fredag 20 februari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

.
En bild att skriva till:
Bilden föreställer en väg i en skog och det syns på oskärpan att farten är hög.
.

Hade tänkt försöka skriva lite råare med ord som ej är bekväma för mig men lyckades inte fullt ut.

Så här ser mitt liv ut. Det går snabbt, både upp och ner. Att jag alltid har haft problem med åksjuka är ett dåligt skämt från Guds änglar. Totalt sjuk och bortkollorad var jag i tonåren, led svårt av åksjuka. Snabbt upp och ner, krökarna var skarpa. Det var den första största utförslöparen utan hjälm. Men de blåmärken och skador tonåren gav, tog jag erfarenhet från. Det gav mig självförtroendets kraft att nå upp till de högsta topparna.
.
Jag var inte gammal, inte ens byxmyndig när första bästa kille dök upp. Första bästa var samma som första som ville ha mig. Visst var det pirr, inget att färneka. Första gången är första gången och någon förbannad form av förälskelse, attraktion fanns där. Men kärlek, nej inte på den tiden.Visst trodde jag det då men erfarenheten fattades mig. Det viktigaste var status, det fick man som icke poppis fjortis genom att vara tillsammans med någon. Att dessutom vara något år äldre var stjärnstatus. Åldern hade AA och även snart nycklarna till farsas bil. Jag höll på mig till hans olycka tills jag var lovlig i lagens ögon. Sedan var det fritt fram.
AA var en "skogsmulle" som jag hängde i kängorna, han kryssade fåglar. Han skulle ut och rädda världen, myrsafari, trädkramning, musjakt, det sista var han bra på skulle jag senare erfara. Men på nätterna i tält med sammansatta sovsäckar stönade det, här var en kille med status. Det skulle soväckarna bredvid allt höra.
Porrtidningar fanns i hans farsas garderob. Den närmaste erfarenheten i ämnet var förnedrande besök hos gynekologen. Men de såg ut att njuta, i vilken omöjllig ställning som helst. Han skulle bara veta att det var kvinnornsas flåsande, döende ansikten som gjorde det lättare att bli kåt. Kåt måste man ju bli, ganska ofta på beställning dessutom. När tillfälle gavs för nya tonårserfarenheter. Bilen, duschen, köket, sjön, båten, biografen, städskrubben och kyrkan, allt skulle testas. På något djävla sätt visste vi nog att vi var i utförsbacken. Det skulle inte bli vi. Någon gång skulle vi köra av banan tillsammans. Vem skulle ta största stöten. Ändå snackade AA om 15 barn, hund och Volvo eller var det Audi? Mellan varven var det mycket: bekräftar du mig så bekräftar jag dig. Sjävförtroendet var lika stort som för en mus i klorna på en katt.Vår relation var allt annat en sund. Båda med dåligt självförtroende. Jag tror han skämdes lika mycket för mig, som jag för honom. Jag hade ju fått tag på en som var kortare än jag och alltid med Konken på ryggen och kommunist glasögon. De sista åren, ja trots åldern höll vi i hop i ganska många år. Relationen var destruktiv, inte uppbyggande. Jag ville bort från honom men ville ha tryggheten, han ville bort från mig och bedrog gång, på gång men kom tillbaka till frustrerat försonings sex som var någon form av självdestruktivt beteende. Jag hade släppt AA för länge sedan, men ville inte vara utan statusen som parrelation gav. Bli den som blev lämnad var heller inget alternativ. Jag lät det hända om och om igen, kuken hans som smakade nya fittor. Så kom det slutgiltiga. Ännu en gång bedragen alltid av äldre tjejer än mig, gärna lite knubbiga också. Det enda jag gladde mig åt var att han antagligen inte kunde få bättre vara, än dem som i mina ögon inte var några verkliga kap.
Vi hade gjort slut, nu på riktigt. AA hade en annan tjej. Så kom han och hälsade på. Så äckligt inbjudande jag var, fullt medvetet, ett medvetet äckligt val. Jag fick honom att bedra henne med mig. Så fult gjort men så förbannat skönt. Det var inte bara jag som var offer. Det sjuka låg hos honom som var en otrogen stor djävla skit.
Så kom det som kunde låtit oss fortsätta denna djävulsfärd, jag kunde ha varit fast kedjad vid honom i 18 långa år. Gemensam vårdnad på grund av avsaknad av gummi. Missfallet var välkommet.
Så äntligen planade vägen ut och delade sig.
.

5 kommentarer:

Lillemor sa...

Grattis! Du behöver inte min kurs;) Jag gillar glöden i den här texten, och uppriktigheten, den känns skriven som i en enda lång inandning och jag tror att jag också höll andan.
Det svåra i att släppa taget, bekräftelseknarket.
Jag vill läsa mer sånt av dej.

Cecilia Sahlström sa...

JAg håller med Lillemor! Grattis! Jag tycker att det här var det bästa du har skrivit! Utan tvekan. Rått och självutlämnande. En känslomässig ghost rider, utan ghost. Du saknade uppenbart hjälm!! Kram på dig! Cissi

liselotte sa...

Jag håller med de andra skrivpuffarna. Superbra tex . âkta känslofylld som gjorde att det abssolut inte gick att ta en paus i läsningen.Jag var bara tvungen att läsa klart. Mera av detta. Du berör med texten. Go for it. Skall bli spännande att la¨sa din nästa text. En trevlig helg

marmoria sa...

Det är en himla bra text men jag är inte säker på att det är din bästa. Du kan skriva lika bra utan att använda en vokabulär du inte trivs med. Samtidigt är det kul att testa olika uttryck och se vad de gör med en. Behåll bara din bottenärlighet (och då menar jag förstås inte "berätta bara sanna historier"!!!).

Tjotten sa...

Jag håller nog mest med dig Marmoria. Detta är inte mitt sätt att uttrycka mig, känns jobbigt men övning på allt är ju bra och man måste testa.