Dagens utmaning från SkrivPuff

.


Tänk på något du (eller din huvudperson) önskade dig hett när du var liten men aldrig fick. Skriv en kort scen om vad som kunde ha hänt om önskningen gick i uppfyllelse.


.


Min storasyster hade så fina Barbiedockor. Jag brukade få leka med henne och hennes dockor. Det var bara för att hon älskade att klä på, fixa frisyrer och naturligt vis leka rollekar. Men jag förstod hon skulle skämmas om hennes kompisar visste att hon fortfarande lekte med dessa dockor. Hon annsågs som förstor för sådant. Med kompisarna pratade hon killar och sminkade sig. Men med mig kunde hon fortfarande leka med Barbie.

Jag fick alltid ha den som hette Helen. Hon var brunhårig och huvudet satt lite löst. Min storasyster hade försökt locka håret på henne med mammas locktång så det hade smällt ihop lite i nerkanterna. Sandra och Isabella som båda hade långt blont hår fick jag knappt röra. Sandra hade bruna ögon och lockigt hår och Isabella hade blå ögon och långt rakt hår. Hon var så vacker.

Redan i November hade jag skrivit klart min önskelista till Tomten. Högst upp stod det Barbiedocka (en Isabella). Jag var faktiskt lite orolig för att jag inte skulle få en egen vacker Isabella så jag hade inte vågat önska mig så mycket. Chansen ansåg jag skulle vara större om önskelistan inte var så lång.

Jul, jul strålande jul. Ja, allt var så strålande ,vackert, just denna julen för jag hade sett ett paket som var ca 30 cm långt och precis så stort som en Barbie kartong skulle vara. "Finns det några snälla barn?" Tomten hade kommit. Jag var så stor att jag visste att pappa inte fått diarré utav is chokladen utan att det var han som var Tomte, men det var lika spännande ändå. Jag tror alla visste hur spänd jag var så det fina 30 cm långa paketet med guldsnören var det sistunder granen. Med barnslig iver efter allt väntandet slet jag naturligtvis upp mitt paket. Det var Ken, Baribies pojkvän. Jag hade gråten i rösten när jag sa "men jag ville ju ha en Isabella" Men vi hittade en Ken och den tyckte vi skulle passa dig bättre Filip.

Då tappade både jag och min syster lusten. Det blev inte samma lekglädje längre. Ken tog jag aldrig ut ur kartongen. Men redan då så tidig i livet hade jag förstått att pojkar och flickor inte skulle få samma förutsättningar. Denna otroliga besvikelse har trots allt lett till att jag som vuxen utbildat mig till desgnr. Så nu har min önskan gått i uppfyllelse med råge. Tänk att få jobba med vuxna Barbie hela dagarna.
.