fredag 18 september 2009

Kvinlighet

Utmaning 261 - 18 september
Skriv om ett ärr.


Stjärnorna dansade runt. Svett trängde fram från min iskalla skakande kropp. Växelvis krampade jag i fosterställning och låg raklång på magen med dubbla kuddar hårt tryckta mot nedre delen av buken och mitt sköte. Smärtan kom i vågor. En konstant smärta som gav mig utrymme till att fylla lungorna inför nästa dödsångest, den som kom som vågor. Det hade varit mer humant att stöta in en kniv och vrida om.

Trettiosex dagar per år, år efter år. En paus från dessa smärtor kom under de år jag var gravid och ammande. Det var sex underbara år av ammande och graviditeter. Även missfall men det drog i alla fall ut på tiden av smärtfritt levene.

Så växte systorna tillsig igen och smärtorna med dem. Sjukskrivning tredagar var månad var en självklarhet. Tiden kom då beslut om en sladdis skulle tas. Jag ville bli mamma igen, bara en sista gång ett sista barn. En tid av sex och smärta, sex och smärta och inget fastnat ägg. Jag var så full med systor att det inte fanns en chans för ett mycket litet ägg att sätta sig.

Beslut måste tas. Ofrivilligt insåg jag trotts att jag hade många fertila år kvar att det bara fanns ett val. Operation det enda alternativet om jag ville slippa plåga och fortsatt nedslitning av min kropp. Ja, jag sa ja till att avlägsna min livmoder fast det var mot min innersta vilja.

Flera veckor efter brottades jag med mitt ärr. Ärret var smärtsamt. Det satt djupt, djupt inom mig. Det var större än det som gick från sida till sida ovanför mitt blygdben. Det var skräckfyllt att jag pga. tappad känsel runt operationsområdet inte heller kund få orgasm. Jag hade blivit stympad. Inte till det yttre men min kvinnligt var bortskuren och slängde i en papperskorg. Ett halvår senare kom känseln tillbaka och njutning av orgasmer kunde jag åter berusa mig av. Fast känslan att inte vara helt fullt kvinnlig är fortfarande ett tärande ärr i mig.
.

8 kommentarer:

foxy sa...

jag tyckte om din text!

malix sa...

vilken text, så många tankar den födde.

Betty sa...

Intressant. Jag känner verkligen hur hon slits med olika känslor och jag fångas av texten. Blir väldigt berörd. /Betty

Anitha Östlund Meijer sa...

Jag blir MYCKET illa berörd, dina känslor är mycket bra beskrivna.

marmoria sa...

Drabbande!

Drumalex sa...

Det säger mycket om hur vi ser oss som människor. Varför vi inte känner oss som hela bara för att det fattas en bit, vem är vi, egentligen?

Nettan sa...

Din text berör. Får mig att tänka och känna.

Anonym sa...

Great article. I invite you to visit the following post related to this topic
Depositos rentables
Chaquetas Cuero Mujer
Ideas negocios rentables
1 2 3 4 5 6 7 8