Jag är författaren som ännu inte har blivit upptäck. Det är inte ditt fel, men världens fel och mitt fel.
Jag började min karriär mycket sent i mitt liv. För sent känns det som nu.
Mitt fel låg i ett icke existerande självförtroende. Värdens fel låg i att döma.
Dömd på förhand. Utan vingar kan du inte flyga, utan ben kan du inte ta dig fram, utan självförtroende kan jag inte skriva.
Att skriva, vara författare är mer än bokstäver på ett papper. Men det tog tid att ta det till mig.
Tretti sju år tog det att inse att man kan flyga utan vingar och ta sig fram utan ben. Men för att skriva måste man ha självförtroende.
Senast för ett par månaders sedan hörde jag det igen. "Du som är dyslektiker kan inte skriva"
.
Nu känner jag ingen ledsam het längre, bara ilska. "Du som inte kan tänka, ska inte döma"
.
Så nu jobbar jag på fullt med att ta igen alla åren. Åren jag missat för världens okunskap.
.
Jag är författaren som har fantasi, berättarglöd, kärlek till orden och dyslexsi.
'
1 kommentar:
HejTjotten. Jag gillar dina texter . Du är superduktig som har bestämt dig fö att göra mera av skrivandet. Du kan göra så att andra som har samma problem ändå vågar kasta sig ut i detta fantastiskt roliga att skriva
Det skall inte vara några problem att gå in och läsa min tex .languedoc-liselotte.blogspot.com
Jag är jätte glad att du har lust att läsa mina texter. Visst är vi priviligerade
lise-lotte
Skicka en kommentar