.
Låt din huvudperson - eller dig själv - fantisera om hur livet ser ut om 20 år.
* All kritik är välkommen*
.-
Barnen är utflugna. Min man och jag har några år kvar till pensionen men det inget vi bryr oss om. Vi kan båda leva gott på våra fritidsintressen och dom kommer vi fortsätta med tills kroppen sviker oss.
Under våren, sommaren och hösten bor vi på vår gård på Österlen. Omgärdad med öppna fält som lyser i nyanser av gult och grönt. Vallmo och blåklint kantar grusvägen till hemmet. Ljumma vindar får pilarnas prasslande att bli till meditativ sång. I detta söker jag upp mina privata vrår för att skriva. Jag skriver naturligt vis på ännu en roman och försöker bortse från pressen från förläggare och fans att bli klar så fort som möjligt. Min man har fullt upp med sin älskade handelsträdgård.
På sen hösten när växthuset och hela Österlen går i ide, flyttar vi ner till någon för oss ny liten by vid medelhavet, för att hämta kraft och rå om varande. Efter ett par månader med kletiga ostar, starka korvar, färskt bröd var dag och naturligt vis rött vin på kvällen medan solen sakta går ner i medlhavet, börjar kroppen känna sig laddad. Saknaden till hemmet barnen och barnbarnen blir förstor. Jag har nya berättelser som bubblar på inom mig och som nu vill ut. Min mans gröna fingrar börjar kila. Då väljer vi att vända hem till vårt paradis på Österlen.
-
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Underbart! Må din framtid komma dej till mötes! Smittande.
go framtid att gå till mötes.
Cattis
Det låter som om du redan har byggt grunden.
Vad märkligt! Jag skriver också om Österlen. Jag bor ju inte där nu, utan i Lund, men har alltid närt drömmen om ett hus och en liten -hobby - äppelodling på Österlen! Jag tycker det låter som en drömtillvaro! Din alltså! Svårt att vara kritisk här. Det är ju dina drömmar och din värld! Cissi
Det låter underbart rofyllt, även med pressen att få klart en bok innan deadline. Jag hoppas du får den framtiden :)
Jag älskar den där meningen om pilarnas rasslande... den är vacker.
Men är inte 'naturligtvis' ett enda ord, inte särskrivet?
Kurainokoori!
Tack för kommentaren. Jag menar verkligen att jag vill ta emot all kretik både bar som dålig det är det jag lär mig på.
MEN! Jag kommer aldrig att lära mig stava då jag har dyslexi. Det kunde visserligen inte du ha vetat. Jag har först för drygt ett årsedan vågat börja skriva. Jag har alltid hört att jag inte kan för att jag inte kan få ihop orden rätt, men nu vågar jag och ser inte berättandet och stavningen som ett och samma. Någon annan som kan stava (som min man) får rätta men inte allt sådant här. Endel fel ser jag när jag läser igenom gång på gång, andra fel kan jag aldrig se då jag även läser fel tex. att kan jag utan vidare skriva tta utan att se mitt eget fel (det tog en stund att få ihop den här meningen ;-)). Du får ha överseende med det ;-)
Skriv ut den här framtidsbilden och sätt upp den ovanför datorn. Men lär förläggaren och fansen dansa efter din pipa, och inte tvärtom! Du är konstnär, det blir ett verk när det har mognat fram. Det måste de respektera.
en härligt kreativ bild...
Skicka en kommentar