Skrivpuff utmaning den 11 september
Skriv om att vara långsint
Långsint, hur kan hon säga så. Hon som känner mig så väl. För det första så är jag konflikträdd, ända sen från sperma tiden. Att jag överhuvudtaget kunde komma fram först till ägget är ett under eftersom jag helt och hållet även saknar tävlingsinstinkt. Varför behöva få bekräftelse på att man är bäst när man vet att man är bra som man är. Risken är bara att man kommer sist och vad bekräftar det?
Jag hamnar aldrig i den situationen att jag blir arg på någon. Om jag överhuvudtaget skulle komma i en konflikt så är det antingen jag som har fel eller den andra, svårare än så är det inte. Eftersom jag lägger mig direkt om jag inte är säker på min sak så infinner sig aldrig situationen att jag har fel, alltså finns bara alternativet att jag har rätt. Jag kan förstå att detta påstående smakar illa för andra men jag har inget behov att hävda det, jag kan njuta av den insikten i tysthet.
Trygghet i mig själv är en gåva jag vårdar ömt, den rubbas inte av att någon annan har problem med sin självkänsla. Det är deras problem, synd för dem då. Avund begriper jag mig inte på, jag har det jag behöver och vet att jag kan få det jag vill om jag kämpar för det men varför, när det är bra som det är.
Att överhuvud taget nedlåta sig till att ta upp ett sådant ämne igen. Först försöka få allt som det var från början av vår vänskap och sedan anklaga mig. Vad tror hon igentligen. Hon har visat sitt rätta jag och jag behöver inte ens tycka synd om henne.
Men att komma så här långt efter och kalla mig för långsint. Hade jag haft fel så hade jag bett om ursäkt. Det har jag inga problem med. Inte har jag heller begärt en ursäkt från henne, jag bryr mig helt enkelt inte. Varför lägga energi på andras problem. Rätt smickrande att jag tydligen gnagt i hennes tankar under åren, men att hon inte kommit till insikt om hur fel hon har talar inte till hennes fördel. Det är bra som det är nu och våra vägar behöver inte korsas något mer.
Långsint nej, men aldrig att jag glömmer att hon sa att jag var egoistisk och saknade empati.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kul text.
Jätterolig text som både roar och lär
slutklämmen var skitbra! (och resten också)
Haha, mycket bra, visar hur svårt det är att komma åt dessa individer.
hmmm tycker lite synd om dem båda, två men det gav mig leende medan jag läste
Skicka en kommentar