2009-11-28
Utmaning 332 - 28 november
Skriv om att gå i ide.
Likt flyttfåglarna har sommargästerna lämnat stränderna, kafferna och pensionaten.
Sommarhusen längs kuststräckan är kusligt tomma och tysta. Stranden vit och oändlig.Vågorna slår upp sitt skum och grästuvorna vajar i vinden. Det är sig likt. Enda skillnaden är att nu hör jag havet. Inte ett parasoll i sikte. Om det inte vore för att mössan påminde mig om vilken årstid det är så hade jag inte sett skillnad. Havet och vågorna är nästan ännu mer inbjudande nu i sin nakenhet.
Pensionaten är släkta och skyltar talar om att det är stängt. Kafferna har fler lediga platser att välja på, dessutom talas det svenska rutomkring mig och ansiktena känns igen.
Vårt sommarparadis har gått till ro. Det är tid för vila. Tid för att hämtakraft. Tid för att njuta av lugnet och det paradis som finns här året runt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En text som jag känner igen mig i, även om mina tankar går till Bohuslän istället. Tycker om det du skriver om ödsligheten, som nästan skrämmer, tomma pensionat och havet som ändå är så inbjudande.
så är det här ute med.
Sommargästerna stannar i sina bekväma hyreslägenheter i stan och lämnar snöskottning och ruggväder åt oss. Motorcyklisterna som dånar omkring efter vår slingriga väg ställer in sina åk i garaget för att istället mecka med den eller bara förvara den, och vi vågar släppa ut våra barn som noga hållts inom stängsel under sommaren då långa ormar av motorcyklar racear förbi.
Jag älskar hösten med alla dess färger och vintern med iskalla nätter då stjärnorna ter sig klarare än någonsin.
Skicka en kommentar