"Den gången kände jag verkligen för att mörda"
Beskriv noga - i första eller tredje person - en självupplevd situation där du faktiskt för någon nanosekund (eller längre, vi ställer inga frågor) förstod krafterna som gör vanliga människor till mördare.
Att mörda någon.
Att bara känna en sådan känsla.
Att bli så arg att man vill ta någons liv.
Känns väldigt avlägset.
Jag kan bli arg.
Jag kan bli riktigt förbannad.
Jag kan bli så otroligt rosenrasande djävlig.
Men det är sällan.
Då går pulsen upp.
Då kokar det från tårna till hårfästet.
Då vidgas näsborrarna, ögonbrynen drar ihop sig.
Oftast blir jag bara ledsen.
Ledsen över att bli sviken.
Ledsen över att inte bli respekterad.
Ledsen över bristen på mänsklighetens medmänsklighet.
Men en rak höger.
Skulle han ha som antastade mig.
Skulle hon ha som tog mitt själförtroende från mig.
Skulle han ha som förnedrande tog min tro och brände den.
Sorg känner jag bara för dem.
En har varit nära vägens slut.
En har gråtit över mitt förakt till henne.
En har varit nära att bli dödad på grund av mig.
Självmord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tyckte att din text var vacker, vacker och sorglig. Och jag skulle egentligen vilja veta mer om dom där situationerna som du beskriver - antastandet, den som tog ditt självförtroende osv.
Hälsningar
Lillemor
Skicka en kommentar