Puffutmaning 160

De två D-orden som finns med är disciplin och drilla (drillas)

Praktiska tankar kring författarskapet.
Eller.
Hur man uppfostrar den exemplariska familjen till en blivande författare.

Jag ska bli författare. Ja det är i alla fall min dröm och jag trodde jag var på god väg. Men det gick snabbt upp för mig att det inte räcker med att ha många fina idéer, god fantasi och ett sug att skriva. Förutom talang för skrivandets konst naturligt vis. Man måste få ändan på stolen och det är inte det enklaste. Disciplin och rutin, viskas i mitt öra hela tiden. Hur svårt ska det vara om man verkligen vill?

Jag är med barn, man och hund. Det blir många måsten varje dag och lika många oförberedda händelser som dyker upp och stjäl min tid. Hur jag än planerar in min ända på den där stolen vid laptopen så raseras det.

Nu ska det bli ändring. Jag har bestämt mig. Jag ska uppfostra min familj till den exemplariska familjen för en blivande författare. Det är barnen, mannen och hunden som behöver rutin och disciplin.

Barnen bör kunna laga mat, inte för att de själva kommer att behöva det då jag slutat serva dem, utan för att de ska kunna servera mig när hungern sätter in. Lika självklart som att de måste kunna ge mig kaffe och choklad så jag slipper släppa fingrarna mer än nödvändigt från tangent bordet när jag som bäst är inne i en kreativ skrivbubbla. Denna kreativitet kan inträffa när som helst under dygnets timmar och då får jag inte bli störd, bara uppassad.

Som blivande författare måste jag också få sova ostört. Det är snarare en regel än ett undantag att råka få inspiration just när det är läggdags. Första förändringen i hemmet är att införskaffa väckarklockor till alla så jag slipper upp först på morgonen, behöver jag sova så ska jag kunna göra det.

När jag väl vaknar så är kaffet det viktigaste. Inte är det för mycket begärt av mannen i huset att han kokar kaffe till mig med på morgonen och häller det på termosen när han ändå kokar sitt. Men ska han ändå göra smörgåsar till sig själv så kan han säkert göra några till mig också och ställa i kylen.

Hund är ett problem. Den ska ha mat, kissas och rastas. Ska jag få sova ostört så måste det lösas. Att ge honom mat och vatten kan någon av barnen göra och så installerar vi en hundlucka i dörren, för det måste nog vara lättare än att lära honom gå på låda. Motion är ett måste, annars väcker han mig ändå för att leka. Men inte blir det mer jobb för mannen om han tar och rastar hunden när han ändå åker hemifrån. Kör han bara sakta så kan han ta hunden i koppel genom bilfönstret. Bor man på landet som vi så räcker det med 1½ km, sedan släpper han honom så springer han själv hem och in i luckan.

Barnen ska drillas till att klara sig själva på morgonen. Frukost är inga problem det fixar de men att passa tiden till skolbussen och inte bråka med sina syskon kan vara värre att få dem till. Mobiler med många inprogrameringsbara alarm med olika ljud för olika saker som de ska göra under morgonen och förresten under hela dagen är en bra lösning. Så när frukosten ska vara avslutad 7.20 så ringer ”Love me tender” i mobilerna så de inte glömmer tandborstningen osv. Att minska risken för högljudda bråk barnen mellan tror jag att jag kan lösa genom ett ”skvaller system”. När två barn bråkar så hotar den tredje med att skvallra för mamma. Fortsätter de ändå så blir hotelsen verklighet och belönas i efterhand med en klubba. Nä, det är ingen risk att det går ut över deras tänder, inga barn vill se sitt syskon slicka på klubba framför näsan på dem.

När jag sedan vaknat och ätit frukost så är det bara att sätta sig och börja skriva, gå in i mig själv och stänga ute världen. Men vad händer, svärmor ringer och vill diskutera sina hemorrojder eller om hon kan äta två ägg i dag också utan att riskera högt kolesterolvärde. Nä det får bara inte ske. Telefonen måste vara vidarekopplad till mannen.

Kanske ändå det bara finns en bara lösning för att kunna ägna sig hängivet åt att få den där boken skriven och bli författare. Delad vårdnad av barn och hund. Skiljas, nä. Inte på riktigt men att bara bo med barnen, mannen och hunden varannan vecka låter inte så dumt. Det skulle lösa många problem.

Tillslut kan jag summera allt vad en blivande författare bör ha i en egenskap för att kunna förverkliga sin dröm, egoism.
.