-
Se dig omkring i rummet och välj ut en sak. Beskriv hur den ser ut och berätta hur den hamnat där.
.
Ljuslykan i glas fick jag av tangolärarinnan då jag var med och hjälpte till under en stor tango fest. Det är inte den saken jag valt ut i rummet, men det är början på historien om våra fem fönsterlampor i storarumsfönstren.
Denna lyckta jag fick är fyrkantig, sidorna är målade som om det är oregelbunden mosaik i alla möjliga färger. När värmeljuset brinner ger den ett varmt sken och röda, blå, gröna ja alla färger dansar glatt omkring på vår vita sten vägg.
Detta gav mig en strålande idé. Sådan lyktor fast upp och ner vända med hål för lampa ville jag ha i alla storarummets fönster. Inga problem sa tangolärare. Hon skrev ner mina önskemål och skulle ringa ner dem till sin vän i Argentina som gjorde dem. Vid nästa resa till Argentina tog tangolärarinnan med sig dem hem. Så fina de var. Jag köpte hem sladd, kontakter och lamphållare och monterde ihop dem. Men svenska glödlampshållare passade inget vidare, de var för stora och klumpiga. En vända till Argentina igen och vi kom överens om en nättare Argentinsk glödlampshållare istället för att göra om alla fem.
Ett par månader senare kom Tango Norte med Carlos och Carina till Sverige för att uppträd med sin tangoshow. De hade fått äran att även ta med mina fönster lampor. Så ett halvår efter idéen föddes så kom dom äntligen på plats i mina fönster. De ger ett underbart varmt sken, dessa fyrkantiga färgglada små fönsterlampor och jag tycker de är underbara.
Slutet gott allting gott är det inte alltid. I höst förbjuds glödlampor av det slag som vi har i dem, så nu måste en ny bra plan ta form, men tre resor mellan Argentina och Sverige får räcka så jag får allt klara det på egen hand nu.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
härlig historia om en stark idé. Finns foton? tar du upp beställningar? ;-)
En fin berättelse om någonting så väsentligt som ljus! Och så resorna mellan Sverige och Argentina tvärtom. Du har rätt, det var ju både idé, sak och resa i samma! Jag ser lamporna framför mig väldigt tydligt! Men det skulle vara roligt att få se dem på bild också! Kram Cissi
JAg glömde ju att skriva om det där med laglydighet. Du är inte ensam om att inte hålla hastigheterna. Nu har ju jag ingen bil, men väl en mc. Det är hur knepigt som helst att hålla ned farten när man kör på en vässad mc, som hur lätt som helst accelerar upp till riktigt höga hastigheter. Men det är samtidigt också oerhört farligt, så jag försöker hålla mig till fartgränserna, för att inte riskera att köra ihjäl mig! Jag har kraschat en gång, för att jag fick väja för en cyklist som cyklade mot rött. Det var läskigt vill jag lova. Det slutade med att jag tvingades väja och bromsa. Jag for av motorcykeln och den välte över mig. Har ett knepigt knä sedan dess. Men jag lärde mig att även i låga hastigheter kan man skada sig. Jag körde väl inte mer än 15 -20 km/h. Och ändå har det kostat mig rörlighet och jag kan inte längre löpträna. Det är trist som attan. Nåväl, jag tror att de flesta människor är till största delen laglydiga, men just i trafiken tappar vi lite uppfattningen om vad som är okej och inte. För att det är mycket roligare att köra fort än långsamt:=) och för att vi är otåliga. OCh vill framåt. Ha en fin söndag! Kram Cissi
Om jag hade haft en fungerande digitalkamera så hade jag gärna fotat dem. Men jag har valt att inte köpa en enklare och billigare till då jag bara blir besviken på dem. Så nu sparar jag till en bättre och dyrare men det är inte den saken som prioriteras högst så det kommer ta tid ;-(
Ett vackert varmt sken ger de och utifrån på kvällen är de nästan ännu finare.
De där vackra lamporna verkar uppmuntra till kretivitet och nya lösningar efterhand. Kom ihåg att berätta längre fram hur ni löser det denna gång!
En fin text med budskapet att inte ge upp. De verkar ha blivir till en fin upplevelse både för kreativiteten och interirören.
Skicka en kommentar