Svininfluensa

Utmaning 243 - 31 augusti
Skriv om att införa ett förbud.

Det kan väl inte vara så farligt som alla säger. Influensa som influensa. Förr var det de gamla, sjuka och barnen som drabbades värst, nu är det min generation och vi är unga och starka. Vaccinera sig skull hon absolut inte göra. Hon reste sig från toaletten slängde en blick ner på det hon presterat och spolade.

Att hon inte tänkt på det förrut. Spola kan man ju inte göra förren man tvättat händerna. Tänk så många som tryckte på knappen med otvättade händer. Ännu en sak att ta upp med kollegiet så tog hon tvål ur pumptvålen och satte på vattnet. Medan händerna noga tvättades och naglarna rensades med pekfingrarna så gick tankarna till pumpens knapp och kran hantaget. Dom tar man ju också på innan man tvättar händerna. Men jag tvättar ju händerna och spritar dem efter toabesöket så då blir dom ju rena ändå. Hon log åt sig själv och kände sig lite lätt generad över att hon hade haft en tanke på att ta upp spolknappen med kollegorna

Så gick hon ut i korridoren Rasten var slut och korridoren var full av ungdomar. Strax var det dags att möta eleverna. I dag skulle hon inte bli populär, så var det alltid när en ny tenta presenterades Ljuskontakten och handtaget på toalettdörren. Hon hade tvättat och spritat händerna innan. Någon som nyst sig i handen hade kunnat gått in innan henne, öppnat dörren och tryckt på lampan. Hon stannade upp, såg inte och kände inte irritationen som hon väckt med att så mitt i korridoren just nu. Man måste hålla takten.

På något sätt måste det lösas. Finns ingen mening att tvättat händerna om man redan två sikunder senare har nersmittade händer. Det får inte vara på det här viset. Nu skulle hon samla kollegiet efter arbetstid så måste de sätta upp regler hur man inte fick bete sig och vad som måste göras för att förhindra smittspridning. Så fick hon tillslut fart i benen och halvsprang in i lokalvårdarnas förråd. Handsprit och en stor bunt servetter stoppade hon ner i väskan.

Klassen satt spänt tysta, de kände säkert på sig att det var tenta på gång igen. Karin vände sig mot tavlan, lättare att skriva direkt och slippa se deras missnöda miner. Hon tog upp pennan, släppte den i golvet som hon tagit upp en orm. Så vände hon sig mot klassen.
- Jag kommer märka en penna av var färg med mitt namn. Det är absolut förbjudet att från och med nu använda mina pennor. Skymd av bordet tog hon fram handspriten och en sevett och rengjorde pennorna.

Rektorn harklade sig för att påkalla uppmärksamheten i personalrummet.
- Jag vill bara tala om att Karin inte kommer på några veckor så Lars här kommer ta hennes timmar i språk. Jag vet ännu inte hur vi löser de andra ämnena men jag återkommer med det.
- Vad är det som hänt, är hon sjuk?
- Ja, det är hon och hon kommer inte tillbaka på några veckor.
- Ska vi kanske samlaihop till en blomma och en bok till henne så hon känner vårt stöd.
- Det är ingen bra idé sa rektorn. Karin mår inte psykiskt bara och kommer inte ta emot något besök.

Listan på bordet blev bara längre och längre. Det är förbjudet: att öppna dörren förutom om det är matleveransen, att flytta in varorna i köket innan allt är tvättat och sptitat, att sprätta upp och läsa posten utan munskydd, att öppna balkongdörren för att vädra förren efter elva på kvällen. Den blev bara längre och längre.

Hon hade förändrar sitt liv radikalt efter alla sin förbud av rädsla för att bli smittad. Det ända hon fortfarande trotts allt höll fast vid var att hon inte skulle vaccenera sig. Till sjukhus kom bara sjuka så dit kunde hon absolut inte gå.