Dagens utmaning från SkrivKlotter

.
Skriv om ett loppisfynd (verkligt eller påhittat).
.
Österlen är källan för den törstige på loppisletande. Mitt i denna förlovade del av Sverige bor vi.

Jag är alltid på jakt och har nog varit med om det mesta utan just det där verkliga klippet. Ja, ja, det kan bero på att jag bara går på vad jag själv gillar och vill ha och inte har någon dyr stil.
Kanske det rent av är bristen på kunskap om jag ska vara helt ärlig.

Så tog jag och min mamma en liten runda till ett loppis i närheten. Enligt erfarenhet så brukar prutning fungera mycket bra under vintertid då turistprisernas extra procent tas bort.

Där hängde den, den fantastigaste lampan. Stor, sexarmad i mässing och tyngden var enorm. Patina och årens spår gav den där extra finishen. Den skulle jag bara ha! 450 kr, inte helt vad min plånbok inför juletidens närmande tålde. Men pruta borde gå. Jag ropade till mig ägaren som väl kände igen mig. En satt, haltande man med rufsigt hår och stor mustasch. Jag skulle inte tro att han är äldre än min mamma fast hon ser i alla fall fraichare ut.

Turist procenten var inga problem att bli av så då stod vi på 350 kr. Hundra till ville jag ner. Jag bönade och bad på ett ganska sofistikerat sätt ändå. Tillslut släppte han ner den till 300 jämt. Men jag skulle ha den för 250 kr, hade jag bestämt. Nu skärptes hans leende och ögonen var inte lika lekfulla. Då sa jag som det var 250 eller inget för jag har inte mer nu. Okej sa han, om jag får en kyss på kinden. Det måste ha synts på mig hur jag ryggade bort. Men min mamma tog nu ton. Så klart att du ska pussa honom. Det är inte alla dagar man får 50 kr för en puss. För mig var det en orakad kind sen tre dagar tillbaka och inte tvättad sen dess heller antagligen. Gubben luktade som loppiset. Ska det bli 250kr och en kyss sa han. Kom igen nu sa mamma. Ja, ja tänkte jag. Har jag gett mig in i leken så ...

Han sträckte fram kinden, Jag tog ett djupt andetag och pussade hans kind. Han vände snabbt på huvudet så pussen landade mitt på munnen, över den stora mustaschen som jag såg som snorstoppare. Illamåendet vällde upp i mig, mamma stog bara och skrattar och nästan hoppade av förtjusning. Han såg också rätt nöjd ut över sitt tilltag.

Lampan blev min. Och utanför hans butik har väl ingen innan spottat så mycket som jag.
Trist nog är detta 1½ år sedan och lampan är för tung för att inte fästas i takbjälkarna så ännu har vi inte hittat en bra plats då valmöjligheterna inte är så många.

Var det värt sig 50kr för en snorpuss?
.