-
Skriv om något som smakar salt.
.
Stort och oändligt är det. Blått säger en del men mina ögon ser mest svart. Svarta stora vågor som smäller mot klipporna. Skummande vågor rullar in över sandstranden likt en hop med möss som försöker rädda sig undan den svarta dränkande vågen som jagar dem. Doften påminner om latrintunnan på landet men lite saltare. Ja, salt luktar, sticker liksom i näsan. Torkar ut slemhinnorna innan det har hunnit nudda dem.

Havet är skrämmande och respektingivande. Ett vidunderligt svart hål som kan sluka allt från fotspår i sanden till stora skepp. Nyckfullt, ena sekunden stilla, blankt och helt ofarligt och i andra sekunden kastar det sig över land.

En varm härlig sommardag kan havet se riktigt inbjudande ut, men det kan vara en synvilla. Slemmiga alger, salt som letar sig in i varje vrå, maneter, krabbor och sylvassa havstulpaner som skär i fötterna. Som om det inte vore nog med det. Efter en dag på stranden med sand på ostmackan och svidande intorkat salt på kroppen och risigt torrt hår, så har man tillslut även hela bilen full av sandstrand.

Så varför denna dyrkan till havet?
-