.
Skriv om vatten.
.
Ingen annan i stugan har vaknat ännu, då är tiden min. Det enda jag tar på mig är morgonrocken och så går jag ut.
Morgonen är stilla. Fåglarna har knapt vaknat. Solen har börjat gå upp över skogen på andra sidan av sjön. Denna tiden är då naturen doftar som bäst. Frisk doft från jord, barr och daggdränkta blommor fyller lungorna. Vägen ner till sjön är kort, men jag njuter av vart steg, det får ta tid.
Först sätter jag mig en stund på bänken invid bryggan. Ser ut över min sjö. Ja, denna tiden är den min sjö. Solen letar sig över grantopparna och dimma ligger endast kvar som ett litet bommulstäcke inne i viken dit solen inte nått ännu.
Så tar jag ett djupt andetag. Reser mig och låter morgonrocken glida av mig. Bryggan knarrar när jag går ut till bortre ändan av den. Ett par änder har hört mig och svävar nästan över vattnet, inte en krusning visar sig.
Vattnet ligger någon meter nedanför bryggan men trappan ner dit är inte mitt val. Jag står kvar en liten stund till. Min nakna kropp speglar sig i vattenytan. Ja, det är bara att acceptera, så ser den ut efter år av barn, brist på motion och hemmagjord bearnaiesås. Vem bryr sig, inte jag och inte änderna.
Jag lyfter armarna över huvudet och dyker. Vattenytan krossas av mina händer. Det kalla vattnet smeker min kropp. Jag känner var del av den. Underytan tar jag mig fram så långt jag kan på den luft jag har i lungorna. Så simmar jag upp och drar ett djupt andetag. Sedan, för att få upp värmen så vänder jag mig om på rygg och sparkar allt jag kan med fötterna. Vattnet blir som en fontän om benen och värmen spridersig i kroppen. Hjärtat pumpar på snabbare. Då stillarjag mig och låter mig flyta på rygg. Ansiktet, håret som fritt sprider sig, tårna och brösten som flytit upp är det enda som syns över vattenytan.
Det har börjat röra sig i stugan, små ljud sipprar ut ur ett öppet fönster. Snart är min stund över. Då är jag åter mamma, sätter fram frukosten och samlar ihop gårdagens kläder. Men nu är jag en ung, vacker, sjöjungfru som flyter i en stilla sjö.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
"Vattenytan krossas av mina händer". Cool beskrivning. Jag känner igen mig i din morgonstundsbeskrivning. Vi bodde vid en sjö när jag var ung och hade fått barnen. Jag älskade den där stunden när jag fick sitta ifred eller cykla till "min" lilla sjö och ta ett morgondopp! Fint beskrivet, varmt och hjärtinnerligt! Kram Cissi
Ps. Tack själv för dina kommentarer till mina texter. Man växer för varje gång, som skribent av att få lite feedback!
o så vackert! man känner vattnet och dofterna och stillheten i ögonblicket. jätthärligt och vilken sommarlängtan jag fick!peronligen tycker jag att sista meningen ska bort, för du har ju just beskrivit det i texten.
Så vacker text där sommaren lyser igen.Man förnimmer hennes känslor om att få ha sin egen tid med sin egen sjö.
Bra beskrivet med många fina formuleringar
Hej stumpan:=)! Jag gillar ordet stumpa och gumma! Vackra och söta ord! Så om du ursäktar, så använder jag det till dig och någon till här på Puffen! Om du inte vill kan du säga till mig: "slut upp med det där stumpandet och gummandet, Cissi!" så gör jag det.
Nu till saken. Vad roligt, lokalvårdare och glädjeflicka...jag asgarvade när jag såg dina funderingar.....de två ovan nämnda är ju tänligen likartade å ena sidan och å andra sidan förfärligt olika!
Jag har två barn, 22 och 20 i år, flicka, pojke i den ordningen. Själv är jag 49 och i botten akademiker på kultursidan. Men sedan en herrans massa år jobbar jag som polis. I det yrket får man se samhällets värsta fasor, både inifrån och utifrån. Jag vill inte skriva ut det i min profil, om någon mot förmodan skulle förstå vem jag är. Det är lite halvkänsligt. Man kan råka ut för en del i mitt yrke. I vart fall är jag kommissarie idag och chef för en rotel. Tidigare har jag jobbat som utbildningskonsult, bokförlagsredaktör, svensk- och hitsorielärare på gymnasiet och utöver det har jag också haft ett jazzhak, som jag tyvärr fick stänga eftersom det var ekonomiskt ohållbart. Nu vet du lite mer!:=)
Texten idag höll alls inte samma mått som igår. Jag vet det, men jag tycker ibland att det är roligt att få skriva någonting lite enklare och mer humoristiskt. Ungefär som den med husdjuret, fast den var betydligt mycket bättre.
Tack för övrigt för alltid uppmuntrande kommentarer. Och visst växer man enormt efterhand som man övar sig. Jag älskar den här sajten. Tycker det är förbaskat bra att få övningarna, och jag har också lättare att skriva i kortnovellform. Lättare att hitta kärnan i berättelserna. Annars kan jag, som just nu, bli lite väl långrandig! Kram på dig/Cissi
Hej stumpan (igen)! Jag kan absolut inte gissa dina titlar - yrken! Har inte den blekaste. Kanske hårfrisörska, reseledare, hästhandlare (med tjock plånbok, för det hade de alltid förr när de var på marknader, det hade min mammas morfar och han var hästhandlare), lärare (nej förresten, det tror jag nog inte- varför vet jag dock inte, om det är något du har skrivit...hmmm), butiksföreståndare, flygvärdinna - du ser ut som en flygvärdinna till hälften i alla fall, den hälft som syns på bilden..hahaha). Nä nu kommer jag inte på något mer..ekonom förresten kanske! Det här är ju svårt när man inte har en aning om någonting, du har ju aldrig avslöjat någonting. Förresten kanske någonting i vårdyrket.
Nej, nu ger jag upp!
Kommer du ihåg att du har skrivit en dikt i tredje klass - och till och med att den handlade om blåsippor (eller var det vitsippor)? Det är ju makalöst vilket minne du har! Kram igen Cissi
Du är bra på att få fram nyanser tycker jag. Texten ger för mig en känsla att få "äga" morgonen i samspel med naturen. Jag samstämmer med Cissi i att meningen "vattenytan krossas av mina händer" är cool!
Vad mysigt att ha den möjligheten och vad fint du beskriver det. /Betty
Skicka en kommentar