måndag 2 februari 2009

Dagens utmaning från SkrivPuff

.

Jag har tappat bort...
.
Sorgligt men alldeles för sant.
.

Jag har tappat bort löständerna. Eller kan dom ha blivit stulna? Det springer så många här. Många karar också. Kan det ligga något värde i lös tänder? Nu förtiden tar dom allt.
Stina ringer på larmet som hon har på vänsterarmen. Så drar hon ut nattdukslådan. Där finns hennes plånbok.
Om det nu är så att någon tar mina löständer så måste jag gömma plånboken, den får ingen ta. Kararna är det nog som är värst. Men var är det bäst att lägga den då? Inte går dom och letar bland underkläderna, inte.
Stina gömmer omsorgsfullt plånboken under alla underkläderna. Det knackar på dörren, och dörren öppnas. Ännu ett nytt ansikte. Att det aldrig kan vara samma töser som kommer.
- God morgon Stina, har du sovit gott?
- Ja, det tror jag att jag har.
- Vad var det du ville?
- Ville?
- Ja du ringde på larmet.
- Ja det gjorde jag visst.
Vad var det nu. Visst var det något. Jag satt och skulle ...
Stina tittar runt i det lilla rummet och ser frukost brickan.
Löständerna ja.
- Någon har stulit mina löständer.
- Inte tror jag att någon stulit dem, du har nog bara glömt var du lade dem i går.
- Ni är ny här väl, Stina Ekstrand heter jag.
Stina sträcker fram handen för att hälsa.
Nu förtiden är alla så slarviga med att hälsa när de träffas och ingen riktig respekt finns det för äldre längre. Det var minsann annat på min tid, då fick ...
- Men Stina, det är jag Titti, mig känner du väl igen?
Så säger dom alltid, antagligen bara för att göra sig till. Vad var det nu. Alla stjäl här, så var det.
Stina drar ut nattdukslådan. Plånboken är borta.
- Nu har någon varait och tagit min plånbok.
- Jag tror bara du har förlagt den någon stans.
- Nä det har jag inte. Här är så många som stjäl allt, ni måste ringa polisen.
- Vi kan väl hjälpas åt att leta först lite innan vi ringer polisen.
Så börjar dom leta. Stina drar ut lådorna och Titti börjar gå igenom det lilla pentryt.
- Titta vad jag hittade i sockerskålen säger Titti, är det inte dina löständer.
- Vem har lagt dem där?
- Ja, vem kan ha lagt dem där, ska vi fortsätta leta nu?
- Vad är det vi letar efter?
- Men Stina, plånboken var också borta, du hade tappat bort den.
- Har jag tappat bort den?
-

8 kommentarer:

Lillemor sa...

Den här texten var skitbra, tycker jag. Rolig, utan att var taskig, ömsint, och dialogen på pricken.

Cattis sa...

Som taget från min mormor när hon levde.... hur bra som helst. Jag sitter med ett leende på läpparna...

Cattis

liselotte sa...

En text från livet med både djup och värme

Sofie B-C sa...

Jag instämmer i vad de andra skrivit om humor, värme och inlevelse. Ville riktigt ta den lilla tanten i mina armar; kunde följa med henne i hennes tankebanor och ömmade för henne. Jättebra skrivet!//Sofie

Anonym sa...

Tack så mycket för komentaren! :D
Jag tycker jätte mycket om din text. Jag började skratta på en gång när jag läste "jag har tappat bort löständerna" och leendet höll i sig:) Jätte bra!

Mikaela Stigsdotter-Larsson sa...

Underbart! BÅde roligt och lite sorgligt.

Cecilia Sahlström sa...

Hahaha....fast skrattet fastnar lite i halsen också. Det är ju så sorligt att en människa (kan ju bli jag själv) ska bli så här. Kollrig. Jag håller med Lillemor, inte taskigt bara ömsint och med humor. Men stråket av det sorgliga gick inte ur ändå! Cissi

Anonym sa...

Så insiktsfullt!