Mitt ansikte 13 april.

.
Utmaning 103 - 13 april
Se dig själv i spegeln en stund. Skriv sedan ett självporträtt.

Morgon, nä inte helt. Jag har varit ute och rastat hunden och släppt ut hönsen och gett dem sin dagliga skopa mat. Men morgon är det ända tills resten av familjen vaknar.

Datorn är på och jag har hunnit svar på några mejl. Ljuset i köket är allt för bra för att få skärpa på skärmen. Bakom texten ser jag min egen spegelbild. Vid första anblicken så blir reaktionen "Åh, herregud, är det verkligen jag?" Det är en trött kvinna med hår åt alla håll, påsar underögonen och mungiporna hängande nedåt. Hon ser inte ut som den som jag känner mig som.

Men så bestämmerjag mig för att studera detta ansikte med ögon som faktisk är väldigt nöjd med allt denna spegelbild har varit med om och vad den har klarat av.

Nå ja, håret står åt alla men jag vet att fem minuters jobb med det räcker för att kunna hälsa på kronprinsessan om så skulle behövas.

Ansiktsformen är rätt rund, något eggformad i både pannan och hakan och om jag sträcker på halsen så blir dubbelhakarn blir mindre synlig. Kinderna är stora runda och kindknotorna sitter högt. Äppekinder är väl ett ord man använder på barn men jag har också äppelkinder.

Mina ögonbryn måste jag noppra igen, de börjar buska tillsig. Kanske hade det inte gjort nått om de inte vore för att de är svarta. Så mot min ljusa hy som inte har något av den vackra sydländska lystern så är det stora kontraster.

Ögonen är jag rätt nöjd med. Okej, hade varit roligare om de var vackert bruna eller klart blå men grön milerade, ganska originellt det också om inte lika vackert förstås Jag har skrattat mycket och det syns. Massa underbara skrattrynkor syns nu runt ögonen på min mogna hy och skrattar jag riktigt ordentligt så far äppelkinderna nästan upp och krockar med ögonbrynen. Jag skymtar mörka ringar under ögonen men i dag finns mycket bra consiler mot sådant. Min stolthet är att ögonfransarna är märkbart långa, det är i alla fall en kommentar jag ofta fått.

Näsan. Jag försöker här i skärmen att studera den. Den säger mig inget, den har alltid suttit där och den är varken förstor förbred för lång eller något annat. En helt normal näsa men lite fräknar har den fått, är det kanske från helgens fina väder?

Så kommer vi ner till munnen. Den är liten och nätt men otroligt fint formad om jag får säga det själv. Väl markerad amorbåge och lite välvd och putig underläpp. Färgen är svagt rosa och biter jag lite i den så rinner blodet till och färgen blir ännu lite intensivare, bra trick förresten. Inga direkta rynkor runt munnen ännu men hårväxten är inte kvinlig om man säger så. Även i dag har visst några små mörka stixiga hår letat sig fram på hakan, det gäller att gå över med pinsetten var dag.

Så med den snälla kärleksblicken riktad mot mig mitt ansikte så finns inte så mycket att klaga på. Viknedgång hade inte skadat förstås men att åldern kommer gör mig ingen ting. Det jag däremot alltid lidit lite av är att när jag är avslappnad så hänger mungiporna nedåt. Många gånger har jag fått frågan om jag är sur fast jag inte är det. En annan sak är att mina ögons nyfikenhet leker sitt eget liv och för ofta upplevs som flörtiga då jag minst anar det. Så sur mun flörtiga ögon, kan ni få en bild av det?

Nä, nu ska jag stänga ner här, fixa håret, lägga på lite maskara, bruntonad färg på kinderna och dagens leende så är jag redo att möta dagen.
.