.
Utmaning 89 - 30 mars
Skriv om något nytt du lärde dig igår!
.
Vad hade livet varit om man inte lärde sig nya saker hela tiden. Många kan inte ta emot nya erfarenheter och lärande av andra, kanske för att de ser sig själva som redan perfekta. De stannar enligt mig i utveckling och blir mindre perfekta för var dag. Ingen är perfekt vad man än själv tror, inte ens jag.
I går lärde jag mig en ny sak. Egentligen skulle jag kunna berätta om många nya saker jag lärde mig i går men denna var rent praktisk och ganska kul för andra i alla fall. Visst det var något jag egentligen redan visste men jag är konservativ då det gäller den tekniska utvecklingen. Ja, jag ska komma till saken.
Vi har höns och i går var det dax att städa hönshuset. Jag gick ut och började på utan att meddela övriga familjen att jag skulle ägna den närmast timmen hos mina pullor. Efter långt städande, smutsiga kläder kände både jag och hönsen oss nöjda. Då kom min äldste son. Han hade letat efter mig och var nu glad att hitta mig. Jag var klar så jag skulle bara ta med skyffeln och spånsäcken med mig ut. Han gick ut före mig och lade automatiskt på haspen. Jag slängde mig på dörren och sparkade på dörren och skrek på honom. Han hörde mig inte. Jag satte mig på spånsäcken och väntade.
Inlåst i ett hönshus. Visst finns det fördelar med det. Det är äldrig fel att umgås med sina djur men jag föredrar själv valt umgänge. Hönsen bryr sig nog inte om vilket. Så hörde jag ett svagt ljud en bit utanför. Jag skrek: HJÄLP. Jag sparkade allt vad jag kunde på dörren. Min man hade hört mig och öppnade dörren. Hans första reaktion var "Där kunde du ha suttit länge". Förnedrande, skulle ingen ha saknat mig?
Tjugo minuter inlåst i hönshus lärde mig att jag alltid ska ha mobilen med mig. Detta är något som alla tjatar på mig om efter som jag alltid glömmer ta den med mig vart jag än går. Jag har haft inställningen att det minsann inte var längesedan vi klarade oss helt utan mobiler så så nödvändig är den inte. Nu hoppas jag bara att jag verkligen har tagit till mig denna läxa och i alla fall aldrig går in i ett hönshus utan mobil.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hahaha....förlåt att jag skrattar! STackars dig. Tänk om du hade fått sitta där hela natta! Som en Emil i snickarboa! Ja, det är tur att man är läraktig! Nästa gång ser du till att ha mobiltelefonen med di;=)! Kram Cissi
Jag skrattar med.... jag kan se dig när du sparkar och frustar och vill komma ut.... men som sagt mobilerna är bra att ha.
Tack för din omtanke. Tja, det går upp och ned, bättre och sämre dagar absolut. Men oftast svullen i lederna och det gör ont. Framför allt i fötterna. Men jag är ju ledig en vecka till. Nästa måndag börjar jag jobba, det ska faktiskt bli skönt också!
Det är ett bra motto att vara beredd att säga Förlåt! Den gillar jag så jag tar den till min;=)! Kram Cissi
Förlåt, men jag glömde att säga att jag beklagar sorgen över din nära som gått bort! Kram igen
jättekul ide, skaffa brevduvor höns!!!
Nog så viktigt, och bra med en påminnelse ibland.
Jag tror nog någon saknat dig - men hönshuset kanske inte hade varit första stället de letat på. :-)
Haha! Vilket bra kåseri det här skulle vara i en tidning. Man får en sån bra bild av dej inlåst i hönshuset. Men hur tog hönsen det?
Haha, den var kul. Du ser man ska ha mobilen med sig överallt. Jag kan inte låta bli att spåna lite, om du hade haft mobilen med dig och nån kompis hade ringt dig just då. Hade du då svarat som sanningen var att du satt på en spånsäck inlåst i hönshuset? I så fall hade jag gärna sett den andres min.
Hmm, jag hade nog hoppats på ett mer spännande skäl än att det såg bra ut på kartan:) Själv är jag uppväxt i Lycksele, säger mästarinnan på onödiga upplysningar:)
Skicka en kommentar