.
Vågade jag lämna eller lära känna dig.
Vänskapen var nu skör.
Vända på huvudet och gå var lättast.
Vissnade mer och mer gjorde jag utan dig.
Vandringen som vi börjat måste fortsätta.
Värdesätta lycka som olycka.
Väckelsen kom när jag vågade acceptera dig.
Visdomen när jag såg att vi var ett.
Vackrare var jag stympad som jag blivit.
Vinsten är att inte vilja ha något ogjort.
Vandringen fortsätter med nya ögon och nytt liv.
.
8 kommentarer:
Vackert vackert!!
Känns som en vandring genom ett helt liv, mycket visdom! Tack!
Bra! Vad intressant det är när man sätter upp ramar för sig själv när man skriver. Tycker mycket om meningen "Vackrare var jag stympad som jag blivit."
Vackert på V:
vilken cool ide!
Vacker var varje vers, vetgiriga var vi ;)
En väldigt vacker, men smärtsam, upplevelse att läsa. Jag skulle kunna nämna favoritrader, men det skulle bli alltför många ;)
"Vilseledda av skyddad uppväxt", tyckte jag mycket om. Smärtsam vandring, men visdomen kom. Är det inte så livet är? Vacker text!
JAg är otroligt osentimental, en av de minst sentimenatala människor jag känner till faktiskt:=)!
Kram
Cissi
En fin text med enormt mycket visdom
Skicka en kommentar