Utmaning 136 - 16 maj
Skriv om att stå i strålkastarljuset.

Nu ska jag berätta lite om min underbara hund Plex igen.

Det är inte alltid helt underbart att vara matte och inte är det alla gånger som man med stolthet säger att det är ens hund. Plex är en hund med en orolig själ, och ni som läst om honom innan vet att han är en omplaceringshund som har varit med om det mesta tidigare. Ja, ja, nu var det så att vi skulle träna. Plex skulle träna på att sitta snällt, tyst och bedårande gulligt bunden utanför affärer medan jag lämnade honom för att träna på att shoppa utan att vara orolig för att han blev kidnappad.

Först testade vi lite lätt som en uppvärming utanför gardinaffären. Två minuter var jag borta och allt hade gått ganska bra. Han hade inte blivit kidnappad men ylat våldsamt. Så var jag tvungen att gå till apoteket. Band honom utanför och gick in. Jag hörde hela tiden att Plex fortfarande var utanför och när jag skulle betala så sa apotekaren "att folk bara lämnar sina hundar så där, det måste vara stressande för dem" Jag lämnade fram pengarna och svarade "ja visst är det stressande och han som låter är min hund". Tyst blev det och jag kom ut till en nu glad skuttande Plex som hoppade i sin egen kisspöl. Vet inte vem denna träning var mest stressande för men ett försök till skulle vi göra innan vi åkte hem. Så vi spatserade vidare mot sportaffären. Nu hade jag bestämt att vi skulle träna i tio minuter.

När sju minuter gått så ropade en från kassan att om det var någon som hade en svart hund utanför så skulle den genast gå ut till honom. Ja, det måste ju bara vara Plex dom menade och då var det jag som skulle gå ut. Jag kände liksom på mig att detta nu var ett tillfälle då jag inte med stolthet erkände mig som matte till Plex. Utanför stod en äldre dam med rullator och höll Plex stramt mot rullatorn. Plex ylade och och skällde. Jag såg ganska snart och kände även på doften att det fanns en mening att hålla honom stramt. Han hade diarreat ner hela trottoaren Förbipaserande fick svänga ut i gatan för att komma förbi. Den äldre damen som var förhållande vis stark tog genast komandot. "Jag håller din hund så städar du upp" ord och inga visor. Näsdukar hade jag alltid med mig så jag började suga upp så gott det gick och lade dem sedan i bajspåsen. Det var verkligen inte lätt och stressad över att Plex fortfarande skällde och gnydde gjorde inte pressen på mig lättare. Efter en stund sa damen " du får nog gå in i affären och be om vatten att skölja rent med" Det var bara att lyda. Tretti liter vatten gick det åt för att skölja rent. och även tvätta av Plex tassar. En rännil av luktande vatten sökte sig nedför gatan.

Efter att ha tackat den äldre damen för hjälpen var det jag som kvickt försvann med svansen mellan benen och en nu mycket lycklig Plex skuttande bredvid mig som en känguru. Att jag varit orolig för att han skulle bli kidnappad var verkligen en övrdift.
.