torsdag 26 mars 2009

Ensam kvinna 26 mars

.


Utmaning 85 - 26 mars
Skriv om något grönt (hoppas ni kan hitta det)

.

Hon gjorde som hon alltid gjort de senaste tolv åren. Hela veckan var inrutad. Det gav stadga när hon visste vad som skulle göras härnäst. Utan sina rutiner hade dagarna varit långa, veckorna känts oändliga och meningslösa.

Nu låg hon nedbäddad för natten. Flickorna på hemmet hade hjälp henne i säng. Så var det tid till dagens sista och viktigaste samtal. I 18 år hade hon avslutat dagen med att berätta om den för Eskil. Även om hon visste att han var med henne var dag så ville hon ändå ha denna pratstund. Då hon låg på rygg och tittade i taket kunde hon erinra sig hans värme och närhet på sin högra sida. Det hade varit ännu tydligare då hon fortfarande bodde i huset och låg i den stora dubbelsängen. Men han låg fortfarande på hennes högra sida även om det var så många år sedan han lämnat jordelivet.


- Eskil, ännu en dag har gått. På förmiddagen kom han som brukar spela dragspel för oss varannan torsdag. Det var trevligt. Tuva var sjuk så hon var inte med. Hon sjunger alltid så falskt. Gud förlåt mig, men det var så fridfullt idag.

- Grönkålsoppa var det till middag, du vet ju vad jag tycker om det, men brödet var nygräddat och gott. Jag var så otroligt trött efter maten att jag somnade med en gång. Sov en och en halv timme, det du.

- När jag vaknat så fortsatte jag läsa ur Jesajas bok. Men jag orkade inte mer än till kapitel 30. Jobbiga bitar det där, har aldrig riktigt förstått att Gud ska straffa folket, du kan väl fråga om det där, där uppe. Istället började jag läsa ”Tre män i en båt”. Den var roligare.

- Efter läse stunden tog jag fram min lilla gulnande lapp. Ja, jag vet att jag borde skriva om den. Det är över ett år sedan storasyster Gullan gick bort så jag borde stryka henne helt. Men det är tungt att se att listan blir bara kortare. Nu är det bara åtta kvar. I dag var det tredje numret jag skulle ringa. Det till vår dotter Anna-Maja. Ja du Eskil, det var som det brukar med henne, vad hade jag väntat mig. Tomas svarade. Tänk att vårt yngsta barnbarn är sjutton nu. Det är sorgligt att han aldrig fick träffa dig. Men han hade inte tid att prata som vanligt och inte Anna-Maja heller. Hon hade huvudvärk.

- Har jag berättat att Tomas fått MVG i alla språk, och i, ja, vad det nu var. Jag visste inte vad MVG betydde, men nu har jag frågat en av flickorna här. Det var det finaste omdömet sa hon. Så det var väl det då. Men detta har jag kanske redan berättat, jag har så svårt med minnet ibland, det gör mig lite rädd.

Hon tystnade en stund och tänkte efter.
- Vet du vad Gustav på rum fem berättade vid middagen? Han brukar ringa fel med mening. En gång på tio så kunde han få sig en trevlig liten pratstund med någon sa han. Men han har nästan inga anhöriga vad jag vet. Jag har i alla fall åtta nummer på min lapp. Jag vågade då berätta om mitt hemliga lotteri för Gustav. Han förstod kanske inte helt varför jag slumpvis med nummerupplysningens hjälp hittar någon var vecka som jag kan skicka ett par grytlappar till med en anonym hälsning. Men han verkade imponerad av mitt lilla tilltag. Men vad skulle jag annars göra av alla grytlappar jag virkar?

Nu släcker vi lampan Eskil. God natt käraste, jag hoppas jag snart får komma till dig.

.

2 kommentarer:

liselotte sa...

Vilken underbar text. Helt otroligt fint beskrivet. Du har bara det hela med.Vilken utveckling i ditt skrivande.

Tack för dina fina kommentarer. Lovar att till nästa gång inte göra så

skimmer sa...

Tjottis. hej jättefin liten berättelse, sirligt fundersam, man vet visst inte riktigt... sen nmärker man att texten håller samma., ge kanske lite luft i texten, lättare att läsa.
skratt och förundrande lämnar den mig