Nattens väntan -22 april

.
Utmaning 112 - 22 april
Skriv om att vänta.

Det finns nätter då alla muskler, leder och celler i kroppen skriker "vi vill inte sova" men hjärnan vill inget annat än få den bongstyriga kroppen att slappna av och falla i skön sömn. I natt var en sådan natt då min hjärna inte hade någon kontroll över min kropp, kroppen ville inte lyda.

Som jag brukar göra vid sådana tillfällen är att vakna av ett ryck och vara klarvaken direkt, och det hände någon gång innan två. Jag gjorde några tappra försök till att somna om men naturligt vis funkade det inte. Det fanns inget annat att göra än att gå upp och koka en kopp honungsvatten till min torra onda hals. Jag har förlänge sedan vant mig vid att gå upp är bättre än att ligga och hoppas på sömnen. Ligger jag kvar blir det bara en orolig sömn men går jag upp och tröttar ut mig så brukar det i alla fall bli ett par timmar bra sömn.

När mitt honhungsvatten var klart pallrade jag uppmig bekvämt i soffan med laptopen. Klockan hade nu blivit två så dagens nya skrivpuff utmaning var vad jag tänkte ge mig i kast med. Men den hade inte kommit ut. Jag började kolla tiderna då de andra var inlagda, 01.00 stod det på alla och min klocka var nu 02.05. Ja, ja, lite försenad kan den kanske bli .

Mejlen kan jag kanske fördriva lite tid på, och så kastade jag mig över både min, familjens och jobbets mejl. Inget nytt.
Har Puffen kommit? Nä, inte ännu.
Kanske har det hänt något på mina vänner bloggar? Men inget nytt där heller.
Kanske har Puffen kommit? Nä, inte nu heller.

Hjärnan var förtrött för att skriva men händerna hade inget emot att leka med tangentbordet så jag öppnade ett nytt dokument och började skriva. Det gick snabbt och enkel, allt bara kom och fastnade på skärmen. Vet inte hur det gick till då hjärnan inte var med. Men tiden försvann och så började tröttheten i musklerna lederna och cellerna att komma tillbaka.

Jag avslutade mitt nya projekt för natten och tänkte att jag ändå måste in och titta på Puffen. Även om jag inte orkade skriva den nu så kunde kanske hjärnan i alla fall arbeta lite med den till krafterna kom tillbaka. Men ingen nu utmaning nu heller.

Några härliga timmars sömn senare, så gjorde jag inte som jag brukade, läsa dagens utmaning till frukosten. Nä, Puffen skulle allt få känna på hur det var att vänta. Ville inte utmaningen komma till mig när jag ville så kunde det vara.

Efter middagen kunde jag inte hålla mig längre, jag gick in och läste dagens utmaning. Min reaktion blev: "den jäklar Puffen är synsk eller allvetande, någon måste driva med mig. Dagens utmaning var: "Skriv om att vänta". Och här sitter jag nu och dagens ämne var inte svårt att komma på.
.