.
Skriv om att sitta fast.
.
Alla var upprymda, finklädena nystrukna och för en gångs skull var vi ute i god tid.
Min bror och hans fru hade fått barn och nu skulle Kasper döpas. Det var mina barns första kusin och vi hade fått äran att vara Gudföräldrar, allt kändes väldigt speciellt.
Söndags trafiken var lugn och vi skulle av vid nästa avfart. Något blinkade där framme. Bilarna saktade ner och vi blev stående.
- Är det inte en ambulans också, frågar min man.
- Ja, jag tror det, måste vara en olycka säger jag.
- Hinner vi inte till Kasper ska bada håret frågar Stina 4 år
- Djävlar, skit i helvetet, skriker min man ut.
- Jag ringer brorsan säger jag.
Det hinner gå fram ganska många signaler innan han svarar.
- Det är så att vi sitter fast in en jävla helvetes kö. Någon olycka har visst inträffat.
- Nä, vi är nästan framme vid avfarten så långt kvar är det inte.
- Ja, det var tur att vi var i god tid, men bara så ni vet så kanske vi kommer insläntrandes mitt i mässan, när var dopet?
- Ockej, bra då har vi lite bättre läge nu om dopakten är efter nattvarden. Hinner vi inte ändå så får ni ragga ersättare.
- Ja puss på dig också.
Jag lade på och berättade om samtalet för de andra. Sedan var det bara att vänta.
Så började äntligen allt röra på sig och i sakta promenadtakt tog vi oss framåt En lastbil hade vält, men det var efter vår avfart så vi skulle kunna smita från tidigare.
I ungefär samma stund som antagligen klockorna ringde till mässa kom vi loss från kön. Men dra på kunde vi ändå inte, vi var inte ensamma att ta av, många försökte smita denna väg.
Framme, hela familjen kastade sig ur bilen och upp för grusgången. Vi kom in mitt i nattvarde. Gud hade varit med oss och vi anslöt oss till kön fram. Ingen kunde ha märkt något. Stina frågar:
- Är det en kö till?
- Hysch, säger jag bara tyst.
Framme vid altarringen så lägger sig hela familjen på knä. Vi var fortfarande lite andfådda.
Prästen kommer fram till Stina böjer sig och frågar tyst.
- Vill du ta emot Guds välsignelse? Högt och tydligt säger Stina:
- Ja, två gånger. En liten paus infinner sig och Stina förklarar lika högt.
- För vi suttit fast i två helvetes jävla köer i dag.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Stina rockar! Jag älskar det där som barn gör, det där totalt uppriktiga.
Och nä, men NU vet jag vem du är. Och vad är oddsen för det, du och jag? Och jag vill inte alls radera din kommentar, det är lite kul, men tycker du att det är hemskt, så kan jag avstå från att kommentera i fortsättningen (men jag vill nog gärna läsa, gillar dina texter).
Haha, jättebra! Instämmer med Lillemor i att Stina är toppen. Så mänskligt -och så komisk vardagen är om man bara, som du, tar tid att lyssna. Hur går det för krokusarna på Österlen? Här svänger det från värme till kyla och alla små blommor stor och darrar -kommer snön igen? Men blotta vetskapen om att våren faktiskt kommer käns som en sådan present. Kram, Sofie
Jaha, då fattade jag. Angående raderingen. Är trög idag;)
Ska hälsa den gemensamma. Och vad bra att vi kan fortsätta, business as usual!
Bra fångat och charmig flicka. Så som barn kan tänka och gärna dela med sig av. /Betty
så underbart!
Skicka en kommentar